Hej! (obs, låååångt inlägg!)
Jag blev tidigt tipsad om BB och när jag fick min dotter, som nu är 8 månader, hade jag SM som mål redan från start. Det blev dock en tuff start med mycket magont och krångel med amning, men det ordnade upp sig innan hon var 2 månader och sen dess har det flutit på bra. Flera korta perioder har varit tuffa med mycket ledsna läggningar och tidiga mornar, men vi har liksom alltid kommit ur dem ganska snabbt. Förmodligen tack vare att vi varit så övertygade om att det inte ska behöva vara på det sättet och att för korta nätter inte alls är bra för vår lilla tjej, så vi har kämpat på. Men trots perioder med strul, har övervägande tiden varit helt fantastiskt och jag har, liksom många här har jag läst, fått höra vilken TUUUUUR jag har som får sova på natte. (Varför säger ingen åtminstone att min dotter har tur som har ro att sova på nätterna så att hon får må bra!?!?)
Just nu tror jag vi är i inledningsfasen till den berömda separationsångesten i 8 mån fasen. Vi märker det på att hon är lite mer ängslig ibland, lite labil helt enkelt, plus att hon ett par nätter vaknat och gallskrikit. Vi har fått gå tillbaka flera steg och buffat henne i bland t.o.m. till hon somnar. Än så länge har det inte betytt att vi sen alltid måste buffa henne till sömns, men man vill ju inte hamna i några träsk.
Trots just nu lite omständiga läggningar med mycket bökande och ställande sig upp, så är vi nöjda med vår tillvaro. Hon är ju glad och nyfiken och utvecklas som hon ska och får höra av alla att hon är så trygg och härlig att vara med. Och jämfört med alla våra kompisar gnäller hon ALDRIG och sover som en prinsessa. Men jämför man med "slutmålet" i BB och med kurade barn här på forumet, så kan jag i bland helt ärligt få någon form av prestationsångest. Eller bara känna mig otillräcklig som uppenbarligen inte når hela vägen så att säga. Jag menar, även om vi håller hennes mat och sovtider mer eller mindre på minuten så sover hon totalt allt från knappa 13 timmar per dygnet till 14-15. Det som händer är att det kanske tar 30 minuter att somna, och så kanske hon vaknar 15 minuter tidigt samma natt. På dagen sover hon bara två pass numera och sen någon månad har jag gett upp om att få henne att sova så länge som schemat säger utan låter henne både sova längre och kortare än vad som var tänkt. Orkade inte hålla på och hålla på när det ändå aldrig blev stabilt och hon nu verkar fixa att sova det hon behöver på dagarna.
Ni hör! Jag är inte på något sätt en exemplarisk SM mamma, men jag tycker ändå att vi har det bra. Ska jag vara nöjd, eller gör jag min dotter en björntjänst som inte kämpar på lite till för att få mer stabil dagsömn? Vi har kört med en "regel" vad gäller hennes mornar. Om hon vaknar innan 7 söver vi om henne (har alltid funkat hittillss!) men efter 7 låter vi det vara morgon. För att det ska bli 12 timmar som schemat är ska hon sova till 7.30, men det gör hon bara kanske 1 av 5 dagar. Kommer vi få käka upp denna "slappa" attityd när hon blir äldre?
Jag gillar BB sjukt mycket och känner att i stort sett allt är preciiiis enligt min mening. Men den har också gjort att jag känner mig pressad och undermålig. Samtidigt, det handlar ju inte om mig, det är ju mitt barn som ska må bra. Förstår ni mina funderingar, är det någon som känner igen sig? Behöver jag en spark i baken, eller ska jag fortsätta vara nöjd med som vi har det även om det inte är exakt i mål?
Tacksam för synpunkter, för nu med 8 månaders ångesten på intågande behöver vi nog samla oss och ha en konsekvent strategi. Frågan är bara var vi ska lägga ambitionen?
Tack för ett superbra forum som jag lusläst sista halvåret!
