Uppföljning från Gastsjön 2010

[strömming]

man får visst inte skriva att det går bra för då kör man i diket... varenda läggning av Mr R är en lååång fråga och varenda lur blir för kort och nätterna fulla av vändningar och uppvak. Vi har ju inte ändrat någonting och håller våra tiden och gör som vi gjort sedan gastsjön. attityden är kvar och vi svarar på frågorna men de blir bara fler och fler. men nu sover man ju själv som en kratta i denna värmen så det kanske inte är konstigt att Mr R även han är påverkad av värmen.

Vad säger ni kloka människor om en 8 timmars bilresa till Emmaboda. Vi hade tänkt åka dit på onsdag men nu fungerar inte ACn i bilen vilket gör att resan känns omöjlig att genomföra på dagen men två små. Så nu gör vi den nog på natten istället, hur brukar det fungera för er? Har aldrig åkt på natten med barn förut. Tänkte att man kör kvällsrutinen som vanligt och så åker man efter det. Visserligen är det fortfarande varmt då men inte lika stekande som på dagen.

[SusanD]

Vi brukar köra på kvällen så där lagom för en flaska välling i bilstolen och sen får de sova. För att skärma av lite för synintrycken eftersom det är ljust ganska länge så har vi hängt upp lite handdukar, funkat bra.

Sen har vi varit ganska avslappnade vad det gäller om de somnar eller ej. Det går ju inte som på räls, ibland har de varit vakna ganska länge innan de somnat och för oss har det varit helt ok. En gång är ingen gång du vet....

Att sitta en bil utan AC i denna värme skulle jag inte vilja göra själv och jag kan inte tänka mig några barn som heller skulle uppskatta den resan.

Kram Susan

[strömming]

Om man säger såhär, resan gick bra. R somnade efter 10 minuter, sov i 20 minuter vaknade, lekte med nallen i en timme, därefter skrek han i över en timme och därefter somnade han tills vi var framme. Syster I tyckte det var helkul att åka bil i nattlinne och höll sig vaken till 22.30 somnade därefter oh sov tills vi var framme. Tyckte inte om att vakna när det var dags att packa upp sängen och somnade snabbt om men vaknade 5.15 i ett för dåligt mörklagt rum och krävde att det var morgon.
R somnade fort om mitt i natten efter 120 ml ersättning och sov till kl 6 pratade till 6.30 då vi gjorde morgon innan han blev sur. R var vaken en sväng när I krävde morgon men somnade om! Efter vändning till mage såklart.

Lurarna har idag gått bra. R vaknade i skarven på långluren men somnade om efter 10 minuter och får nu marginalkvart. Storasyster sov i 20 minuter och kunde sedan inte komma till ro. Har blivit sjuk igen och jag hoppas det inte är öronen denna gång också.

Man 'r lite mör nu efter 6 timmar i bil (snabbaste resan någonsin!) somna kl 2 och upp 5.15... jaja, tidig kväll för alla ikväll och nu är rummet som korvarna sover i försett med sopsäckar för alla fönster!

[polisa]

Hej kära vänner!

Efter att ha haft ett par otroliga veckor då allt verkade fungera så har det nu rasat samman och det känns som vi är tillbaka på en sämre nivå än innan kuren. Kanske berodde de bra veckorna på att Måns gick på två pencillinkurer och var trött och dåsig av det.

Allt fungerade, dagslurarna som fick bli inne eftersom det var på tok för hett ute, öppen dörr till sovrummet och MrM låg och snackade ett tag och somnade på 5-15 min av sig själv. Såg en trend i att han sov 1,15 på fm och 45 minuter på eftermiddagsluren. Läggninen på kvällen gick också toppen, hade barnvakt en kväll och det gick också smärtfritt. Resan t o r, 50 mil enkel väg, gick super. Välling vid 20-snåret och sen stack vi iväg på nonstopresan på ca 5 timmar och han sov hela vägen. Vid framkomst ny blöja och pyjamas och ned i resesängen och efter lite snack somnade han själv... så underbart. Samma på hemresan.

Så var pencillinkuren över och samtidigt har vi märkt att Måns verkar gått in i en jätteängslig period. Helt klart är det även det som stör hans sovrutiner, en det känns som en konstig ålder. Kan det vara en väldigt försenad åttamånadersångest?

