Anna i Nyhetsmorgon med Lars H Gustafsson

[Nemita]

Så, nej Lars H Gustafsson, samtal, oavsett hur omsorgsfulla och insiktsfulla, var inte det jag behövde. Jag behövde fungerande hjälp att få mitt barn att sova och njuta av livet så att jag kunde göra detsamma. Jag liknar det vid att tala tröstande till någon som är på väg att drunkna istället för att slänga ut en livboj.

Jag kommer liksom osökt att tänka på Dr House som (i tv-serien, om någon har missat det) säger ungefär så här till en patient: "Vill du ha en läkare som håller dig i handen och ser vänlig ut medan du dör, eller vill du leva?"

Till saken hör kanske att han är odrägligt otrevlig och det behöver man ju inte vara för att vara saklig och konkret, men ibland känns det verkligen som om vissa skulle föredra det förra.

[annawahlgren]

ilindstrom - ja, vad kostar det att säga vad föräldrar INTE ska göra Inte slåss, inte tillämpa några hemska nanny-metoder, etc etc etc - och så citerar vi diverse auktoriteter, utan att våga vara en själv, som här:

*Människor är inte maskiner och därmed är användningen av "verktyg" utesluten. Det är - värdemässigt sett - all skillnad i världen på att fråga: "Vilka verktyg finns det för att jag ska få mitt barn att somna?" och att fråga "Vilka egenskaper och färdigheter måste JAG utveckla så att mitt barn kan somna lugnt?*

Gustafsson citerar alltså här Jesper Juul - på sid 216 i "Växa - inte lyda" - och bekräftar: "Jag tror själv mer på sådana metoder - eller kanske snarare på ett sådant förhållningssätt. Det vilar på en humanistisk människosyn och på en respekt för barnets grundläggande rättigheter, och det är avgörande för mig. Men också här behövs mer forskning. Den verksamhet Jesper Juul själv bedriver inom sina så kallade Family-Labs, och som nu är på väg att etableras också i Sverige, utgår visserligen från nya rön inom hjärnforskning och anknytningsforskning. Men vilka de långsiktiga effekterna blir för de familjer som tar del av verksamheten vet vi fortfarande för lite om."

Blaj, blaj, blaj. Vilket konstycke till svammel! *Jag håller med, jag är ju humanist, fast jag varnar ändå, för man vet ju aldrig, och egentligen... eller hur... kanske.* Jag har berömt Lars H Gustafsson förr för hans eminenta förmåga att säga varken bu eller bä. Att hålla med om allt och ingenting. Att, på ren svenska, inte stå för ett förb-t dugg utan kostnadsfritt hålla sig väl med alla.

Och Jesper Juul Som jag också träffat, som har ETT stycke barn, en vuxen son, och som har snott hur mycket som helst från Barnaboken i alla år. Hans välanpassade smörjolja går hem till saftiga inkomster i x antal "Family Labs" i flera länder. Han pläderar bl a för de vuxnas rätt - som då skulle vara icke kränkande för barnen - att sätta gränser kring sig själva. "Jag vill inte ha dig i knäet. Flytta på dig." (Ur "Ditt kompetenta barn".) Kul i jul En silkesmjuk efterföljare är Bengt Grandelius i Sverige. Hans bok om gränser är en upplevelse #-o

galaxen - ja kära nån. Förra gången jag var med i Nyhetsmorgon i TV4 presenterade Kristin Kaspersen mig som hon som "skrivit barnböcker". Lilla söta Kristin, som jag haft en hel del att göra med när jag skrev boken om hennes mamma. Jag surnade verkligen till för jag hade Barnaboken framför mig - även den då nyutkomna, engelska For the Love of Children - men dem undvek kameran som pesten. Så nu bestämde jag mig för att verkligen klistra BB mot bröstet och göra ohämmad reklam, eller - om man så vill - tala om att böckerna fanns, BB och SHN. Aktuella i högsta grad, inte dammiga och förlegade som en del vill tro.

