Minikurning av treåring - GÅTT SÅ BRA hittills - TACK alla!

[CiL]

Måste bara berätta. Är så himla glad över vår minikurning av 3-åringen!

Började i julas. Kris, tyckte jag som började räkna och notera sömn, humör och matintag. Äschdå, ingen fara, tyckte andra. Vi har förärats en grundglad och trygg pojke så det är små och korta signaler som skvallrar om dålig sömn. Många dygn sov han bara 11 timmar och ungefär en gång i veckan sov han 14,5 timmar. Ryckigt. Jag ville aldrig väcka honom av ständig känsla att han behövde mer sömn. Våra nattläggningar drog ut på tiden med några toppnoteringar på tre timmar. Som egentligen var hans sovtimmar! Usch och fy, vi som haft så bra tidshållning tidigare hade börjat flexa så att det närapå inte fanns några ramar längre.

Läsning av Sova Hela Natten. Inser att vi redan har en treåring... och att vi haft en hel del av SHN men börjat gå ifrån det. Trotsålder och börja kura med nya ramsor och verktyg? Japp! Och mer läsning här i forumet och diskussioner hemma, en del gräl också. Som hyfsat överens hade vi ändå genom läsning och diskussion prioriterat sömnchefsskapet högre och dessutom omedvetet iklätt oss bättre ledarroller. Häftigt vad ledarskapsträning ger (som jag tycker att SHN är – ett gott föräldraledarskap). Redan efter tredje läsdagen, långt innan vi medvetet började kura, somnade sonen snabbare och tryggare på natten. I mörker, inte med lampa som ofta tidigare. (Fy så vi hade det – att sonen ändå pallade tänker jag nu)!

Beslut om när sömnen ska infalla på natten och på dagen. Mörkläggning. Sonen tillbaka till spjälsängen som stått tom brevid vår säng ett tag. Hyfsat överens om att sonen kan somna sig själv och inte av utmattning mitt i den sjunde sagan. Markering om att släcka lampan. Sedan svara med ramsa. Inget smygande ut ur rummet. Ramsning ut ur rummet (som vi fortfarande gör ganska olikt men ändå båda som svar på de frågor som kan uppstå när en treåring ska somna sig – vatten, hunger, bajsnödig, uppstående döda mm). Husbuller utanför rummet (som vi haft ändå men nu gör medvetet). Skrattet till gonattet (och allt möjligt) har vi haft gott om, men kanske vi ökat detta lite inför natten och lunchsömnen också.

Fortfarande finns en hel del steg att ta, bland annat att sonen ska sova i eget rum, det ska ske efter sommaren. Och nu flexar vi med en halvtimme, jag vill att flexet ska inträffa mer sällan. Och att vi ska bli mer klockvisa med de små och stora måltiderna också, nu finns en del flex där som bara är dumt. Men vi är två chefer, och det är när vi gör gemensamma aktioner som vi är bra. Just nu njuter vi av den UNDERBARA KÄNSLAN av att VI KAN ge ramarna för sömn.

Och vet ni vad? Ja, det vet ni, men ändå. Vi har inte sagt något om att vakta. Men genom att vi ersatte gamla visan med få-ordig ramsning (som går att variera så mycket mer) och blev tydligare i att vi tar ansvar för sömnens förutsättningar – så säger sonen BRA, VAKTA MIG. Och han ser sniglar och katter på väg till utelunchsömnen som han också berättar om - att de vaktar.

Han hade visserligen gott självförtroende förut. Men det har helt klart vuxit. Han kan somna sig. Han räds inte mörkret. Han behöver inte vara trött för att sova. Han somnar trygg och vaknar nästan alltid trygg och förväntansfull.
Fantastiskt och magiskt.

Men jag vet att jag säkert inför sensommarens nya tag med eget rum mm kommer igen här. Tills vidare läser jag närapå allt som frågas och svaras här och ÄR SÅ TACKSAM för alla som frågar och för er som svarar. Och för Anna som idogt fortsätter att sprida kunskap. APPLÅDER till alla er som hjälper oss till ett bättre föräldraskap!

[Susanne G]

Vilken härlig läsning.
Härligt jobbat av er. :thumbsup: Tack för att du delar med dig.

Kram/Susanne

[miar70]

Tack CiL, vad fint du beskriver SHN

Han hade visserligen gott självförtroende förut. Men det har helt klart vuxit. Han kan somna sig. Han räds inte mörkret. Han behöver inte vara trött för att sova. Han somnar trygg och vaknar nästan alltid trygg och förväntansfull.
Fantastiskt och magiskt.

Visst är det så Allt hänger liksom ihop, och sömnen är så grundläggande - fixar man den själv så är det klart man mår bra jag tycker du satte huvudet på spiken där

Tack igen, jag känner mig fullomligt stensäker på att ni fixar resten också

Kram Mia

[CiL]

Tack Mia.

Vi har visserligen mer att göra i sömnbygget men det handlar mer om det yttre som att sova i eget rum mm än det väsentliga - att sonen sover så mycket som han ska, somnar i trygghet och med självkänsla och vaknar likadant.

Matfrågan känner jag är mer mitt byggprojekt än något annat. Jag måste hitta ett förhållningssätt till min sparris som jag trivs med, en slags ÄHD; Äta Hela Dagen... En linje som jag kallar det. Liksom med SHN. Där har jag ett förhållningssätt som funkar och som jag gillar. Också när sonen somnar en hel timme senare än schemat så vet jag det och är trygg i att det är undantaget som rättas till dagen därpå.