Frågor om buffning med mera

[isop]

Om jag försöker fatta mig lite kort då, så skulle jag bli hemskt tacksam för tips på hur man får en sjuveckors att somna själv. Hon är mycket svår att få att somna även i sällskap.

Det vi prövat är:
vagga i famnen (funkar inte)
ligga på bröstet (funkar ibland, men endast efter gallskrik)
vila mot axeln (funkar ibland)
lägga i vaggan (funkar ibland på förmiddagen)

På kvällen ammar jag henne till sömns.
Vi vill att hon ska somna själv på dagarna (gärna på kvällen också, i och för sig), och helst innan hon blir övertrött och hysterisk, vilket hon blir varje dag eftersom vi inte kan hjälpa henne att komma till ro i tid) men det enda som lyckats någon gång är buffning under illvrål. Det skär i hjärtat på mig. Hur länge är det rimligt att det vrålas?

I förmiddags buffade jag henne och hon illvrålade. Till sist tog jag upp henne och hon somnade mot min axel på mindre än en minut...

Alla tips på hur vi kan lära henne att somna själv tas tacksamt emot! Magläge är noterat, eventuellt provar vi det och vänder henne på sidan när hon somnat (min man skulle aldrig förlåta mig om jag lät henne sova på mage, han är paniskt rädd för det).

Jag vill verkligen få det här att funka och plågas hela tiden av meningen: "ett spädbarn kan inte lägga sig själv". Det är hemskt att se vår underbara tjej övertrött varje dag .

[ElinN]

Hej Isop!

Jag kikar in här i din tråd!

För det första så är det dags att sluta pröva saker. Bestäm dig och genomför. Duttande gynnar ingen och det blir bara förvirring som följd.

Kan inte låta bli att återigen påpeka att magläge gör under för sömnen för nästan alla små underverk, men det beslutet är ert!

Jag skulle göra så här:

Läsa igenom kapitel om Standardmodellen samt mat och sömn i Barnaboken igen!

Skaffa rejäl innevagn, där Liten kan sova dag som natt och vagnas vid behov (helt oslagbart och mycket smidigare än buffning på små skrott). Gör vagnen ombonad, så Liten ligger tryggt och tight inbäddad (lägg i nån liten kudde eller filt bakom ryggen om hon ligger på sidan, ha sufletten uppfälld etc... Vaggan är så öppen och kal och inget vidare vagningsredskap!)

Sluta amma till sömns, dvs sluta ge insomningsslurk och vid behov tidigarelägga kvällsslurken så Liten inte somnar mitt i maten. Vid nattamning är det OK att somna vid tutten tycker jag.

Spika tid för nattamningen och väcka Liten/ta upp och amma i sömnen så Liten inte behöver hålla koll på mattiden själv. Övriga uppvak vagnas bort med lugn och stadig hand.

Och följa detta under 3 dagar plus uppföljningsvecka utan att dutta med en massa varianter.

På eftermiddagen ser hon klarvaken ut innan hon plötsligt bryter ihop. Hur söver man en gallskrikande bebis?

Det är därför man inte ska fråga bebisen "när hon är sömnig" om du förstår. Med Standardmodellen så förebygger man detta genom att alltid vara steget före. Först mat, sen umgänge och en total vakentid på 1,5-2 timmar (oftast blir det första vakenpasset lite kortare, medan man på eftermiddagen kan få till ett vakenpass på 2 timmar). Här får man vara lyhörd, anteckna Litens preferenser och försöka styra så Liten är lagd, mätt och nöjd med alla behov tillfredställda innan kraschen kommer. Ibland lättare sagt än gjort, men det är dit vi strävar! Strävar mot en tillvaro utan skrik helt enkelt, och dit når man faktiskt om man jobbar tålmodigt med målet för ögonen och standardmodellen i ryggen (och mera mat! ). Visst vill du väl dit också?

Kom igen nu, det här fixar ni!

:thumbsup:

[chokladkaninen]

Hej isop!

ElinN har sagt allt du behöver veta - ja, faktum är att precis allt vi kan säga nu redan står i din tråd.

