TV tittande

[Luvisen]

Ny undran här borta. Ständigt nya saker poppar upp i min hjärna.

Vår son tittar inte på TV. Inte vi heller för den delen i ngn större omfattning. Jag har hört att de inte är bra med TV tittande för barn, sedan har jag sett en hel del barn som bara sitter klistrade och av den anledningen tyckte jag det inte verkade bra. Sedan har jag hört fr mammor m flr barn att de inte bryr sig längre om barnen tittar än så länge det är i begränsad omfattning.

Vad tycker ni? Och är det skadligt att titta på TV för små barn, i så fall på vilket sätt? Vilken ålder är lämplig. ( Jag formligen älskade TVn när jag var tonåring )

Nyfiken/Luvisen

[Stilla]

Jag läste nånstans, när mina små var ännu mindre, att barn under två inte skulle se på tv. Det gick ju inte att hålla, i alla fall inte med nr två, som hänger med på mycket som nummer ett gör. Men nog har vi begränsat så mycket som möjligt. Max en halvtimme när de var mindre. Nu blir det ju mer, nån timme om dan kanske. Och de talar längtansfullt om att den och den kompisen har egen tv på rummet. Och jag och mannen försöker glatt tala om hur mycket roligare det är att titta tillsammans. Vi ser inte heller mycket på tv, så det räcker gott med en för hela familjen att dela på!
Så tycker jag!

[Kalaskakan]

Vi har haft och gjort tvärtom mot vad alla råd och rön säger. Vi har haft tv:n på från det vi vaknar tills dess vi (föräldrar) går och lägger oss.

I förra huset var vi alltid i vardagsrummet och Klimp är långt ifrån en tv-tittare trots att tv:n har varit på jämt. Det är först nu vid 3 år som han självmant frågar "Titta på Dora?" varpå han får om klockan stämmer med övriga dagsplaner. Men, killen tittar kanske aktivt i 10 minuter max; sen går han och leker med annat.

Vi har å vår sida inte uppmuntrat någon Bolibompa, Pippi, Nicke Nyfiken etc. Han vet i ärlighetens namn inte ens vem Pippi är

Smulan visade ett tag stort intresse för tv:n men njäää, den har svalnat av. Alla leksaker och pillprylar är far mer intressanta än det där på tv:n. Kanske att reklaminslag lockar lite mer och bilden som visas får lite uppmärksamhet.

I vårt nuvarande hus hänger vi på nedre våningen mest och där finns ingen tv. När vi kommer upp så är intresset fortfarande mycket svalt, trots att den är på.

Så, våra erfarenheter skiljer sig på alla punkter.

[cillus]

Vad jag har förstått är det viktigt att de inte tittar på TV ensamma.
Det är viktigt att finnas till för att bekräfta det de ser. Och om man studerar barnet som tittar så är det väldigt ofta det vänder sig till en för en bekräftelse.
Vikten av det hela är det säkert någon annan som bättre kan sätta ord på det.

[Luvisen]

Intressant med varierande info... :-k

Jag hörde på radion p1 att det skulle vara destruktivt f barn under 2 år då barn som tittar på TV i späd ålder får dålig artikulation, pratar sämre... Men det verkar ju inte stämma för era kids... hmmm

Värme/Luvisen

[Mammatill2]

Vi har gjort ungefär som Kalaskakan, tv:n har stått på ganska ofta, redan från det att storebror var liten. Inte så att vi har placerat honom framför tv:n och sen gjort annat utan den har varit igång medans vi har lekt tillsammans eller så fick Max sitta själv en stund och leka och jag kollade på tv 8) Max var aldrig speciellt intresserad och tog ingen större notis om att tv:n var igång. Däremot har jag en vän med tvillingar och de fick inte kolla på tv som små. När de var hemma hos oss var de helt fixerade vid tv:n eftersom de aldrig fick kolla på den i normala fall och de kunde inte koncentrera sig på något annat än just tv:n. Max lekte på som vanligt!

Nu är Max nästan 3 och har börjat kolla lite längre stunder på tv, framförallt på morgonen. Han gillar att sitta en stund och ta det lugnt innan frukosten, men ofta börjar han leka med annat och glömmer snart tv:n. Leo är snart 9 månader och van vid att tv:n är igång. Han kan bli uppslukad av den en liten stund (1-2 minuter) men sen leker han hellre med något annat.

Jag tycker mig ha sett två olika läger av "experter" när det gäller barn och tv-tittande. En del säger att det ok och andra inte. Precis som det är med det mesta som gäller barn eller annat i livet för den delen också Det viktigaste är nog att man väljer en väg och kör på den!

