Släkten är värst...

[Tina68]

Du skriver att du sörjer över det känslomässiga avståndet som blivit mellan er.
Kan du inte tillåta dig att sörja det helt och fullt samtidigt som du upprätthåller en konkret och praktisk kontakt med henne?

Det är nog precis detta jag har kommit fram till. Det är nog den bästa vägen att gå, sen får man se var jag/vi hamnar.
Intressant att "kursen" provocerar dig . Jag lovar att bespara dig mina analyser

[oakarin]

Hej igen!

Har funderat på det där med att ersätta en syster med en annan. Jag inser att en biologisk syster alltid är en syster, men för den sakens skull finns det ingen lag på att man måste umgås med henne eller att det inte finns någon annan människa som kan ersätta den relationen. Man måste inget som man mår dåligt av. "Det finns inget rätt eller fel, det finns bara annorlunda", sa en klok kvinna till mig en gång.

Det kanske är så att du måste släppa taget om din syster för att kunna umgås med henne? Leva i det som är istället för det som kunde ha varit? Se framåt istället för att blicka bakåt?

Sätt dig ned med ett papper och en penna och skriv 4 spalter med rubrikerna "situation", "tanke", "känsla" och "handling". Tänk dig nu en situation du varit med om med din syster där du kände dig ledsen eller kränkt. Vilken situation befann ni er i? Vad tänkte du? Hur kändes det? Vad gjorde du?

TIll exempel:
Situation: jul
Jag tänkte: varför säger hon så? Varför hackar hon på mig? Vad har jag gjort för fel? Tycker min syster inte om mig? Tänk om det kunde vara som förr!
Jag kände: sorg, tvivel på mig själv, ilska.
Jag gjorde: drog mig undan, blev tyst, fick ont i magen, bet ihop, lovade mig själv att inte göra om detta.


Om du vill få ett annat resultat måste du antingen förändra situationen, dvs sluta umgås med din syster eller förändra dina tankar. Vad jag förstått så vill du inte sluta umgås med din syster så då måste du bli uppmärksam på vad du tänker när dú träffar henne. Det förändrar nämligen hela händelseförloppet!

Samma exempel igen:
Situation: jul
Jag tänker: Oj, det verkar som att min syster är aggressiv/arg/kort i tonen. Undrar vad det kan bero på? Jag tror att jag ska bemöta det antingen med ett samtal senare enskilt eller så lägger jag tillbaka det till henne som en fråga. (Du ska alltid bemöta kritik/elakheter med en fråga och flytta tillbaka fokus till den som är elak. Till exempel om någon säger något nedlåtande om din klädsel/matlagning/barnuppfostran/val av semestermål/livsval osv så ska du snabbt som bara den ställa motfrågan "varför säger du så?" eller "vad menar du med det/en sådan kommentar?" Du ska inte vara aggressiv själv utan helt kort och lugnt fråga vad personen har för syfte med sin kritik.
Få ingen att låta dig skämmas! Lägg tillbaka det på den det egentligen handlar om! Personen i fråga kanske inte är medveten om sitt beteende!)

Min känsla: lugn, trygg, vän med mig själv, stolt, skyddar mig själv.

Min handling: med rak rygg och trygg i mig själv kan jag umgås med min syster utan att förvänta mig att hon ska bekräfta mig. Det gör jag nämligen själv.

Hoppas att detta kan väcka lite tankar. Som jag skrev tidigare så börjar allt med dig själv. Det här kan bli en upplevelse som sprider ringar på vattnet och påverkar fler områden i ditt liv.

Hör gärna av dig om hur det gått!

Varma kramar,
Karin

[Fd Medlem]

Så sant så sant att människor är speglar. Jag har haft turen att upptäcka detta ett antal gånger . Och jo, jag har tänkt tanken och skådat inåt även när det gäller relationen till min syster, men inte tillräckligt djupt för att ett svar skulle uppenbara sig. Borde nog gå lite djupare som du säger.
Det där med att stjäla sig lite uppmärksamhet som du beskriver var fantastiskt roligt och uppfinningsrikt . Ska se om jag vågar prova nån gång. Du måste vara rätt modig av dig .
Slutligen sant att jag bara kan ändra mig själv, därav mitt lilla bekymmer. Hur gör jag när jag bara kan ändra mig själv?

