Jag försökte beskriva för maken hur han skulle tänka/agera i trotssituationer. Han orkar inte riktigt med "reaktionerna" ](*,) och blir irriterad osv (tänk; om man finge unna sej lyxen att bli irriterad 
...). Jag beskrev hur han skulle tänka så här: Att om man sitter på en sådan där "tjur" som bockar och har sej (bullriding, eller vad det heter....). Man ska tänka att barnet/reaktionen är tjuren och man själv är ryttaren som liksom lugnt och säkert sitter i sadeln och mjukt följer med i varje knyck. Till sist stannar tjuren och blir lugn! Maken förstod då precis och sedan dess ser jag hur han sitter säkert i sadeln! Funkade bra på min man i alla fall \:D/ !
En annan sak som jag brukar tänka på också - då man tröttnar på "att inget går in". Det är att vad det gäller hundträning så ska man tänka så här: Ett träningspass då hunden inte gjorde ett enda misstag och var strålande innebär ett stort misslyckande. Det fanns inte retningar nog för att få hunden att göra fel. Det är först när hunden gör fel och man får en chans att tillrättavisa som träningen är lyckad! Och det peppar jag mej med... Att för varje gång det trotsas så får jag en chans att befästa ett gott beteende! Och igen, och igen..... 
Men rätt som det är så sitter det; det vet jag ju!Det är som om någon nattning krisar så ser jag det som en chans att befästa att "det" fortfarande gäller. Så då glädjs jag nästan! För då vet jag att det är lugnt flera månader efter det att jag svarat på frågan som ställdes
!
Bullriding handlar ju mest om att en människa, i vanlig ordning, vill dominera och manipulera djur och natur, genom att tämja tjuren, för att...ja, för vad? Inte för att ha den att rida på i alla fall utan , ja, bara för att! Som en sport! Dessutom, de flesta störtar av! 
Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken.
Talar vi om samma? 
Vi kan diskutera Hunnabokshundar 