Trots och mat till sparris - föräldrastingen tappad

[TorpSara]

OK med enda grönsaken jordärtskocka en gång i veckan.
OK att ha största födointaget från bröd, ost, smör, oljor, gryner, potatis och ris.
OK med protinerna från två glas mjölk per dag.
OK med att under några sommarmånader mest äta jordgubbe, banan och lite avocado.

Det är nog med detta jag ska gå vidare för att kunna köra fullt ut och avspänt med maten som jag kan med det övriga i hans liv.

Ptja. Min mormor var född 1903 på en ö utanför Sundsvall. Hon berättar att på våren då isen varken bar eller brast så kunde de äta gröt med sirapsvatten (!) två gånger om dagen. Till huvudmål fick de potatis med sillspad. Då var hennes far mästerlots, så de hade pengar, men inget att köpa, liksom. De svalt inte på det, men det var en smula enformigt... Hon kunde berätta om lyckan när hönsen värpte årets första ägg och när korna äntligen började mjölka igen. Det var appropå att hon tyckte att man åt på tok för varierat till vardags "nu för tiden".

Per definition kan man överleva ganska många månader på bara potatis och mjölk, de ger tillsammans det din kropp behöver. Naturligtvis är det inte dumt med lite mer av allt, men faktum är att du kan vila i att han klarar sig på det du listat ovan. Se resten som bonus.
Har du testat den italienska serveringsmodellen som jag tipsat om här?:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=21984

[Mamma till 2]

Min mamma gick grâtande till barnläkren ngn gâng pâ 60talet för hennes dotter bara ât spagetti, tomater och bananer. Inget annat!
"Utmärkt", svarade läkaren, "hon gillar ju mat och variationen är perfekt!"
Dessa 3 ingredienser levde hon pâ under flera âr. Nyttigt? Antagligen inte, men min syster är fortfarande fullt frisk och älskar mat nu för tiden. Äter som en häst!
Själv ât jag inte mycket heller och var spinkig som en sticka ett bra tag... Det vänder, det lovar jag!.....

Min dotter, som du säkert tidigare läst, var ocksâ "matvägrare".
Jag löste det hela med att hon fick äta lunch ibland hos en granne, tillsammans med hennes barn. Toppen! Mammas kontrollerande öga vakade inte över henne och hon blev inspirerad av de andra barnen.... ât mat som hon aldrig velat smaka hemma. Jag blev lugnare av att veta att hon ätit âtminstone lite, och släppte tillslut det hela. Senare (5-6âldern) började jag bjuda hem hennes skolkompisar att äta med oss (vi äter alltid hemma pâ lunchen dâ ingen skolmatsal finns) vilket ocksâ fungerade super.
Hon har hela tiden sen hon var riktigt liten varit aktiv, bl a rider och dansar balett, har aldrig varit mer sjuk än andra barn (sen alla tänderna kommit) och alltid varit pigg och glad! Trots matvägran.....
Nu gâr vi snabbt in i förpuberteten och jag kan riktigt SE hur mat och aptitlusten ökar hos henne. Smal kommer hon nog alltid att vara men spinket är borta.

Det jobbigaste var, förutom oron, att aldrig veta hur dagens mat skulle bli emottagen. Det hon gillat en vecka, ratades nästa! Jag hade ângest inför varje mâltid, redan innan alla var pâ plats vid matbordet. En ond cirkel!

Ok, vad vill jag säga med allt detta svammel?
Jag tror helt enkelt att vissa barn inte gillar att äta. De kan bli inspirerade, kanske främst av andra barn eller andra miljöer (pick-nick, restaurang, caféer, hemma hos andra eller med andra mm) men de tycker att det är ointresant att äta.
Men, de "överlever" och tycker kanske tillslut att det är en njutning att äta!

Plötsligt kommer tiden att ha runnit iväg, din son har blivit tonâring och han kommer att länsa ditt kylskâp!!

Mamma till 2

[helamig]

Skönt att du tog det bra Ja, det är väl när man börjar jämföra sig med andra som det kan bli lite mer knepigt och utmanande. Då kan vargarna komma krypande.. Speciellt om andra kommenterar.

Anna har ju skrivit om det i BB om en av hennes barn som inte åt men som älskar mat nu, samma med min mamma som las in på sjukhus för att hon inte åt när hon var liten, hon älskar mat nu.

