
Välkommen är du

Det har jag nog inte sagt förut
linda.fritzh skrev:Våra problem ligger på morgonen. Hon vaknar kl 6 och då blir det vändningscirkus. Filippa har alltid sovit på sidan, har försökt med magläge många ggr men hon blir så arg. Men nu vrider hon sig till mage, ligger o pratar glatt som sen går över till gråt, arg. När jag vänder på henne blir hon så arg på mig.
Menar du att du vänder henne till sida när hon själv lagt sig på mage

Man kan bli arg för mindre

Så låt henne vara i fred. Det är mitt enkla råd. Det bygger på respekt för lilla barnets preferenser.
linda.fritzh skrev:Tycker så synd om hjärtat.
Gör inte det! Det hjälper henne inte. Och om du tänker efter - varför i fridens dar skulle det vara synd om henne

Ingen behöver tröst för ett liv som är gott
Ta till din uppgift att 1) hjälpa henne i ro, när hon verkligen ber om hjälp - inte annars; 2) njuta henne
Små barn ska njutas - och njuta själva :-({|=
Oro är den största skurken i all barnavård.
Generellt kan också sägas att en liten ARG unge är fundamentalt ointresserad av tröst. Det gäller oss alla när ilskan rinner på

Så är hon arg, låt henne svära klart, om man säger. Ramsa inte ens då, gör ingenting utan vänta ut henne och LYSSNA. Ber hon verkligen om hjälp - eller har hon fortfarande inte svurit färdigt

Låt henne göra det i så fall och försök undvika att styra och ställa med henne oombedd. Det handlar som sagt, om respekt - också små bebisar måste få ha ett privatliv :thumbsup:
Jag vet att det gör ont och ligger en fjärran att ens föreställa sig att man STÖR - man vill ju gärna tro att ens underbara närvaro löser alla problem (via tröst, då). Men som du ser är det inte riktigt så. Det är faktiskt inte alls så

utan sanningen är ofta nog den att man själv ställer till det man sedan ska försöka trösta barnet för. Helt i onödan, alltså, det hela. Så lär dig LYSSNA och VÄNTA och LYSSNA igen

Om och när du verkligen ingriper, då ska du veta exakt vad du gör och varför. Så tänk efter - innan
linda.fritzh skrev: Glömde berätta att hennes nattmål vi hade förut var kl 2-3 och kl 6 på morgonen. Det på natten har vi fått bort men inte det kl 6 på morgonen.
Små barn gör som vi lär dem. Så länge du fortsätter ge henne mat kl 6, fast hon "ska" sova till 8, kommer hon att vänta sig mat kl 6 - inte för att hon är hungrig eller behöver äta då, utan för att hon tror att det ska vara så eftersom det "alltid" varit så.
Du har alltså inte fullföljt arbetet och kurat henne klart, så att hon får sin sammanhängande tolvtimmarsnatt - och det finns ju ingen lag på att man måste göra det; det måste du helt enkelt bestämma dig för, om du ska eller inte ska; men om och när du verkligen beslutar dig för att ge henne hennes ostörda hela nattsömn, så ska du ju också göra det enligt konstens alla regler - annars kan du helt enkelt inte räkna med att hon sover på nätterna som du tänkte dig. Sova hela natten-kuren är en process, det kan vara fem steg fram och två tillbaka, men man har hela tiden målet för ögonen och arbetar mot det. Då når man det också. Det gör man inte om man hedjar sig, ändrar, förvirrar (både sig själv och barnet) och fastnar på vägen i oro och tveksamhet - då kommer man helt enkelt inte i mål. Det är bara så - barnet tar inte över arbetet åt en. Man måste fullfölja det hela vägen.
Eller för allt i världen, strunta i det - liksom man kan strunta i att ta körkort fastän man skrivit in sig i körskolan, därför att man tappar lusten / motiovationen / pengarna

eller vad det nu kan vara för hinder i vägen som gör att man förkastar sitt beslut och ändrar sig. Jag tjatar om detta för att du ska känna - och tänka - efter. Man MÅSTE inte kura sitt lilla barn. Jag står inte och skriker att allting annat är fel. Men OM man bestämmer sig för det, då ska man också göra det fullt och helt, inte styckevis och delt.
linda.fritzh skrev:När det blir lite vaket på natten/morgon ska man lägga till den tiden hon är vaken på dagslurarna, så hon sover dem timmarna hon ska göra, så hon inte blir övertrött?
Nej. Då skapar du ett nytt mönster och har snart "hjälpt" henne att vända på dygnet

Det tar alltså inte alls bort "lite vaket på natten/ morgon" utan cementerar det. Och förvärrar det.
linda.fritzh skrev:Inatt var det jobbigt. - - - 2.00 Nu var hon arg, jag ramsade, buffade. Gick ut och gjorde lite hushållsljud, fick gå in till henne igen, hon gallskrek stackarn.
Genom att gå in till henne "igen" - du var alltså inne och buffade först, gick ut och ramsade, ångrade dig och buffade igen - desarmerar du ramsan. Ramsan ska ha sista ordet. Utanför dörren. Genom att ångra dig och fnatta fram och tillbaka förvirrar du henne kapitalt - vill du verkligen ha det så

HON vill det inte, kan jag försäkra dig. Hon väntar på din säkra ledning.
Även om du har svårt för att läsa, försök ta till dig Safarin

Den finns både i Internationella Sova hela natten och i Barnaboken (2008, Förlag Anna Wahlgren AB). Ska du alls kura och har bestämt dig för det, MÅSTE du helt enkelt förstå varför
linda.fritzh skrev:Efter 1 timme fick hon lite välling (100ml) somnade på en gång.
Nattmål kl 3, alltså. Är du beredd att fortsätta med det

Jag vet - man kan få för sig att ta till något sådant för husfridens skull, för att få tyst på barnet där och då, och man tror att friden är säkrad inför nästa natt och kan t o m känna sig lite extra hjälpsam och duktig

Men man binder ris åt inte bara egen rygg utan också åt barnets. Innan du vet ordet av är ni tillbaka på (minst) två nattmål och den goda sammanhängande sömnen har rykt all världens väg för er båda.
linda.fritzh skrev:Ska jag förlänga dagslurarna idag? Försökte hålla henne vaken men hon var så trött så i dag ligger vi 1 timme efter på schemat. Hur gör jag för att komma tillbaka?
Genom att hålla tiderna
Igen - tänk nu efter, och tänk efter före. Ingen säger att du absolut måste kura lilla barnet, men för hennes skull - för hon behöver sin ostörda sömn, i likhet med alla andra människor av kött och blod - betänk mycket noga vad du gör. Och inte gör! Motarbeta inte dig själv. Vad är det som verkligen ligger i barnets intresse

Vad du än kommer fram till ska du kunna stå för det, i handling, och utan att tycka synd om vare sig henne eller dig själv \:D/
O:)
