Att bli accepterad som pappa. "Kanske ett lyxproblem&qu

[Hans Wihlborg]

Hej alla föräldrar.
Jag har tidigare fått ovärderliga tips på dessa sidor och genom Anna W fantastika böcker. Nu har jag ett litet nytt lyx problem och skulle vilja se om någon har något riktigt bra tips.

Vi har en underbar dotter snart 3 år. Hon har växt upp med många av Anna W tips. Hon sover perfekt och är underbart snäll. Nu har hon fått en lillasyster, 1 månad.
Problemet är att stora syster nu vill tävla om mammas tid, det är bara mamma som gäller i vissa fall. (Innan var det jag som var favoriten och bästa vännen).

Ex
kl 19:30 är det välling dags. Men jag får inte ge henne välling längre och jag får inte följa henne till sängen längre. Det är bara mamma som får göra detta. Hon skall även ha samma behandling som lillasyster. Bäras in till sängen och klappas mm som lillasyster.
Givetvis så förstår jag vad som pågår i hennes lilla huvud. Hon tävlar om mamma.
Min fråga är nu. Skall man bara låta det vara? Växer det bort eller kanske det blir värre? Kan jag göra något för att bli "accepterad" igen?
Tacksam för alla tips.

Pappa Hasse

[Ewa]

Hej!

Och grattis till liten ny familjemedlem. Precis som du själv är inne på så försöker hon hitta sin och er roll i den nya familjebilden. Hur ser livet ut nu då? Vilken roll har pappa nu då? Och mamma? Och jag? Och bebisen? Och så börjar man att ställa frågor medelst påståenden: Kan mamma ge vällingen? Kan pappa? Är det mitt ansvar att avgöra vem som ska göra det från kväll till annan? Jag skulle för enkelhetens skull (framför allt för hennes del) bestämma vem som ger välling och vem som borstar tänder osv. så att det inte blir en förhandlingsfråga inför varje kväll. Det varken vill eller ber hon om, egentligen. Så med självklar attityd ser ni till att hitta bra rutiner där ni delar upp er föräldrar emellan, så att hon inte behöver styra eller fundera över det varje kväll.

Att låta henne vara lika livsnödvändig för lilla syskonets välbefinnande som ni vuxna är är annars bästa tipset. Och att om mamma är upptagen med somligt, så se till att ni två också har jobb att göra, som är minst lika livsviktiga. Helst på tu man hand, så ska du se att ni snart hittar era roller igen. Kanske här finns något litet tips också:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =mammighet

[Hans Wihlborg]

Hej Tack för tippsen. Låter helt rätt.

Dock en liten fråga. Kan man ha rutiner var annan dag? Eller det är förvirrande för dom små'? Vi har haft varannan dags rutiner när vi bara har haft ett barn.

MVH
Hans

[Ewa]

Låter väl som en lysande sak att fortsätta så :thumbsup: . Och så kan man förbereda en smula, "IDAG är det PAPPA som... \:D/" Och så ser mamma till att vara upptagen med sitt när det sedan blir dags.

[annawahlgren]

GRATTIS till den nya lilla älsklingen

Och TACK för dina varma ord:

Jag har tidigare fått ovärderliga tips på dessa sidor och genom Anna W fantastiska böcker.

För dessa sidor ska äras dem som äras bör, inte minst vår kära Ewa, ideellt arbetande som alla andra här - tack för din berömmande uppmärksamhet :-({|=

"IDAG är det PAPPA som... " Och så ser mamma till att vara upptagen med sitt när det sedan blir dags.

Lyss och lär Jag levde en tid så och kan nog säga att det var den bästa mammatiden i mitt liv. Vi var två. Vi gjorde en överenskommelse om just varannan dag - den ena var "ledig" (och kunde jobba ostört med sitt) och den andra "hade vakten". På nolltid lärde sig barnen detta oerhört välfungerande system. "Är det du som har vakten?" förhörde de sig, fick besked och inrättade sig. Enkelt och smärtfritt.

Förutsättningen är förstås att det verkligen ligger en föräldraöverenskommelse bakom, in i minsta konkreta detalj, så att - som i ditt fall - mamma också står tillbaka, hänvisar till pappa som "har vakten" och är vansinnigt upptagen med sitt, utan att falla till föga för barnets (till en början) protester och tjat.

Då lär man sig lämpligen tolka barnets reaktioner som FRÅGOR, inte som missnöjesyttringar eller krav i stor stil. Barn frågar i påståendets form, och den formen tar sig ofta nog uttryck i handling, inte i ord. Man får översätta för sig själv "Jag vill inte att DU... Jag vill att MAMMA..." betyder då: "Vill DU " respektive "Vill inte MAMMA "

Lilla flickan (stora, får man ju säga, nu är hon ju storasyster O:) O:) ) håller på att rita om sin karta. Det får vi alla göra vid olika tillfällen i livet, därför att gatan som låg här förut inte finns kvar längre, och torget har bytt namn och affären har flyttat och vägen vi alltid brukade ta har plötsligt blivit enkelriktad och fungerar inte alls, utan vi måste numera ta nya vägar, och hur hittar vi dem Dessutom är hon i trotsåldern nu och det räcker alldeles utmärkt i sig för ett kartomritande som är intensivt nog För er båda ömma gäller ju också ommöbleringar här, i ERA respektive kartor.

Och det kan inte alltid gå alldeles enkelt och utan att det märks. Storasyster behöver orientera sig - nyorientera sig - precis som ni själva. (Och som den lilla nya Var i fridens dar har HON hamnat Se metaforen om beduinlägret i "Det psykiska välbefinnandet" i Barnaboken!) Vad som hjälper er alla på vägen är, precis som om ni verkligen skulle skapa en ny karta, saklighet. Planering. Överblick. Nytänkande. Konstruktivitet. Samarbete, rådslag (mellan er vuxna) och tilltro till er förmåga, även om ni inte är stads- eller landskapsarkitekter av födsel och ohejdad vana

Så försök att inte anlägga förfelade känslomässiga aspekter på det hela. Tro inte för ett ögonblick att lilla storasyster är svartsjuk, eller inte tycker om pappa längre, etcetera. Odla sakligheten och den enkla, lugna konsekvensen, och satsa på social delaktighet - som Ewa poängterar - för där ligger allas ert verkliga Sesam-öppna-dig på temat samarbete

O:) O:)