Alla tips på hur vi kan lära henne att somna själv tas tacksamt emot! Magläge är noterat, eventuellt provar vi det och vänder henne på sidan när hon somnat (min man skulle aldrig förlåta mig om jag lät henne sova på mage, han är paniskt rädd för det).

Jag vill bara tillägga att det är ganska vanligt att den som inte är hemma med barnet hela dagen (vanligtvis pappa, då'rå ) har en massa åsikter om vad man kan göra och inte göra - om det är han som sätter sig på tvären ang magläget tycker jag att du ska göra klart att han i så fall kan ta ansvar för lillans läggningar och skarvande. O:) Då inser han förmodligen rätt snart att er situation är ohållbar. Det är ju inte så att magläge med automatik GER PSD - det finns bara en liten statistisk samvariation. Som man kan skydda sig från med andningslarm. Däremot är långvarig sömnbrist inte precis bra för någons hälsa, allra minst ett litet barns.

Jag föreslår att ni konsekvent lägger henne på mage i 3 dagar (så lång tid tar det för små barn att vänja sig vid förändringar, alla förändringar! ) och sedan utvärderar. Blev det bättre? Och känner ni er fortfarande otrygga? (Att vända på henne när hon har sovit 10 min kommer troligen att få henne att vakna i 20- eller 45minskarven.)

Jag tror som ElinN, att ni kan klara det här, men det är ni som måste göra det. Vi kan inte göra mer än ge råd!

[isop]

Ni har så rätt så rätt i att vi behöver konsekvens! Mycket kloka ord.

Vad gäller magläge delar vi precis lika på veckorna, min man och jag, så även han får sin beskärda del av sömntrassel. Det är som så, att om vi skulle drabbas av PSD skulle vi aldrig kunna förlåta oss själva om vi låtit lillan sova på magen, oavsett om det hade med saken att göra eller ej (jag har noterat det här med andningslarm).

Vi har provat både att vagna och buffa och vi trivs bäst med buffning eftersom det är mest praktiskt och går att göra var som helst (kräver ingen vagn). Vi kan inte ha vagnen på övervåningen där vi har sovrummet, så därför får vi fortsätta buffa. Dessutom har vi fått bättre resultat med buffning, även om inga resultat har varit så där riktigt bra, ärligt talat. Jag ska göra vaggan mer ombonad på direkten (när lillan vaknat alltså - just idag somnade hon på mage med buffning, jag vände henne efter några minuter och nu har hon snart sovit en timme. I går däremot sov hon bara 20 minuter i stöten och var totalt vaken 10 och en halv timme ).

Jag har absolut inget emot att vara konsekvent och följa 2-2-schema, men lillan skriker så när det är dags att sova, därför tvekar jag och undrar om jag har fel... Det har aldrig funkat, särskilt inte på eftermiddagarna... Hon kan vara glad och belåten, gäspa stort, och sedan när jag lägger henne börjar hon vråla.

Hur länge är det rimligt att låta henne skrika medan jag buffar? Jag har öronproppar, men det känns fel, fel, fel när hon blir stel som en pinne, svettig och röd.

Jag vet att allt säkert står i tråden, men inte just det här, svaret på min största oro. Jag är väl rädd att hon ska få men för livet om jag låter henne skrika en halvtimme innan hon somnar (även om jag är där). Men det är kanske bara dumheter?

Tack snälla för svaren, jag förstår att det krävs en fast hand, men min skrikoro hindrar mig. Jag vet att det är jag som är problemet här, inte lillan.

[Sarisparis]

Hej Isop!

Ditt lilla knytte är fortfarande litet, sâ nâgon Sova Hela Natten-kur är ju inte aktuellt. Däremot verktygen (som du redan använder). Och det allra bästa verktyget är Attityden. Jag fâr fortfarande aha-upplevelser när jag läser kapitlen Lugnet, Säkerheten och Njutningen i SHN-boken, sâ det är läsning jag kan rekommendera även om nâgon kur inte är aktuellt för er.