Jag tänker så ibland ang att tvinga i barn mat som man ser ibland och som man själv har lust att göra ibland , då försöker jag tänka att det är väldigt kortsiktigt. Om man ska tänka så att man bygger barns matintresse och att det tar tid att lära sig allt nytt, alla nya smaker, konsistenser.

Kör hårt, kanske måste ni börja så, låt honom äta det du beskriver, vit pasta, vitt ris, låt det vara så. Tids nog kommer han äta annat.

[CiL]

Tack kära ni TorpSara, Mamma till 2 och helamig!

Idag har jag ägnat detta stor energi. Tänkt, lusläst det ni skrivit, läst annat och diskuterat med maken i flera omgångar. Tappade hågen är fångad igen!

Nu har jag mååånga saker att testa. Nya matschemat ratades av maken, där får jag tänka en gång till. Jag vill att sonens sömn ska infalla lika oavsett vem av oss han är med, men kanske kan lunchen infalla innan luren med mig och efter med maken. Vad tror ni om det?

Idag var det pappa som styrde och sonen hade sin ätardag som infaller någon eller ett par gånger i veckan. TorpSara, jag har läst dina tips till Krickelina många gånger förut, det är en favorit här. Genom den testat den italienska TorpSarametoden samt att presentera två favoriter med en nyhet. Det har funkat ibland, jag fortsätter med det. Maken serverar något helt annat - pasta ihopsmord med en mycket proteinrik banangegga som ser bedrövlig ut. Sonen åt mängder. Fniss. Vissa dagar är nog ätardagar vad och hur man än gör, verkar det som.

Mamma till 2 - tack till dig med! Bra med påminnelse om hur bra det är när andra serverar maten. Ska se till att detta sker mer regelbundet med dem vi träffar ofta. Sonen älskar bland annat moset som 9-månadersbebisen får och det är bra grejor i det.

Får mig att tänka på att en 3,5-åring kan vara selektiv liksom Krickelinas 1,5-åring i vad som gillas, och att det också kan vara fråga om regrediering. (Sonen var villigare till variation förut). Och att min son helt enkelt kanske också är senare i att utveckla lust för många olika smaker. Helt OK med mig.

Maken reagerade idag dock mycket bestämt mot att kalla honom matskeptiker. Han vill minsann alltid smaka nytt, och är glad i att laga allt som han får. Och det är sant. Han har stor matglädje - det är bara det att han inte äter... Vi har i alla fall inte sabbat helt för honom...

För tvinga och tjata i mat, det vill jag inte komma till. Även om det ibland är snubblande nära när han inte vill äta på morgonen och vi ska iväg och jag inte vill att hela förmiddagen ska bli som ett långt mellanmål. Men kanske får jag låta det vara så en tid.

Kollade idag upp var det finns proteiner någonstans. Och till min glädje finns det tydligen lite grand i hirs och bovete. Detta finns ju i hans gröt! Så antagligen är det ganska lugnt på proteinfronten med.

Imorgon ska vi på utflykt och då tar jag bara med favoriterna. Och så ska den andra familjen få bjuda sonen på sitt.

Och sedan blir det potatis med sillspad för hela slanten!

[strömming]

Oj vad jag känner igen mig i er matsituation. Har lusläst tråden här och tar tacksamt emot alla tips jag också. Vi har en sparris som knappt äter någonting. Hon pratar gärna om mat, älskar att laga maten men när den serveras blir det KAOS. Det är så svårt att neka mellis men jag vet att vi måste. Snart är vi helt ute ur zombiestadiet efter 2an och på semester och då ska detta styras upp. I har aldrig varit stor i maten och ofta skeptisk till nya saker. Det har blivit mycket mellan måltiderna och vad jag förstår nu så är det en bov i dramat...
TAck för alla tips i en toppentråd! Här äts nästan bara falukorv (kall) och makaroner eller annan pasta.. ris går ok, likaså bråd med smör (ibland) mariekex, proviva (gul.... inte blå) russin, äpple och jordgubbar. Fetaost är en favorit. Mjölk går bra.

[CiL]

Hej strömming, trevligt att dela matkaos... Hur ser ert matkaos ut efter att den glada tillagningen är gjord?

Har du läst länken som TorpSara tipsade om? Den är också super.

Det är bra att inför andra lista ett och annat och läsa vad man skrev för några dagar sedan.

