mörkrädd och jobbar natt ensam

[inger]

Jag är mörkrädd. Jag jobbar natt ensam så jag hanterar det väl något så när. Det har alltså inte tagit överhanden, men det tar stor plats.
Men vissa nätter är så där. Mest rädd är jag faktiskt för att någon från andra sidan ska få för sig att kontakta mig.
Då skulle jag bli så rädd att jag inte vet om jag skulle kunna sköta jobbet.
Har alltid varit mörkrädd, till och från i perioder.

Någon mer som är mörkrädd och hanterar det/ inte hanterar det.

[/LO]

Hej inger.
Jag är och har varit mörkrädd. Och har haft precis samma känsla som du, när det gäller kontakt eller att få se något som jag inte vill se.

Jag bestämde mig en dag, helt rationellt (eller hur det nu är) att OM det finns någon andra sida, så kan jag inte se den. Jag är inte mottaglig. Det funkar. Jag får påminna mig ibland, men för det mesta är det ok.

Jag är mest rädd för att bli skrämd.

Kram
/LO

[inger]

Klokt råd att bestämma sig för att inte vara mottaglig.

Känns lite lättare inför denna natt.

[/LO]

Hur gick natten?

/LO

[inger]

Men den beror också på reela saker.
På mitt ensamma nattskift pratar jag inte med någon annan personal på tio timmar.
Det är alltså ingen som har koll på om jag lever eller inte.

Så har det hänt en sak som jag inte kan gå in på här, men som gör att spökrädslan från tidig barndom vaknat till liv igen.

Har nytta av att skilja på reel och orealistisk oro i allafall.

[/LO]

Har du någon möjlighet att läsa, lyssna eller titta på något roligt? Troll spricker i solsken och man är sällan rädd när man skrattar.

/LO

[ulrikaj]

jag har oxå varit mörkrädd,,men det har helt gått bort sen vi fick hem våran Leonberger hund,,,,Nu förtiden vågar jag tilloch med gå ut i skogen när det är mörkt om jag har henne med mig.
jag är själv under veckodagarna och vi bor mitt på landet med bara en granne,så med henne känner jag mig väldigt trygg.vet inte om jag skulle våga bo såhär annars faktiskt om vi inte hadde hund,,,

[emelie]

Jag är också väldigt mörkrädd, eller har varit iaf.
Inte så mkt ute som inne faktiskt.

Min mörkrädsla grundar sig väldigt mkt på kontakter - inte från andra sidan kanske, men någonstans i från som inte var här och det spökar ( ) för mig i min rädsla.

Hanterar det gör jag genom att tända lampan , att på ngt sätt ha ljus (inte ficklampor, de gör saken värre) omkring mig.
I situationer där det behövs ber jag väldigt mkt och intensivt och det hjälper också.
Jag har genom hård träning lärt mig att somna (efter att ha haft svårt att somna hela livet, fick jag till det när jag var 28år) så nu ligger jag inte vaken och lyssnar o skrämmer upp mig själv längre och det har också hjälp mycket.

[inger]

Jag är också väldigt mörkrädd, eller har varit iaf.
Inte så mkt ute som inne faktiskt.

.

För så är det för mig också. Inte ett dugg mörkrädd utomhus. Är ute och joggar mycket sent på skogsvägar ibland och har då inte det minsta ont av mörkret.