Ska jag nöja mig?
Ska jag nöja mig?
Dotter född 2009-09-29, SM från start
Inte roligt med prestationsångest mm. Verkar din dotter nöjd tycker jag allt verkar bra. Du hade nog märkt om hon var trött och missnöjd då är det dags att göra nåt tycker jag. Lägg alla otillräcklighetskänslor på hyllan, leder inte till nåt gott. När du inte är nöjd med hur det är -Gör vad du behöver för att få det bra igen.
Att du håller på tiderna så noga som du verkar göra gör väl dig till en perfekt sm-mamma tycker jag. Är det att hon inte sover som gör dig osäker? Anna W skrev en gång att det ända vi kan göra är att ge barnet förutsättningarna för att sova, vi kan inte sova åt dom.
Kram
Att du håller på tiderna så noga som du verkar göra gör väl dig till en perfekt sm-mamma tycker jag. Är det att hon inte sover som gör dig osäker? Anna W skrev en gång att det ända vi kan göra är att ge barnet förutsättningarna för att sova, vi kan inte sova åt dom.
Kram
T född 090917
S född 110118
A född 130328
F född 141123
S född 110118
A född 130328
F född 141123
-
TorpSara
Välkommen hit!!
Jag håller allt med helamig jag med. Det där är ju precis vad SM handlar om skulle jag säga.
Förutsättningarna för god och tillräcklig sömn och mat
Ett njutbart och förutsägbart bebisliv
Ett njutbart och förutsägbart föräldraskap
Det kan ju inte bli bättre, faktiskt!
=D>
Småstök och småstrul brukar för gott ha gett sig vid ettårsåldern. Det som inte suttit som en smäck innan det (vad det nu må vara, vi hade gnälliga daglurar t ex) gör det då. Om inte förr.
Åttamånadersångesten kan behöva en mjukare hand, precis som du har märkt. Behåll bara ditt fina förhållningsätt så kommer det att gå över på ett par, tre veckor, utan att ni hamnar i träsk. 8)
Jag håller allt med helamig jag med. Det där är ju precis vad SM handlar om skulle jag säga.
Förutsättningarna för god och tillräcklig sömn och mat Ett njutbart och förutsägbart bebisliv Ett njutbart och förutsägbart föräldraskapDet kan ju inte bli bättre, faktiskt!
=D> Småstök och småstrul brukar för gott ha gett sig vid ettårsåldern. Det som inte suttit som en smäck innan det (vad det nu må vara, vi hade gnälliga daglurar t ex) gör det då. Om inte förr.
Åttamånadersångesten kan behöva en mjukare hand, precis som du har märkt. Behåll bara ditt fina förhållningsätt så kommer det att gå över på ett par, tre veckor, utan att ni hamnar i träsk. 8)
-
TorpSara
Det HÄR förhållningsättet alltså, inte det fullständigt onödiga prestationsångestskapande otillräckliga. 
Flera korta perioder har varit tuffa med mycket ledsna läggningar och tidiga mornar, men vi har liksom alltid kommit ur dem ganska snabbt. Förmodligen tack vare att vi varit så övertygade om att det inte ska behöva vara på det sättet och att för korta nätter inte alls är bra för vår lilla tjej, så vi har kämpat på.
Åh, tack för svar!!
Ja, hon är ju nöjd för det mesta. När hon enligt våra preferenser är gnällig så tycker våra vänner att VI är gnälliga. När vi tycker att hon strular när hon äter, kommenterar andra hur fantastiskt BRA hon äter.... hrm, vi kanske ställer för höga krav?!
Jag kommer ihåg det nu, att jag också läst att man bara kan ge förutsättningarna för sömn. Och det gör vi ju kanske genom att hålla hennes tider och i stort sett aldrig låta dem stå tillbaka för att passa oss. Men å andra sidan hade man ju kunnat göra mer för att hon ska somna snabbare och kanske också sova mer. Det läser jag ju om här på forumet hur folk kämpar och kämpar för att de ska sova som de ska.
