För några veckor sedan dök 2½-åriga muskelbyggarsonen (som varit rätt så trotsig hela tiden i perioder sedan förtrotsen gjorde entré) rakt och djupt ner i trotsen. Hej å hå! Det är ju en historia för sig och vi försöker hantera det på bästa sätt under dagarna. Här hemma på dagarna är det 2½-åringen, Lillebror snart 10 mån och så jag, lilla mamman. Jag har bara jobbat några få månader sedan 2½-åringen föddes och pappan varit hemma hela somrarna med eller utan mig. Ingen förskola/dagmamma eller liknande. Sonen är inte van att vara borta, har knappt sovit borta eller liknande. Vi är mest hemma med familjen. Ibland leker vi med barnen här i grannskapet men eftersom alla andra är på förskola/dagmamma om dagarna är det mycket ont om kompisar.
Storebror har sovit i egen säng och eget rum från dag1 och med hjälp av SM har vi från början med hjälp av "två steg fram och ett steg bak" lyckats få till riktigt fina rutiner som fungerat utmärkt. Han sover numera natt 19.30-07 och får 1 timmes förutsättningar att sova på dagen (12.30-13.30). Räknar med att det tar en stund för honom att somna och sedan väckas efter typ 45 min. Efter det brukar han ligga kvar i sängen och morna sig och se på film ungefär lika länge.
Till problemet! De senaste veckorna har han ibland vaknat på natten och skrikit. Vi har gått in till honom och kramat om, stoppat om och gett honom lite vatten sedan har det varit bra. Han har varit genomsvettig i sängen och envisas med att ligga under sitt täcke som han älskar över allt annat och såhär års är det ju väldigt varmt inne. Har inte gjort nån större grej av detta. Han har sagt att det är varmt och att han vill ha något att dricka. Det kan man ju förstå när det är 26 grader i pyttelilla rummet där han och Lillebror ligger och sover.
Men nu de senaste kvällarna har han även börjat vid läggning. Dvs han somnar inte tyst första omgången. Han har en gång dragit igång Lillebror (som sovit i samma rum senaste 3 månaderna med strålande resultat) också. Det blir en himla massa trafik in och ut för att lugna hysterisk Storebror. Han pratar inte så bra men till slut sa han häromdan "bubbe in hus ta Mim (hans namn på sig själv) näe". På dagen kan han ibland säga "Mim kiiika näe" (inte skrika). På dessa påståenden svarar vi bara betryggande att "näe ingen kommer och tar dig, mamma, pappa och hundarna vaktar, låser dörren osv..." När man går in och han lugnat sig börjar han prata om andra saker, fingra på den röda nattlampan som vi tänder när vi går in (Spöka från IKEA) och prata om ögon, näsa, öron osv.
Tycker detta är jättesvårt! Upplever att han insett att det blivit till en grej att mamma och pappa springer in och ut i rummet. Samtidigt verkar han ju rädd för att nån gubbe ska komma och ta honom. Misstänker starkt att han fått denna idén från en film med Pettson och Findus då Pettsons bror kommer på besök och skrämmer Findus genom att leka spöke.
Igår somnade han till slut efter att vi varit inne flera ggr och lugnat honom. Varje gång hittar vi honom helt under täcket genomsvettig skrikandes. Han tystnar när vi kommer och börjar prata om annat sedan han lugnat sig. Efter en liiten stund man gått ut börjar han igen och skriker upp sig. Igår fick han ha lilla röda nattlampan tänd på bokhyllan och ville ha bordsfläkten på, för värmen. Vaknade inatt kl 2 med panikskrik. Pappan gick in, lugnade och stoppade om. Tände återigen nattlampan och satte på fläkten. (Som jag stängt av när jag gick och la mig.)
Snälla hjälp oss med input hur vi ska hantera detta. Leker han med oss eller är han rädd?
(v. 42+2)
Så jag sa till Pappan att jag skulle gå in och titta till honom efter en stund när han verkligen sov. Vi satte oss att äta sålänge och när vi ätit så sa ajg att nu ska jag gå och titta till honom. Näe det ska du inte alls sa Pappan för just då hörde vi hur han låg och pratade 
