Nu behövs hjälp med nattning av femåring!

[Pirella]

Saga blir fem år i oktober. Hon har i perioder verkligen frestat mitt tålamod när det gäller nattningarna. Under några månader funkar allt så fint och harmoniskt och bra, och under nästkommande månader är allt helt upp och ner... Just nu är det upp och ner.

Det som gäller är: Bolibompa till klockan 19, tandborstning & toabesök, lite skratt, lite komma-nära-varann, prata om dagen och om morgondagen etc.En bok och en skiva med sagor eller sånger är vald sedan tidigare. Puss och kram, på med skivan, vatten finns i pipmugg i sängen.

När det funkar så ligger hon i frid och ro i sin säng och läser, lyssnar, småpratar lite med gosedjuren. Ibland somnar hon på 20-30 minuter, ibland tar det nån timmer eller så. Och när det inte funkar så kommer hon springandes... Ikväll kom hon upp TRE gånger på tio minuter! Och hon fortsatte efter det. När hon hade hållit på i 40 minuter sa jag till henne att hon inte FICK sova och satte henne på en stol i hallen. Och det blev såklart ett herrans liv. Så småningom looovade hon att hon VILLE sova, så då fick hon göra det. Och sen tog det max fem minuter innan hon kom upp igen...

Då tog jag bort stegen från hennes loftsäng. Hon grät och lekte med katten om vartannat i ungefär en halvtimme , och till slut ( ca 1 timme & 45 minuter efter nattning) fick hon tillbaks stegen. Klättrade upp och somnade på stört.

Nu känner jag att jag behöver hjälp!
HUR hanterar jag detta på bästa sätt?
Hur gör jag imorgon kväll? Ska jag natta henne tidigare än vanligt (inget Bolibompa, tidigare i säng än lillebror), eller kanske som vanligt och låtsas som ingenting, eller kanske rent av utgå från att hon inte vill sova och sätta henne på en stol i hallen klockan 19.30?

[miniz]

Hej!

Har hon det mörkt i sitt rum? Det borde hon ha för att somna och sova gott. Om ni vill fortsätta med era rutiner borde ljuset släckas efter avtalad tid. Man kan ställa en äggklocka sà vet hon att nu är det natt. Äggklockan kan ni ställa tillsammans och höra pà ljudet och "träna" hur det blir till kvällen.

I Barnaboken skriver Anna om att det ska vara kul att lägga sig.
Kanske ni kan hitta en annan tid till att prata om saker och ting.

Ursäkta det korta svaret. Jag màste gà, àterkommer.
Kram

[Pirella]

Ja, hon har det mörkt. Inte kolsvart, för det går inte att få till så här års, men åtminstone kvälls-mörkt.

Jag försöker tänka på att det ska vara kul att lägga sig och att vi ska få en trevlig avslutning på dagen. Så vi småpratar lite, kittlas lite och skojar lite. Och när vi säger godnatt är hon på gott humör.

Jag skulle förstå det här krånglet bättre om det var så att hon satt och gjorde ingenting om dagarna, men så är det inte. Visst händer det att vi har nån enstaka trög och tråkig dag, men för det mesta hittar vi på saker. Går på promenad, besöker lekparker, åker och badar, leker med kompisar, hjälps åt med matlagning och andra hushållssysslor, läser, ritar, spelar spel, etc. I och för sig skulle jag nog kunna öka på den sociala delaktigheten (kan man inte alltid det?). Det kanske skulle göra susen?

[Pirella]

Jag gjorde slag i saken! Med att öka på den sociala delaktigheten, menar jag. Jag hittade på att jag hade jätteont i armen och att jag behövde hennes hjälp, så hon fick duka fram kvällsmaten, fixa macka till både sig själv och till lillebror, plocka undan efteråt, skrubba av disken och ställa den i diskhon, och så torka av bordet. Lite gnöl blev det, men jag KUNDE ju verkligen inte göra det själv. För jag hade ju sååå ont i armen. Och jag var så glad att jag hade henne, för HUR skulle jag klara mig annars? Och hon höll på att spricka av stolthet.

