Ett litet bekymmer med syskon som delar rum

[caln]

Barnen delar rum och det har hittils gått fin-fint. Nu när syster är 13 mån börjar det dock dyka upp lite bekymmer. Vi har hittils haft regler som säger att syster får vara med, vi stänger inte dörren, "vilken sak får hon ha", dyker det upp problem får de försöka lösa det. Som taget ur BB allltså
Men, nu till min fråga. Storebror blir riktigt bekymrad och verkligen uppjagad av att han inte får pyssla själv. Hon kommer och förstör säger han och syftar då på legofigurer som hon pillar isär osv. Låter ni aldrig sorasyskon få leka själva? Tex med lego som faktiskt inte passar för de minsta att hålla på med. Om han uttryckligen ber om att få leka själv en stund utan syster hur ska vi bemöta det? Hittils har jag löst det genom att säga att nu är det dags för mig och syster att gå ner och laga mat och så har han blivit själv en stund. Fel eller? Tänker att det är viktigt att bemöta detta så bra som möjligt från början för "problemet" lär ju dyka upp ett par gånger till under deras uppväxt tillsammans
Vill också passa på att säga att man blir så positivt peppad av detta forum. Jag lär mig något varje gång jag är här och läser!

[annawahlgren]

Vill också passa på att säga att man blir så positivt peppad av detta forum. Jag lär mig något varje gång jag är här och läser!

Underbart! Tack Så ska det vara

Hon kommer och förstör säger han och syftar då på legofigurer som hon pillar isär osv.

Ur Barnaboken (syskonblocket):

”Hon får inte vara här inne.”
”Jo, det får hon. Får inte din syster vara här inne, då får du faktiskt inte heller vara här inne. - - - .”
”Jamen hon tar ju mina saker!”
”Och vad tänker du göra åt det? Din lillasyster måste kunna få vara här, och du vill inte ha dina saker förstörda. Lös det problemet. Det kan du.” :thumbsup:

Din lilla stora gosse är en gammal man. Trilla inte i fällan att vara hans serviceinrättning och lösa alla problem åt honom!

Fråga intresserat och lyssna lika intresserat. Om han bara sätter på lilla skallen med tillhörande tankeverksamhet, kommer han säkerligen på en alldeles utmärkt idé. Men inte så länge han (och du) tror att DU ska göra det åt honom.

Klart han behöver sitt eget utrymme, sin egen avskildhet för sina högst egna skapande bedrifter, som t ex med Lego. Men måste han sitta på golvet? Nej, det måste han inte. På golvet får man räkna med att folk krälar på en (och ens prylar). Så vad har han för förslag? Ett högt bord? Med en hög pall han kan kravla upp på och sitta på vid bordet i lugn och ro? Eller köksbordet eller vad? Ja, han kanske måste plocka undan Legot efter sig. Eller måste han det? Var skulle det kunna stå kvar till nästa stunds arbete utan att bli demolerat av nyfiken lillasyster? Hur tänker han, hur löser han privatlivstankenöten? Det är något vi alla får göra och mamma kan inte och ska inte alltid göra det åt oss! För då hemfaller vi så illa lätt åt klagan - och ansvarsfrihet. "Det DU hittade på funkar inte alls. Det DU ordnar är bara dåligt." Osv osv. Så kan vi inte ha det

Hittills har jag löst det genom att säga att nu är det dags för mig och syster att gå ner och laga mat och så har han blivit själv en stund. Fel eller?

Inte fel alls! Sådant kan man göra i samförstånd, med en förtrolighetens blinkning "Nu får du vara i fred en stund, älskling, Bra va Tack, tack!" Typ.

Men det kallas avledning och det håller inte i evighet. Här behövs kreativa lösningar som säkrar den privata / personliga friden utan att stöta bort. Till att börja med kan ju lillasyster få sig ett gäng stora Legobitar att (inte) leka med (eftersom hon är lite för liten för att intressera sig), men att få som snälla delaktighetsmarkeringar från storebror, medan han diskret fredar sig och sitt.

[caln]

Tack Anna för kloka ord. Så bra att få uppdatera sig och repetera lite. Man blir lite "ja just det ja" , "aha".

[annawahlgren]

"Aha" vill vi ha