Hej!
Jag fick barn just efter min doktorandtid, men känner många som har haft småttingar som doktorander.
Fördelen är förstås flexibiliteten. På de flesta institutioner är det okej att komma och gå lite som man vill, även om man (oftast) förstås förväntas vara på jobbet för det mesta. Mina bröder har hämtat barn tidigt på dagis hela sina doktorandtider och det har gått bra. Sen finns ju förstås möten och annat som man måste gå på och då får man lösa det annorlunda vissa dagar.
Nackdelen är förstås också flexibiliteten...

När man kan gå ifrån och vara "ledig" när det behövs, så är man på något sätt aldrig riktigt ledig heller. Det blir lätt att man jobbar kvällar och helger i större utsträckning än man tar ledigt under veckan och att man dras med stress och dåligt samvete hela tiden.
Jobbet kräver disciplin och självinsikt för att inte gå under. Men om det fungerar är det toppen! Om man kan tänka sig att jobba lite ett par kvällar i veckan (och har man barn som sover från 19 så är det ju ingen omöjlighet som för en del andra...) så kan man lätt jobba 100 % men ändå tex hämta tidigt varje dag.
Som statsanställd får man dessutom inte bara 80 % av lönen som föräldraledig, utan 90 %. Och även om lönen är låg så är jobbutsikterna utmärkta i många fall, och när de är bra så är lönen också för det mesta mycket bra. Det varierar dock väldigt, väldigt mycket hur lätt det är att få jobb efteråt så det kan definitivt vara värt att ta reda på hur det är i just ditt ämne.
Dessutom tycker jag (som iaf har testat konsultliv utanför universitetet några år innan jag blev doktorand) att det inte finns något roligare än att forska! Att få ägna sin tid åt att försöka förstå sig på, tänka efter, undersöka systematiskt och skriva om det. Och så få betalt för det!
Lycka till!
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.