[Mammatill2]

Intressant med varierande info... :-k

Jag hörde på radion p1 att det skulle vara destruktivt f barn under 2 år då barn som tittar på TV i späd ålder får dålig artikulation, pratar sämre... Men det verkar ju inte stämma för era kids... hmmm

Värme/Luvisen

Det där stämmer inte för oss. På Max 2,5-års kontroll konstaterade de att han var tidig i både tal och uttal av ord. Nu läser vi väääldigt mycket böcker med Max och jag tror att det bidrar mycket till utveckling av tal, ordförråd och uttal. Jag tror inte att tv-tittande i späd ålder kan bidra till att försämra talet/uttalet. Ofta orkar ju inte ett litet barn kolla på tv i så långa stunder.

[miniz]

Hej Luvisen!

Vi har inte TV och det är sà skönt, tycker jag. Det blir mycket lättare att hàlla världen god sà. Inga hemska nyheter med hemska bilder tex och allt annat (skit) som kommer dundrande rakt in i hemmet. Barnen är ännu sà smà att de inte behöver TV nu, kanske det kommer en TV senare.

Istället för TV har vi film och videokanon, det är kanon! De fàr se film pà kvällen i helgen och pà onsdag efter de badat. De fàr välja film var sin gàng. De tvà största fàr ibland se film när den lille sover middag i helgerna, dà kan de välja sànt som inte är sà intressant för en tvààring. Och om sant ska sägas, fàr lillen se pà Pingu en förmiddag ibland när de stora är i skolan. Perfekt, för 6 àringen börjar bli (över)mätt pà Pingufilmen vi har och 2 àringen ääälskar den.

Vi har ocksà internät som de använder ibland. De skypar med sina far- och morföräldrar och vàra kompisar. De är ocksà inne pà en sida som heter poissonrouge.com den är guld. Ingen reklam, inga förklaringar, inga regler. Man bara gör och det pà flera spràk. Super fin,tycker vi alla.

När barnen är pà besök var det finns TV ser de pà det ibland och andra gànger inte. Om TV'n stàr pà fastnar de rätt ofta. Jag ser inget negativt i det, de njuter av TV pà ett sätt liksom. Vi for pà semester förra hösten och hade bokat en lägenhet med TV, de fick se hur mycket Tv de ville under tiden vi var där. Jag hade peppat upp stämningen flera dagar i förväg med att de skulle fà se sà mycket de bara orkade och ville. De sàg ganska mycket i tre dagar sà var det över.

Men TV hemma, nej tack! Det var ett tungt avsked, vi hade den först i skàpet innan vi lämnade bort den. Sedan skaffade vi videokanonen och det är supert, vi som inte kommer oss till bion sà ofta kan se filmer pà storskärm hemma.

Kram

[inger]

Jag har läst och tror själv att tidig användning av dator är mycket bättre än teve för små barn.
Det finns många bra och roliga dataspel t.e.x Anki och Pytte för de allra minsta.

[_lill]

Vi har Tv och det tittas (tyvärr) lite mer än vad jag egentligen tycker är lagom. Men jag försöker att ha lite låt-gå-mentalitet kring det där. Jag tycker själv om att titta på Tv. Det viktiga tycker jag är att man gör annat också, tillsammans eller var för dig. Idag ahr t ex TV:n stått på under morgonen och vi har tittat på Playhouse Disney, snart ska dottern och min man iväg på rally tillsammans och då tycker jag itne det gör något att hon tittar lite Tv innan dess. Däremot tycker jag det är viktigt att hon inte tittar på vad som helst utan sånt som passar för hennes ålder. Man kan ha sina invändningar mot Disney men jag tycker att Iris har lärt sig ganska mycket ord och att räkna och så.

[Susanne*]

Hej Luvisen och alla
Svaren man kan få i denna fråga är nog lika många som människor. Det gäller även de sk expertsvaren. Det gäller då att hitta sin egen väg och det kan ibland vara lättare att tänka och ifrågasätta när man hör flera alternativ.

Personligen är jag för miniz linje men vi har fortfarande TV. Jag funderar dock ofta på om vi ska ha det eller ej. 2-3 månader om året har vi inte TV, bara film på mini-TV, och det är sannerligen ingen som klagar.

Jag ser det som att det finns en risk att man fastnar vi TV'n och förstör tom tid och kreativitet. Tiden bara går och frågan är om det är just det som gör livet värt att leva - eller annat?

Så hur efterlever jag då mina höga ideal...? Här får man titta på morgonen fram till gemensam frukost. På vardagarna blir det en mycket kort stund och sedan då frukost. Funkar mycket dåligt att ha den på när alla ska göra sig i ordning för då händer inget. Helgerna blir det längre stund för senare gemensam frukost. Kvällstid får man titta efter bad och när välling äts. Dagtid ingen TV, men visst kan det hända några gånger i månaden och helst då film. Vid sjukdom gäller andra regler.

