Det är attityden av självklarhet som är haken, ja.. Och visst försöker jag peppa mig själv, men det går inte så bra
. Problemet är ju att det funkar inte nu heller - varken jag eller Sigge sover som folk och det börjar märkas.
Vargen är tveksamheten. När vi gjorde första försöket att kura var attityden så självklar den kan bli eftersom storebrorsan Bengan kurades framgångsrikt för tre år sedan. För säkerhets skull läste jag på och var rustad till tänderna - trodde jag! Sedan hände nåt konstigt, vi fastnade i buffandet.
Efter fyra nätter av evigt buffande gav jag upp, den utlösande faktorn var att vi fick veta att Sigge måste operera höften och sen ligga i gipsskena. Jag orkade inte riktigt med det, lösningen blev att ta tillbaka mittlilla hjärta till mammas säng.. Så himmelens dumt, jag vet, men jag är sällan rationell när jag är trött och lessen.
Jag önskar att det fanns en annan lösning. Men jag tror på SHN, för jag VET att den fungerar - om nån annan än jag gör den, ja..
Tack för svar, många kramar!
Mamma till Bengan och Sigge.
Hur j*vla dum får man bli?!
Om du känner i ditt hjärta attt det inte kommer att gå - ja, då kommer det inte att gå. Men om du känner att det kommer att gå - ja, då går det! Tankens kraft påverkar hela processen och här på forumet kallar vi den för attityd av självklarhet! Det du förmedlar med din attityd är det som barnet läser av. Så enkelt och så svårt är det!
Man måset ju inte göra kuren - det finns igen "lag" på det 
. Kanske har du en annan lösning som du tror på?
och här finns alltid vägar UT 
Så kurandet är nog upp till mig.