Hjälp snarast!!

[Mor till en prinsessa]

Nu behöver vi desperat hjälp. Efter nästan ett år med lite sömn nattetid samt korta sovpass dagtid så förbättrades helt plötsligt vår dotters sömnvanor och hon började sova 11-12 tim nätter samt 1tim dagtid med bara 1-2 uppvaknande per natt vilket var himmelriket. Men lyckan blev kortvarig. Nu är det 3-4 uppvaknande per natt och vi bestämde oss för att börja kuren.
Nu till problemen. Första natten blev det 3 uppvaknanden varav det sista kl 06 då hon absolut inte gick att lugna i sängen och vägrade somna om. Tanken är att natt skall vara 19.15-07.15 så hon låg och vred sig protesterade och grät över en timme innan vi gjorde morgon.

HUR skall vi kunna lugna en 1åring som är stor som en 1.5-2 åring till längd och vikt med endast solfjädern? Hon har aldrig blivit buffad så det prövade vi (vet att man skall vara konsekvent men vi ville ändå veta om vi kunde ta till buffningen) och det gjorde henne bara mer ilsken. Hon är ju ingen liten bebis direkt så om vi skall hålla henne still med solfjädern kommer det att likna misshandel. Tips?

Dagtid har hon alltid sovit i vagnen utomhus, det enda stället där hon sovit längre perioder. Nu vill vi vänja henne vid att sova i vagnen dagtid men detta verkar vara stört omöjligt. I detta nu försöker min make att lägge henne för middagsluren, och hittills har hon gråtit, varit hysterisk och spytt av ansträngningen i 25 min, och lugnar ej ned sig ett dugg. HJÄLP! Vi ramsade dagramsan inför första dagturen i sängen vid tillrättaläggandet precis som första natten för att bekanta henne vid ramsan och sedan ramsa oss ut med den igen men det hade ingen effekt alls. Om hon t ex gråter i 1 tim i sängen innan hon somnar skall vi då väcka henne efter 30 min då sovtiden skulle vara slut?? Då får hon ju så liten sömn, eller skall vi då skjuta på schemat 1 tim?

Har läst boken men ej förstått hur man löser detta? Skall man avbryta försöket dagtid och gå ut och gå med henne i vagnen tills hon somnar där ist? Hur länge är det ok att hon gråter o är hysterisk, för oss känns 30 min som en evighet och att vi psykiskt misshandlar henne eftersom hon är så ledsen.

Har även gjort ett försök i vagnen dagtid med att bara ramsa och inte gå ut och dra vagnen som vi brukar, hon somnade inte alls utan drog bara i mörkläggningstyget och sparkade på .Anledningen till att vi vill kunna lägga henne i sängen dagtid är för att förbereda för dagis även om det ligger något år bort samt ha möjligheten att få henne att sova i säng dagtid. Vill slippa vara tvugen att gå o dra vagnen varje dag minst 10 min för att få henne att sova, det är inte för att vi är lata o inte orkar gå 10-30 min utan för att vi vill att hon skall kunna somna SJÄLV utan hjälp av vagnens "guppande" för sin sömn.

Vet att det ej är vi vuxna det är synd om här men faktiskt börjar orken ta slut. Har själv ganska nyligen slutat med mina antideprissiva o ångestdämpande mediciner och vill ej förtsätta utan nu känns det som att vi måste få kuren att funka annars väntar separation så vi kan ha dottern var annan vecka och på så sätt iallafall få lugn o ro varanna vecka. Skratta åt det om ni vill men det är min enda lösning förutom att medicinera dottern som jag hellre dör än gör, då känns två boenden som en bättre lösning. Men snälla rar hjälp oss istället så att vi lyckas med kuren för dotterns skull.

[annawahlgren]

Välkommen är du (Det har jag nog inte sagt förut )

HUR skall vi kunna lugna en 1åring som är stor som en 1.5-2 åring till längd och vikt med endast solfjädern?

Det går inte. I så fall skulle man kunna använda en maskin. En robot, som höll barnet på plats med stålklor, medan man själv gick någon annanstans. Det som ska till är personlig övertygelse, personlig närvaro i en Attityd av självklarhet, samt ett betryggande förmedlande av absolut SÄKERHET till barnet. Det kan inte en robot förmedla. Sova hela natten-kuren är inte bara en uppsättning verktyg

I detta nu försöker min make att lägga henne för middagsluren, och hittills har hon gråtit, varit hysterisk och spytt av ansträngningen i 25 min, och lugnar ej ned sig ett dugg. HJÄLP!