Ja, jag kan bli orolig för att hon ibland sover för lite. Jag är rädd att hon ska bli kroniskt övertrött och inte klara av att bryta det. Samtidigt har jag nog oftare varit mer orolig för att hon inte sover enligt rekommenderade totaltimmar än att hon faktiskt visat att hon är trött.
Jag har väl lite accepterat att hon har ups and downs, att hon inte är helt stabil i sömnen. Just nu är vi inne i en down. Visserligen är hon på toppenhumör, men i natt vaknade hon igen och var ledsen (och bajsade!) vid 4. Vi tog ingen fajt som jag väl tänker att man egentligen ska, utan buffade länge tills hon inte började gråta igen när jag tog bort händerna.
Jag har ingen lust att kura, så jag hoppas att hon även denna gången kommer ur strulet bara genom att vi fortsätter hålla rutiner, inte tar upp och gör allt med en självklar attityd.
Ibland tror jag att hon kommer att sova ännu bättre om jag slutar räkna timmarna och istället ser på hur hon mår.
Är det någon med äldre barn som är lika "slapp" som jag men som ändå aldrig fått några stora problem?
Ja, hon är ju nöjd för det mesta. När hon enligt våra preferenser är gnällig så tycker våra vänner att VI är gnälliga. När vi tycker att hon strular när hon äter, kommenterar andra hur fantastiskt BRA hon äter.... hrm, vi kanske ställer för höga krav?!
Jag kommer ihåg det nu, att jag också läst att man bara kan ge förutsättningarna för sömn. Och det gör vi ju kanske genom att hålla hennes tider och i stort sett aldrig låta dem stå tillbaka för att passa oss. Men å andra sidan hade man ju kunnat göra mer för att hon ska somna snabbare och kanske också sova mer. Det läser jag ju om här på forumet hur folk kämpar och kämpar för att de ska sova som de ska.
Ja, jag kan bli orolig för att hon ibland sover för lite. Jag är rädd att hon ska bli kroniskt övertrött och inte klara av att bryta det. Samtidigt har jag nog oftare varit mer orolig för att hon inte sover enligt rekommenderade totaltimmar än att hon faktiskt visat att hon är trött.
Jag har väl lite accepterat att hon har ups and downs, att hon inte är helt stabil i sömnen. Just nu är vi inne i en down. Visserligen är hon på toppenhumör, men i natt vaknade hon igen och var ledsen (och bajsade!) vid 4. Vi tog ingen fajt som jag väl tänker att man egentligen ska, utan buffade länge tills hon inte började gråta igen när jag tog bort händerna.
Jag har ingen lust att kura, så jag hoppas att hon även denna gången kommer ur strulet bara genom att vi fortsätter hålla rutiner, inte tar upp och gör allt med en självklar attityd.
Ibland tror jag att hon kommer att sova ännu bättre om jag slutar räkna timmarna och istället ser på hur hon mår.
Är det någon med äldre barn som är lika "slapp" som jag men som ändå aldrig fått några stora problem?
Dotter född 2009-09-29, SM från start
Ja
Jag följde aldrig sm och kurade aldrig.
Jag hade vissa problem med att få dem att sova när de var spädbarn.
Det var efter att de fyllt ett år som jag fick ordning på dem.
Idag
Pojken vill frivilligt lägga sig 19 när han har skoldag, morgonen efter. Han är morgonmänniska.
Flickan som spelar fotboll lägger sig frivilligt innan 21 en del helger för att vara i form till matchen.
De sover runt 10-12 timmar per dygn, numer räknar jag inte kvartarna på fingrarna.
De är pigga och rosiga om kinderna.
Jag hade vissa problem med att få dem att sova när de var spädbarn.
Det var efter att de fyllt ett år som jag fick ordning på dem.
