3 åring som inte är delaktig på dagis

[cmegus]

Hej!
Min lilla dotter på tre år har nu gått på dagis sedan hon var 1 år och 5mån. Vi bytte dagis för ca ett år sedan. Det var svårt för henne i början då barngruppen bestod av jämnåriga (förra dagiset hade hon varit yngst i en blandad grupp=all uppmärksamhet) nu fick hon vara med och "tävla" med de andra barnen.
Då jag arbetar deltid har hon varit hemma med mig de veckodagar som jag varit ledig, ex mån, ons en vecka osv.. dvs aldrig gått på dagis med än 30 timmar i veckan. I somras hade hon sommarlov med oss föräldrar i 8v.
Till problemet: Jag upplever det som att hon fortfarande inte är riktigt "med", hon har inga direkta kompisar på dagis utan det kan skifta och hon vill helst inte gå till dagis alls.
Vid lämning biter hon ihop och sätter sig oftast själv i sandlådan och leker. Vid hämtning leker hon oftast själv.
Enligt fröknarna på dagis är hon mer delaktig vid inomhuslek men detta är inget jag sett. De säger även att de uppfattar att hon gärna själv går ifrån och leker ensam men att hon tar kontakt när hon vill med de andra barnen, de har inte sett att detta är ett problem.
Hemma är hon glad, trotsig och mycket mammig, inte så socialt delaktig-något som vi ska arbeta på att förbättra.
Medveten om att jag ofta vid hämtning överöser henne med frågor som ex har du lekt med leo idag? Har du varit ledsen? Hade du roligt? Hon ignorerar oftast frågorna eller skriker att hon inte vill prata.
Vi har diskuterat med fröknarna och de ska vara mer engagerade i att vår dotter ska komma in i leken med de andra barnen. Vi kom även överrens om att det kan vara bra att hon får mer regelbundna tider på dagis och ska nu gå 9-15 alla veckodagar.
Jag behöver lite feedback, gör vi rätt, ska jag "tagga ner"?

[Luvisen]

Hej!

Förstår att du känner dig bekymrad. Du vill ditt barns bästa.

Har du läst det som står i Barnaboken om dagis?
Det kan ge förklaring till varför det ser ut som det gör...tänker jag. Sedan är det frågan om hur ni går vidare :-k Det låter som din tös har BEHOV av sitt centrum. AW talar ju om vikten av att låta världen vara liten innan den kan bli stor. Kanske blev den stor för fort? Då tror iaf inte jag man kan tvinga på deltagande i andras lek. Det känns lite så här: ](*,) för mig.

Värme/ Luvisen

[Susanne*]

Hej
Jag tanker lite sahar (far tyvarr bli utan prickar pga tangentbord men ibland kommer de med).

Det gäller att bestamma sig: ska mitt barn ga pa dagis? Tycker jag att detta dagis är bra? Om svaret är ja pa De fragorna sa far du tagga ner och jobba i det tysta. Med det menar jag att du inte ska visa din oro infor henne men val undersoka saken tills du känner dig nojd.

Enligt min erfarenhet sa har inte 3-aringar fast kompisar. Vissa har det men då beror det oftast pa att foraldrar ser till att de leker, är grannar eller liknande. Sedan kan De visst soka sig ner till vissa än andra.

Det är pedagogernas ansvar att se till att hon integreras i barngruppen. Du kan stalla krav och fraga vad de gör, vad de tanker göra och hur det går. Ha avstamningsmote med dem men prata inte sa sin dotter hör.

Du kan också vara med ett par dagar eller någon dag då och då for att se hur det går till. Under temat "a sa spannande". Då är det lattare att skapa sig en bild.

Det kan sakert vara bra att vara regelbundet narvarande och tiderna 9-15 innefattar en traditionells dag. Men jag har svårt att se nagons nackdel att vara ledig en dag i veckan. Kan bara se fordelar och en dag som sa ska inte paverka helheten.

Nar du lämnar skulle jag aldrig noja mig med att hon själv fick ta tag i att "komma in och komma igång själv". Barnen ska alltid tas emot att en omtanksam pedagog som tar en overlamning och ser hur barnen kan tas emot pa bästa sätt.

Det är nog allas var mardrom att barnen ska bli utanfor. Ibland kan man nog skapa oro hos barnet själv men man måste samtidig se till att forutattningar och omhandertagande blir ratt innan något blir fel.

