Bokstavsbekymmer

[cillus]

Hej!

Jag ska försöka formulera mig åt en bekant.
Jag har sagt att det bästa är ifall hon skriver här själv, men hon säger att hon inte har den tiden. Tidsbristen är ständigt närvarande i hennes liv.

Iallafall..hon har två fina barn, ett på snart 9 år och ett på 6 år.

Hennes tankegångar börjar snurra mot bokstavskombinationer, vad gäller äldsta dottern. Hon är bekymrad över huruvida det är en "uppfostringsfråga" eller "bokstavsdiagnos".
Jag säger att du ska inte leta fel nu, utan du ska fundera över hur du förhåller dig till barnen. Jo det försöker jag säger hon.

Jag svarar henne med, att jag inte tror på bokstavskombinationen, och har frågat henne om skolans personal har påpekat något, vilket de inte har.

Enligt min åsikt så får flickan alldeles för lite sömn, och har enligt mitt tycke haft brist på sömntimmar sen en lång tid tillbaka.
Det är modern väl medveten om och vet med sig att de inte har tillräckligt bra rutiner för detta. Flickorna sover i samma säng som modern, och kommer inte till ro förstäns modern är med.

Moderns bekymmer är hur hon ska "hantera" sin stora dotter, som lider av lite tvångstankar emellanåt.
Dottern har bla tvångstankar om att peta ut sin ögon(efter att ha sett nya Alice i underlandet filmen , vilket modern i efterhand insåg att den inte var lämplig för barn.
Det är extremt pedantiskt på hennes rum tex.
Hon har haft tics och har emellanåt tror jag.
(kan tillägga att modern har under lång tid själv varit pedantiskt hemma, och blivit irriterad när det är smulor överallt mm, hon är medveten om detta och försöker lägga band på sig)(Min egen terori ang moderns pedanteri är; kan man inte ha "ordning" på mannen så försöker man ha ordning på hemmet)
Men nu bortser jag från mannen och fokuserar på dottern.

Flickan är påhittig. En väldigt nyfiken, utforskande, experimentell, kreativ och social tjej. Far med osanningar emellanåt.
Tex, kom modern hem en dag och fann en lång repa över hela tvskärmen.
Det visade sig att flickan hade gjort den, hon hade gått runt med saxen i v-rummet och "råkat" komma åt skärmen.

Barnen går i skolan till ca 16:00, efter det är de ute och leker med sina kompisar.
Jag har talat om för modern vikten av social delaktighet, vikten av att barnet blir sedd och behövd, vikten av en god sömn.
Hon menar på att är det inte viktigt för barn att leka? Jag svarar jo det är viktigt, men det är än mer viktigt att bli sedd och behövd.
Hon instämmer i att barnen kanske inte blivit sedda på sistone.

Hennes funderingar är;
Varför repar en flicka på snart 9 år en tv, medvetet? Eller liknade "hyss". Som är orädd om saker.
Vad gör man åt tvångstankar?
Varför fäller hon tex ut smalbenet, när förbipasserande okänt äldre barn cyklar förbi?
Varför får hon hysteriska otröstliga utbrott emellanåt som varar ca 30 m?
Hur mår barn som har föräldrar med två helt olika synsätt på barnuppfostran?
"Alla" barn är ute och springer sent på gatan, hur ska modern säga till dottern när hon inte vill gå in?
Ja det är många fler frågor..men jag börjar såhär.

Jag förstår att ni kanske behöver mer kött på benen, men jag tager tacksamt emot lite tips eller följdfrågor som jag kan vidareförmeda till henne.

Vill tillägga att modern är mycket mån om sina barn och känner till barnabokens innehåll samt sympatiserar i viss mån. Hon får dock inte tillräckligt med stöd i samarbete kring detta med sin man tror jag.

[inger]

Några korta tankar från trötta mig(som själv jobbat en del övertid nu).

Tidsbristen är ständigt närvarande i hennes liv.

Barnen går i skolan till ca 16:00, efter det är de ute och leker med sina kompisar.
.

Här tror jag att en del av nyckeln till problemen finns och så sömnbristen förstås.
Hon upplever så stor tidsbrist att hon inte orkar reflektera över sitt föräldraskap/ledarskap läser jag in.
Barnen tillbringar väldigt lite tid med sin familj om de först är i skolan och sen ute och leker med kompisar. Leken är ju viktig men hinns ju med inom skolans ram när dagarna är så långa.
Barnen behöver som du skriver hinna vara socilat dealaktiga och de behöver ju 12 timmars sömn, så i säng cirka 19 om de går upp 7 och ska klara så långa dagar.
Då behöver de vara tillsammans hemma och inte ute med kompisar de tre timmar som familjen faktiskt har.

Sedan behöver mamman läsa på om nioåringen.

Några bokstavsbekymmer tror inte jag på heller i det här fallet.

[miniz]

Hej cillus!

Jag har klippt lite fràn ditt inlägg och vill bara bekräfta det du säger.
Du har sà rätt, sà rätt.

Jag säger att du ska inte leta fel nu, utan du ska fundera över hur du förhåller dig till barnen. Jo det försöker jag säger hon.

Enligt min åsikt så får flickan alldeles för lite sömn, och har enligt mitt tycke haft brist på sömntimmar sen en lång tid tillbaka.

Jag har talat om för modern vikten av social delaktighet, vikten av att barnet blir sedd och behövd, vikten av en god sömn.

"Hyss" kan botas med en god portion social delaktighet. Hon behöver veta att hon är behövd pà riktigt.

Det inger skriver bekräftar ocksà dina tankar!

Hon borde läsa Fostran delen om nioàringen och om social delaktighet i Barnaboken.
Hon kan ocksà läsa runt lite pà forumet.

Det var lite tankar fràn mig i all hast.
Kram.

[Ewa]

Hej!

Låna ut ditt ex av BB och be henne läsa om 9-åringen, precis som Miniz skriver. Det är så på pricken, som vanligt, i beskrivningen av vilsenheten och oron. Kanske hon då kan se att familjen skulle kunna göra något för att tösen ska få känna sig mer sedd (ett gott skratt och ett förtroligt samtal varje dag) och mer behövd (social delaktighet).

Vad gäller att jämföra sig med alla andra. Så lär det alltid vara. Alla andra har både det ena och det andra. "Alla andra" har egen häst, äter på McDonalds varje dag... osv i all oändlighet. Jaha, det kan de ju få, men VI har det så här kan man sakligt, glatt och oförtrutet stå för.

Alla andra barn (bokstavligen) här i byn, även de små, var uppe till 22.30-23 hela sommaren. Och det kunde de ju få. Och sen vara sega, slöa och griniga mest hela dagarna. Själv har jag hellre glada, pigga ungar. De barn som har regelbundna tider, vardag som helg, sover, enligt undersökningar, i genomsnitt 2 timmar mer per natt. Tror man att de där 2 timmarna faktiskt behövs för att ungarna ska vara alerta och orka med livet och allt som ska läras på bästa sätt så tycker jag man ska strunta i hur alla andra gör och följa sin egen livsfilosofi.

[cillus]

Tack för era svar. Känns bra att få bekräftat det jag skriver.
Jag ska vidarebefodra så gott det går.
Tyvärr har jag inte barnaboken med mig, för jag bor tillfälligt på en annan adress nu.
Men jag ska nog få fatt på den snart!