Jag går på tvärs mot de andra - Lillebror (1,5 år) har under en längre period då och då gnällt och gråtit vid läggning för att hans hörntänder har varit på väg ut. Det som har hjälpt och lugnat honom har varit en liten nappflaska med kallt vatten - han suger i sig vattnet och tuggar på den kalla nappen med det onda tandköttet. 8) Men tyvärr har det blivit så att han har fått nappflaskan på slentrian nu, ont som inte ont, och gråter efter den om han inte får den... och jag är trött på nappflaskor ö h t (Bisfenol A och allt) och vill helst få bort dem från mitt liv.

Och så händer det förstås att blöjan svämmar över på morgonen, och så känns det helt enkelt som en dålig vana.

Kalla mig ondsint om ni vill.
Så jag har - helt diskret - låtit nappflaskorna "försvinna". Och det kan man förstås pakta ledset över sedan, och hjälpas åt att leta, men sedan får man helt enkelt komma fram till en konstruktiv lösning, dvs att man dricker (ur ett glas) innan man går och lägger sig. Och kommer hon fram till det (nästan) själv så kommer hon inte heller att bråka om implementeringen.
PS Insåg precis att den här frågan inte platsar på SoS, barnet är lite för stort.

Så jag flyttar den till Barnafostran.