Han har börjat bli rädd för dammsugaren som han älskat förut, han har vid tre tillfällen börjat gråta av tre män på besök och han känns lite mammigare (eller pappigare, pappan har semester sedan 2 veckor).

Nu är alltså allt i kaos med sovrutinerna. Han blir direkt helt hysterisk när vi lägger honom och är uppe på 2 röda och står och skriker utom sig. Inte ilska utan hysterisk gråt. Även dagslurarna är så och de har blivit 2 ggr 35 minuter istället nu. Kvällen är illa och han vaknar minst 2 ggr på natten och en gång alltid vid 4.30-snåret. Svårt att få honom att somna om på morgonen när han vaknar vid allt från 5 till 6.30. Blir klockan framemot 7 känns det ok då han skall upp kl 7.30 enligt schema. Vi har vid läggning och nattuppvak varit tvungna att gå in i mörkt rum och lägga ned honom, hålla en hand på rygg/sida och hyssja och när han lugnat sig provat att gå ut, ibland får vi vända tillbaka. Han blir bara lugn om vi är med honom inne i rummet. Ramsan har han slutat ta och buffning alt. solfjäder går bara inte, inte ens starke pappan orkar hålla honom och han blir bara än mer hysterisk. När han vaknar på natten har en ramsa gett honom svar, nu är han direkt uppe och står och är hysterisk.

Jag förstår att det sannolikt har med hans i övrigt oroliga uppträdande att göra, men vid 11 månader? Jag misströstar stort och pappan tar de flesta läggningar och nätterna då han är mkt bättre på att lugna MrM. Jag är mest ledsen och känner att allt slit och det man lagt ned håller på att rinna ur händerna på oss. Också en rädsla för att det inte kommer att återgå till det vanliga sen. Att kuren liksom är bränd och att en ny kur kommer att krävas som blir ännu jobbigare då han redan känner till verktygen.

Tips, råd, hur vi skall göra samt vad det kan vara som gör honom så hysterisk. Det enda vi vet är att ramsa, buffning och solfjäder icke svarar på hans frågor.

Stor kram från en uppgiven mamma L.

[SusanD]

Så här kan livet vara ibland, i gungning, både för stora och små. Men det man som liten kan kräva, tycker jag, är att ni föräldrar gräver ner era fötter i myllan och står stadigt. Är ni föräldrar fortfarande i gungning får ni faktiskt ta ett rejält tag och hålla i något som står stadigt så ni slutar gunga.

Det spelar egentligen ingen roll vad det är som bekymrar MrM, det ni ska meddela är att ni har koll på läget och att han lugnt kan sova vidare. Och det meddelar ni inte genom att springa in och buffa, hålla handen på ryggen och hyssja. Visst blir han lugn på en gång? Men drar igång igen så fort ni lämnar honom? Eller?

Att buffningen inte fungerar spelar ingen roll för ni ska inte behöva buffa nu, han kan somna själv, han kan sova, han både vet att han ska sova och vill sova. Men ni gör honom osäker med era osäkra svar, så enkelt och samtidigt så svårt.

Om det är totalkris, vilket det faktiskt sällan är, då kan ni buffa och då kommer det att fungera.

Ni behöver inte kura om alls, bara kasta er upp på banan igen. Samla ihop all ATTITYD av självklarhet som ni kan uppbringa och återta ledningen.

Det är ramsan som ska jobba och då kommer ni få jobba hårt ett par nätter för att övertyga MrM att ni faktiskt har koll på tillvaron. Han får vara arg och besvara era ramsor men ni ska ihärdigt övertyga honom att han kan och ska sova vidare med ramsans hjälp. Lyssna med öronen för det är rusktigt lätt att blanda ihop "hysterisk" gråt med arg-ledsen gråt.

Bestäm vilka tider som gäller för alla lurar, även dagslurarna, så det bilr struktur på tillvaron igen. Sen jobbar ni med ramsan, lyssna med öronen och låt hjärtat stå tillbaka nattetid.

Om jag låter hård så är det faktiskt meningen, det är ert ansvar att se till att ramsan fungerar och att han kan sova gott. Grälar på er gör jag bara för att jag vet att ni egentligen kan allt det här och att ni kan ta er samman, bägge två, och jobba vidare så ni alla får sova gott.