Nya mamman - ja, varför BARN slår, det var en fråga som blev hängande i luften. Och som inte låter sig besvaras med Gustafssons "De gör som VI gör". Jag hade förberett saker där som inte hann bli sagda. Som t ex hur jag brukar rekommendera föräldrar som springer runt och letar bra dagis att ställa en simpel fråga, i stället för att bara förlora sig i trevliga lokaler och leksaksutbud: "Vad gör ni när barnen bits?" Lovar att det blir lika tyst då.

Jannika - ja, Anders Kraft gjorde ett riktigt bra jobb. Måste skamligen erkänna att det gjorde mig en smula förvånad Och glad, peståss.

-Linda- - tack, det ÄR skönt att höra (se krönikan NU FÅR DET VARA NOG).

emelie - tack för länken Och för din värme.

Tetz - härliga människa. Skvallret kommer nedan.

TorsMamma - jo, Lars bok zoomades in alldeles i början. Den låg bland äggen i en stor korg. Jag frågade honom strax innan, moderligt bekymrat: "Har du inte din bok med dig?" och fick veta att den låg DÄR. Och tuggummituggandet - det fanns två tankar bakom det: dels att det skulle se lite lagom nonchigt ut, som om jag inte brydde mig särskilt mycket, och sålunda avhålla mig från att explodera. Se skvallret... Dels fanns just en "uppfostringstanke" bakom. Hade vi kommit in på konkreta saker angående fostran (vilket var förannonserat) hade jag kunnat använda tuggummituggandet som exempel. Om du förstår

miar70 - "överens om SHN också" - egentligen - men hur skulle det se ut om Gustafsson gjorde en pudel :^o Ja jösses. I sin "sömnomsorg" tipsar han om olika - ickemetoder, får man väl säga, som vi möjligen har hört förut:

* Se till att barnen får vara ute tillräckligt mycket varje dag!
* Se till att det är svalt i barnens sovrum!
* Tala gott om sömnen och natten!
* Gör barnets sovplats inbjudande!
* Stäng och släck i tid!
* Skapa trygghetsljud i stället!
* Skapa en kvällsritual som är i stort sett likadan varje dag!

"Allt detta", konkluderar Gustafsson fromt på sid 188, "kan vi alltså kalla den dagliga sömnomsorgen. Det finns inga 'metoder' som kan ersätta den."

Det värsta är att jag förstått att han inte tänker alls i andra banor än sina egna till intet förpliktigande. Han tar verkligen inte till sig all den oerhörda kunskap och erfarenhet jag besitter och även kunnat formulera, teoretisera och exemplifiera oändligen - jag som personligen kurat över 800 barn och levt med barn i alla storlekar, egna och andras, i snart femtio år (mitt första lilla barn fyllde just 48 år ) natt och dag, dygnet om. Lars H Gustafsson och hans barnläkarkolleger är faktiskt inte intresserade av det. På riktigt. Vilket de borde vara, kan man tycka, om de vore det minsta angelägna om små (och inte så små) barns välbefinnande här i världen

Gustafssons bok "Växa - inte lyda" handlar inte om barn eller barnppfostran. Den handlar om honom själv. "En fin liten bok om i huvudsak författaren själv", skrev jag till honom, och han svarade: "Roligt att du tyckte om den." Förstod han inte Eller var han ironisk Nej, det var han inte. Lyssna på detta (sid 256):

"Låt mig ta mitt eget skrivande av den här boken som exempel. Just i detta ögonblick sitter 'jag'. Lars H Gustafsson, i min skrivarvrå hemma i lägenheten i Lund och skriver om samvetet, en text som jag hoppas du ska läsa. Jag skriver om ett ämne som engagerar mig och som jag ofta reflekterat över. Jag hänvisar till några tidigare tänkare inom området, men jag har också ett eget budskap. Det handlar om hur viktigt det är att barn får möjlighet att utveckla sin egen inre kompass och lära sig följa den i stället för att inordna sig i leden eller följa de vindar som blåser för tillfället."

Amen. På psykologspråk kallas sådant för projicering.

