Celeste har fnurra

[cissii]

Hej och tack för förfrågningar!

Nej, det är säkert inte ovanligt att dom ramsar tillbaka i den här åldern. Det är jag som är så ovan. Det var så länge sen jag höll på med ramsande.

Jo tack, jag är ju inne på ett 48 tim dygn här och är lite snurrig.
Natten började med läggningen som tog 45 min av frågor och ramsande fram och tillbak från oss båda. Där kände jag verkligen att det var en allvarlig undran så jag sparade inte på ramsandet.

Sen vaknade hon vid kl halv tolv igen, samma sak där, ramsade friskt, och nästan innan hon han tänka klart eller vad man ska säga. Tog 20 min med långa pauser mellan.
Nästa vak kl två, här började hon ropa för ropandets skull kände jag och det började dra ut på tiden. Hon började även ropa att hon hade ett hårstrå i munnen och sånt. Ville ha papper för vattnet hade spillt i sängen, så jag sträckte bara in en arm och gav henne det utan ett ord. Så jag började städa och svarade inte mer.

Nästa vak kvart i fyra, bara några rop som fick en vattenkran som svar.
Nästa vak halv sju, samma som ovan.
Nästa vak runt sju, samma visa igen.

Sen ringde våran nya väckarklocka kl kvart över sju, som hon fick stänga av.

Så inte en tår har spillts under natten och nu tror jag bara att hon vill veta om hon ska ropa eller inte. Så strategi för natten är väl att inte ramsa alls?
Och dra ner på diskandet, bara ett snabbt spol med kran osv. Ge mig lite pepp på att det kommer bli bra, snääääälla? Jag orkar inte vara vaken mer.

tack för alla fina tips, tyvärr går min kära dotter inte på såna tricks som spökspray och liknande . Nej det hjälper inte säger hon, skopan äter bara barn, celestar och täcken.

[cissii]

kära vänner

jag blir galen.

[cissii]

Hej

Det är är ju helt galet. Nu har Celeste varit vaken sen kl fyra, kl är nu kvart i sju. Hon har ropat och pratat och frågat sen dess. Och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Hon vill hela tiden att jag ska säga godnatt, och jag var tyst först i ca tjugo min, sen blev det två ramsor och sen vid kl tjugo över sex kanske började jag ramsa mer. För då började hon säga att hon var rädd och ville ha kramar och var ensam och så. Och jag tyckte det hade gått en väldigt lång tid då av montont ropande. Kändes inte bra att bara låta henne vara obesvarad där.
Alltså vad ska jag göra? Nu behöver jag en ordenlig handlingsplan.
Hon var ledsen så länge jag kvar i rummet vid läggningen, sen tog det en timme av frågor om jag skulle säga godnatt, där hon fick ca 3 tror jag, ramsor. Sen sov hon till fyra. Sen har det varit full rulle.
NU håller jag mest på att bli galen, för nu har det pågått i tre timmar. Det ekar i min skalle.

[miniz]

Hur gick läggingen?

Jag skulle aktat mig att svara pà hennes förfràgningar om ramsan. Det kan lätt bli underhàllning av hela saken. Det är klart att om hon är rädd är det svàrt att làta bli. Du màste förmedla att det är tryggt och ingen fara ràder.
Tänk att det är trots som vanligt, bara att det är pà natten (och man vill ju bara att hon ska sova och sova själv). Men raka rör, klara besked och du kan dra till med Tonen ocksà.

Kram.

[cissii]

Hej och tack för svar!

Idag är Celeste hos mormor för jag har nästan dött av sömnbrist. Men jag känner mig väldigt konfunderad nu. SHN och hela teorin och ligger mig kärt om hjärtat. Och det är ju ingen hemlighet om man säger så. Så att inte svara på hennes ramsförfrågningar var det första jag tänkte på. Imorse när jag gjorde morgon kl sju, så sa hon "mamma, du var borta du hade försvunnit och hörde inte mig" . Vilket oxå är en fråga såklart, men oxå en känsla hon har fått. Och då förstår jag att hon inte kan sluta ropa, för hela hennes överlevnad hänger ju att jag finns där och vaktar.

