Snart 3-åring som slår/sparkat....

[Aquarius]

Hej!

Storasyster blir 3 år i februari och trotsar "lagom", än så länge kan vi hantera det mesta, läser BB och använder dagligen många knep och gjort sedan hon var mkt liten, tex det här med att klappa fint, visa hur man gör etc.

Så vår dotter visste tidigt hur man gjorde och vi har varit mkt konsekventa...trots detta så har hon sedan hon var ca 1 1/2 rivit samtliga av våra vänners bäbisar i ansiktet....alltid lika pinsamt, men vi har inte brusat upp utan fortsätt att säga hur man gör, visa leda lära.....

Tyvärr har detta nu fortsatt och hon har även börjat sparka på bäbisar hon stött på som är i ca 8-10 mån åldern, dom som är i hennes ålder puttar hon ibland, och häromdagen var grannen inne, jämgammal pojke och efter ett litet bråk om en sak slog hon honom med denna i huvudet....känns inte längre som vi kan bara berätta hur man gör/visa utan sista tiden har vi på allvar börjat säga till henne - att så gör man INTE, man klappar fint......Vi har alltid kört med att kramas/klappa kinden istället för ordet förlåt....säger ofta man är snäll mot sina kamrater och kramas....

Hon fick en lillasyster för 2 mån och det har gått överförväntan där, vi var lite oroliga först, men efter strategin överrösa henne med beröm, tur att du finns....lillasyster blir så glad...hjälpa till etc etc så är hon mkt gullig och varm mot henne....

Så hur skall/kan vi agera rent konkret när hon gör såhär nu när hon är snart är 3 år?

[annawahlgren]

GRATTIS till lillasyster Vackert jobbat där, med positiv, glad uppmärksamhet och trevliga bekräftelser.Pris och beröm :-({|=

Vid det här laget vet lilla älsklingen att man inte dänger prylar i skallen på folk och inte bedriver annan misshandel utan att man klappar, kramar osv. Det som kommer in i bilden nu är ju trots, inte "frågor" (vad händer om... ). Eller rättare sagt - frågorna ställs på sin spets på ett mera personinriktat vis: Vad gör MAMMA om...

Det är inte fel att bli arg men det ska vara kontrollerat. Och det är fortfarande inte nödvändigt. Du kan ge två varningar, på temat "Oj då - nu blev det visst lite fel - hur var det man gjorde nu igen " och ge henne en chans att gottgöra. Upprepas minst en gång till, då man lämpligen förhåller sig finkänslig som inför en oavsiktlig olyckshändelse.

Funkar inte det tredje gången utan hon fortsätter provocera, för att få den där gränsen dragen som hon faktiskt ber om, så säg ifrån i handling hellre än i ord. Med ord kan du t o m beklaga: "Jag är ledsen, älskling, men så där kan vi inte ha det. Vill man absolut slåss och bråka och skrika och ha sig, får man göra det på sitt rum. Sedan får man komma när man är färdig med det. Och då kan man leka igen "

Och utan att invänta godkännande nickningar och medhårs bekräftelse dumpar man så den lilla provokatören i sängen bakom stängd dörr. Och inväntar bättre tider (= beredskap för bättre beteende) utan att vika från sin plats från dörren, som man öppnar med jämna mellanrum: "Vill du komma nu? Är du färdig nu?"

Du är ju förtrogen med förvisningens syfte och mekanismer, enligt trotskapitlet i BB, men det skadar kanske inte att läsa igenom alltsammans en gång till, med nya ögon nu - hon är trots ( ) allt en ganska stor flicka nu. Och fostran tar sin början när trotsbarnet, i handling, uttryckligen ber om den.

[Aquarius]

tack Anna för ditt utomordentligt konkreta svar och ditt grattis:)...

Läste även kaptitlet om uppfostran igår och läste om det med förvisning....precis det du skriver, skall läsa trotskapitlet igen... Nu känner jag mig positivt laddad att använda detta vertyg nästa gång min dotter för för sig att göra ngt hon vet att man inte gör.....

Känner verkligen att vår överrösning av beröm till henne har gett effekt gällande hennes sätt att vara mot lillasyster så det känns fantastiskt!!