Jag fick en ask hirsmjöl igår. Den gjorde jag ett mos av - avokado, banan, apelsinjuce, hirsmjöl. Supergott tyckte sonen och åt snabbt hela tre teskedar + två pastor = lunch. Jag nöjd!

Nu äter sonen lite grand av
gröt gjord på allt möjligt
pastor av olika slag
ibland såsmoser gjorda på allt möjligt till pastan
ris
avokado
äpple
päron ibland
banan
hårt o mjukt bröd
ost
mjölk
smör, oljor
plättar gjorda på allt möjligt
yogurtglass med bär,
honung (surprise?)
Körsbär (bara medan man plockar)
Blåbär (bara medan man plockar)

och dricker sonen
vatten
saft, dvs mosade frysta bär som ligger i vatten
färsk apelsinjuice
multifruktjuice ett par gånger i veckan (morötter finns däri)
superfet mjölk

Jag tror att jag ska satsa på dessa, inte ha aktiva ambitioner att öka variationen. Göra plättar och smoothies ibland där jag kan gömma det jag tror kan behövas.

Eftersom jag och maken inte båda kan servera lunch innan sömnen så funderar jag på att låta de två sommarmånaderna gå, låta sonen äta lunch med oss om han vill och är vaken, annars låta mellanmålen bli lite matrikare och satsa på middagen.

Hur ser dina ambitioner ut för framtiden?

[strömming]

Efter tillagningen så brukar vi sätta oss vid bordet. Då börjar I vilja sitta på olika stolar, helst inte hennes egen (gärna lillebrors). Sedan är det fel färg på tallriken, fel gaffel, fel glas. Allt man gör blir fel. Hon vill inte lägga upp själv - mamma hjälpa. Mamma hjälper och ilska utbryter NEEEJJ INTE. Gråt. Kanske äter lite med fingrarna. Om något inte går som det ska , gråt och skrik. Ner från bordet till pappa, sitta knä. Dricka pappas vatten... Gå från bordet, arg för att vi sitter kvar och äter. Sedan vill hon ha mjölk i flaska i soffan. Utmattad efter bråk får hon mjölk i flaska...

Steg 1 - hon ska bli frisk från förkylning med ögoninflammation och feber (som gjort att matintaget varit praktiskt taget noll i 3 dagar, förståeligt men ack så oroligt)

Steg 2 - införa strikta mattider utan mellantugg! Hur mycket gråt och skrik det än blir de första dagarna SKA vi hålla tiderna. Det har fungerat förut. Ja hon har ju alltid varit petig i maten men inte såhär petig...

Jag är övertygad om att tidiga morgnar beror på hunger nu. Förut avslutades dagen med gröt innan läggning. Nu avslutas den med 10 makaroner och en skiva ost. Om vi har tur. Klart man är hungrig kl 6.

Ska kolla in Torpsaras länk. Har inte hunnit ännu. Ska också satsa på säkra kort, har några som oftast funkar, pannkaka, korv pasta. Grönsker blir det minimalt med och frukt likaså. Men hon gillar fortfarande pureer vilket får ses som bättre än inget. Spenatpannkakor med kanel i är favoriten.

Allt som är nytt är farligt så det gäller att servera många gånger innan hon vågar prova.

[CiL]

Aha, jag förstår. Vi har en del av det också ibland när vi är hemma och inomhus.

Inte kul med sparrisar som minskar ned intaget till nära noll när de är sjuka! Även om man vet att alla äter mindre med feber mm så är det jobbigt när en hullfri sparris gör det. Dricker hon juicer, kan hon tänka sig att få mjölken blandad med något eller välling?

Hos oss uppstår mat-trots oftare om maten är serverad och man ska komma till dukat bord och vi inte lyckas presentera det på festligt sätt. Oftast får sonen duka fram själv, man får påminna ibland. Om han inte gör det "så ställer vi fram den här tallriken" - och då blir det nästan alltid fart på det egna dukandet. Att få knepiga uppdrag innan matdags fungerar också ganska bra - bära tallrik med mat på, hämta något långt bort, bära och ställa en fylld karaff, öppna en förpackning, lägga upp mat åt någon annan mm.

Gå från bordet och sedan inte kunna vara för sig själv har vi här också. Det blir lätt tjatigt och argt från alla håll. Jag "serverade" modellera förut så att han var med vid bordet också efter sin korta måltid, det fungerade en lång tid. Nu försöker vi intressera honom för något annat en bit bort och sedan ignorerar vi. Diskning fungerar nästan alltid, men det blir blött... Men inte så blött som för ett år sedan i alla fall. Dessutom blir ett och annat diskat nu.