Och ni vet väl alla, kära forumister, hjärtebarnskontrollanter och diplomerade SHN-kurare, att "här /kring SHN/ finns ingen forskning gjord över huvud taget" (på min tid hette det vetenskap och beprövad erfarenhet, men den beprövade erfarenheten... well, den gick upp i rök och ersattes med luddiluddet forskning), att SHN är "egenhändigt konstruerad" av mig (alls inte i samarbete med de små barnen), att ni alla kära kallas "gruppen runt henne" som "fortsätter att okritiskt propagera för metoden i sin helhet trots de allvarliga invändningar som riktats mot den under senare år", samt att det på min hemsida "finns ett särskilt forum där föräldrar kan få hjälp med att använda metoden med stöd av diplomerade så kallade hjärtebarnskontrollanter"...

kattklo - hahaha Skulle vilja se den barnpsykolog (som man får tid hos - om man har tur - efter 3-6 veckor via BVC och då givetvis UTAN BARNET) komma störtande kl 2.48 på natten för att ge akut hjälp, hur nu den skulle se ut - Eller ska vi ringa på barnläkaren direkt i stället, innan vi tar livet av oss - trots tredubbel dos antidepressiva, som vi fått till "hjälp" av farbror doktorn

Tessan - å, om det äntligen kunde bli ett seriöst samtal i det offentliga rummet om små barns bedrövliga villkor i det här förment barnvänliga, men i verkligheten synnerligen barnfientliga, samhället Men när var DET intressant som ämne - späda barn och små När var barnavanvården föremål för undersökande journalistik Blir den någonsin?

Cissii - tack för de orden, de värmde! Jag klädde mig i kärleksrött och ville utstråla just det, glädje och värme och barnakärlek. Gud ska veta att det krävde sin sinnesstyrka. Denna samma Lars H, som förfasar sig (med all rätt) över Bjästa-eländet och absolut inte tillåter personangrepp på sin blogg, har ägnat sig åt en så vedervärdig vuxenmobbing att jag saknar ord. Lyssnat på näthatet, anmält mig till höger och vänster, köpt de billigaste av billiga angrepp utan att någonsin höra sig för hos mig (trots upprepade invitationer) för att få åtminstone ett genomsnitt av sanningen och lekt privat domstol med sitt gäng ja-sägare (med den anklagades bänk tom; hennes närvaro var inte önskad). Varpå de offentliggjorde domen till varenda bvc-central i landet och samtliga media. Jag kan säga att det kostade på att vara GLAD under de premisserna Men det hade jag verkligen bestämt mig för. Det är BARNEN det handlar om. Inte mig, inte honom.

Susanne* - du har ju också en förmåga att stödja och glädja trots att du ingenting vet i saken, haha Kärlek

Luvisen - nej, det är ju det, som väl äntligen ska offentliggöras nu om man säger: DET FINNS INGEN HJÄLP ATT FÅ från etablissemanget. Alla vill så gärna tro att barna(van)vårdskartellen inte bara VILL de små barnens väl utan också KAN det, men kejsaren är naken "--- ta sina sista krafter, masa sig hem och uppfinna hjulet ---" Precis. Övermåttan sorgligt är det

(Och nu var det ju inte jag som "uppfann" SHN utan de små barnen )

Lars upprepade ju flera gånger att det fanns hjälp att få, och att det går att få barn att sova på andra sätt. Det är säker sant. Men var finns hjälpen Möjligtvis kan det finnas bra hjälp tillgänglig för ett fåtal. (Fråga mig inte var och hur, men jag utgår från att han inte ljuger.)

Jag vill inte heller tro att han ljuger, i alla fall inte medvetet. Men jag tror inte han har varit med så mycket. Tre av hans barn har haft sömnproblem. Jaha. Han bar och tröstade och var delaktig och duktig. Jättefint, ju. Så som alla pappor ska göra, för att "avlasta". Från de jobbiga nätterna, de jobbiga barnen, det jobbiga livet. Men vart tog njutningen vägen BARNETS njutning, först och främst

Små barn ska njutas - och njuta själva

(Riktigt hör hur han flämtar, vid minnet av sina jättejobbiga nätter: "Njuta, HUR DÅ ")

Hugo Lagercrantz, som så precis vet att små barn SKA ligga på rygg etc etc (utan larm, givetvis) har - råkar jag veta via inside information - aldrig någonsin i hela sitt liv haft hand om ett litet spädbarn alldeles själv en enda natt.

