inför kurande: arg??!

[Fiffan]

Vi ska nu ta tag i tjejens sovande, hon är snart fem månader. Innan har det funkat med schema och goda rutiner, men nu har vi trasslat till det så NU är det dags. Jag läser på och förbereder för fullt.

Jag har en fundering:
Tidigare har vi använt buffningen för att lugna, vi övergick till en ramsa som funkade ett tag. Buffandet ääälskar hon, men vi har inte behövt ta till det på länge. Förrän nu, dvs i förrgår. Men nu är det trassel !

Hon blir vansinnigt arg när vi lägger henne på mage, och om möjligt ännu argare när vi buffar henne. Nu pratar vi inte gnöl och småprotester, utan verkligen ARG Hon skjuter upp huvud och rumpa om vartannat, hon far runt som en plog i sängen, försöker vända sig. Skriker ilsket. Jag har läst på om tekniken och övat, om och om igen, men det gör ingen skillnad. När jag buffat henne lugn ramsar jag ut så vänder hon sig och vips- superrarg. Igen.

Så nu måste jag bestämma hur vi ska göra när det väl gäller, alltså när vi ska kura på allvar, hur ska jag hantera detta? Är det någon som känner igen sig - är det övergående - och vad kan jag göra? Tacksam för alla råd!!

[annawahlgren]

Ja, har ni "trasslat till det", har hon antagligen goda skäl att vara ilsken och förb-d

Så ta rodret. Läs på. Bestäm er, men framför allt - förstå. Lyssna av och förstå, försök tolka barnet, höra vad hon "säger" och handla därefter.

Ett ilsket litet bi är inte mottagligt för ett lugnande hon inte ber om. Hon måste få reagera, i högaktningsfull respekt

"Hon skjuter upp huvud och rumpa om vartannat, hon far runt som en plog i sängen, försöker vända sig." Hon har sina skäl. Som inte alls behöver betyda att någonting är fel. Låt henne vara i fred Resptk, förtroende - och väntan på att hon verkligen ska be om hjälp att komma i ro. Då tar hon också emot den

[Fiffan]

Tack, du har satt fingret mitt på den ömma punkten

Eftersom hon blir arg redan när vi lägger henne (på mage), ska vi då testa att lägga henne på sida och vända henne "rätt" först när hon ber om hjälp? För det är ju inte bara själva buffandet hon blir arg över, utan även magläget.

Jag försöker förstå henne, tro mig, men det känns som om hon alltid ligger ett steg före mig. Vilket hon nog också gör! Detta får mig att vackla och tveka, varpå den berömda attityden bleknar betänkligt. Därför vill jag ställa dessa frågor innan, så jag kan uppbåda rejäl attityd när det väl blir dags.

Nä nu, ska jag läsa vidare i boken Tack för svar!