Och magläge förstâs. Jag var ocksâ paniskt rädd för att lägga pâ mage (ALLA skrämmer ju upp en, särskilt läkare och andra som man ska kunna lita pâ). Men i detta fall sâ gâr jag rakt emot deras rekommendationer. Varför? Jo, för att de barn som fortfarande dör i plötslig spädbarnsdöd idag i Sverige, dör inte alls pâ magen. De dör pâ rygg, pâ sidan, som de ligger helt enkelt. Det är inte magläget i sig som orsaker detta oerhört hemska. Andra faktorer (samsovning, rökning...) spelar en mycket större roll. Varför magläget trots detta läggs fram som rent livsfarligt är för att barnet i det läget lättare kommer ner i djupsömnen (som verkligen behövs) och dâ kan kroppens funktioner som inte är helt automatiska i väldigt späd âlder ibland kan 'glömma sig'. Det är därför man ABSOLUT SKA ANVÄNDA ANDNINGSLARM! Även om barnet sover pâ rygg. Det finns inget fall av plötslig spädbarnsdöd där barnet sovit med larm. Larmet fungerar helt enkelt sâ att om barnet inte rör sig alls (inga andningsrörelser) sâ börjar det pipa. Innan det hela gâtt för lângt! Pipet är ungefär som en brandvarnare, ingen risk att man missar det, jag lovar. Det är det absolut bästa köp jag nâgonsin gjort.

Det här blir lite lângt, men här kommer en reflektion till.
Jag har tvâ pojkar. Min första sov hyfsat, men läggningarna var en mardröm. Han somnade vid bröstet, eller i famnen, och jag väntade sedan till han verkligen sov, la honom sedan försiktigt försiktigt i hans säng och bad till alla gudar att han inte skulle vakna. Ibland funkade det, ibland började vi om. När han väl sov, var jag där och kände under näsan att han andades stup i kvarten. Sâ även om han sov, sâ sov ju inte jag särskilt djupt!
Pojke nummer tvâ (dâ hade jag upptäckt Barnaboken) fick direkt magläge och sov som en gud, frân början. Inga problem att lägga honom, han 'gosar in sig' i madrassen och sover sâ skönt. Somnar om själv om han skulle vakna. Fäktar inte, sängen tar ju emot. De första mânaderna, när han sov i vârat sovrum, vaknade jag ocksâ lite nu och dâ, orolig (mammanerver!). Att dâ, frân sin egen säng, se larmets lilla gröna lampa blinka var ljuvligt. Somnade om direkt och sov GOTT!

Nu ska jag sluta tjata, men jag kan inte nog insistera pâ vilken välsignelse magläge och larm är för ALLA. Även pappa som dâ fâr njuta av en glad och pigg mamma och en glad och pigg bebis!

Styrkekram, ni grejar det här.

[Sarisparis]

Oj, det var inte meningen att lâta sâ burdus

Jag förstâr verkligen helt och fullt din oro för plötslig spädbarnsdöd, även om den rent statistiskt är väldigt lâg. Det fâr helt enkelt inte hända. Gâr väldigt lätt igâng just pâ det ämnet...

Sâ vad jag egentligen ville ha sagt ovan : Internationella SHN-boken och särskilt de kapitel jag listade ovan ger en mycket tänkvärt vad gäller barn och sömn. Även om man inte tänkt kura. Sâ läs den!

Kram igen.

[isop]

Tack för ditt svar! Jag ska läsa SHN-boken också, eftersom du rekommenderar den.

[isop]

Jag har suttit och läst här i en massa trådar, och då hittade jag ett inlägg från Anna Wahlgren där hon skriver så här om en tvåmånaders:

"Äta ska han göra i fyra omgångar (minst) inom en timme, möjligen en timme och en kvart, per mål. På det ska lilla matsmältningsapparaten, som verkligen inte heller är "automatisk" ännu, få arbeta ostört i tre timmar, eller åtminstone två timmar och trekvart, mellan dagsmålen."

Jag har hela tiden matat inom en och en halv - två timmar, alltså gett bröst 1, rap, bröst 1, sedan har jag bytt på lillan, pratat med henne, kanske vikt blöjor osv, och efter 1,5 timme har jag gett henne bröst 2, rap, bröst 2.