Kram och tack för synpunkten!!!

Tina, jag vill gärna se mig själv som modig. Men i detta exempel så är det nog inte mod som river, utan någon slags övertygelse om att världen blir rikare om jag säger vad jag har på hjärtat. Min åsikt, tid och erfarenhet är VITKIG. Att inte dela den är att beröva min omvärld något värdefullt.
Låter ju väldigt självhögtidigt, men jag tar mig själv på allvar. Utan att vara en stöt, förstås. Jag tycker att världen vimlar av folk som ber om ursäkt för sig själv, håller inne med värdefulla åsikter och viktig kunskap. Jag vill inte vara en av dem. Det är inte mod, tror jag, mer övertygelse om att vi alla - inklusive jag själv - är viktiga.

En liten övning till dig som du kan göra för att ändra dig själv: Prova att fokusera på alla de fina, ljusa sidor din syster har. Allt det du tycker om med henne. Allt det du uppskattar, det som binder er samman. Fokusera bara på det. Hela tiden när ni är tillsammans. Ta gärna i!! Man kan faktiskt börja uppskatta det som en gång irriterade en, för de kan lära en något om sig själv. Om du vågar acceptera de sidorna och egenskaperna hos dig själv, förstås. För du har dem också, kan jag lova! If you spot it, you got it, som Oprah säger =)
Det du fokuserar på växer. Så det är faktiskt bara att välja vad du vill fokusera på i relation till din syster. Faktiskt. Jag har en förebild som brukar säga: "Världen är inte som den är. Den är som DU är."
Hoppas att mitt inlägg både ger dig uppslag och kanske irriterar dig lite...
För om du blir lite provocerad, så vill jag tro att jag har prickat något hos dig, som kan hjälpa.

Många kramar och älska din syster med allt vad hon är av självupptagenhet och ytlighet!!!

Ulrika

[Tina68]

Min åsikt, tid och erfarenhet är VITKIG. Att inte dela den är att beröva min omvärld något värdefullt.
Jag tycker att världen vimlar av folk som ber om ursäkt för sig själv, håller inne med värdefulla åsikter och viktig kunskap. Det är inte mod, tror jag, mer övertygelse om att vi alla - inklusive jag själv - är viktiga.
Jag har en förebild som brukar säga: "Världen är inte som den är. Den är som DU är."
Hoppas att mitt inlägg både ger dig uppslag och kanske irriterar dig lite...

Det här var ju synnerligen intressant
Om jag inte vore så övertygad om att det jag hade att säga var fullständigt ointressant så skulle min syster heller inte kunna få tyst på mig. Jag tar inte till orda med vad jag anser för att jag tycker att jag inte har något att komma med Hon och många andra har därmed makten att tysta mig. Mycket viktig insikt vill jag lova. Då kan man ju undra vad dom har med saken att göra? Detta är sannerligen upp till mig om jag vill göra något åt eller inte. Jag bugar och tackar allra ödmjukast
Världen är inte som den är. Den är som DU är Irriterande som du säger! Mycket ovilligt lyssnar jag på detta, trots att jag väl vet att det stämmer.

VAd glad jag blir när så många kloka människor kommer med inlägg. Jag är inte ensam om att tänka och känna

Kram

[Fd Medlem]

Jaa, Tina irriterande var ordet.
Jag säger inte att DETTA ÄR SANNINGEN. Jag bara delar med mig av ett par verktyg som gjort mitt liv enormt mycket enklare och mer begripligt - varför vissa saker alltid tycks hända just mig, varför vissa människor runt omkring mig alltid tycks vara på ett visst (irriterande) sätt osv.
Hoppas att det är något so kan liga och gro hos dig, testa dig fram. Kanske får ni en helt annan relation, du och syster!

Kram