MEN jag ser min lille kurade plutt och kan jämföra med min store kille. Båda sover nu hela nätterna och lägger sig utan problem. Store killen blev aldrig kurad eller uppfostrad enligt SM. (Fick tips om Barnaboken när han var nästan två år...) Ingen hjälp alls på BVC. "Barn lär sig så småningom." Vi lyckades lära honom sova hela natten ändå. Utan kur, utan hjälp. (Han hade inga allvarliga sömnproblem, men vaknade och åt på natten ganska länge.) Så långt allt väl. Men om jag jämför med lill-plutten så är det ändå en skillnad. Vår stora kille har aldrig protesterat mot att lägga sig. Och han sover helst i sin säng. Men Plutten. Oj oj oj. Inte nog med han helst sover i sin säng, han äääääääälskar sin säng. Han skrattar högt varje gång han ska läggas. "Puss på munnen mamma" och sedan med ett stort skratt ner i sängen. Verkligen SJÄLAGLAD.

Det är ju så det ska vara. Det går säkert ingen nöd på storebror, men lite avundsjuk är han nog på den lille Det skulle jag vara

Att se det och förundras varje kväll är värt så mycket. Så varför krångla till det När den bästa hjälpen med ett sånt fantastiskt resultat finns i en bokhandel/bibliotek nära dig.

Precis. Kunde inte ha sagt det bättre själv

Att inte BVC rekommenderar detta är en skandal.

De får inte. Tvärtom har just vår gode Lars H Gustafsson tagit initiativet till att alla barnavårdscentraler i hela landet ska VARNA för AW och hennes "metoder". Men det finns, även där, en del civil olydnad ("Växa - inte lyda", hmhm ) Åtskilliga barnavårdscentraler tipsar förtvivlade föräldrar mellan skål och vägg om Sova hela natten-kuren, som man - vissa sköterskor - förstått är vad som uppenbarligen fungerar, utan att skada barnet och därmed ytterligare plåga mödrarnas redan svårt sargade samvete. Det finns fortfarande bvc-sköterskor som på riktigt bryr sig och vill hjälpa, i strid med de "råd" de ska ge på order, och som vet att den sanna hjälpen finns - Barnaboken och Sova hela natten-kuren - ljusårfrån kallsinnig skrikmetod och vansinnig medicinering. Det finns barnavårdscentraler som till och med arrangerar föreläsningar och föräldraträffar kring SHN Gud vet hur de lyckas med det utan att hamna i finkan

oakarin - sköldpaddan var med nu också (ifall jag skulle ha fått tillfälle att demonstrera att Shaken Baby Syndrome - som Gustafsson et consorters anklagar mig för att åsamka små barn - omöjligtvis kan åstadkommas för ett litet barn som ligger på mage med huvudet på plats, men den syntes inte mycket i bild. (Vilket inte hindrade Lars H från att apropå magläget hänvisa till "grodan där"...) Jag är outsägligt glad att du i Barnaboken ser "en kompass som gör att jag som förälder slipper gå på grund". Ringarna ska sprida sig

Nimrah -ja, de (etablissemanget) har verkligen gjort det lätt för sig med sitt "allt är normalt". Det är INTE normalt att små barn drar på sig hälsofarlig sömnbrist, lika lite som det skulle vara normalt om små barn inte åt som fok och följde Viktkurvan. Och det vet alla människor, innerst inne - sömnen är lika livsviktig som naturlig att njuta, precis som maten. Varför skulle föräldrar annars vara så bekymrade - för BARNENS skull Varför KÖPER de inte att "allt är normalt" För att de vet, både instinktivt och förnuftsmässigt, att det inte alls är normalt för små barn att sova mindre än de behöver och sämre än de ska.

Vill du ha en läkare som håller dig i handen och ser vänlig ut medan du dör, eller vill du leva?

Har lust att brodera det. Och sätta upp på Lars H Gustafssons sovrumsvägg. Är dock inte så säker (längre) på att han skulle förstå. Erinrar mig osökt Ulf Adelsohns uppgivna kommentar till en ovanlig tjatig journalist: "Antingen vill du inte förstå, eller också är det något annat fel."