Idag avslutades dagen med sushi som åts utomhus. Sonen åt för första gången en liten laxbit. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort för individen.

Jag gör för närvarande något av motsatsen av det du planerar för I. Jag behöver komma ifrån mitt matbevakande öga vid måltiderna och därför acceptera om det blir ett par mellanmål istället för lunch. Frukost och middag behåller vi.

Berätta gärna hur det går när din skrutta blir frisk. Krya på henne!

[Ummusab]

Hej, ursäkta om jag är ute och cyklar här... Men jag tänkte på en sak:

Efter tillagningen så brukar vi sätta oss vid bordet. Då börjar I vilja sitta på olika stolar, helst inte hennes egen (gärna lillebrors). Sedan är det fel färg på tallriken, fel gaffel, fel glas. Allt man gör blir fel. Hon vill inte lägga upp själv - mamma hjälpa. Mamma hjälper och ilska utbryter NEEEJJ INTE. Gråt. Kanske äter lite med fingrarna. Om något inte går som det ska , gråt och skrik. Ner från bordet till pappa, sitta knä. Dricka pappas vatten... Gå från bordet, arg för att vi sitter kvar och äter. Sedan vill hon ha mjölk i flaska i soffan. Utmattad efter bråk får hon mjölk i flaska...

Jag tycker att det här luktar trots? Vad tror du? Lite sen förtrots kanske, à la "jag vill, jag vill inte"? Har du läst trotskapitlet i BB?

Jag kör på: vilken tallrik vill du ha (om man nu har olika färg)? Barnet väljer en färg och ändrar sig sedan. Ok EN gång. Om man sedan vill ha en ny eller en annan eller den första eller... osv, får man bara byta tillbaka till den första EN gång, och bara om man inte redan lagt upp mat. Om maten redan ligger på tallriken är det "imorn får du den andra". Vill barnet då inte ha? Ok, tack för maten! (glatt, à la "man behöver inte äta om man inte är hungrig", utan förebråelser)

Ibland när vi har lite svårt att bestämma oss här hemma för vad vi egentligen vill ha, och hur (glas vs. mugg, tallrik vs. fat, sked vs. gaffel etc.) brukar jag säga "ska mamma eller x (oftast storebror eftersom han fortf är i trotsen) välja?" Han säger då "mamma" (om det är trots inblandat, annars väljer han ju gärna själv såklart). Då väljer jag det alt. jag INTE vill att han ska ta, för han bestämmer sig då alltid för det jag inte valt 8) .
T ex: han vill ha saft till maten, men det får man inte här hemma. Jag säger att man kan få mjölk ist för vatten. Men nej, han vill ha saft. osv. så om jag då tycker att mjölk är bättre, föreslår jag vatten, eftersom han då väljer mjölken 8) :thumbsup:

Så om hon vill sitta på en stol som inte är upptagen, ok. Men då sitter man där hela måltiden. Man kan ju få flytta tillbaka till sin egen plats om man nu vill det, men EN gång.
Och sitta på lillebrors stol går ju inte om han sitter där. "ok, du kan sitta där när lillebror ätit klart" och sen återgå till sitt som man är JÄÄÄTTEupptagen med och tar all ens koncentration. Vänta inte på barnets bekräftelse (jag säger inte att du gör det, men det är liksom hela tanken). De komer liksom inte säga "ok, mamma lilla. Då dricker jag saft en annan gång" mitt i trotsens frågor.
Och se det just som frågor. "ska jag sitta här?" "eller kan jag sitta var jag vill?" "flyttar folk på sig för att jag säger att jag vill ha den stolen?"
Precis som vi med ramsan svarar på "natt"-frågor, svarar vi på "dag"-frågor med "imorgon" eller "nästa gång" eller "snart" eller vad det nu blir man säger.

Jag är inte så bra på att förklara mig, men det finns riktigt bra trådar om det på "barnafostran" som iaf har gett mig massa "aha!"-upplevelser.

Och förlåt om jag var helt fel ute här nu med mitt jättelånga inlägg...

/Umm Musab

[helamig]

Jag tyckte du förklarade jättebra Ummusab, tack för fina tips

[strömming]

Tack! Ni har helt rätt! Hon hade en period precis när hon var 1,5 år och det liknar den nu också. Har läst om trots men ska läsa på igen.

