Denna förtrots...

[Tetz]

Hej

Här hemma varvas ljuvlighet med frustration och ilska Jag har läst på i BB och läst favvotrådarna så det känns ok, även om jag funderar på hur den riktiga trotsen kommer att bli med tanke på hur det lilla charmtrollet är nu...

Är det någon som upplevt att mat- och sömnbehovet ökar i den är fasen? Eller är det nåt annat som kan pågå? Hon sover vanligtvis 13,5 h per dygn, men nu börjar hon närma sig 15 h... Trots tolvtimmarsnatt och tvåtimmarslur så går det inte att hålla henne vaken på förmiddagen och eftermiddagen, utan hon går och lägger sig lite här och där. Sedan äter hon som en häst under alla mål, men går ändå till kylen/skafferiet mellan målen och gnäller. Kan man få semesterkoma som 1,5-åring?

[Kalaskakan]

Godmorgon Tetz!

Jag räcker upp handen och säger ja.
Smulan har (åter)fått större sömnbehov, vi har fått återinföra hennes lur på fm, en 20min's där så just nu drar hon 14.5h/dag och det händer att hon "snor" sig en lur under sin ensamlek på em.
Vad gäller maten så matar vi just nu en liten Semla Vi är smått förvånade då hon är i grund en riktig Sparris.

En sak vi har märkt, det är big no no att slarva med hennes lurar. I förrgår missade vi att ge henne sin 20min på fm och mon Dieu, så övertrött hon var till långluren med allt vad det innebar.

En del barn blir tvärtom våra under förtrotsen, de äter mindre och sömnen strular så allt kan väl hända här nu...

Yeeih!

[Tetz]

Hej Kalaskakan! Tack för svar!

Vi har försökt undvika sovning utanför schemat och kan också intyga hur nöjd hon var med det... Jag gör som du och ändrar schemat tills stormen lagt sig! Tack!

[Luvisen]

Hoppar på denna tråd...

Här är också en liten Tröttis. Sover massvis. Sonen äter också väldigt mkt.

Så här ser vår förtrots ut:

1)Neä säger han hela tiden till allt och inget .
2)Får Stora utbrott om det kan hända att man måste avbryta ngt för honom. Typ ta ur honom är gungan när han börjar slokna för att ge honom en lur. Då kvicknar han till för stunden och börjar säga näe, näe; skaka sitt lilla huvud; sprakar kopiöst med benen; och som gran finale kastar huvudet bakåt samtidigt som han skriker och gråter. Huffa! Vad tung en liten känns!
3)Har börjat säga nej till att säga Godnatt till lampan
4) Försöker rymma så fort det är dags för lur

Överlag är liten ganska labil... Sonen vill gärna göra allt på en gg. Båda rida till häst och åka i vagn...

Känns detta igen?

Sommarvärme/Luvisen

[Tetz]

Hej Luvisen

Det känns igen Jag jobbar hårt på att allt är som vanligt och att inte ge någon särskild reaktion (pokerfejset går på högvarv just nu). Däremot får jag ju såklart avleda och pausa åt henne. Det finns ständigt en liten skål med russin/majskrokar som får följa med ner i spjälis när hon går fullständigt bananas och inte kan reda ut det själv.

När livet är skakigt får man hitta trygghet i rutinerna, så vi är mer noga än annars med alla hålltider och får verkligen inte slarva med utevistelsen. Hon ska göra saker själv och accepterar inte ens att jag ger henne vattenmuggen när hon är törstig. När jag sträcker fram den försöker hon slå bort den, och ser väldigt förolämpad ut. Så om hon ber om vatten, ställer jag den bara på nån bänk och säger "Här är vattnet" och börjar med nåt annat. Då dricker hon så fint Jag själv är fortfarande en svårt tjurskallig kan-självare, så det är väl bara att jobba med att ge henne förtroende 8)

[Luvisen]

Åh tack Tetz för fin fina tips! Pokerfejs ON

Jag blev osäker om det var förtrots eller inte eftersom Bebis är så liten fortf (1,3 år...)

Tack vare forum klararna allt som är grumligt.

Det känns superbra att veta vad jag ska lägga krut på nu!

Har börjat finslipa min avledningsteknik och det är ju verkligen GULD att verkligen få till den där äktheten. I början blev det lätt lite stelt för mig... Och det köpte han i början men nu måste jag vekligen SPELA med både röst och minspel. Annars tror han mig inte och forts att spåra ur...! Och det var det som gjorde mig stressad. Men nu kan jag nästan få vad som helst att låta jättespännande. Puh! Tränade lite även på icke BB-barn och det gav riktigt bra respons.

Jag vet inte hur många ggr jag sagt det men det här forumet är så otroligt värdefullt för mig. Och för min SON, inte att förglömma!

Kram!/Luvisen

[Anna09]

Hej på er!

Vi är också inne i vår förtrots, även om jag känner att den lagt sig lite... hoppas jag inte säger för mycket nu.

Vi får ibland gråtattacker då vi är på väg nånstans, typ går till lekplatsen. Hon får alltid gå nu, till allt - fram och tillbaka. Men så kan hon bli ledsen om jag sätter ner henne efter att ha lyft förbi någonting, en gata med bilar etc. Vill säkerligen bli buren. Då sätter jag mig ner bredvid henne - TYST - håller om henne lite. Kan småprata om sånt vi ser när det värsta lagt sig. Jag kan FÖRSTÅ henne, det förstås MYCKET hos oss just nu - ärlig förståelse för att världen kan vara skit ibland. Även förståelse för att mamman kan vara SKIT med sitt avbrytande för nästa programpunkt.

I början kunde det ta upp till en minut av tyst förståelse vid asfalten - men nu räcker det att jag sätter mig ner, håller om några sekunder. Sen är hon på väg med glad min och nya sevärdheter för ögonen. Alltid med spaden i handen.

Så underskatta inte den tysta förståelsen - den är guld värd. Tänkte på hur jag gjorde under 8-mån ångesten och även 12-mån frustrationen.

Här funkar nämligen inte avledning eller distraktion - hon går inte på de trixen vår lilla... hihi.

[Luvisen]

:thumbsup:

Jag körde den igår för då spårade saker ur lite grann härborta och jag visste inte vad jag skulle hitta på och då tänkte jag på 8-mån ångest och hur jag satt ofta tyst och orubblig. Bebis blev flera steg lugnare större delen av dagen.

[Anna09]

Ja, ibland är orden liksom överflödiga. :thumbsup:

Kram