Att inte svara på ramsan för att det blir underhållning har jag ju tänkt på, oxå att rummet måste bli en fredad zon igen efter mina inklamp. Jag tror ju att C har kommit på att det finns en värld utanför dörren på ett annat sätt när man sover och att mamma oxå sover. Det kan vara nog så överväldigande kan jag tänka mig, och där behöver hon nog få svar på saker och ting.

Om hon ropar att hon är rädd och lite ensam därinne och väldigt gärna vill träffa mig lite nu, så är ramsan svaret jag ger. Då återgår hon direkt till att ramsa själv och vilja att jag ska ramsa tillbaka. Det känns mer som om hon plockar upp det sättet att kommunicera. Dvs så meddelar man sig på natten säger mamma. Alltså mer som ett tecken på att vilja sammarbeta eller rätta sig efter guiden än att trotsa fram något. Då har jag inget kvar känner jag. Jag kan inte vara helt tyst inför ett barn som frågar o frågar o frågar samma sak alltså rabblar samma sak i TRE timmar. Hon skulle fortsatt fråga tills hon får ett svar, det är jag väldigt övertygad om.
Känns som hon hade reagerat med ilska och sen ledsamhet om det var så att hon VILLE något mer än att bara försäkra sig om trygghet. Det hade kännts mer "normalt". Men hon lixom samma hela tiden. Inte arg, inte gråter, bara ropar och ropar och ropar. Då gissa jag att hon vill ha svar och när jag inte säger godnatt, så frågar hon egentligen om hon ÄR ensam och rädd när hon säger att hon är det. Då får hon ramsan som svar.
Men att undervika ett mönster av att kolla att någon är där vid varje uppvak är ju oxå en balansgång. Hmmmm Men tre timmar (eller mer) av konstant frågande känns bara som jag är fel ute i att inte svara alls. Jag är ute efter lättnaden inte att man slutar fråga för man inte får ett svar. Och hur vet jag vad som är vad. Så känner jag. Vet faktiskt inte alls vad jag ska göra.

[annawahlgren]

Håller med alla föregående talare

Spär på lite bara:

Grävskopor ska sova på nätterna och göra nytta på dagarna, precis som små barn Så lilla Celeste kan gott få sig en åthutning (i form av småilsken, punktsättande ramsa) om hon envisas med att försöka väcka grävskopan. Får inte grävskopan sova på nätterna orkar den inte arbeta på dagarna

Förhör gärna barnet (under Mias föreslagna rejäla pratstund INNAN) om vad en grävskopa kan tänkas syssla med här i världen och varför. Tillsammans desarmerar ni den från jordbävningsmonster till beskedlig spade. (Om än en smula stor.)

Sussis grammofonskiva i tre nätter - utan minsta mikrobesök inne i rummet - är minikuren som aldrig förfelar sin verkan. Men då ska mamma också lägga tyngd i ramsandet med ganska stora bokstäver på temat PÅ NATTEN SOVER MAN (OCH HÖR SEN ). ALLT annat tar man hand om på dagarna, är det underliggande budskapet.

Vill barnet ramsa sig blått så varför inte Ramsan behöver inte ramsas i sin tur Säg vad du har att säga (besked, påminnelse, högst en påminnelse till, alla gånger fyra, så ha inte för bråttom - om du nu bara har tre ramseomgångar på hand ) och låt sedan barnet vara i fred. Det är inte förbjudet för en liten älskling att ramsa själv - tills man (barnet) tröttnar. Och tröttnar gör man när växelsången uteblir, om man säger

[annawahlgren]

PS Nu var vi där samtidigt Kram på dig

Glöm inte att det finns andra sätt att meddela små barn att läget är under kontroll än att mamma står utanför dörren och babblar Du har musiken och du har husljuden. Använd dem Väcker dig barnet genom att ropa och ropa kan du alltså precis lika gärna svara med att sätta på musik i natten utanför hennes dörr. Du MÅSTE inte störta upp och vara vaken i stor stil. Förutsatt att du gett henne det desarmerande pratet innan läggning, skrattet-till-go'nattet kolossalt ordentligt och sedan besked plus (högst) två omgångar påminnelser.

