Avslutningen på helgen blev helt underbar.

:-({|=
Jag fick dem i säng i hyfsad tid på lördagen (deras
egna sängar!

), så alla var utsövda och på gott humör nästa morgon. Sedan blev det trädgårdskommendering för hela familjen.
Det krävdes ett visst motivationsarbete, innan barnen förstod hur viktigt detta var, men sedan gick de in för jobbet med liv och lust. Storasyster klippte gräs, lillasyster rensade ogräs. Båda flickorna satte tulpanlökar tillsammans, diskuterade var de skulle vara och hur man gjorde. (Det kommer att bli en GLAD överraskning att få se var de kommer upp nästa vår!) Tack vare deras insatser fick jag tid att flytta plantor och jobba med en ny rabatt. Underbart att vara ute i den strålande septembersolen. Vi såg tranor på väg söderut, hittade en fantastiskt vacker spindel och upptäckte att jordgubbsplantorna var fulla med kart!
Resten av dagen förlöpte på det hela taget krångelfritt. Flickorna lekte utomhus nästan hela tiden med sina kompisar, kom in och fikade när våra släktingar var och hälsade på och stack sedan ut igen. Härligt!
Efter middagen gick jag ut och spelade ett bollspel med dem. Vi hade i förväg kommit överens om planen: vi spelar bollspelet och sedan ska ni bada/duscha och tvätta håret och sedan ska vi läsa och sedan är det sängen.
Jag satte på timern i mobilen och när den pep avslutade barnen leken helt utan knot och vi gick in.
Resten av kvällen förflöt lika krångelfritt. Inte minsta gnöl från sexåringen. Båda var i säng kl. 19.30 och båda sov kl. 20.
Sedan vaknade båda av sig själva vid halv sju-tiden på morgonen, så de fick bara 10 ½ timma, vilket är för lite, så jag är inte helt framme än, när det gäller sovtiderna. Men det är i varje fall en underbar förbättring när det gäller skrik och gnöl och allmänt trassel.
Dessutom var sexåringen på ett strålande humör hela morgonen i morse. Hon konstaterade förvånat att det var så svårt att hitta kläder här hemma hos mig, men hemma hos pappa var det jättelätt. Jag höll med om att det var helkonstigt, eftersom det är samma kläder här som där!
Hur som helst tog hon på sig nåt i alla fall och fick inte minsta antydan till ett utbrott på vägen. Är ju ganska självklart att man ska kunna få på sig kläder utan att få psykbryt - men detta är första gången på en dryg månad som hon klarat det, så jag är väldigt nöjd!!!!
Nu på morgonen har storasyster satt på en tvätt och lillasyster har lagat äggröra och kokat kaffe. Under skratt och sång.

:-({|= \:D/

Så skönt att få träffa den där ljuvliga ungen igen, i stället för den förbytta vrålande monstersexåringen.

(Hon tycker nog det är skönt att träffa sin ljuvliga, humoristiska mamma igen också, i stället för den där förbytta vrålande monstermorsan

)
Det går inte att beskriva hur underbart det är med den här totala vändningen - hos henne, men
framför allt hos mig! Jag blir alldeles tårögd av att tänka på det.
Jag tror detta är första gången nånsin som jag verkligen på riktigt har lagt undan all oro, skuld, dåligt samvete och stress och bara NJUTIT av mina barn.
Vilken ofattbar gåva. Jag är så glad att hunnit upptäcka detta nu, när de fortfarande är förhållandevis små.
