I natt så gick det.........naturligtvis kanon
Hon vakna först 06.10, lite ljud sedan tyst, jag tänkte förekomma så jag gick upp 06.15 för att sätta klockan strax efter, men precis när jag närma mig dörren började hon låta....men det blev en glad morgon ändå!!! Vi är överlyckliga.....vi tror detta är slutet på vår resa, äntligen!!!!
Tänker skriva några ord för jag kommer nu ta en längre paus från forumet och allt som har med barn och sömn att göra.....detta behöver min familj och framförallt jag.....
TACK allla som svarat och försökt hjälpa oss och hjälpt oss. Ni som följt mig vet att resan varit lång. Det jag har lärt mig är att alla barn verkligen är olika och det tar olika lång tid. Jag förstår att alla nog inte hade fullföljt denna resa utan gett upp, vilket jag också förstår och hade nog gjort själv om jag inte hade lyckats med storasyster och vetat vad man sedan får.
Till er som svarar och även läser så tror jag ni kan ta lärdom av min resa att vissa barn kanske är svårare att få in i "mallen" och man måste nog ibland tänka "outside the box" mer, både för sig själv och för sitt barn. Jag har inte lyckats göra det och blev därför nedstämd. Nu efter 8 mån sitter dagarna och nu snart även nätterna....men skall det ta så lång tid?, är det rätt att då fullfölja? Vet att SM:s tänk inte är att det skall vara så här, men vi är bara människor och ibland kanske vissa personligheter inte klarar den ganska tuffa väg det ändå är att införa SM och även SHN för den delen...
Till de barnen som behöver längre tid på sig innan det förstår att på natten sover man, vad beror det på? Verkligen vad beror det på??? Detta måste vi här inne nog fundera på. Min man och jag har som jag så många gånger skrivit kunskap, vid lyckades med storasyster som det passade perfekt och formade sig väldigt lätt och då är det ingen konst att få till allt.....Så varför tog det så lång tid med lillasyster, visst vi hamnade i vissa träsk....men det måste ändå finnas en anledning att vi gjorde det denna gången och inte förra....vill inte tro att vi har misslyckats och det är vårt fel ej heller är det vår underbara lilla dotters fel.....
Så passar det alla?, jag är osäker, men ändå tror jag att grunden i SM gör det. Det gäller att man genomför det på rätt sätt och inte glömmer att tänka själv ibland, som dessvärre är lättare sagt än gjort....
Återigen tack för allt stöd, uppmuntrande kommentarer och positiv feedback, det har varit ovärderligt!
Kramar
, det är ju i så fall jag som lär henne det. Så jag sätter mig på huk bredvid en ledsen tjej, jag pratar lugnt om vad vi kommer passera på vägen hem, vilka skyltar vi kan knacka på etc. Och till slut börjar de små fötterna att gå och då hakar jag på. Efter några meter är det hon som visar mig blommor, gräs och stenar.
Vi kan inte sova åt våra barn.