Sluta genast. Oförsvarligt, det ni (maken) gör. Att förmedla lugn är en konst som uppenbarligen ingen av er behärskar. Jag kan inte tro att ni här läst - än mindre förstått - kapitlen Lugnet, Säkerheten och Njutningen i Internationella Sova hela natten. Många, sorgligt många, kastar sig över Lathunden och Verktygslådan, tror att det räcker fölr en quick-fix och läser ingenting mer. Då förstår man inte VARFÖR man gör det man gör (eller försöker göra), och då lyckas man inte hjälpa barnet utan åstadkommer bara förvirring, förnyade frågor och protester (förstås). Oro är den största skurken i all barnavård.

Om hon t ex gråter i 1 tim i sängen innan hon somnar skall vi då väcka henne efter 30 min då sovtiden skulle vara slut?? Då får hon ju så liten sömn, eller skall vi då skjuta på schemat 1 tim?

Hon ska inte gråta en timme i sängen. Absolut inte. Hon ska lugnas där hon ligger.

Har läst boken men ej förstått hur man löser detta? Skall man avbryta försöket dagtid och gå ut och gå med henne i vagnen tills hon somnar där ist? Hur länge är det ok att hon gråter o är hysterisk, för oss känns 30 min som en evighet och att vi psykiskt misshandlar henne eftersom hon är så ledsen.

Det är inte "ok att hon gråter o är hysterisk". Känner ni att ni "psykiskt misshandlar henne eftersom hon är så ledsen" ska ni genast upphöra med allt vad ni någonsin tror är SHN-kuren.

Jag vill inte att den ska misshandlas, lika lite som ni vill känna att barnet misshandlas. Skärpning nu Gå till alternativen, vilka de nu är för er. Men gör inte så här mot barnet Och inte mot SHN

Vet att det ej är vi vuxna det är synd om här men faktiskt börjar orken ta slut. Har själv ganska nyligen slutat med mina antideprissiva o ångestdämpande mediciner och vill ej förtsätta utan nu känns det som att vi måste få kuren att funka annars väntar separation så vi kan ha dottern varannan vecka och på så sätt iallafall få lugn o ro varannan vecka. Skratta åt det om ni vill men det är min enda lösning förutom att medicinera dottern som jag hellre dör än gör, då känns två boenden som en bättre lösning.

Ingen som skrattar här, inte Menar du allvar Separera för att "på så sätt iallafall få lugn o ro varannan vecka" Jag kan bara beklaga. Men du är inte ensam om den sortens "lösningar".

Det är en beklämmande värld vi lever i, när ett enda litet spädbarn kan få sina ömma föräldrar att antingen medicinera med "antideprissiva o ångestdämpande" eller skiljas åt för att få lugn och ro varannan vecka. "Då känns två boenden som en bättre lösning."

Hur blev det så här Ett endaste litet barn... En livets gåva.

Små barn ska njutas, och njuta själva

Jag är ledsen att jag inte kan hjälpa dig. Du och barnets far blir tvungna att tänka själva.


O:)

[Sarisparis]

Ínnan du kastar allt hopp överbord så hoppas jag att du hittar tid och kraft att verkligen läsa och ta in allt som står i Internationella SHN-boken, och då särskilt kapitlen Lugnet och Säkerheten, allt för att komma ifrån allt "trycka på knappen så fungerar det"-tänk i alla dess former. Verktygen fungerar om man själv är totalt trygg i det man gör. Och ju tryggare man är desto mindre behövs verktygen. Attitude is everything var det någon som sa.
Ramsan fungerar inte från början, den måste nötas in. Ett tips är att använda den "i farten" redan innan ni börjar kura. Varje gång ni lägger henne, säg ramsan istället för det ni brukar säga (antar att ni säger god natt i någon form?).
Hos oss beror kvaliten på sömn och läggning mycket på hur dagarna ser ut. Om det fuskas med social delaktighet och humor under dagen så blir läggningen lätt en utdragen historia med många rop på mamma... Men har vi haft roligt, jobbat ihop och skrattat mycket så brukar det vara en nöjd och lagom trött unge som glatt vinkar god natt. Att skratta ihop gör allt så mycket lättare.
Visst, ibland känner man inte för att dra igång projekt och skämta och så, men ungar har en tendens att spinna vidare på allt man gör så bjud in till lite bus (eller städ av badkar ) så har du startat en god cirkel!
Har du inte Barnaboken så rekommenderar jag verkligen att du ser till att få tag på den, den berikar ens föräldraskap otroligt.
Jag hoppas verkligen att det vänder snart för er och att ni hittar en annan lösning än separation.
Stor kram och stort lycka till.