Nu måste lilla mamma kravla sig ner från grävskopan som hotar att sväva iväg med henne alldeles väldigt upp i det blå och samla ihop sina båda fötter och ställa tillbaks dem på jorden

[cissii]

Hej Anna och tack för svar!

Vi har mycket noga gått igenom vad en skopa gör, den äter tydligen barn, Celestar och täcken. Och vi ska leta upp en och titta vart knappen finns som gör att den sover på natten med, den är tydligen RÖD. Och prata lite med farbrorn som kör skopan, där är hon helt med. Skopan har lite spelat ut sin roll. Nu är det huruvida jag håller vakt som är huvudsaken.

Jag är kanske lite halvtrög nu, men grammofonramsa är alltså som en minikur och SEN avvakta eller var det samma där?

[TorpSara]

Gramofonramsa har du ju redan gjort. Nu kanske du ska ryta lite? Tonen. Och inte med ramsa, utan helt vanliga, ganska stora, bokstäver.

[cissii]

Hej

Så har jag totalt fuckat up saker. Just nu somnar Celeste oroligt i min säng vid kl elva på kvällen Och ja jag vet, hur dum kan bli? precis hur dum som helst, var det visst någon som sa.

Jag vet inte vad som flyger i mig ibland, det är något slags trots och köra saker i botten som jag ägnar mig åt ibland. Nästan som för att testa mig själv (och i det här sorliga fallet får C ta konsekvenserna). Det finns lite andra anledningar med, som jag håller för mig själv. Hursomhelst....

C fick åka till mormor för jag höll på att dö. När hon sedan kom hem så visste jag att jag inte var redo att kura om. Så jag högg loss en bit på sängen, och när hon kom hem så fick hon upptäcka att sängen visst var trasig. Var kan man sova då? Jo, i mammas säng kanske, tills vi köper ny säng. Där är vi alltså nu. Men inte fan är hon nöjd med det, hon är ju i ett konstant krisläge. Och i mina känslor kan jag ana hennes.

Vad jag funderar på är att köpa en ny vanlig säng till henne nu, hon är ändå för stor för den gammla och behöver kunna komma ur för att kissa. Så kanske "hoppa-ur" säng och nattblöja väck i samma slag?
Sen kura om. Hon är verkligen oroad, så jag antar att jag får kura om från grunden. Hur tänker ni? Solfjädrar man såhär stora barn, och ska jag vaka utanför dörren när hon börjar hoppa ur? För det vet jag att hon kommer göra.

[annawahlgren]

Just nu somnar Celeste oroligt i min säng vid kl elva på kvällen Och ja jag vet, hur dum kan bli? precis hur dum som helst - - -

Ja Jag tänker inte säga emot dig

Jag vet inte vad som flyger i mig ibland, det är något slags trots och köra saker i botten som jag ägnar mig åt ibland. Nästan som för att testa mig själv (och i det här sorgliga fallet får C ta konsekvenserna).

(Eller för att straffa dig själv ) Naturligtvis har du skäl och motiv och allt går att både begripa och respektera. Men barnet Barnet I rutinerna för henne MÅSTE du förhålla dig saklig, självklar och "enkel" - ingenting annat är försvarligt. Hon måste skonas från dina personliga våndor, hur förfärliga de än är (skonas mer ju förfärligare). Du höll på att dö av sömnbrist, t ex - och så etablerar du en lika outhärdlig sömnbrist för Celeste. Så FÅR DU INTE GÖRA Och det vet du men du måste, för barnets skull, omsätta denna förnuftets vetskap i praktiken. Då får du själöv stå tillbaka, åtminstone kring det arma barnets rutiner. Det kan du. Det fick jag kunna. Jag har god lust att skicka på dig femton ungar till. Alla i trotsåldern

Så jag högg loss en bit på sängen, och när hon kom hem så fick hon upptäcka att sängen visst var trasig. - - - Men - - - hon är ju i ett konstant krisläge.

Ja, det krisläget blir ju inte mindre av att ens säng blivit trasig, om man säger. Tokfia. Var fick du den idén ifrån Det är f ö inte prylarna som ska tala om för små barn vad som gäller. Det är överlevnadsgaranterna själva och personligen, i handling likaväl som i ord.

