Vi har kurat vår son denna sommar, med givetvis, fantastiskt resultat. Han var 6 1/2 månad när vi genomförde den och det tog, som vi visste, tre dagar. Sedan dess har livet åtevänt i form av livslust och energi till att orka vara med! Vi är rädda om detta resultat och vi tänker ALDRIG återgå till det som var! (vaken var tredje timme dygnet runt i 6 månader)
Så! Våra kära släktingar, främst då vår sons farmor tycker att vi gör för stor sak av detta, alla barn är vakna på natten, så är det att ha barn osv osv. Hon har till och med anklagat mig för att det är mitt fel att pojken inte sover hela nätterna, för att jag "inte är lugn nog", och att "jag ska se att det ordnar sig om jag bara lugnar ner mig". Jag ÄR lugn, vad som gör mig tokig är hon!
Denna sommar har hon varit barnvakt en natt. Då har jag berättat iförväg för henne hur vi gör, ramsar, vad hon gör om han vaknar upp osv. Hon svarade mig att hon struntar i det, hon har sina egna metoder. Metoden går ut på att hon kliar honom i örat....
Jag får ju välja att antligen stanna hemma och aldrig be henne vara barnvakt, eller så får jag tänka "det är bara en natt, det är bara en natt".
Efter denna natt då hon varit barnvakt, så har han sovit som en ängel, (vilket han gör då vi kurat honom) och hon säger till mig på morgonen att hon inte förstår vad jag pratat om, då han ju visst sover snällt....
Min man tar tyvärr inte mitt parti i detta då han tycker att hon får tro vad hon vill, vi vet ju ändå sanningen. Problemet kvarstår ju dock vid nästa tillfälle hon ska vara barnvakt.
Vad gör jag?!
Hälsningar Jenny & Rex, mat- och sovproffs!
Hur tacklar man en farmor?
-
Rex mamma Jenny
- Inlägg: 3
- Blev medlem: tis 03 aug 2010, 16:38
- Ort: Göteborg
Hej! Grattis till en lyckad kur! Ja vad gör man... som jag ser det har du två alternativ, antingen kan du bita ihop och låta henne göra på sitt sätt eller så låter ni bli att ha barnvakt. Finns det ingen annan som kan passa då ocjh då? Det är ju lite olika hur barn klarar av förändringar, men nu är han relativt nykurad och ändå så liten - jag hade nog struntat i barnvakt till han var lite äldre, vem vet vad mer farmor gör som ni inte tycker är ok? Tänker då främst på mat osv. Jag hade nog inte litat på någon som inte kan/vill följa enkla instruktioner. Men det är jag 
Iris 080308 kurad i augusti 08 Nils 100319 SM från början, finslipningskur juli 10-
Rex mamma Jenny
- Inlägg: 3
- Blev medlem: tis 03 aug 2010, 16:38
- Ort: Göteborg
Tack för ditt svar!
_lill skrev:Hej! Grattis till en lyckad kur! Ja vad gör man... som jag ser det har du två alternativ, antingen kan du bita ihop och låta henne göra på sitt sätt eller så låter ni bli att ha barnvakt. Finns det ingen annan som kan passa då ocjh då? Det är ju lite olika hur barn klarar av förändringar, men nu är han relativt nykurad och ändå så liten - jag hade nog struntat i barnvakt till han var lite äldre, vem vet vad mer farmor gör som ni inte tycker är ok? Tänker då främst på mat osv. Jag hade nog inte litat på någon som inte kan/vill följa enkla instruktioner. Men det är jag
Hej!
Här är Anna Wahlgrens svar i en annan tråd på forumet, hämtat ur Barnaboken:
Ur Barnaboken ("Vardagen ur led"):
*Det är svårt, mycket svårt, att få stöd och hjälp av omgivningen när man som mor eller far själv tvekar.
Däremot vädrar omgivningen på långt håll en osäker mor eller far och gör ofta sitt bästa för att ”köra över” honom eller henne. Inget bekräftar ju heller den egna betydelsen och makten tydligare än en annan människas osäkerhet, som man högst personligen försatt henne i.