Idag
Pojken vill frivilligt lägga sig 19 när han har skoldag, morgonen efter. Han är morgonmänniska.
Flickan som spelar fotboll lägger sig frivilligt innan 21 en del helger för att vara i form till matchen.
De sover runt 10-12 timmar per dygn, numer räknar jag inte kvartarna på fingrarna.
De är pigga och rosiga om kinderna.
Tack Inger!
Skönt att höra om barn som sover som folk trots att det varit svajjigt i början. Men gjorde du något speciellt när du "fick ordning på dem" efter första året? Jag kör SM så gott det går, men inte gör att anna säger det utan för att det känns rätt. Kura däremot känns inte så lockande, men det ska det väl inte heller när man inte har så stora problem. Om vi hamnat helt tokigt från början hade jag nog mer kännt tacksamhet över att det finns!
Jag tror att min lilla tjej är i separationsfasen nu och att sömnen därför strular med uppvak på natten och för lite sömn på dagen. Någon skulle säkert tycka att det var dags att kura, men jag hoppas som sagt vi kommer ur detta utan. Än så länge håller hon humöret uppe trots alldeles för lite sömn och hon äter fortfarande som om hon vore bottenlös.
Hur brukar barn vara, om de strular med sömnen under separationsfasen, klarar de att hitta tillbaka utan kur eller rejäl satsning när de väl kommer igenom den?
Skönt att höra om barn som sover som folk trots att det varit svajjigt i början. Men gjorde du något speciellt när du "fick ordning på dem" efter första året? Jag kör SM så gott det går, men inte gör att anna säger det utan för att det känns rätt. Kura däremot känns inte så lockande, men det ska det väl inte heller när man inte har så stora problem. Om vi hamnat helt tokigt från början hade jag nog mer kännt tacksamhet över att det finns!
Jag tror att min lilla tjej är i separationsfasen nu och att sömnen därför strular med uppvak på natten och för lite sömn på dagen. Någon skulle säkert tycka att det var dags att kura, men jag hoppas som sagt vi kommer ur detta utan. Än så länge håller hon humöret uppe trots alldeles för lite sömn och hon äter fortfarande som om hon vore bottenlös.
Hur brukar barn vara, om de strular med sömnen under separationsfasen, klarar de att hitta tillbaka utan kur eller rejäl satsning när de väl kommer igenom den?
Dotter född 2009-09-29, SM från start
Jag känner igen det där med att andra tycker vi är gnälliga när vi tycker lillan är lite gnällig. Fast det är för att vi vet hur hon är när hon är helnöjd och hur vi ska komma dit (mat, sömn eller socialdelaktighet) Varför nöja sig med mindre??
Jag tycker inte du ska oroa dig för framtiden. Om du märker att ni får för stora problem så ta det när det väl dyker upp. Jag tror inte du kommer behöva kura i stor stil när ni har så fina tider som ni följer redan. Lite småjusteringar bara. Ibland tror jag min dotter har mått bra av att jag bara lämnat henne ifred. Hon får väl hålla på och greja då om hon tycker det är roligt. Det är ju inte hela världen om hon är lite trött heller. Då får hon sova mer nästa gång eller imorgon.
Använd dig av ett förhållningssätt som säger. Det är ingen fara, allt är som det ska, du ska sova nu, inget kommer hända dig och imorgon ses vi igen. Jag har koll, du ska bara sova, lugnt och fint.
Njut nu av allt fint som ni har. Se allt det positiva och fokusera på det.
KRAM
Jag tycker inte du ska oroa dig för framtiden. Om du märker att ni får för stora problem så ta det när det väl dyker upp. Jag tror inte du kommer behöva kura i stor stil när ni har så fina tider som ni följer redan. Lite småjusteringar bara. Ibland tror jag min dotter har mått bra av att jag bara lämnat henne ifred. Hon får väl hålla på och greja då om hon tycker det är roligt. Det är ju inte hela världen om hon är lite trött heller. Då får hon sova mer nästa gång eller imorgon.