Vad det gäller läskiga saker, ljud och människor så gör inte så stor sak av det hela. Ha lite is i magen och uppträd som om allt är bra, vilket det ju också är. Sigge blev av någon anledning tokrädd för dammsugaren när han var över året vilket gjorde att den fick stå framme hela tiden. Vi snubblade över den och så dammsögs det både nu och då. Ganska snart blev den ett naturligt och ofarligt inslag i vardagen och kunde förpassas in i skrubben igen. Det är helt okej att vara liten och bli rädd för saker, sen får vi föräldrar vara coola och visa med vårt agerande att allt är som det ska.

Så upp med hakan, ni fixar det här men det krävs lite jobb från er sida.

Kram Susan

[polisa]

Tack Susan. Du behöver inte ursäkta om du låter arg/hård, för är det vad som beövs är det ju också rätt svar.

Behövde bara få höra att det är ramsan som skall gälla, du/ni är ju proffset. När man börjar vackla dock är det lätt att tvivla och när han blir tyst och somnar när vi kommer in så känns det så hjärtskärande att han står och skriker hysteriskt (eller vad vi nu tycker det är). Vet vi bara att det kommer att räta till sig med ramsan så får vi köra på med det, men när han inte tar den alls så är det då tvekan kommer.

Pappan skall få läsa ditt inlägg också så kör vi vidare och hoppas knutarna löser upp sig.

Tack. Kram L.

[polisa]

En fråga om ramsan, skall vi bara fortsätta svara med ramsa hur länge han än fortsätter stå upp och hesskrika? Har läst lite i andra trådar här nu och på många håll ges tips om solfjädern ändå.

När jag läst i andra trådar så känner jag igen detta i de fall där det verkar handla om åttamånadersångest. Kan han få det såhär "försenat"?

MrM börjar nu klaga redan när vi går in i rummet och vi hinner inte lägga ner honom och känna att han är lugn innan vi går ut. Han är uppe i sittande direkt när vi lägger ned honom och inte ens hunnit släppa taget. Innan jag ens nått dörren för att gå ut så står han upp och skriker som om vi är på väg att överge honom för alltid. Kan det vara ett problem att det är så ljust utanför sovrummet att det strömmar in ljus när vi skall gå ut? Tyvärr svårt att få till det mörkare.

Sammanfattningsvis, min fråga är alltså om vi skall fortsätta ramsa och ramsa och ramsa, även om tiden går och går och går. Ingen annan åtgärd?

Kram och tack för att ni finns och tar er tid att svara.

[polisa]

Kanske dags att delge vårt schema, lättare att se var det brister.

7.30 Morgon m. efterföljande välling (270 ml)
8.30 Frukost, 1 banan alt. Smörgås och fil
10.00 Förmiddagslur, 1,15 (när det funkade, har nu sjunkit till 45 min, går ej att ramsa om)
12.00 Lunch
14.00 Eftermiddagslur, 45 min (aldrig längre, ibland kortare, går ej att ramsa om)
15.15 Gröt, en rejäl portion
18-18.30 Middag
19.50 Välling (270 ml)
20.00 Godnatt.

/L.

[miar70]

Hej

Nej, jag tror inte det är nån försenad åttamånadersångest, jag tror däremot lille mr M är förvirrad och vill ha era säkra svar! Och för att ni ska kunna ge honom dem så behöver ni känna och vara stensäkra i de besked ni ger honom - det kan inte tjatas nog om attityden och förhållningssättet, för brister det där spelar det ingen roll hur mycket ni ramsar eller solfjädrar...

Minns du när vi var i Gastsjön och du la M, och han började fråga frågor med stort F? När du sträckte på ryggen, gick iväg och gjorde något som tog bort dina öron från dörren - ja då blev M nöjd, för han hörde och kände att du var säker i det du gjorde. Börjar man däremot fundera, tveka, analysera - då hjälper inte heller verktygen.

Jag tror ni förverkat ramsan och måste se till att få den att funka igen! M nöjer sig inte med den eftersom ni själva inte tror på den fullt ut. Tänk dig att ramsan är din kropp, dina händer, som buffar honom lugn. Jag tycker du ska, NÄR du väl ger honom en ramsa, se till att den når fram. Ge dig inte med mindre än att han lyssnar till den, höj rösten, nå fram! Tänk inte fyra verser här, utan kanske 20? 30? Det finns inget säkert svar, utan här får du helt enkelt lyssna av, kommunicera, med M. En solfjäder ger du OM han fastnar, dvs verkligen fastnar. Och då absolut inte efter en ramsa, för då lär han sig att ramsa betyder solfjäder . Och solfjädrar du, så gör det rejält. Han behöver rejäla besked nu, i allt vad ni gör, för att känna sig säker och trygg, i allt ifrån dammsugning till ramsning!