Om föräldrar lika ofta finge höra hur rätt de gör som hur fel de gör, vore mycket annorlunda. Tyvärr vacklar balansen. Mödrar och fäder som sköter sina ungar prima får i stället höra vilken tur de haft, som fått så ”snälla” barn. Att det skulle kunna ligga en genomtänkt vård och ambitiös fostran bakom den ”snälla” lilla ungen faller ingen in. Tvärtom bör föräldrarna prisa sig lyckliga över sin (oförtjänta) tur…
Den goda osäkerheten måste finnas. Men jag vill hellre kalla den sökande.
Det öppna lyssnandet, den förbehållslösa lyhördheten, viljan till förståelse och inkännande finns och måste finnas, så länge man lever med barn i sin närhet.
Utan det sökandet ser man inte sina barn, når dem inte och förstår dem inte.
Men man blir därmed också en tacksam måltavla för omgivningens många gånger lömska krypskytte.
”Kan det där verkligen vara riktigt?” - ”Är du säker på att du vet vad du gör?” - ”Det där skulle jag se upp med, om jag vore du. Ja, jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt. Men minns mina ord!”
Vet man om det och tänker på det, kan man använda sig av det klassiska knepet: att hålla med om allt och sedan göra som man tänkt, ändå. Det märker inte folk som mest behöver gnälla, och man slipper gå i försvar.*
Här är Anna Wahlgrens svar i en annan tråd på forumet, hämtat ur Barnaboken:
Ur Barnaboken ("Vardagen ur led"):
*Det är svårt, mycket svårt, att få stöd och hjälp av omgivningen när man som mor eller far själv tvekar.
Däremot vädrar omgivningen på långt håll en osäker mor eller far och gör ofta sitt bästa för att ”köra över” honom eller henne. Inget bekräftar ju heller den egna betydelsen och makten tydligare än en annan människas osäkerhet, som man högst personligen försatt henne i.
Om föräldrar lika ofta finge höra hur rätt de gör som hur fel de gör, vore mycket annorlunda. Tyvärr vacklar balansen. Mödrar och fäder som sköter sina ungar prima får i stället höra vilken tur de haft, som fått så ”snälla” barn. Att det skulle kunna ligga en genomtänkt vård och ambitiös fostran bakom den ”snälla” lilla ungen faller ingen in. Tvärtom bör föräldrarna prisa sig lyckliga över sin (oförtjänta) tur…
Den goda osäkerheten måste finnas. Men jag vill hellre kalla den sökande.
Det öppna lyssnandet, den förbehållslösa lyhördheten, viljan till förståelse och inkännande finns och måste finnas, så länge man lever med barn i sin närhet.
Utan det sökandet ser man inte sina barn, når dem inte och förstår dem inte.
Men man blir därmed också en tacksam måltavla för omgivningens många gånger lömska krypskytte.
”Kan det där verkligen vara riktigt?” - ”Är du säker på att du vet vad du gör?” - ”Det där skulle jag se upp med, om jag vore du. Ja, jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt. Men minns mina ord!”
Vet man om det och tänker på det, kan man använda sig av det klassiska knepet: att hålla med om allt och sedan göra som man tänkt, ändå. Det märker inte folk som mest behöver gnälla, och man slipper gå i försvar.*
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Hej Jenny och Rex! 
Jag ska våga mig på att svara dig.
1) Barnet är relativt nykurat. Du ska visst göra stor sak av detta- dvs du ska vara stolt över ditt vackra arbete och du ska vara rädd om resultatet. Ingen och inget ska strula till den fin fina sömnen!
Du skrev:
" Hon har till och med anklagat mig för att det är mitt fel att pojken inte sover hela nätterna, för att jag "inte är lugn nog", och att "jag ska se att det ordnar sig om jag bara lugnar ner mig". Jag ÄR lugn, vad som gör mig tokig är hon! "
2)Hon gör dig tokig? Avstå fr att träffa människan. Det tar tid att landa som mamma. Tro mig. Jag landar fortf. Jag var också lugn. Till det yttre, men barnets skrik påverkade mig oerhört inombords. SÅ visst har den gamla rätt på sätt och vis men det hjälper inte dig ett skvatt att hon trampar dig på en öm tå. Ni kan hänga längre fram när allt sitter fin fint. Det kan ta några månader eller år. Det är jätteolika men med detta forum och Annas fina ord ur Barnaboken kommer du landa så fort som det bara går och då bryr du dig inte alls om vad farmor har att säga.