Hur lägger man upp matningen om man ska hinna med "fyra bröst" inom en timme? Blir det bara amning i en timme då? Jag är rätt säker på att det blir motigt att få i lillan lika mycket mat som tidigare.

Hon brukar vara hungrig igen efter två timmar, jag antar att jag har "lärt" henne det. Ska jag börja dra ut på tiden mellan matningarna nu? Vi har ju svårt att få henne att sova på dagarna, ska vi låta henne vänta tre timmar mellan målen om hon inte somnar? Eller drabbas hon av överlevnadsångest då?

[ElinN]

Ja, enligt Standardmodellen, som vi använder oss av här på SoS, så "ska" maten ned inom en timme vid den åldern, efter den timmen erbjuder man inte igen. Om Liten äter ordentligt under matningstimmen så blir hon inte hungrig förrän nästa matning. Matsmältningsapparaten behöver vila däremellan.

Om du läser i Barnaboken eller i någon av sammanfattningarna under "våra favoriter" här på forumet så ser du detta tydligt och klart. Det är väldigt svårt att hjälpa när du inte läser på bakgrunden och när du inte alltid verkar intresserad att ta till dig av de tips som erbjudits här i tråden.

[isop]

Tack för ditt svar. Jag förstår att ni börjar tröttna på mig. Jag har läst barnaboken fram till sex månaders ålder, och en del kapitel har jag läst flera gånger. Jag minns inte att det stod något om den ändringen vid två månader, kanske för att man ska spika ett schema då. Jag har även läst sammanfattningar här på forumet och många av trådarna. Så visst läser jag, men kanske fattar jag trögt.

Jag vågar mig trots allt på ett par frågor till (säkert dumma) och hoppas att ni orkar svara:

Jag har gett lillan mat varannan timme (eftersom jag inte kunde truga och gick vilse, lång historia). Kan jag tvärt av börja ge henne all mat inom en timme när hon blir två månader, eller ska man göra övergången mjuk på något sätt för att hon ska vänja sig i sakta takt? Första gången antar jag att hon äter som vanligt, dvs väntar sig mat inom två timmar och därför blir hungrig "för tidigt". Leder detta möjligen till att hon vaknar tidigare då?

Så, det var min fråga den här gången. För er som är förargade kan jag meddela att jag gör nya framsteg varje dag tack vare era svar, polletten håller på att trilla ner i sakta mak, det tar bara tyvärr lite extra tid för somliga.

[isop]

Förresten ser jag en liknande frågeställning i 6 veckor och aldrig nöjd, och jag har läst svaret där. Kanske var det tillräckligt svar på min fråga, förutom det där med mjuk övergång.

[isop]

Jo, jag har en fråga till:
ska jag vänta med de nya matrutinerna tills hon blir två månader, eller kan jag börja nu? Hon är sju veckor och när hon blir två månader kommer hon väl att vara nio veckor. Jag har egentligen ingen brådska, men undrar eftersom ni skriver att magen behöver vila, så jag undrar om det finns några för- eller nackdelar med att börja direkt?

Sedan vill jag bara säga att ett forum som detta väl är till extra stor nytta för de som är osäkra, som jag. Annars räcker det ju att läsa boken, tänker jag. Inget illa ment!

[Nancy]

Jag tycker att du skall börja med att strama upp mattiderna redan nu. Du kan börja med att mata inom 1 tim 15 min och så siktar du successivt mot att mata inom timman. Här går det bra att vara lite flexibel. Märker man att man nån gång inte hinner få i barnet tillräckligt på en timma så lägger man på en marginalkvart.

När du blir varm i kläderna behöver du inte titta på klockan alls. Du matar bara på utsatt mattid och matar tills barnet är mätt och belåtet.

Kram från Nancy

[isop]

Tack för svaret! Jag började direkt som du föreslog och det har gått väldigt bra. Faktum är att det känns konstigt att det går så bra...

