Jag och min man undrar över en sak: maken som är hemma med sonen märker att lillen skiljer sig från jämnåriga genom sin enorma nyfikenhet och forskarlust. Detta blir mest påtagligt då vi är hemma hos kompisar m fl. Vår son är igång precis hela tiden och vill forska på ALLT medan de andra barnen många gånger sitter stilla
. Han låter inte så mycket, dvs "röjer" inte i den bemärkelsen. Han bara forskar.Vi brukar börja en date med att förklara hur vi uppfostrar plutten (inte en hel utläggning, men att vi inte säger "nej", hindrar och så vidare). Vi brukar även fråga vilka områden som är "barnförbjudna" i det hemmet vi kommer till.
Vi stormtrivs med vår plutt och ser honom som ett mycket glatt, tryggt och harmoniskt barn. Jag kan tänka mig att det finns dem som ser honom som "ouppfostrad" och det sårar mig på ett sätt (är rädd att de skall tro att vi kör med en sk fri uppfostran) samtidigt som jag står för det vi gör. Vacklar bara emellanåt
.Frågan är om era barn är som vår son (ni förstår vad jag menar
)? Märker ni skillnader?En annan sak: vi satsar inte medvetet på att lära honom en massa "konster" om ni förstår vad jag menar. Många föräldrar "skryter" ju om detta. Gör vi "fel" här? Han plockar ur diskmaskinen (i en rasande fart), klättrar och har sig, står på stol vid diskbänken och röjer glatt. Äta själv gör han inte (han får alltid en egen sked och ibland för han in den i munnen) och han har precis börjat ta flaskan själv. Vi har inte direkt uppmuntrat honom heller, men måste man det?
Är era "AW-barn" superbarn som kan det mesta vid 15 mån ålder eller??
Idag träffade min man en kollega vars 15 mån flicka går på pottan
! En annan kompis har en 8 mån som också kan kissa på pottan . Inga AW-barn men ändå.....Mvh
Kristin
En kompis sa tom att hon var rädd att hennes dotter verkarbli lika busig som min son. Jag brukar säga att han är nyfiken- en positiv egenskap.
) gegga hur mycket som helst ute, slabba vid diskbänken osv osv.
. 