Du skrev:
"Denna sommar har hon varit barnvakt en natt. Då har jag berättat iförväg för henne hur vi gör, ramsar, vad hon gör om han vaknar upp osv. Hon svarade mig att hon struntar i det, hon har sina egna metoder. Metoden går ut på att hon kliar honom i örat.... "
3)Ska man envisas med att ha människan som barnvakt anser jag att du bör hålla det hela synnerligen okomplicerat. Du kan inte få farmor att fatta kuren, vad det betyder för er eller vad ni har gått igenom. Men du kan få människan att respektera era riktlinjer. Hon kan läsa saga eller vad nu hon tycker passar INNAN hon stoppar om den lilla människan. Därefter ska hon låta den lille vara och hon ska inte springa in vid minsta pip. Punkt. En lång harang om vad ni önskar åker bara in genom ena örat och ut genom andra. Men 2 saker kan hon ju lägga på minnet. Detta säger ni tillsammans (! Och din man får bara se till att göra detta för DIN SKULL. Ni är ju gifta så då MÅSTE han ställa upp- det är sånt man gör när man är gift liksom. Det är ytterst viktigt eftersom det är HANS mamma!) till farmor med tyngd. Jag tror personligen att det alltid sker ett maktskifte när en ny familj bildas. Då gäller det att ge Besked. Tydligt och klart men inte ovänligt. Bara orubbligt om man säger. Lite som att kura farmor.
Förövrigt gäller det nog att farmor endast kan passa barnet ngn gg ibland, inte flr kvällar i rad. Så blir det verkligen "en gång, ingen gång".
Sedan har jag själv kommit fram till att när barnets värld svajar så har man inte barnvakt. T ex när barnet är i 8-mån ångest eller i förtrotsen. Det är korta perioder av tumult då barnet har verkligt BEHOV av faktiskt trygghet i helgjutna rutiner. Sovpass i tid, mat i tid och inga konstigheter av ngt slag.
Förövrigt har ni ju nu egen tid tillsammans, du och din man numera och den kan man ju njuta av hemma
. Finns ju en hel del man kan göra hemma... 
Ja, ja jag vet- gå ut är trevligt men bjuder världen för mkt motstånd så ser jag bara till att inte ](*,) .
Massa värme!/Luvisen
PS. Detta är mitt högst persönliga svar. DS.
Jag ska våga mig på att svara dig.
1) Barnet är relativt nykurat. Du ska visst göra stor sak av detta- dvs du ska vara stolt över ditt vackra arbete och du ska vara rädd om resultatet. Ingen och inget ska strula till den fin fina sömnen!
Du skrev:
" Hon har till och med anklagat mig för att det är mitt fel att pojken inte sover hela nätterna, för att jag "inte är lugn nog", och att "jag ska se att det ordnar sig om jag bara lugnar ner mig". Jag ÄR lugn, vad som gör mig tokig är hon! "
2)Hon gör dig tokig? Avstå fr att träffa människan. Det tar tid att landa som mamma. Tro mig. Jag landar fortf. Jag var också lugn. Till det yttre, men barnets skrik påverkade mig oerhört inombords. SÅ visst har den gamla rätt på sätt och vis men det hjälper inte dig ett skvatt att hon trampar dig på en öm tå. Ni kan hänga längre fram när allt sitter fin fint. Det kan ta några månader eller år. Det är jätteolika men med detta forum och Annas fina ord ur Barnaboken kommer du landa så fort som det bara går och då bryr du dig inte alls om vad farmor har att säga.