Kram
Susanne

[Luvisen]

Intressanta svar och idéer. /Luvisen

[maiyah]

Här är en till som inte har TV, men också projektor. JAg tycker det är toppen, den "finns" inte när den inte är på. Då är det ju bara en ganska ful sak som står i ett hörn. Dock kollar mitt största barn en hel del på youtube på datorn. Eller han brukar få det efter middagsluren när han tar en frukt eller liknande till mellis.

På youtube finns ju allt, så han har lite olika favoriter bl.a Pippi, Emil och Kalle Anka. Sen gillar han att se på brandbilar som kör och flygplan och helikoptrar också vilket ju finns i mängder.

jag är själv uppväxt utan TV och har svårt att acceptera mycket TV tittande. Upplever att jag själv har fått väldigt mycket gratis av att ha varit utan TV. Exempelvis väldigt lätt i skolan eftersom jag läser så snabbt och bra, samma sak för mig syster.

Samtidigt fastnar jag lätt när en TV är på, förmodligen pga ovana, samma sak märker jag på Kaspian, är TVn på sitter han som klistrad.

[CiL]

Varken jag eller maken kommer från familjer med TV-vanor. Apparaterna fanns, men var sällan på. När jag flyttade hemifrån hade jag inte en tanke på att skaffa TV, och så har det fortsatt.

Däremot har vi datorer. Tidningar. Radio. CD-filmer (för oss vuxna) som vi ser på datorn som hemmabio med popcorn och allt, när sonen sover. Och grannar, som vi går till när saker som 9/11 sker och man bara måste vara med i realtid i alla kanaler.

Jag har vänner med alla möjliga TV-vanor och mina tre yngre syskon har en helt annan TV-historia än jag. Hur TV fungerar i ett barn beror rätt mycket på vad som övrigt finns i livsutbudet tror jag.

I samhället generellt tycker jag att barn får ta del alldeles för mycket av de vuxnas värld, och att vuxna lever alltför lite i barnens värld. Också genom TV.

Jag gillar att min son inte funderar på vad mord, våldtäkt, krig, massaker, självmordsbombare, knark, vapen och annat eländigt är. Och jag fortsätter att inte ha radionyheter på när han är med. Däremot med-lyssnar han en hel del på andra vuxenprogram på radio ibland. Och jag diskuterar världsfrågor med honom, fast mest sådana som jag själv är aktiv i och inte känner mig vanmäktig inför. Och mest när han frågar, vilket händer allt oftare - "Mamma varför måste man ha bilar?" "Varför är mat ekologisk?" t ex. Bra nivå och intressant att resonera om.

När han var 2,5 såg vi på youtube med honom inför en resa till Mariefred med ångbåt och ångtåg. Snuttar där någon filmat tåg som kommer, passerar, stannar och går. Högintressant tyckte sonen som efter det sett vissa av dem kanske 50 gånger och gärna skulle titta hela dagarna om han fick. Pippi på Rymmen, Barnen i Bullerbyn och en Emil-film visade vi för att det skulle bli något annat än tåg för några månader sedan, men en hel del där är egentligen för lite äldre barn tycker jag. Vi såg om samma sekvenser många gånger för att hinna med och för att hinna smälta. Mycket av rörlig bild går in oreflekterat i en just fylld 3-åring och blir till en stor, djup, egen erfarenhet. Han leker fortfarande rollekar från det han sett, och Emils pappa är fortfarande ett mycket mycket stort mysterium som måste lekas med i nästan alla sociala sammanhang. Inte fel, men helt klart är det tusentals budskap och skeenden i en film och suget att se ännu mer och få ännu fler filmupplevelser blir så starkt på en gång. Kanske lika många upplevelser som att spendera en hel dag på Skansen eller Junibacken. Man behöver vila efter en sådan dag...

Jag tycker vi började lite för tidigt för vår del. För tillfället har vi filmpaus och alla datorer sover när sonen är med. Han läser nu mycket för sig själv, lyssnar på all slags musik till egenhändig dans och musikspel. Det starka behovet av att se film är svagare nu och det passar vårt liv bättre.

Nästa steg i medievärlden för sonen kommer att bli CD-band med Astrid Lindgren som berättar utan bild. Men det blir nog till vintern. Nu är det så mycket som händer utomhus!

[Luvisen]

Hej hopp!

Nu kan Bebis själv sätta på TV:n, jag låter honom hållas och noterar följande: Är det fotboll eller ngn reklam med bokstäver tittar han en liten stund, sen stänger han av. Om det är ngt annat på så stänger han av direkt Mkt lustigt.

Så burken är inte på alls nästan...Skönt. Kan bli lite trött i hövet av allt skrammel som kommer ur den

Goa hälsn /Luvisen