Använd dig av ett förhållningssätt som säger. Det är ingen fara, allt är som det ska, du ska sova nu, inget kommer hända dig och imorgon ses vi igen. Jag har koll, du ska bara sova, lugnt och fint.
Njut nu av allt fint som ni har. Se allt det positiva och fokusera på det.
KRAM
T född 090917
S född 110118
A född 130328
F född 141123
S född 110118
A född 130328
F född 141123
Åh! Tack, vilka fina svar jag får. Och snabbt. Precis den pepp jag nog behöver.
Jag ska släppa lite på kontrollen och ta fasta på det jag verkligen kan påverka. Dvs, attityden, rutinerna och aktiviteterna. (Det är så underbart tydligt vad min lilla pärla gillar mest: att vara med när det händer något viktigt. Typ som att skura altanen, fixa med cyklarna med massa härliga verktyg, eller bara hjälpa till att laga mat.)
Och det är väl så, när man vet hur hon är när hon VERKLIGEN är på topp, då är det svårt att bara släppa när man ser att hon är bara halvvägs. Men ok, hon är bara människa, hon kommer att ha upp och ner perioder i hela sitt liv. Även som liten människa får man väl kanske vara trött och hängig och komma igen nästa dag!
Tack för kloka tankar. Känner mig trygg med att veta vart jag ska vända mig när jag är osäker, HIT såklart!!
/Maria
Jag ska släppa lite på kontrollen och ta fasta på det jag verkligen kan påverka. Dvs, attityden, rutinerna och aktiviteterna. (Det är så underbart tydligt vad min lilla pärla gillar mest: att vara med när det händer något viktigt. Typ som att skura altanen, fixa med cyklarna med massa härliga verktyg, eller bara hjälpa till att laga mat.)
Och det är väl så, när man vet hur hon är när hon VERKLIGEN är på topp, då är det svårt att bara släppa när man ser att hon är bara halvvägs. Men ok, hon är bara människa, hon kommer att ha upp och ner perioder i hela sitt liv. Även som liten människa får man väl kanske vara trött och hängig och komma igen nästa dag!
Tack för kloka tankar. Känner mig trygg med att veta vart jag ska vända mig när jag är osäker, HIT såklart!!
/Maria
Dotter född 2009-09-29, SM från start
Om jag gjorde något speciellt
Nej!
Lyfte tillbaka dem till sängarna. De sov hela natten.
Och rys nu
De sov i våningssäng ett och tre år gamla. LIte tvärtemot v ad forumet säger.
Men ändå med rätt attityd kan man ju lägga dem i hängmattor också.
Lyfte tillbaka dem till sängarna. De sov hela natten.
Och rys nu
De sov i våningssäng ett och tre år gamla. LIte tvärtemot v ad forumet säger.
Men ändå med rätt attityd kan man ju lägga dem i hängmattor också.
Hej igen,
Nu undrar jag lite om vårat schema. Lillan är 8 månader och sover sina hela härliga nätter, OFTAST. Jag tror att hon är inne den berömde 8-månadersångesten. Vi märker inget på att hon är klängig, det är hon inte alls, och hon somnar bra. Liiiite ängslig om det är helt ny miljö och hon inte får ta till sig den i sin takt. Men det som mest avviker från tidigare är att hon typ 1 gång i veckan vaknar till och skriker rätt ut på natten. Första gångerna räckte det med att vi gick in och stoppade om henne, nu fixar hon det själv på 20 sekunder. Låter detta som 8-månadersbeteende?
Så schemat alltså. Som väl funkar eftersom hon är nöjd och glad och äter superbra. Men det är inget bra flyt i det tycker jag.
7.00-7.30 vakna superglad och sprudlande och får full flaska välling
8.45 grötfrukost
9.30 Sova 1.5 timma
12.00 Riktigt käk och frukt
14.30 sova runt 1 timma.