* * * * *

Jag hade lusläst boken och förberett mig på det mesta. Det blev ju som det blev och tiden var kort. Men här kan jag inte undanhålla er det doktor Gustafsson skriver om andningslarm på sid 209 i sin bok:

"--- ett sådant är inte tillförlitligt. Det finns inga bevis för att andningslarm förhindrar plötslig spädbarnsdöd."

Och brandlarm fölrhindrar inte brand, och säkerhetsbälten förhindrar inte bilolyckor. När har ett larm någonsin förhindrat någonting Blir brandfaran mindre om brandkåren avråder från brandlarm? Om Trafiksäkerhetsverket avrådde från säkerhetsbälten och bilbarnstolar, eftersom de ändå inte förhindrar bilolyckor, skulle folk niga och bocka då och förstå precis?

"Det /att andningslarm inte är tillförlitligt/ kan bero på", fortsätter Gustafsson. "att andningsrörelserna vid detta fortfarande gåtfulla tillstånd fortsätter efter det att både pulsen och blodets syrehalt sjunkit. När larmet ljuder är det alltså för sent att ingripa."

Får man säga vad som helst, med anspråk på trovärdighet, bara för att man har en vit rock på kroppen? Hur har dessa studier bedrivits (Och var finns faktaunderlaget redovisat?) Stod de goda läkarna / forskarna bredvid och tittade på medan barnet dog, fortsatte andas efter döden och sålunda lurade andningslarmet Mätte de sjunkande puls och syrehalt i lugn och ro tills barnet dog, och titta, larmet sa ingenting, quod erat demonstrandum Är det nackade höns vi talar om, som springer omkring på backen med huvudet avhugget, eller nackknäkta gäddor, som sprattlar iväg ner från diskbänken när man ska rensa dem?

Andningsrörelser hos små barn efter döden Upp till bevis, tack

Intill denna dag finns inte ett enda vetenskapligt fall av PSD dokumenterat någonstans i världen där barnet som avled stod under övervakning av ett aktivt andningslarm. Den här bland krönikorna redovisade studien av 8.000 barn - åttatusen - under två års tid, där de ungerska forskarna på goda grunder kom fram till att andningslarm var att betrakta som en preventivåtgärd väl så viktig som ryggläget (och alla barnen låg på rygg; tre av dem dog "nästan" och hade bevisligen så gjort utan larm) förbigås konsekvent med tystnad. Liksom rapporterna från Japan, där fenomenet plötslig spädbarnsdöd försvann så gott som helt i detta enorma land (127 miljoner invånare) sedan man slutat vaccinera barn under två år.

* * * * *

Skvaller 8)

Jag kom sent till sändningen därför att jag fastnade i det trevliga sminket. Någon där tog hand om mig som jag avnjutit förut och vi babblade på om "våra" nioåringar (jag har barnbarn i de flesta åldrar). Så Lars sa lite smörigt, när vi skakade hand: "Jag trodde vi skulle hinna talas vid lite innan." Jag kände ingen större åstundan men log snällt.

Efter pratet hade vi sällskap ut. Det var varsin taxi beställd åt oss. På väg ut sa jag konversabelt att det ju var skönt att det inte hade blivit tal om förtalskampanjen, eller hur Han svarade inte. Eller hörde han inte? Eller ville inte höra Ute på gatan stod fel bil och vi fick vänta, ensamma tillsammans. Då undrade han om jag kunde tänka mig att "modifiera" mitt prat om att barn skulle ligga på mage. Jag svarade hult att om han nu hade läst Internationella Sova hela natten, hade han säkert klart för sig att det går hur bra som helst att kura små barn på rygg också, och att jag beskriver i boken hur man då lämpligen kan förfara, samt att man ju inte kurar små barn under fyra månader, då de kan vända sig och alltså själva bestämma hur de vill ligga. "SÅ DET ÄR BARNETS PREFERENSER SOM AVGÖR." Detta tog han inte till sig på något vis och kommenterade inte. I stället talade han om för mig - som en annan världsnyhet jag säkert inte kände till - att magläget skulle öka risken för plötslig spädbarnsdöd. Varpå han föreslog mig en DIALOG - kunde jag tänka mig det