[Aquarius]

en fråga till...

hur skall vi göra då man är hemma hos ngn annan eller hon puttar ngn på stan/dagis vid hämtning (händer ofta)?

Hemma hos ngn annan kan man förvisa till ngt plats där?
På dagis eller dylikt säger vi bara som vanligt, man slåss inte - man klappar fint....tänker jag rätt?

[annawahlgren]

Underbart med din positiva inställnig och optimistiska attityd, det är så vi vill ha det

(Lilla storasyster går på dagis, förstår jag, fastän du är hemma med den lilla? Det är en sorts förvisning i sig och inte riktigt bra Då måste du verkligen vara så övertygad - och hon också - om att det är en stor och omistlig tillgång för henne att vara där, som jag antar minsta möjliga tid men ändå. Stämmer det, eller tror du bara slentrianmässigt att dagis på något vis är ett måste för små barn Det är det inte. Sannerligen inte.)

Att putta / knuffa undan betyder BORT, och det ska naturligtvis förhindras - man får inte skada andra - men det måste också, menar jag, respekteras och föda sina fiunderingar. Små barn kan helt enkelt liksom vi vuxna få för MYCKET av saker och ting, läs folk / intryck / press / stress och har inte lika sofistikerade sätt som vi vuxna att värja sig på. De värjer sig bokstavligen och det tar sig inte alltid trevliga former. Det kan alltså vara så att hon söker sig frid genom att visa ifrån sig det hon har fått nog av

Tänk på saken. Små barn är betjänta av enkelhet och lugn.

Borta kan du inte förvisa. Det du kan göra är att ta undan barnet (med dig själv) till en avskild plats, om så bara en toalett där du låser dörren (och kan inför andra låtsas att ni behöver det ena eller andra: "Kom älskling, så går vi på toaletten"). Du tillrättavisar henne alltså inte offentligt. Väl bakom lås och bom kan du tala allvar med henne och berätta precis vad som gäller. "Man slåss inte. Man kramar. Antingen klappar du och kramar och slutar slå, eller också får vi gå hem. Då kan vi inte vara här. Vill du klappa och krama och leka fint? Eller ska vi gå hem?" Försök försäkra dig om att hon har förstått. Genom att i all enkelhet fråga. "Hur ska vi göra nu, tycker du? Ska vi krama och klappa och leka fint, eller ska vi gå hem?"

Ge henne en chans till eller två. Framhärdar hon är det bara att ta ungen i hampan och gå (fortfarande skyllande på något annat, inför de andra), medan du tackar din lyckliga stjärna att du fortfarande är starkare än hon

Hemforsling under tystnad alltså och sedan förvisning direkt på det, hemma, efter konstens alla regler. När hon är som folk igen dvs redo att uppföra sig, sätter du henne i arbete, fortfarande lätt bistert, med KRAV: hon ska jobba NOGA och inte tro att det är någon lek. Ditt uppskattande tack för hjälpen ska sitta rätt långt inne - inte som bestraffning utan för att hon ska få tid (och möda) att begripa att ni kunde haft det bra mycket roligare om ni stannat lite till där ni var. Det blir en läxa som förhoppningsvis bara behöver läras en gång, så att hon tänker sig för innan hon nästa gång förgår sig på bortaplan

[Aquarius]

tack ännu en gång för ditt svar Anna, kändes vettigt det du skrev om när man är borta, så det skall göras utifall det behövs...

En fråga, du skrev inte tillrättavisa henne offentligt, menar du då hon redan fått två tillsägelser och sedan tar man undan henne på en toalett tex och pratar mer så att säga?

Ang dagis så är min dotter där tre dgr i veckan, hade henne hemma i nästan 6 v i samband med lillasysterns ankomst, då vi tyckte det var viktigt att hon fick känna sig delaktig, tack vare detta så har hon faktsikt inte visat några tendenser till att inte vilja gå på dagis etc....det där med att puttas etc gjorde hon även innan....

[annawahlgren]

En fråga, du skrev inte tillrättavisa henne offentligt, menar du då hon redan fått två tillsägelser och sedan tar man undan henne på en toalett tex och pratar mer så att säga?