Innan matade jag ju varannan timme (ex: 12:00 bröst1, rap, påfyllning, rap, 14:00 samma sak igen fast bröst2), nu när jag matar två gånger inom en timme och sedan väntar tre timmar äter hon märkligt lite, tycker jag. Eller har hon blivit väldigt snabb? Så här ser det ut:

Bröst1, suger bra i 7 minuter (ja, varje gång , ibland 8 minuter)
Rap
Påfyllning, suger kanske 2 minuter om hon ens tar bröstet
Detta går ju väldigt fort, så sedan gör vi annat i nästan en timme. Därefter blir det
Bröst2, suger kanske 5 minuter, fast oftast mindre, kanske 3
Rap
Påfyllning, tar inte bröstet alls

Mellan tillfällena säger hon inget om att hon är hungrig, men jag kan inte låta bli att undra.

En annan sak... jag håller på att läsa Sova hela natten och där står ju om de olika verktygen. Vi buffar lillan för att få henne att sova, men det är nästan omöjligt. Idag började vi friskt klockan 7 och jag tänkte hålla 2-2-schema, men redan 8:45 var det sovdags. Då fick jag buffa för att hon skrek, sedan sov hon 30 minuter istället för de vanliga två timmarna som brukar vara enkla att få till på förmiddagen (särskilt om vi gått upp redan 7). Och sedan blev det bara skräp av alltihop. Trots att hon gnuggade sig i ögonen och gäspade skrek hon bara när jag buffade. Det blev ett evighetsträsk av buffande och skrikande... jag tog upp och bytte blöja, möttes av mer gäspningar och ögongnugg, lade henne, buff, skrik osv, osv. Hoppades att hon skulle somna efter maten klockan 11, men icke...

Är det min teknik det är fel på? (jag övade ändå på maken i går kväll ) Det står i boken att man ska lugna ett skrikande barn på två minuter... det lyckas jag verkligen inte med, trots att jag har rätt attityd (i början, alltså... efter fyra timmars strul och avbrott och hit och dit och andra aktiviteter (nej, jag buffar inte i fyra timmar...) har jag inte längre rätt attityd...)

Jag läste att runt 8 veckor sker ett utvecklingssprång, kanske är det det som spökar? Fast vi har alltid haft oerhört svårt att få henne att sova.

[isop]

Nu har jag lite frågor angående tänket kring det här med schema. Jag börjar tröttna på att behöva ta en massa beslut varje dag av typen ”ska jag lägga henne?”, ”ska jag försöka få henne att fortsätta sova?”, ”hur mycket vakentid har vi fått ihop hittills idag?” (avgörande för nästa sovpass), osv, och då känns det som att med ett schema behöver jag inte gå igenom samma sak varje dag.

Men… det känns som om pressen att hålla tiderna blir mycket stor med schema! Jag är rädd att jag ska bryta ihop om det inte funkar. Därför behöver jag veta vilken inställning man ska ha om schemat inte funkar? Jag har ju otroligt svårt att få lillan att somna på dagen. Hur förhåller man sig till om hon ska sova klockan 12, men det inte funkar? Hur justerar man resten av dagen?

Och hur gör man om man måste iväg på något? Jag åker exempelvis med lillan till psykologen en gång i veckan, och det blir på den tid jag får tilldelad mig, och det tar dessutom 2,5 timme, drygt. Hur löser man det?

Jag har hittat det här schemat som Anna föreslår i en annan tråd:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=22079

Där skriver Anna:
” 8-10: sova. Här håller du i minnet att det är två timmars sömn som räknas, inte att "bara" eftersträva utan att verkligen genomföra. Så titta på klockan när du lägger henne och ta tid därefter: två timmar ”

Vad betyder detta? Om jag lägger lillan klockan 8 somnar hon ju inte då… säg att hon somnar 8:15 efter högljudda protester. Ska hon väckas 10:15 då, förutsatt att hon sover i två timmar? Eller ska hon väckas 10 i alla fall? Och om hon vaknar 8:45, ska hon ligga kvar och buffas till 10 då, eller vad gör man om hon ”aldrig” somnar? Jag vill inte låta henne ligga och skrika i timmar medan jag buffar och det är säkert inte meningen heller! Så hur gör man?

Jag har funderat på schema, men har svårt att få ihop något bra. Vi har försökt hålla 2-2-schema i flera veckor nu, men vi har inte lyckats en enda dag. Så det passar kanske inte lilla fröken?