Vad jag funderar på är att köpa en ny vanlig säng till henne nu, hon är ändå för stor för den gamla och behöver kunna komma ur för att kissa. Så kanske "hoppa-ur" säng och nattblöja väck i samma slag?

Var realist Sömnen först, torr blöja minst en vecka i sträck, obrutna nätter - sedan kan du ta bort nattblöjan. Då ska hon inte alls "behöva kunna komma ur för att kissa".

Hon är verkligen oroad, så jag antar att jag får kura om från grunden. - - - Solfjädrar man såhär stora barn, och ska jag vaka utanför dörren när hon börjar hoppa ur? För det vet jag att hon kommer göra.

Inte en chans att du kan kura särskilt lyckosamt, eller lyckosamt alls, utifrån dessa negativa, oroliga, osäkra förväntningar. Du kan alltså inte hjälpa henne - nu. Du måste komma tillrätta med din Attityd först och verkligen FÖRSTÅ saker och ting här - vad är det som ligger i Celestes intresse

Om jag ska försöka råda dig, föreslår jag hellre att du har henne i ditt rum. I ny säng då, men den ska ha kanter. Och stå bakom en skärm, som inte behöver göra beckmörker eller total avskildhet men dock lite "privatliv" (för henne), en känsla av eget bo.

Och så säkrar ni gemensamt huset på kvällen, inför hennes läggning som naturligtvis ska vara mycket mycket tidigare än vad du sysslar med nu. Du har jobb att göra på kvällen och håller vargen borta och det får hon köpa. Då ska du inte tolerera minsta trafik. Men det får ju förklaras innan, på temat PÅ NATTEN SOVER MAN - pratar inte, ropar inte osv osv, man bara precis SOVER. Och kan man inte det så ligger man kanske vaken en stund, men man stör ingen annan - varken den som jobbar eller den som sover.

Smaka på den tanken en stund och se hur den känns

[cissii]

Hej och tack för svar.

Jag vet, jag får inte göra så och har inga planer på att fortsätta. Oavsett allt. Sängen högg jag isär för att få en anledning utanför känslor att sova i min säng. Där sover man tills vi köper en ny säng är det sagt.

Jag kan sätta mina känslor åt sidan och attityden har jobbats upp, med stor anledning av att se hur jobbigt det blir för henne utan den. Jag undrar hur jag gör det hela bara. Ramsa vid varje fråga i början och leda tillbaka till sängen vid varje uppgång. Som en vanlig kur. Noggrann förklaring om vad man gör på natten innan nattning.

[annawahlgren]

Kära du du VILL ju inte. Det var därför jag skrev som jag gjorde med förslag till en tillsvidarelösning där du kan få nattro för barnet (och dig själv) tills du orkar genomföra en regelrätt kur - och det skulle t o m kunna bli så att Celeste själv, när mamma återfått sitt vanliga trygga lugn, bestämmer sig för att sova själv i sitt rum. Om ett halvår, ett år eller så, när hon värdesätter ostördheten igen. Och har kommit ur trotsåldern med vidhängande evinnerliga ifrågasättanden.

Tro mig, jag förstår dig på alla sätt och vis. Du är inte ensam.

[Sofiapia]

Hej cissii,

Hur går det nu? Har tänkt på dig och din trasiga säng. Inte så konstigt att man kan ta till knäppa knep när man känner sig trött och frustrerad och får bära hela ansvaret själv. Vet själv hur det var när mannen reste och jag kämpade med att få till lillkillens sammanhängande sömn och dagslurschema och inte såg någon minsta trend i rätt riktning.

[cissii]

Hej

Och tack för omtanken Sofiapia!
Länge funderade jag på Annas svar, och hon har så rätt så rätt. Vi sover i samma säng fortfarande, Celeste somnar lugnt och sover mellan 10 - 12 tim varje natt. Så fortsätter vi tills jag känner mig redo att göra något åt det hela. Det är ganska trevligt med

Men kanske lär jag henne att somna själv i min säng först, för jag kan inte vara vaken några hela nätter. Vi får se, jag stressar inte ihop något för tillfället.