Ordet tillrättavisa har undergått en sorglig betydelseförskjutning - en tillrättavisning har blivit synonymt med en tillsägelse (NEJ; FY; INTE) medan den ordagranna betydelsen ju är en helt annan: just visa tillrätta (visa-leda-lära-hjälpa).

I stället för "tillrättavisa" kan du kanske tänka "påminna", vilket man bör göra även offentligt - annars riskerar man att någon sur vuxen hinner före med sitt NEJ, FY, INTE och hötter åt ens barn för att skydda sin egen (alltid oskyldiga ) lilla avkomma.

I påminnandet är "oj då" en bra start. Ta den lilla handen som puttade / slog omedelbart medan du säger de förlösande orden: "Oj då - det där var visst ingen bra idé - hur var det man gjorde nu igen Jo, man klappar, så här! Å så fint, precis så gör man. Man slår / puttar inte, man KLAPPAR." Med handen om handen och nöjd uppsyn.

Sedan gäller det att inte invänta några instämmande nickningar eller godkännanden och inte låta några frågetecken hänga i luften, utan att genast - nöjd och belåtet - ta barnet därifrån. "NU ska vi se om det finns någonting vi kan hjälpa till med i köket!" Släpp inte lilla handen, alternativt bär, men GÅ. Och hitta på någonting att hjälpa till med i köket. Det ger barnet andrum - läs och begrunda det jag skrev ovan om BORT

Och när lugnet lagt sig (och man tackat för hjälpen), kan man släppa lilla ungen lös igen med ett öga i nacken. Upprepas det mindre älskvärda beteendet, gör man om manövern, men tredje gången - när man noterar uppenbart trots - är det alltså dags att lura barnet avsides under någon förevändning och där verkligen tala med större bokstäver rent ut, enligt ovan.

Då kan vi tala "tillrättavisande" i den mera överförda bemärkelsen, men sådant ska INTE ske offentligen. Lika lite som du skulle vilja att din bättre (?) hälft grälade på dig offentligen, eller chefen mitt bland dina arbetskamrater #-o

Om dagis, igen - det är så lätt att tro att bara för att man inte själv ser barnet under dagistimmarna eller har en aning om vad som händer där, bortanför ens egen personliga kontakt med sitt lilla barn, så upphör tid och rum att finnas / räknas och ingenting händer - man hämtar samma barn som man lämnade x antal timmar innan. Vill man gärna tro. Men så är det ju inte. Miljoner eller i alla fall tusentals saker händer under dagen som man inte har en aning om - och inte barnet heller, dvs chanserna till insikt, förståelse och i synnerhet bearbetning är minimala eller obefintliga. Man hämtar - ofta nog - en sprängladdning.

[Aquarius]

tack för svar igen!!!!

Det senaste dagarna har det fungerat mkt bättre, har börjat titta henne i ögnonen när jag säger till henne hur man skall göra och det har effekt på henne och hon har faktiskt slutat om det varit ngt som inte varit accepterat. Testade förvisning en gång igår och det fungerade bra.

Tack för all hjälp, känns som vi kommer komma ur detta "trotsande" inom kort.

[annawahlgren]

:thumbsup:

[Aquarius]

Hej, ett tag sedan jag skrev i denna tråd, ovan tips fungerade bra ett tag och hennes trotsande går ju lite upp och ner.....senaste månaden har dessvärre hennes beteende exalerat och vårt tålamod har dessvärre blivit mindre och vi försöker verkligen att inte bli arga. Försöker alltid göra på det sättet vi vet är det bästa, men hon är just nu väldigt trosig och jag har mina bra och dåliga dagar vilket naturligtvis hon märker och då trotsas det ju mer....hon kan ibland verkligen göra allt för att göra mig illa, pappa eller lillasyster och tillslut så blir det ett totalt kaos av ilska......förstår att hon vill ha uppmärksamhet.

Ett ex vi var på 1-årskalas, en massa småttingar, hon var störst....hon leker bra ett tag sedan börjar och små stöta barnen som lätt ramlar....kan ge iväg en "oskyldig spark" mm....jag tar det väldigt lugnt med henne och säger hur hon skall göra och att man INTE slår....jag säger tidigt och för henne själv att om vi inte kan vara med och leka får vi går hem (detta har vi gjort två ggr tidigare och tillslut har vi verkligen gått hem så hon vet att vi menar det)...dock denna gången bemötte hon detta med att putta igen och säga; skall vi gå hem nu...." en kort stund efter gjorde vi det.