Sen tjatar jag på om säkerhet och trygghet, jag skickar länken från januarikrönikan igen för den tål att läsas igen och igen, så här skriver Anna på ett ställe:
Och så går du kanske in och lugnar, så som du har lärt dig och som fungerar så bra, trots att det ju faktiskt var meningen att ramsan skulle ha tagit över nu. Men då lugnar du inte för att lugna i bemärkelsen övertyga barnet om att allt är som det ska. Då lugnar du för att trösta.

Och det kan man göra; det går att begripa på alla sätt och vis. Men tyvärr - tröst hjälper inte ett barn som frågar efter säkerhet.
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet

Det är M som ställer frågorna, och du som ska ge svaren!

Jag tycker schemat ser jättefint ut!

Jag säger som SusanD, förlåt om jag låter aningens tuff, men jag VET att ni kan det här och jag VET att M vill sova, den lilla gosebollen så hjälp honom nu att få den goda sömn han så väl behöver!

KRAM och en extra till lille charmören förstås!

[strömming]

polisa hur går det för er?

[polisa]

Hejsan!

Lite feedback från mig. Vi har kämpat på med läggningarna, och det har lossnat. Inatt sov MrM från kl 20 då han gick in i sömnens fantastiska värld utan att yppa ett ljud och till 7.30 imorse, alltså helt enligt schemat. Ett par uppvak på kvällen, men inget som krävde svar från oss. Vaknade kvart i sju, men somnade om på egen hand... Det har stegvis gått bättre och bättre och nu fungerar läggningarna från helt ok till bra, det var nog nästan en vecka sedan vi hade en långläggning nu.

Så tack för feedback, klapp på axeln, dunk i ryggen, spark i arslet, råg i ryggen! KRAM!

Strömming, hur går det för er? Har ni fått rätsida?

[miar70]

Åh, vad glad jag blir, polisa Bra jobbat! Vårda nu ömt det ni uppnått!

[SusanD]

Härligt Polisa, bra jobbat!

Kram Susan

[strömming]

För oss går det lite svajande fortfarande. Inte sömnen för sover gör han men han är fortfarande ARG vid läggningar. Igår hade han rekord, 50 minuter ilska innan han somnade. Idag har han tagit två lurar med ro, en lite sådär halvilsket och kvällen också lite ilsket men mest sur. Svor nog endel där inne. Köpte påminnelsen som han fick efter ett tag.

De tidiga morgnarna är ett minne blott Vi får nog ladda med ännu mer skratt och husljud och uteaktiviteter på dagarna. Här sovs gott men det blir ju roligare för alla om det somnas gott också Det är riktigt härligt att ha två barn som sover gott hela natten! Äter gör han också. Maten har han ökat till 2/3 stor burk för 6-månaders + 1/2 stor fruktburk + 1 dl ersättning till lunch, och stora vällingflaskor däremellan och en stooor portion gröt med den andra halvan fruktburk till middag. Men han ska nog få mat för han verkar gilla det mer än gröt.

[Marianne77]

Det var ju ett tag sedan någon av oss skrev men jag var lite nyfiken och gick in och läste idag och vad skönt att mr. M tillslut fick sova och vad fantastiskt från 20 till 7.30!

Min lilla (hmmm, han är ju hela 10 månader och en ganska stor kille nu. Han går också!!!) Mr.L har de senaste 5 dagarna börjat vakna vid 5 tiden och är superglad och nöjd och pratar glatt och har riktiga diskussioner med sig själv, underbart att höra....men nu efter 5 dagar så behöver jag tips på hur jag får honom att inse att det inte är morgon förrän kl.6.30.
Han kan nämligen ligga och prata glatt i 45-60 min. Jag har testat lite olika
t ex att ramsa var 5:e minut för att han ska förstå att det är natt men han lyssnar och sen pratar han vidare
så har jag testat att ramsa direkt när jag hör att han är på gång att vakna men då kommer pratat igång ändå....
Ska jag bara låta han vara och så kommer han om några dagar förstå?

Han behöver ju sömnen för nu märker man att han är en riktig tröttis innan första sovpasset.

Kram på er