Vad du också kan göra är att själv vara aktiv typ bjuda hem barn med foralder pa fika for att skapa flera kontaktytor.

Koma gorna tillbaka med dina tankar samt berätta hur det går.

Kram
Susanne

[inger]

Vill bara betona en sak

Låt henne inte gå alla dagar. Visst det är bra med regelbundna tider. Men tiden ett barn har med sin familj är allra viktigast och kommer aldrig igen.

Ha henne hemma en dag i veckan om det är möjligt.

Nu när mina är 11 och 13 saknar jag tiden då de bara kunde vara hemma så där och vi bara kunde vara i bland.

9-15 är säkert bra de andra dagarna men det räcker med fyra dagar.
Om hon sover tolv timmar är hon faktist där halva sin vakna tid de dagar hon är där och det är väl fullt tillräckligt kan jag tycka.

[cmegus]

Hej igen!

Tack för alla bra och kloka åsikter.
Hade ett telefonmöte med inskolningspedagogen där jag luftade hur det kändes och vilka problem jag kunde se.
Efter det har det blivit bättre, en diskussion har startat mellan pedagoger och barn på dagis och det är mycket fokus på att alla är viktiga och ska få vara med i leken.
Ska gå med en dag på dagis snart tänkte jag för att ha lite koll.
Bra tips detta med att försöka träffa andra föräldrar med barn, vi har väldigt få vänner med barn (än så länge), förmodligen för att vi var så tidiga med att skaffa (26-30).
Om ca en månad är det planerat att storken ska komma med nr 2 och efter det har vi tänkt att vår dotter ska få vara hemma en vecka med oss och sedan gå 4 dagar i veckan på dagis. Vill eg att hon ska vara hemma med mig jämt men hon börjar bli så aktiv och eftersom vi har få bekanta med barn blir det att hon bara får träffa andra barn på dagis och därför känns det viktigt att få det att funka.

[mathias.josse]

Jag har arbetat som pedagog inom förskolan i tjugo års tid, och jag vill först av allt påpeka att barn på tre år, oftast inte har några lekamrater eller deltar i någon gemensam lek, de kan inte det.
Däremot klarar de att leka bredvid varandra och kan trivas med det, men ofta slutar det inte sällan med att ett av barnen till slut drämmer sandspaden i huvudet på sin "kompis", då är det viktigt att förstå att barnet inte gör detta av elakhet, de har ännu inte uppnåt full empatisk förmåga.

Att ditt barn väljer att "leka" ensamt verkar helt normalt och positivt, ett barn som är i din dotters ålder, som inte trivs eller inte mår bra på sin förskola skrike/gråter mest hela tiden, och vandrar inte omkring själv och sysselsätter sig.
Jag har mött föräldrar, oftast mammor, som precis som du oroat sig för barnens sociala förmåga och risken att de blir utanför.
Det finns inget som heter utanförskap på en småbarnsavdelning då, som jag nämnde, att förmågan att leka MED andra barn först hos VISSA börjar vid tre OFTASTt fyra årsålder.
När föräldrar överdriver sin oro för att barnet ska bli utanför bygger det oftast på förälderns egna erfarenheter som barn, kankse var du emellanåt själv utanför, och är livrädd att detta ska hända ditt barn.
Detta är i sig helt normalt, men då bör man överväga att själv bearbeta sin rädsla, som annars riskerar att övergå till barnet, och då kan man omedvetet skapa problemet för barnet.
Det är självklart att du frågar din dotter om hur dagen varit, men ingående frågor som vem du lekt med etc, kan du hoppa över, hon förstår förmodligen inte alla frågor och kan för den delen inte förstå tid, vilket kan innebära att hon berättar om nkågot som hänt en vecka tidigare, mitt råd är följdaktligen, slappna av, var glad över att din dotter verka och trivas och även verkar vara självständig, och dessutom duktig på att prata, jag tycker mig redan se egenskaper hos henne som tyder på att hon kommer att ha förutsättningar för att kunna ta för sig och gå sin egen väg i livet. Kram

[cmegus]

Det stämmer bra att jag själv kände ensamhet och utanförskap som barn och förmodligen överför detta på min dotter.
Skönt att höra från någon som har lång erfarenhet att det är ok om ett treårigt barn inte leker gemensamt med andra barn hela tiden.

Vår dotter är väldigt självständig som person börjar vi förstå och detta ska vi uppmuntra.