Idag var en bra morgon där maten faktiskt gick ner utan protester och där det avslutades med ett -gott! Proviva och macka med smör. Hon accepterade att man inte bara får smöret utan får det på brödet (vilket oftast gör att hon petar av smöret och äter det men inte brödet men idag gick brödet ner också - hela mackan!) och 2 dl proviva Så idag har vi en glad tjej här som själv klätt på sig skorna för att gå ut redan kl8 istället för att gråtandes komma och säga mamma hjälpa.

Mamma och pappa ska ta bort överkoncentrationen på maten och veta att hon klarar det. Det är väldigt svårt att få henne att hjälpa till hemma just nu. Allt är Nej och jag hittar inte fler sätt att motivera på. Inte ens att börja duka får fart på henne (det funkade bra förut) Hon brukar få ta ut den tallrik hon vill ha ur skåpet men det vill hon inte nu heller.

Ska läsa mer och begrunda och fundera över vad det är vi egentligen gör i matsituationen. Pappa sa själv att han nog "curlar" henne lite för mycket, hon har aldrig varit speciellt motorisk och behövde mycket hjälp när hon var liten och det sitter nog i att hjälpa lite extra fast hon egentligen kan själv. Har en hel del att jobba på här!

[Ummusab]

Jag måste kanske lägga till en sak:

Jag kör på: vilken tallrik vill du ha (om man nu har olika färg)? Barnet väljer en färg och ändrar sig sedan. Ok EN gång. Om man sedan vill ha en ny eller en annan eller den första eller... osv, får man bara byta tillbaka till den första EN gång, och bara om man inte redan lagt upp mat. Om maten redan ligger på tallriken är det "imorn får du den andra". Vill barnet då inte ha? Ok, tack för maten! (glatt, à la "man behöver inte äta om man inte är hungrig", utan förebråelser)

Här brukar barnet bli jättehungrigt och den tallriken som maten ligger på duger jättebra. Får man välja mellan mat på fel tallrik eller ingen mat alls, är det första alt. mycket trevligare. Men då lämnar man över tallriken som om det vore 1a gången (utan förebråelser! Jag brukar säga typ "Är du hungrig-jag med! (utan att eg fråga om de är hungriga) åh, vad gott att äta!" samtidigt som jag sätter mig, och är jätteupptagen med min egen mat, eller säga nåt till någon annan vid bordet. På det sättet lämnas inget utrymme för ytterligare "frågor" och barnet kan sköta sitt eget ätande, och den lilla incidenten om tallriksval eller "jag vill inte ha" är ur världen). :thumbsup:

[Mamma till 2]

Oj Oj Oj! Har varit där, upplevt allt!!

Detta är ju inte en trots-trâd, men nog trotsades det vid matbordet alltid. Tillslut blev hela tillvaron tvärtom-sprâket (välja gick inte, hon klarade inte av att ta besluten, trotsade tidigt):

- Du vill väl inte ha den röda tallriken?
- Jo, jag viiiiiiill ha den röda!

- Vi ska nog inte dricka ur glas idag när det finns mugg?
- Jo, jag viiiiiiiiill ha glaaaaas!

osv.....
Naturligtvis inte helt lyckat, men vi slapp brâk....och detta forum fanns inte dâ!

Hoppas min prins inte kommer att trotsa pâ samma sätt..... hua!

Mamma till 2

[strömming]

Tyvärr valdes alternativ 2 här idag. Ingen mat. Jo två tuggor pannkaka. Det är allt hon fått i sig efter kl 14.30 då hon åt lite bulle.

Dagen har sett ut
Frukost bra, 2 dl proviva och nästan en macka
Lunch bra, En hög med pasta och knappt en skiva falukorv. Ärtorna hamnade på golvet. Trotsade mot drickat och ville bara ha proviva vilket hon inte fick och valde då inget av vatten eller mjölk. halvt snapsgalas vatten precis innan luren då hon gråtit så mycket och verkligen behövde fylla på med dricka och hulkande frågade efter vatten...r
Mellis, 1 dl mjölk ungefär, en del hamnade utanför, en bulle
Middag, 2 tuggor pannkaka
"Kvällsslurk" 1 tugga macka

Lillebror 5 månader försökte dock attackera mina pannkakor och stoppa i munnen... haha.

