Hej!
Efter mycket läsning och reflekternade bestämde sig jag och min sambo för att kura vår dotter (3 veckor sedan). Det gick över förväntan och redan andra natten sov hon (på nåt magiskt vis) 12h trots att jag tidigare givit henne bröstet varje gång hon vaknat under natten (var inte då bekant med SM eller BB). På BVC fick vi lama råd om att det var normalt och att hon ännu var så liten.....trötta gick vi hem och tänkte vänta på att hon skulle bli lite större och att det skulle förändra sig. Men nu är det andra bullar som gäller!! Jag är alldeles uppfylld av detta nya förhållningssätt och känner mig så inpirerad.
Hur som haver så har vi nu stött på patrull. Vi ska åka på begravning och pga den långa resan tar vi tåg istället för bil. Vi har redan provat att göra en bilresa, medvetna om att det inte är idealiskt när man kurar. Då har vi löst det med att sätta upp ett tygstycke vid bilbarnstolen, ramsa och ha på klassisk musik i bilen. Det gick ok, med hon var inte lika trygg i den situationen och vaknade till och från. Vi lät det vara så som ett undantag.
- Någon som har tips om bilåkning och sömn?
- Hur kan man lösa lurarna under en längre tågresa på ett konstruktivt sätt?
Känner mig lite spänd för att ramsa och svara på frågor i en tågkupé...
Nu, efter två veckor av hela nätter och mycket väl fungerande lurar har insomnandet och uppvaknadet börjat förändra sig. Det tar längre tid för Lo att somna vid varje lur, tidigare har det tagit max 10 min. Dessutom har hon, trots "skrattet till godnatt" och dunderglad morgon, de senaste morgnarna gnytt och nästan börjat gråta när vi väcker henne. Vi tar upp henne efter det att hon lugnat sig, ler eller dylikt, men sen när vi har lite morgonmys i vår säng kan hon börja gny igen. Det har avtagit efter någon minut då vi inte försöker "gå med" i hennes uttryck utan istället vara glada och skoja med henne. Känns ändå inte helt bra.
- Hur kan man hantera denna "morgongråt"?
Att sova borta, åka tåg och morgongråt...
Att sova borta, åka tåg och morgongråt...
Mamma till Lo, född feb 2010, kurad juli 2010
-
ilindstrom
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56
Hej och välkommen hit!
Vad roligt att läsa om er lyckade kur. Låter som om det gick som på räls. Bra jobbat av er alla.
Angående bilåkning och tågåkning så har vi i vår familj, tänkt en gång ingen gång. Om vi åker långt i bilen, typ hela dagen så har barnen sovit när de sovit. Oftast har det blivit någon lur mer. Nästa dag har vi kört på som vanligt. Det har funkat bra för oss.
På tåget är det mycket lättare att hålla schemat. Men jag har vagnat till sömns när vi befinner oss på sånna platser. Dessa dagar har också gått under en gång ingen gång.
Nu när det är ca 4 veckor sedan ni kurade så kurar ni inte längre utan ni har en säker sovare och då klarar hon avstickare.
Det är svårt för mig att svara på varför det tar längre tid att somna på kvällen men om du skriver er schema kanske jag kan se något.
Lycka till!
Ida
Vad roligt att läsa om er lyckade kur. Låter som om det gick som på räls. Bra jobbat av er alla.
Angående bilåkning och tågåkning så har vi i vår familj, tänkt en gång ingen gång. Om vi åker långt i bilen, typ hela dagen så har barnen sovit när de sovit. Oftast har det blivit någon lur mer. Nästa dag har vi kört på som vanligt. Det har funkat bra för oss.
På tåget är det mycket lättare att hålla schemat. Men jag har vagnat till sömns när vi befinner oss på sånna platser. Dessa dagar har också gått under en gång ingen gång.
Nu när det är ca 4 veckor sedan ni kurade så kurar ni inte längre utan ni har en säker sovare och då klarar hon avstickare.
Det är svårt för mig att svara på varför det tar längre tid att somna på kvällen men om du skriver er schema kanske jag kan se något.
Lycka till!
Ida
-02Tack för svaret!