15.30 gröt
18.30 riktig mat med efterrätt
19.15 slurk välling
19.30 sova
Problemet blir runt eftermiddagssovet då hon ibland inte somnar förrän 15 och vill sova länge. Då blir gröten försenad och hamnar alldeles för tätt inpå kvällsmiddagen. Hon har lite fått sköta längden på em passet själv utan att det har påverkat hur hon somnar eller sover för natten. Nu har jag märkt att hon såklart inte har superaptit 18.30 när hon ätit 16 eller ibland ännu senare. Och då missar hon ju ett helt mål den dagen. Känns inte bra.
Är schemat som jag skrivit ner det tokig och det är därför det är så varierande runt em sovet och maten, eller är det ett bra schema som jag med lite hårdare styrning ska hålla och justera med att lägga tidigare, runt 14 istället?
Är det någon som haft ett liknande schema där det längsta passet alltid är på morgonen?
Tacksam för synpunkter.
Nu undrar jag lite om vårat schema. Lillan är 8 månader och sover sina hela härliga nätter, OFTAST. Jag tror att hon är inne den berömde 8-månadersångesten. Vi märker inget på att hon är klängig, det är hon inte alls, och hon somnar bra. Liiiite ängslig om det är helt ny miljö och hon inte får ta till sig den i sin takt. Men det som mest avviker från tidigare är att hon typ 1 gång i veckan vaknar till och skriker rätt ut på natten. Första gångerna räckte det med att vi gick in och stoppade om henne, nu fixar hon det själv på 20 sekunder. Låter detta som 8-månadersbeteende?
Så schemat alltså. Som väl funkar eftersom hon är nöjd och glad och äter superbra. Men det är inget bra flyt i det tycker jag.
7.00-7.30 vakna superglad och sprudlande och får full flaska välling
8.45 grötfrukost
9.30 Sova 1.5 timma
12.00 Riktigt käk och frukt
14.30 sova runt 1 timma.
15.30 gröt
18.30 riktig mat med efterrätt
19.15 slurk välling
19.30 sova
Problemet blir runt eftermiddagssovet då hon ibland inte somnar förrän 15 och vill sova länge. Då blir gröten försenad och hamnar alldeles för tätt inpå kvällsmiddagen. Hon har lite fått sköta längden på em passet själv utan att det har påverkat hur hon somnar eller sover för natten. Nu har jag märkt att hon såklart inte har superaptit 18.30 när hon ätit 16 eller ibland ännu senare. Och då missar hon ju ett helt mål den dagen. Känns inte bra.
Är schemat som jag skrivit ner det tokig och det är därför det är så varierande runt em sovet och maten, eller är det ett bra schema som jag med lite hårdare styrning ska hålla och justera med att lägga tidigare, runt 14 istället?
Är det någon som haft ett liknande schema där det längsta passet alltid är på morgonen?
Tacksam för synpunkter.
Dotter född 2009-09-29, SM från start
Hej igen,
Nu undrar jag lite om vårat schema. Lillan är 8 månader och sover sina hela härliga nätter, OFTAST. Jag tror att hon är inne den berömde 8-månadersångesten. Vi märker inget på att hon är klängig, det är hon inte alls, och hon somnar bra. Liiiite ängslig om det är helt ny miljö och hon inte får ta till sig den i sin takt. Men det som mest avviker från tidigare är att hon typ 1 gång i veckan vaknar till och skriker rätt ut på natten. Första gångerna räckte det med att vi gick in och stoppade om henne, nu fixar hon det själv på 20 sekunder. Låter detta som 8-månadersbeteende?
Så schemat alltså. Som väl funkar eftersom hon är nöjd och glad och äter superbra. Men det är inget bra flyt i det tycker jag.
7.00-7.30 vakna superglad och sprudlande och får full flaska välling
8.45 grötfrukost
9.30 Sova 1.5 timma
12.00 Riktigt käk och frukt
14.30 sova runt 1 timma.