Inte vet jag om kvällens "behövdhet" och de ansträngande övningarna påverkade nattningen alls, men somnade som folk gjorde hon iallafall. Hon kom upp efter fem minuter och var kissnödig, och sen igen efter en halvtimme. Sen blev det ett strunt-uppspring, och då sa jag till henne att om jag tyckte att det verkade som om hon inte ville sova så skulle hon inte få sova heller. Stolen i hallen, etc. Och sen hörde jag inte mer. Jo, jag hörde att hon låg och småpratade med sina djur, och det tycker jag är helt okej. Man kan inte somna på beställning, men man kan ligga kvar i sin säng och invänta John Blund.

Imorgon ska jag tänka på den sociala delaktigheten i allt jag gör. Och så hoppas jag att det är det som är den felande länken. Annars vete sjutton hur jag ska vända mig för att få rumpan bak...

[miniz]

Vad bra du och detta forumet är! Ofta är det sà att när man skriver hit börjar man tänka över sitt föräldrarskap pà ett annat sätt, istället fór att det bara rullar pà som vanligt. Och du har helt rätt! Mer social delaktighet, pà riktigt. Efter en dag med god gammeldags hederligt arbete sover man gott. Inte behöver det vara gammeldags, bara det är arbete.

Sedan tror jag det kan hjälpa er att ha en tid som ni bàda är sams om när ljuset ska släckas och det är tid för att sova. Om hon ligger och smàpratar med dockan i sängen gàr väl det bra, sà länge det inte blir för mycket lek. Det är fà (lyllos) som somnar direkt huvudet träffar kudden. Sà lite tid för att varva ner ensam kan behövas.

Mörkt kan man alltid fà det, snyggt kanske det inte blir, men mörkt, sopsäckar är ett hett tips.
En tràd med massa andra tips.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=19343

Berätta gärna hur det gàr.
Kram.

[Anna09]

Hej,

gällande mörker. Jag fick tips här på forumet om dubbelhäftande kardborrband och började fundera. Jag är själv en über-estet och får rysningar så fort jag tänker på sopsäckar...

Jag satte fast dubbelhäftande kardborr, vita, på de vita fönsterfodren. Längs hela ovansidan och sidorna ner till fönsterbrädan. Sedan sydde vi fast kardborr på dubbla svarta fleecefiltar från IKEA, 39 kr styck. Klippte filtarnan så att vi hade 10 cm tyg över i nederkant där inget kardborr finns. Då kan jag lägga överskottstyget på fönsterbrädan och täppa till alla håligheter där.

Så har vi gjort. Det blir BECKMÖRKT oavsett tidpunkt. Snyggt är det också, för på dagen syns det ju inte någonting förrän man kommer nära och ser kardborrbanden längs fönstret.

:thumbsup:

[inger]

quote="Pirella"]Jag gjorde slag i saken! Med att öka på den sociala delaktigheten, menar jag. Jag hittade på att jag hade jätteont i armen och att jag behövde hennes hjälp, så hon fick duka fram kvällsmaten, fixa macka till både sig själv och till lillebror, plocka undan efteråt, skrubba av disken och ställa den i diskhon, och så torka av bordet. Lite gnöl blev det, men jag KUNDE ju verkligen inte göra det själv. För jag hade ju sååå ont i armen. Och jag var så glad att jag hade henne, för HUR skulle jag klara mig annars? Och hon höll på att spricka av stolthet.


Imorgon ska jag tänka på den sociala delaktigheten i allt jag gör. Och så hoppas jag att det är det som är den felande länken. Annars vete sjutton hur jag ska vända mig för att få rumpan bak...[/quote]


Jag är full av beundran av hur du tog tagi detta. Att hon höll på att spcka av stolthet visar att du gjorde ett bra jobb då det gällde att få henne att vara praktiskt och konkret behövd.