Då störtade adrenalinet till, det som jag hållit i schack dagar och nätter under allt detta förberedelsearbete och under de arma tio minuterna i TV-studion, så till den milda grad att skallen började brinna. Jag tittade på honom med värsta stilettblicken och förklarade att han, om han nu hade glömt det, varit den sista att eftersträva någon som helst dialog med mig - "INGEN AV ER HÄXBRÄNNARE HAR NÅGONSIN KONTAKTAT MIG trots mina upprepade inbjudningar till just dialog", osade jag medan svavlet rann: "NI HÄNGDE PÅ MIG EN SKYLT DÄR DET STOD BARNMISSHANDLARE" (demonstration över bröstet) "OCH BARNAMÖRDERSKA" (mera demonstration) och "DU SKA VARA TACKSAM ATT INTE DIN FÖRTALSKAMPANJ TOGS UPP för JAG ÄR URSINNIG!"

Då kom taxin. Jag hälsade på chauffören och undrade älskvärt om den var till mig, och det var den. "Anna, ja! Välkommen!"

Kvar stod Lars H Gustafsson tämligen förintad, blöt som snön på marken. Just då. Någon liten kvarts minut, kan jag tänka mig - en liten, liten pyttestund fick han känna på hur det är att bli respektlöst fälld till marken, försvarslös. Men det har han säkert redan glömt. Inte svårt; det var ju bara jag - inte en hel j-a MOBB

Och vem bryr sig. Någon stor tänkare, eller tänkare alls, är inte Lars H Gustafsson. Hans intetsägande böcker går inte till eftervärlden. Lars H Gustafsson är ett tidens följsamma lackmuspapper.

O:)

[miar70]

miar70 - "överens om SHN också" - egentligen - men hur skulle det se ut om Gustafsson gjorde en pudel :^o Ja jösses. I sin "sömnomsorg" tipsar han om olika - ickemetoder, får man väl säga, som vi möjligen har hört förut:

* Se till att barnen får vara ute tillräckligt mycket varje dag!
* Se till att det är svalt i barnens sovrum!
* Tala gott om sömnen och natten!
* Gör barnets sovplats inbjudande!
* Stäng och släck i tid!
* Skapa trygghetsljud i stället!
* Skapa en kvällsritual som är i stort sett likadan varje dag!

"Allt detta", konkluderar Gustafsson fromt på sid 188, "kan vi alltså kalla den dagliga sömnomsorgen. Det finns inga 'metoder' som kan ersätta den."

Det värsta är att jag förstått att han inte tänker alls i andra banor än sina egna till intet förpliktigande. Han tar verkligen inte till sig all den oerhörda kunskap och erfarenhet jag besitter - jag som personligen kurat över 800 barn och levt med barn i alla storlekar, egna och andras, i snart femtio år (mitt första lilla barn fyllde just 48 år ) natt och dag, dygnet om - och är faktiskt inte intresserad av det heller. På riktigt.

Hans bok "Växa - inte lyda" handlar inte om barn eller barnppfostran. Den handlar om honom själv.

Jag har väl aldrig varit känd för att vara världens bästa människokännare 8) och vad tiden lider måste jag säga att mr Gustavsson verkar vara av den mer insmilande sorten som gärna är gullig när man har honom framför sig men hugger när man vänder ryggen till. Trevligt... ungefär som smulor i sängen.

Han tycker nog själv att han är en hyvens karl som är jädrigt klok också, och förmodligen livrädd för starka, kloka kvinns som du!

Tycker hans bok kan få ligga kvar där i äggkorgen O:)

Puss du bästa från en i "gruppen runt dig"

[Sussi]

Anna, du är bara bäst!!

[TorsMamma]

Ja du Anna, jag skall verkligen inte ifrågasätta ditt tuggumintuggande mer, jag borde förstått att du hade bättre baktankar än de jag kunde komma på.

Go Anna!!! Jag tror också att Lars nu för tiden önskar att han hade haft en dialog med dig när tiden fanns.