15.30 gröt
18.30 riktig mat med efterrätt
19.15 slurk välling
19.30 sova
Problemet blir runt eftermiddagssovet då hon ibland inte somnar förrän 15 och vill sova länge. Då blir gröten försenad och hamnar alldeles för tätt inpå kvällsmiddagen. Hon har lite fått sköta längden på em passet själv utan att det har påverkat hur hon somnar eller sover för natten. Nu har jag märkt att hon såklart inte har superaptit 18.30 när hon ätit 16 eller ibland ännu senare. Och då missar hon ju ett helt mål den dagen. Känns inte bra.
Är schemat som jag skrivit ner det tokig och det är därför det är så varierande runt em sovet och maten, eller är det ett bra schema som jag med lite hårdare styrning ska hålla och justera med att lägga tidigare, runt 14 istället?
Är det någon som haft ett liknande schema där det längsta passet alltid är på morgonen?
Tacksam för synpunkter.
Nu undrar jag lite om vårat schema. Lillan är 8 månader och sover sina hela härliga nätter, OFTAST. Jag tror att hon är inne den berömde 8-månadersångesten. Vi märker inget på att hon är klängig, det är hon inte alls, och hon somnar bra. Liiiite ängslig om det är helt ny miljö och hon inte får ta till sig den i sin takt. Men det som mest avviker från tidigare är att hon typ 1 gång i veckan vaknar till och skriker rätt ut på natten. Första gångerna räckte det med att vi gick in och stoppade om henne, nu fixar hon det själv på 20 sekunder. Låter detta som 8-månadersbeteende?
Så schemat alltså. Som väl funkar eftersom hon är nöjd och glad och äter superbra. Men det är inget bra flyt i det tycker jag.
7.00-7.30 vakna superglad och sprudlande och får full flaska välling
8.45 grötfrukost
9.30 Sova 1.5 timma
12.00 Riktigt käk och frukt
14.30 sova runt 1 timma.
15.30 gröt
18.30 riktig mat med efterrätt
19.15 slurk välling
19.30 sova
Problemet blir runt eftermiddagssovet då hon ibland inte somnar förrän 15 och vill sova länge. Då blir gröten försenad och hamnar alldeles för tätt inpå kvällsmiddagen. Hon har lite fått sköta längden på em passet själv utan att det har påverkat hur hon somnar eller sover för natten. Nu har jag märkt att hon såklart inte har superaptit 18.30 när hon ätit 16 eller ibland ännu senare. Och då missar hon ju ett helt mål den dagen. Känns inte bra.
Är schemat som jag skrivit ner det tokig och det är därför det är så varierande runt em sovet och maten, eller är det ett bra schema som jag med lite hårdare styrning ska hålla och justera med att lägga tidigare, runt 14 istället?
Är det någon som haft ett liknande schema där det längsta passet alltid är på morgonen?
Tacksam för synpunkter.
Dotter född 2009-09-29, SM från start
-
ElinN
Hej
Så här såg det ut för oss då! Vi hade mellis före sovstunden på eftermiddan. Kan det hjälpa till som inspiration?
Lilla E 8-12 månader (14,5 h sömn)
20-7: natt 11 h
7: välling 2 dl + macka
8:30: amning
9.30-11.30: Sova 2 h
11.30: lunch puré + plock från vår mat
14.30: mellis, välling 2 dl
15-16.30: sova 1,5 h
18: middag puré + plock från vår mat
bad/skötning
Kvällsslurk: välling 2 dl + amning
20: natt
Så här såg det ut för oss då! Vi hade mellis före sovstunden på eftermiddan. Kan det hjälpa till som inspiration?
Lilla E 8-12 månader (14,5 h sömn)
20-7: natt 11 h
7: välling 2 dl + macka
8:30: amning
9.30-11.30: Sova 2 h
11.30: lunch puré + plock från vår mat
14.30: mellis, välling 2 dl
15-16.30: sova 1,5 h
18: middag puré + plock från vår mat
bad/skötning
Kvällsslurk: välling 2 dl + amning
20: natt
Tack Elin!