Nu har vi varit iväg och vi gjorde så som du skrev....vi hade inställningen "en gång är ingen gång" samt försökte skapa de bästa förutsättningarna för mat och sömn medan vi var på bortaplan. Det gick ok, men nu när vi är hemkomna ska vi ta en vecka eller två med exakta tider för att skapa maximal trygghet. Vi har därför några nya funderingar som vi gärna vill ha respons på.
Hennes dagslurar är inte lika stabila som tidigare. Hon har börjat gråta INNAN läggningen, när hon märker att vi ska lägga henne, och det känns inte helt bra.. Hon kan sen fråga rätt länge, och det kan behövas flera påminnelser, och ibland något besked.. Ofta vaknar hon sen gråtandes 5-10 min innan det är dags att väcka henne, ibland t.o.m. bara någon minut innan.
När hon vaknar precis innan utsatt tid och gråter, ska vi då ge en "pangramsa" och vänta tills klockan är dags eller är det bättre att göra på något annat sätt? Vi har förstått att det är viktigt att inte ta upp när hon gråter, men hur gör man när hon inte vill sluta gråta fastän tiden är slut och vi kommit in i rummet och försöker vara glada och positiva?
Lo kan fortfarande (ibland) vara ganska ledsen när vi väcker henne efter en dagslur eller på morgonen, varför är det så tror ni? Någon som varit med om något liknande? Och vad kan det bero på att hon börjar fråga när hon inser att hon ska sova?
Vi har låtit Lo sova sina dagslurar mestadels inomhus då det har varit enklast för oss föräldrar. Vi vill dock väldigt gärna att hon ska kunna sova utomhus i sin vagn. Vi har aldrig provat att vagna utan bara lagt henne ner, gett besked och ramsat som vanligt. Då vi har valt att göra kuren på rygg har vi använt ett skynke över vagnen för att minimera synintryck (detta har vi också testat över bilbarnstolen när vi har rest långt i bil). Detta har fungerat lite svajigt. Vissa gånger har hon somnat relativt snabbt bara för att vakna alldeles för tidigt. Andra gånger har hon frågat en hel del innan hon kommit till ro.
Hur kan vi stabilisera lurarna i vagn? Ska vi vagna? Är det bra att använda ett skynke?
Sista frågan....... Vi vill gärna ha respons på vårt schema. Vi har provat oss fram med frukosten (som Lo inte äter så mycket av). Vi är osäkra på om hon verkligen klarar hoppet mellan frukost och lunch. Hon är alltid jättehungrig innan lunch. Men sovschemat känns helt rätt för henne och det är svårt att hitta andra lösningar på mattiderna. Några förslag?
06.30 Glad morgon
07:00 Frukost (gröt och påfyllnadsamning)
8:30- 9:15 Förmiddagslur
10:30 Lunch (mat och amning)
11:30 - 13:00 Middagslur
14:00 Mellis (bara amning för det mesta)
15:00 - 15:45 Eftermiddagslur
17:00 Middag (gröt/mat)
18:10 Nattslurk
18:30 Godnatt
Tack, tack på förhand!!!
Nu har vi varit iväg och vi gjorde så som du skrev....vi hade inställningen "en gång är ingen gång" samt försökte skapa de bästa förutsättningarna för mat och sömn medan vi var på bortaplan. Det gick ok, men nu när vi är hemkomna ska vi ta en vecka eller två med exakta tider för att skapa maximal trygghet. Vi har därför några nya funderingar som vi gärna vill ha respons på.
Hennes dagslurar är inte lika stabila som tidigare. Hon har börjat gråta INNAN läggningen, när hon märker att vi ska lägga henne, och det känns inte helt bra.. Hon kan sen fråga rätt länge, och det kan behövas flera påminnelser, och ibland något besked.. Ofta vaknar hon sen gråtandes 5-10 min innan det är dags att väcka henne, ibland t.o.m. bara någon minut innan.
