Jag hade å andra sidan blickarna på mig för att BVC tyckte att jag ammade för länge! När min son var fyra månader tänkte jag att han kunde ju faktiskt få sig en flaska ersättning innan läggdags - amningen fungerade fin fint och jag hade precis böjat introducera smakisar. Men, och det finns ju alltid med ett "men" i sammanhangen, efter att sonen hade skälpt i sig sin flaska hände något med lilla magen. Jag hade lagt honom för natten och allt hade gått som vanligt helt plötsligt, när jag satt och tittade på TV:n hörde jag ett illtjut som typ gick genom märg och ben. Jag tassade in till sonen för att kolla läget, la till rätta, buffade lite - barnet i fråga skrek för livet och mamman insåg ganska snart att här
är det fara och färde. Jag stod ut med illskriket en halvtimme, sen ringde jag akuten (man märker ju när ens unge inte mår bra) - Ambulans in och det konstaterades att sonen hade fått tarmvred, men det la sig själv som tur var. Vi stannade över natten och jag satt med lille gubben, som var lite öm i kistan och säkert chockad efteråt, i en gugnstol ute i korridoren och gungade till kl var 4 på morgonen, då först somnade han! Sen fick han någon mjölkprotein/laktosbefriad ersättning utskrivet på recept, som smakade apa - det tyckte sonen med! Dessutom var det bara blaskigt och tunnflytande! Det hela resulterade i att jag ammade sonen i två år - d.v.s. vid fyra månaders ålders introducerades mat och AW:s härliga havregrynsgröt på reportoaren, så efter halvåret var passerat åt han bröstmjölk tre gånger om dagen (fruktost, mellis, nattslurk efter gröt). Sen vid ett års ålder och framåt diade han två ggr/
dag (inte natt), morgon och kväll. Han har aldrig haft napp och alltid sovit som en liten gris på natten! I efterhand har vi konstaterat att han är laktointolerant - om det har någonting med ersättningen att göra, det vet jag faktiskt inte...
Det finns få föräldrar som inte gör sitt bästa för sina barn och jag tycker att all form av hysteri kring ämnet amning är beklagligt! Det finns inga "ska" och "måsten" när det kommer an på att mata sitt barn, mer än att det just "ska" ätas, ätas och gärna lite till
"Kossan"är ju utmärkt! Och så kan jag sitta och gnida in rödvin trots att jag inte ammat 
! Livet är toppen 
!
Jo- Mammuten ammande i fyra dagar sedan hade jag behövt vinet - även oralt 
. Så vi for in till patienthotellet och där fanns en Syster Karin som jag sent ska glömma! Hon fixade ersättning och sonen kunde äta utan att jag hade ont 
! Eh - en självklarhet för många men jag visste ingenting om flaskmatning 
och under hormonernas påverkan så var jag övertygad om att sonen skulle svälta ihjäl om jag inte ammade.... 
Nell född jan-03 och Jakob född -05 