Ja, det är bra att se andras scheman för inspiration. Jag ser att du har ett schema som har en bättre rytm än vi.
Det jag brottas med är att hon alltid varit en dålig dagsovare men stabil nattsovare. Nu för tiden somnar hon bra på dagen, men längden varierar kraftigt. Vi gav helt sonika upp att försöka kontrollera längden till slut när det bara blev en jobbig kamp och jag glömde av att hon är min fantastiska dotter av kött och blod, inte en maskin jag ska programmera. Vi misslyckades där helt enkelt och slutade försöka få henne att sova så länge som "hon borde" vid respektive ålder. Nu har vi ju en vardag som fungerar för det mesta och vi får alltid höra vilken fantastiskt glad och tuff tjej vi har, men jag har en känsla av att det kan bli bättre för henne.
En fundering som kanske hör i hop med schemat är att hon tar ganska lång tid på sig att somna på kvällen. Det problemet hade vi inte innan hon började ställa sig upp. Det blev aldrig någon fajt om det där utan hon lärde sig snabbt att lägga sig ner själv och somna. Nu kan hon hålla på därinne i upp mot 45 min innan hon somnar. Är det normalt att vissa barn kan behöva så lång tid på sig att somna Hon är inte det minsta ledsen och verkar inte sakna oss på något sätt så vi har sen länge slutat att gå in helt och hållet.
Vi följer schemat som jag skrev ovan, men i dag har hon sovit 1h15min + 40 min och somnade sen inte förrän 20.15, 45 min för sent.
Nu har jag liksom hamnat lite där igen, att jag stirrar på sömnminuter och börjar känna lite stress över det. För tänk om det är därför hon tar sån tid på sig att somna på kvällen??
Jag skulle vilja ha ditt schema Elin, men det är så himla svårt att få till så många timmar på dagen. Kanske jag bara ska släppa det och fortsätta som vi gör....
Ja, det är bra att se andras scheman för inspiration. Jag ser att du har ett schema som har en bättre rytm än vi.
Det jag brottas med är att hon alltid varit en dålig dagsovare men stabil nattsovare. Nu för tiden somnar hon bra på dagen, men längden varierar kraftigt. Vi gav helt sonika upp att försöka kontrollera längden till slut när det bara blev en jobbig kamp och jag glömde av att hon är min fantastiska dotter av kött och blod, inte en maskin jag ska programmera. Vi misslyckades där helt enkelt och slutade försöka få henne att sova så länge som "hon borde" vid respektive ålder. Nu har vi ju en vardag som fungerar för det mesta och vi får alltid höra vilken fantastiskt glad och tuff tjej vi har, men jag har en känsla av att det kan bli bättre för henne.
En fundering som kanske hör i hop med schemat är att hon tar ganska lång tid på sig att somna på kvällen. Det problemet hade vi inte innan hon började ställa sig upp. Det blev aldrig någon fajt om det där utan hon lärde sig snabbt att lägga sig ner själv och somna. Nu kan hon hålla på därinne i upp mot 45 min innan hon somnar. Är det normalt att vissa barn kan behöva så lång tid på sig att somna
Hon är inte det minsta ledsen och verkar inte sakna oss på något sätt så vi har sen länge slutat att gå in helt och hållet.Vi följer schemat som jag skrev ovan, men i dag har hon sovit 1h15min + 40 min och somnade sen inte förrän 20.15, 45 min för sent.
Nu har jag liksom hamnat lite där igen, att jag stirrar på sömnminuter och börjar känna lite stress över det. För tänk om det är därför hon tar sån tid på sig att somna på kvällen??
Jag skulle vilja ha ditt schema Elin, men det är så himla svårt att få till så många timmar på dagen. Kanske jag bara ska släppa det och fortsätta som vi gör....
Dotter född 2009-09-29, SM från start