Du skrev:
"Denna sommar har hon varit barnvakt en natt. Då har jag berättat iförväg för henne hur vi gör, ramsar, vad hon gör om han vaknar upp osv. Hon svarade mig att hon struntar i det, hon har sina egna metoder. Metoden går ut på att hon kliar honom i örat.... "
3)Ska man envisas med att ha människan som barnvakt anser jag att du bör hålla det hela synnerligen okomplicerat. Du kan inte få farmor att fatta kuren, vad det betyder för er eller vad ni har gått igenom. Men du kan få människan att respektera era riktlinjer. Hon kan läsa saga eller vad nu hon tycker passar INNAN hon stoppar om den lilla människan. Därefter ska hon låta den lille vara och hon ska inte springa in vid minsta pip. Punkt. En lång harang om vad ni önskar åker bara in genom ena örat och ut genom andra. Men 2 saker kan hon ju lägga på minnet. Detta säger ni tillsammans (! Och din man får bara se till att göra detta för DIN SKULL. Ni är ju gifta så då MÅSTE han ställa upp- det är sånt man gör när man är gift liksom. Det är ytterst viktigt eftersom det är HANS mamma!) till farmor med tyngd. Jag tror personligen att det alltid sker ett maktskifte när en ny familj bildas. Då gäller det att ge Besked. Tydligt och klart men inte ovänligt. Bara orubbligt om man säger. Lite som att kura farmor.
Förövrigt gäller det nog att farmor endast kan passa barnet ngn gg ibland, inte flr kvällar i rad. Så blir det verkligen "en gång, ingen gång".
Sedan har jag själv kommit fram till att när barnets värld svajar så har man inte barnvakt. T ex när barnet är i 8-mån ångest eller i förtrotsen. Det är korta perioder av tumult då barnet har verkligt BEHOV av faktiskt trygghet i helgjutna rutiner. Sovpass i tid, mat i tid och inga konstigheter av ngt slag.
Förövrigt har ni ju nu egen tid tillsammans, du och din man numera och den kan man ju njuta av hemma
. Finns ju en hel del man kan göra hemma... Ja, ja jag vet- gå ut är trevligt men bjuder världen för mkt motstånd så ser jag bara till att inte ](*,) .
Massa värme!/Luvisen
PS. Detta är mitt högst persönliga svar.
DS.Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
-
Rex mamma Jenny
- Inlägg: 3
- Blev medlem: tis 03 aug 2010, 16:38
- Ort: Göteborg
Hmm, min svärmor har ännu inte "fått" passa min trolla någon natt och min flicka är 4,5 år !! 
Hon har klagat på mig, fått mig att känna mig som om det var mitt fel att barnet skrek i flera timmar , hon gick t o m så långt att hon beskyllde mig för att jag skaffat mig förlossningsdepression.
Hon visste hur man tar hand om barn , hon hade ju 3 st och titta vad bra det gått 
Min make vågade inte ta en konflikt med svärmor så jag sa helt enkelt :
-Jag vägrar ha barnvakt ( har ingen annan än svärmor som kan ställa upp) förrän den dagen när Trolla själv säger att hon vill sova över.
Ännu har inte den dagen kommit
Men vi har massor med tid för varandra ändå Trolla har ju sovit 12 timmars nätter i 4 år utan uppvak ( fast nu börjar hon få växtvärk och vaknar då..... men somnar om efter massage på de små benen)
Känn efter i magen - klarar du att svärmor är barnvakt ? Om inte , så avstå !
Kram Sessan
Hon har klagat på mig, fått mig att känna mig som om det var mitt fel att barnet skrek i flera timmar , hon gick t o m så långt att hon beskyllde mig för att jag skaffat mig förlossningsdepression.
Hon visste hur man tar hand om barn , hon hade ju 3 st och titta vad bra det gått
Min make vågade inte ta en konflikt med svärmor så jag sa helt enkelt :
-Jag vägrar ha barnvakt ( har ingen annan än svärmor som kan ställa upp) förrän den dagen när Trolla själv säger att hon vill sova över.
Ännu har inte den dagen kommit
Men vi har massor med tid för varandra ändå
Trolla har ju sovit 12 timmars nätter i 4 år utan uppvak ( fast nu börjar hon få växtvärk och vaknar då..... men somnar om efter massage på de små benen)Känn efter i magen - klarar du att svärmor är barnvakt ? Om inte , så avstå !
Kram Sessan