Hon provocerar just nu otroligt mycket, jag vet att jag gör en del "fel" och vill nu verkligen få oss på rätt bana igen.....

Finns det ngt att tillägga gällande ovan tråd....hon är nu 3 år och 4 mån och är väldigt försekommen, har ett bra språk och är väldigt med....

Min man och jag börjar tröttna ordernligt på detta, vet att det är vi som måste komma tillrätta innan hon kan ändra sig....

Ge oss en liten nystart så vi verkligen känner oss starka att ta tag i detta en gång för alla....

[chokladkaninen]

Hej Aquarius!

Jag upplever ngt liknande med min dotter, också feb 07. Efter ett tag började jag fundera på om det verkligen är trots det handlar om nu - hennes värld verkar inte vara i gungning utan det verkar handla om att testa gränserna. Min flicka ler/skrattar t ex gärna medan hon gör ngt som vi redan har talat om att man inte gör; det känns inte alls som trots utan som en hur långt kan jag gå-fråga.

Efter att jag tänkt så långt gav jag mig på 4-årskapitlet i BB, och två nya förhållningssätt har jag infört: jag sätter ner foten tidigare - låter henne inte testa i all evighet och väntar inte ut henne längre. Utan gäller det något som jag VET att hon vet (t ex att inte knuffas) så blir det en varning men sedan nån form av förvisning (t ex hon får inte leka med Lillebror). Den andra grejen är att man faktiskt kan förklara och resonera nu. Hon förstår.

Dessutom vill hon ha nya, svåra, uppgifter, gärna att göra själv och de ska kontrolleras efteråt, helt enl 4-årskapitlet i BB. Att ta henne i anspråk för ngt SVÅRT gör underverk för hennes beteende!

Hoppas du får fler svar - jag är lika lost som du men ville gärna dela med mig i alla fall. O:)

[farmor]

Min åsikt är att barn har rätt till sina känslor och att vara kongruenta i dem... är man arg skall man alltså inte uppmanas till "snälla" ömhetsbetygelser. Givetvis får man inte heller slå och sparka (det skall förhindras, rent fysiskt om så krävs) men det är viktigt att barn lär sig hantera sin ilska "det är ok att känna sig arg men inte ok att skada andra då" ... barn har alltså rätt till sina känslor (även de "icke önskvärda") och hantera dem rätt och inte förvirras av att uppmanas agera precis tvärtom ... man behöver väl bara gå till sig själv? Vem vill pussa och klappa på sin man om man kokar av ilska i ngn konflikt? Visst har väl alla människor rätt till ett intakt känsloregister?

Jag tror inte heller på avvisande uppfostringsmetoder, eller "förvisning" som AW kallar det för.... jag trodde skamvrån avskaffades för länge sedan i detta land?

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogis ... -aterkomst

[helamig]

Ursäkta mig farmor. Jag vet att du har svarat andra tidigare och att A.W skrivit att du inte svarar enligt hennes linje. Detta är ett forum som går i BB och A.W anda. Det är ju inte helt smart att då säga att man inte tror på hennes metoder tycker jag.

[farmor]

Ursäkta mig farmor. Jag vet att du har svarat andra tidigare och att A.W skrivit att du inte svarar enligt hennes linje. Detta är ett forum som går i BB och A.W anda. Det är ju inte helt smart att då säga att man inte tror på hennes metoder tycker jag.

BB och AW:s anda är väl att vara sitt barns bästa vän och att låta dem tillhöra "flocken"? För mig (andra må tycka annat) går inte avvisande barnuppfostran ihop med den barnvänliga filosofin - som jag absolut sympatiserar med!!??

[Nimrah]

Hej farmor!

Jag tror du får ta och läsa på lite mer. Ngn skamvrå är det absolut inte tal om. Det du skriver visar att du inte läst eller åtminståne inte förstått vad det handlar om. Men jag tror du är välkommen att fråga om du undrar över ngt...

Mvh Nimrah