Hon blir otroligt frustrerad av att välja och det är nästan viktigare än att äta. Blir det fel så tar det stopp. Hamnar något fel på tallriken eller inte blir som hon tänkt sig blir det stort stopp (tex tappar makaronen istället för att få in den i munnen, då kan middagen vara körd)

[Ummusab]

Jaha, ojdå. Ja, det var ju inte så lyckat....

Jag vet inte varför man har olika färg på tallrikar och så (jag undrar här alltså, jag är inte ifrågasättande), vi kör på en och samma. Olika färg på fat till smörgås, och olika färg på mugg har vi. (såna där i plast från ikea). Mina grabbar hakade ett tag upp sig på den ljusblåa och det blev gråt och tandagnisslan om man inte fick den, så för att ta bort överfokuseringen på ljusblått fick det vara "i disken" när de frågade efter den, under väldigt många dagar. Eller så räcker jag fram muggarna och säger "varsågod här får du gul ljusblå, och du rosa ljusblå", vänder om och pysslar med mitt, varpå storebror ler åt mig och tycker säkert mamma är hemskt konstig som kallar rosa och gul för ljusblå (attityden av självklarhet, jag orkar inte hålla på och tjafsa om färg på mugg, man får önska färg såklart, men finns den inte så finns den inte)
Vad gäller dricka till maten så serverar jag enbart vatten, till frukost ger jag mjölk också. Överiga måltider får de mjölk om de frågar efter det, och då 1 glas, sen vatten (jag tänker på att mjölk är bara bukfylla - man blir ju hungirg efter en kvart igen om man dricker sig mätt på mjölk . Så min erfarenhet av måltidsdrickande är väl begränsad. (nu låter jag här som planekonomi-förespråkare märker jag... men jag tycker att det ska vara enkelt.)
Jag läste i en tråd (minns inte vem som skrev...) men en forummamma som brukade säga "oj vad törstig jag är!!" när hon tyckte att barnen drack dåligt, "OJ, jag med!" blir reaktionen. Funkar iaf här VARJE gång! Eller "Jag har glömt att dricka!" eller nåt i den stilen. Varpå man dricker själv och inte tittar ifall andra i familjen dricker.

Vad gäller frustrationen du beskriver i sista stycket tror jag teater skulle hjälpa, kombinerat med att du väljer åt henne. Fråga inte vilken färg, servera på en du valt och när hon vill ha en annan säger du (med inlevelse och mycket konfunderad) "oj, ja var är den då? :-k hmmm... hoppsan den är visst i disken (eller upptagen eller whatever), du får den nästa gång." eller "oj, blev det fel? vad tokigt! då får du den nästa gång". För att bryta "jag kan bara äta på en tallrik av viss färg"-tänket.
Samma sak med tappade makaroner "men vilken tokig makaron!! hålla på så där och ramla på golvet! (vänd mot makaronen: ) hörru makaronen! du ska ju vara i munnen inte på golvet! (med förtroende och samförstånd i rösten: ) Nu ska vi se om nästa makaron är bättre på att komma rätt." (OBS: inlevelse!!!) det är inte flickebarnet som inte kan, eller inte klarar. Hjälp henne förstå att det är makaronen som är knasig.
Vad tror du?

Ang. provivan: Det får hon ju till frukost? Så alltså "ja, det kan du få till frukost! vad vill du ha nu: mjölk eller vatten" (eller bara "nu får du x")
(Har du läst den fantastiska JA- tråden?)

Sen nåt som jag märkte när min lille kille var 1,5 år och bara åt fiskbullar alt. fiskpinnar, och inget annat: de märker med en gång om det är nåt man funderar över. Tänk dig om vi skulle äta och de andra vi bordet sitter och sneglar och utstrålar oro över mängden mat vi äter? Urjobbigt tycker jag!
Min mamma brukar säga (oavsett hur mycket man lassar upp på tallriken) "ska du bara äta så där lite?" med kritisk röst. Då måste man förklara sig att "jo, jag tänkte ju ta om och jag vill ju inte att maten ska kallna på tallriken och... och... och..." sen känner man sig tvungen att ta om även om man är proppmätt, eftersom man sagt att man eventuellt skulle göra det Blä! säger jag!
Äta gör man för att man måste, inte för att göra andra nöjda. Och den inställningen vill vi ju ge våra barn, visst?

Nu blev det långt igen ....

Kram och lycka till!!