Är det dödsdömt att ge sig in på ”fel” schema, och hur får jag fram ”rätt”? Jag har skrivit upp hennes tider, men i och med att vi trots allt försöker söva henne enligt 2-2 blir det ju inte riktigt rättvisande, och hade vi inte försökt hade hon varit kroniskt övertrött. Det här är en nyfiken dam som inte vill sova!

Någon gång under dagen sover hon gärna 2-3 timmar. När vi söver henne vaknar hon väldigt ofta efter 25 minuter, så det är svårt att få kläm på vad som passar. Lättast brukar vara att få till ett långt sovpass på förmiddagen, gärna 2 eller 3 timmar. Sedan blir det ett oändligt skrikande och strulande över lunch och eftermiddag, innan hon slocknar vid 16 och tar sitt långa pass om 2-3 timmar där, ifall hon inte fick till det på förmiddagen.

Det här blir väldigt långt, men jag har några exempel på dagar:

1/9
Vaken 8:15-9:45 1,5 h
Sover 9:45-11:35 1h 50
Vaken 11:35-13:40 2h 05
Sover 13:40-14:05 25 min
Vaken 14:05-14:20 15 min (skarvstrul?)
Sover 14:20-15:45 1h 25
Vaken 15:45-17:20 1h 35
Sover 17:20-17:30 10 min
Vaken 17:30-19:45 2h 15
Total vakentid: 7h 40

3/9
Vaken 8:45-10:30 1h 45
Sover 10:30-11:15 45 min
Vaken 11:15-13:25 2h 10
Sover 13:25-14:00 35 min
Vaken 14:00-15:35 1h 35
Sover 15:35-18:00 2h 25
Vaken 18:00-20:00 2 h
Total vakentid 7h 25

4/9
Vaken 8-10 2h
Sover 10-13 3 h
Vaken 13-15 2 h
Sover 15-15:20 20 min
Vaken 15:20-19:20 4 h
Total vakentid: 8 h

5/9
Vaken 8:30-10:25 1h 55
Sover 10:25-12:55 2h 30
Vaken 12:55-15:40 2h 45
Sover 15:40-16:05 25 min
Vaken 16:05-19:20 3h 15
Total vakentid: 7h 55

6/9
Vaken 7.15-8:45 1h 30
Sover 8:45-9:20 35 min
Vaken 9:20-11:15 1h 55
Sover 11:15-11:30 15 min
Vaken 11:30-12:10 40 min
Sover 12:10-15:05 2h 55
Vaken15:05-17:00 1h 55
Sover 17-17:30 30 min
Vaken 17:30-20 2h 30
Total vakentid 8h 30

Jag vet inte om någon orkar sätta sig in i det här, men jag har svårt att hitta en tydlig rytm, trots att den kanske finns där… Hon somnar gärna efter 1,5 timme på morgonen, men sedan vet jag inte… innan vi tog tag i hennes sömn och började söva henne kunde hon ha dagar när hon var vaken 10-11 timmar (innan vi fattade att det var alldeles för länge).

På kvällarna drabbas vi alltid av kvällstrassel, även om hon sovit säg 16-18, läggningen hamnar därför så tidigt mattiderna kan tänkas tillåta (så att hon ska hinna äta ordentligt innan det är sovdags). Dagarna blir lätt korta, mellan 8-19 typ och med långa sovpass när hon väl somnar.

De senaste dagarna har hon vaknat tidigt, före 7, och legat klarvaken i sängen, något som aldrig hänt tidigare då hon gärna vaknade till vid 7 för att äta, men sedan somnade om och sov till 9. Jag vill gärna ta bort ett nattmål (hon äter ju vid 19-19:30 och somnar, sedan äter hon vid 12 och vid 4), men det känns som om man skulle behöva hålla henne vaken längre på kvällarna då? Kanske därför jag gillar Annas schema jag länkat till, där den lilla läggs 20:30, även om det verkar vara lite sent för vår lilla.

Nej, vi får inte ihop det… dagarna är korta, men ändå alldeles för långa (eftersom hon blir så trött på kvällen)…

Hoppas att någon kan ge mig input på det här...