När hon vaknar precis innan utsatt tid och gråter, ska vi då ge en "pangramsa" och vänta tills klockan är dags eller är det bättre att göra på något annat sätt? Vi har förstått att det är viktigt att inte ta upp när hon gråter, men hur gör man när hon inte vill sluta gråta fastän tiden är slut och vi kommit in i rummet och försöker vara glada och positiva? Lo kan fortfarande (ibland) vara ganska ledsen när vi väcker henne efter en dagslur eller på morgonen, varför är det så tror ni? Någon som varit med om något liknande? Och vad kan det bero på att hon börjar fråga när hon inser att hon ska sova?Vi har låtit Lo sova sina dagslurar mestadels inomhus då det har varit enklast för oss föräldrar. Vi vill dock väldigt gärna att hon ska kunna sova utomhus i sin vagn. Vi har aldrig provat att vagna utan bara lagt henne ner, gett besked och ramsat som vanligt. Då vi har valt att göra kuren på rygg har vi använt ett skynke över vagnen för att minimera synintryck (detta har vi också testat över bilbarnstolen när vi har rest långt i bil). Detta har fungerat lite svajigt. Vissa gånger har hon somnat relativt snabbt bara för att vakna alldeles för tidigt. Andra gånger har hon frågat en hel del innan hon kommit till ro.
Hur kan vi stabilisera lurarna i vagn? Ska vi vagna? Är det bra att använda ett skynke? Sista frågan....... Vi vill gärna ha respons på vårt schema. Vi har provat oss fram med frukosten (som Lo inte äter så mycket av). Vi är osäkra på om hon verkligen klarar hoppet mellan frukost och lunch. Hon är alltid jättehungrig innan lunch. Men sovschemat känns helt rätt för henne och det är svårt att hitta andra lösningar på mattiderna. Några förslag?06.30 Glad morgon
07:00 Frukost (gröt och påfyllnadsamning)
8:30- 9:15 Förmiddagslur
10:30 Lunch (mat och amning)
11:30 - 13:00 Middagslur
14:00 Mellis (bara amning för det mesta)
15:00 - 15:45 Eftermiddagslur
17:00 Middag (gröt/mat)
18:10 Nattslurk
18:30 Godnatt
Tack, tack på förhand!!!
Mamma till Lo, född feb 2010, kurad juli 2010
-
ilindstrom
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56
Vad bra att det gick bra när ni var borta. Det är ofta klokt att göra så som du skriver, att ta det lugnt en stund efteråt.
hälsningar
Ida
Det jag skulle gör är att förekomma. Om det bara handlar om några minuter innan luren är slut skulle jag rusa in glad i hågen och väcka innan hon själv har hunnit uppfatta att hon är vaken. Glatt och hurtigt.Amme skrev:
Om hon har lätt för att bli ledsen skulle jag ta upp henne i famnen och väcka henne där glatt och lugnt. Om hon börjar beklaga sig så skulle jag prata glatt och titta på något vansinigt spännande. Då brukar barnet bli förvånat och efter ett par dagar så brukar det inte vara några ledsamheter.Lo kan fortfarande (ibland) vara ganska ledsen när vi väcker henne efter en dagslur eller på morgonen, varför är det så tror ni? Någon som varit med om något liknande? Och vad kan det bero på att hon börjar fråga när hon inser att hon ska sova?
Jag tror att det handlar om att hon är ovan. Så om ni bestämmer er för att ha lurarna i vagnen så skulle jag ha det mer kontinuerligt så kommer hon vänja sig.Vi har låtit Lo sova sina dagslurar mestadels inomhus då det har varit enklast för oss föräldrar. Vi vill dock väldigt gärna att hon ska kunna sova utomhus i sin vagn. Vi har aldrig provat att vagna utan bara lagt henne ner, gett besked och ramsat som vanligt. Då vi har valt att göra kuren på rygg har vi använt ett skynke över vagnen för att minimera synintryck (detta har vi också testat över bilbarnstolen när vi har rest långt i bil). Detta har fungerat lite svajigt. Vissa gånger har hon somnat relativt snabbt bara för att vakna alldeles för tidigt. Andra gånger har hon frågat en hel del innan hon kommit till ro.
Som jag skrev ovan. Vagning kan vara ett bra krisverktyg att ha och skynke är bra tycker jag.Hur kan vi stabilisera lurarna i vagn? Ska vi vagna? Är det bra att använda ett skynke?
Om sovschemat fungerar så tycker jag inte du ska ändra på det. Många barn äter två frukostar i den här åldern, en direkt när de vaknar iform av ammning eller flaska och efter 1-1,5 h timmar en andra frukost iform av gröt tex. Kanske det skulle vara något för er?Sista frågan....... Vi vill gärna ha respons på vårt schema. Vi har provat oss fram med frukosten (som Lo inte äter så mycket av). Vi är osäkra på om hon verkligen klarar hoppet mellan frukost och lunch. Hon är alltid jättehungrig innan lunch. Men sovschemat känns helt rätt för henne och det är svårt att hitta andra lösningar på mattiderna. Några förslag?
hälsningar
Ida
Tack för svar!!!
Jag tyckte nog att hon blev lugnare när vi tog upp henne i famnen och väckte henne där, samt titta på spännande saker i rummet. Men, det går fortfarande lite upp och ner. Jag misstänker att det också kan ha att göra med en förkylning hon har fått. Eller kan det vara så att hon börjar stega in i 8 - månadersångesten?
Jag är bekymrad över att Lo under en till två veckor gråtit och varit missnöjd när vi ska lägga henne. Igår kväll tog det 30 min med många frågor innan hon somnade. Jag gav henne några påminnelser och till och med ett besked. Vid beskedet var hon såååå trött. Hon lugnade sig, slöt ögonen, men protesterade kraftigt när jag gick ut. Dagens förmiddagslur tog 20 min innan hon somnade, men jag behövde inte ge påminnelse. Känns jättejobbigt att det tar så lång tid och att hon frågar så mycket.
Känner mig helt plötsligt osäker. Varför blir det så här?
Passar också på att fråga om jag är på rätt forum nu när Lo är en "säker" sovare". Är det bättre att starta en tråd på "Säkra sovare med fnurra på tråden"?
Tack, tack!!
Jag tyckte nog att hon blev lugnare när vi tog upp henne i famnen och väckte henne där, samt titta på spännande saker i rummet. Men, det går fortfarande lite upp och ner. Jag misstänker att det också kan ha att göra med en förkylning hon har fått. Eller kan det vara så att hon börjar stega in i 8 - månadersångesten?
Jag är bekymrad över att Lo under en till två veckor gråtit och varit missnöjd när vi ska lägga henne. Igår kväll tog det 30 min med många frågor innan hon somnade. Jag gav henne några påminnelser och till och med ett besked. Vid beskedet var hon såååå trött. Hon lugnade sig, slöt ögonen, men protesterade kraftigt när jag gick ut. Dagens förmiddagslur tog 20 min innan hon somnade, men jag behövde inte ge påminnelse. Känns jättejobbigt att det tar så lång tid och att hon frågar så mycket.
Känner mig helt plötsligt osäker. Varför blir det så här?
Passar också på att fråga om jag är på rätt forum nu när Lo är en "säker" sovare". Är det bättre att starta en tråd på "Säkra sovare med fnurra på tråden"?
Tack, tack!!
Mamma till Lo, född feb 2010, kurad juli 2010
-
TorpSara
Pja. Jag tror inte att det är åttamånadersångesten, men fnurror kommer och går. Halvårsbarnen har ju också en hel del åsikter om det ena och det andra, tycker jag... 
Alex hade en hel det stök för sig för nån vecka sedan då han stod på alla fyra mot spjälorna och BÖLADE som värsta karikatyren när han skulle sova. Övergiven som få, enligt honom själv. Märk väl att det här är en unge som somnat själv sedan han var nån vecka.
Eftersom jag mest tyckte att han var lite fjantig (!) så ramsade jag högt och GLATT (med lite skratt) och länge och sedan stökade vi på utanför hans rum med vad som nu behövde göras. Ett par dagar med det så somnar han nu mer helt fint igen. Man ska inte underskatta en väldigt glad ramsa när man har barn som normalt är trygga men som plötsligt får för sig att det är synd om dem.
Alex hade en hel det stök för sig för nån vecka sedan då han stod på alla fyra mot spjälorna och BÖLADE som värsta karikatyren när han skulle sova. Övergiven som få, enligt honom själv. Märk väl att det här är en unge som somnat själv sedan han var nån vecka. Eftersom jag mest tyckte att han var lite fjantig (!) så ramsade jag högt och GLATT (med lite skratt) och länge och sedan stökade vi på utanför hans rum med vad som nu behövde göras. Ett par dagar med det så somnar han nu mer helt fint igen. Man ska inte underskatta en väldigt glad ramsa när man har barn som normalt är trygga men som plötsligt får för sig att det är synd om dem.