Det är ju precis som du säger:

Då undrade han om jag kunde tänka mig att "modifiera" mitt prat om att barn skulle ligga på mage. Jag svarade hult docerande att om han nu hade läst Internationella Sova hela natten, hade han säkert klart för sig att det går hur bra som helst att kura små barn på ryugg också, och att jag beskriver hur man då lämpligen kan förfara, samt att man ju inte kurar små barn under fyra månader, då de kan vända sig själva och alltså bestämma hur de vill ligga. "SÅ DET ÄR BARNETS PREFERENSER SOM AVGÖR." Detta tog han inte till sig på något vis i världen och kommenterade inte. I stället talade han om för mig - som en annan världsnyhet som jag säkert aldrig hade hört talas om - att magläget ökade risken för plötslig spädbarnsdöd Varpå han så fint föreslog en DIALOG, kunde jag tänka mig det

Och då störtade adrenalinet, som jag hållit tillbaka i dagar och nätter under allt detta förberedelsearbete och under de arma tio minuterna i TV-studion, till så till den milda grad att skallen brann. Jag tittade på honom med värsta stilettblicken och förklarade att han, om han nu hade glömt det, varit den sista att eftersträva någon som helst dialog med mig -" INGEN AV ER HAR NÅGONSIN KONTAKTAT MIG trots mina upprepade inbjudningar till just dialog", osade jag och lät svavlet rinna: "NI HÄNGDE PÅ MIG EN SKYLT DÄR DET STOD BARNMISSHANDLARE" (demonstration över bröstet) "OCH BARNAMÖRDERSKA" (mera demonstration) och "JAG ÄR URSINNIG!"

Det är ju just sååå.. att en 4 mån kan väldigt ofta vända sig själv och om de inte vill så kan man ju kura på rygg. Men om de nu sover så gott på rygg kan man ju fråga sig varför man skall kura över huvud taget? Eller???

[Nimrah]

titta så vackert det kan bli ändå! O:)

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 637#241637

[Jannika]

Underbart! Tack för länk, Nimrah.

Han tar verkligen inte till sig all den oerhörda kunskap och erfarenhet jag besitter - jag som personligen kurat över 800 barn och levt med barn i alla storlekar, egna och andras, i snart femtio år (mitt första lilla barn fyllde just 48 år ) natt och dag, dygnet om - och är faktiskt inte intresserad av det heller.

Det här tycker jag är värst. Det fullständiga nonchalerandet av unik kunskap som finns både i Annas händer, hjärta och hjärna. Det är praktik och teori sammanflätade på ett sätt som saknar motstycke och det får noll eller ingen respekt. Inom forskningen pratar man om tacit knowledge, den stora kunskapsbank som människor bär med sig i praktiken, kunskap som sitter i kroppen, men som inte artikulerats (i Sverige ofta översatt till tyst kunskap men jag tycker Ylva Dahlgrens översättning oartikulerat är bättre).

Här har vi en enastående artikulering av den tysta kunskap som så många av dagens föräldrar saknar och den blir bemött med fördömanden och varningar. Det är så respektlöst att jag blir upprörd!

Anna, du borde hyllas och överösas med priser och utmärkelser för din livsgärning, för ditt arbete för barns och föräldrars hälsa och livskvalité, överallt. Inte bara här.

Jannika

[Mammatill2]

Det var just detta inslag i tv4 som fick mig så inspirerad att jag numera både äger Sova hela natten boken och Barnaboken 8) Jag vill helst stänga in mig i ett rum i en vecka och bara läsa, läsa och läsa

[Jannika]

:thumbsup:

[annawahlgren]

Ja du Anna, jag skall verkligen inte ifrågasätta ditt tuggumintuggande mer...

Jag BRUKAR inte tugga tuggummi, häller ur? Det vet du allt

Det är ju just sååå... att en 4 mån kan väldigt ofta vända sig själv och om de inte vill så kan man ju kura på rygg. Men om de nu sover så gott på rygg kan man ju fråga sig varför man skall kura över huvud taget? Eller???

Det kan man verkligen fråga sig

Dessutom får man ju höra från bvc (säkert också från doktor Gustafsson själv, om man skulle fråga) att risken för PSD skulle vara över i och med att barnet kan vända sig till mage. Vilket ju är lögn.

Du skrev någonstans att det "äldsta" dokumenterade fallet av SIDS var det i Australien, där barnet som avled var 1,5 år gammalt. Men i The Guardian (som jag refererar till i krönikan "Plötslig spädbarnsdöd - den enkla sanningen" angående det nya påbudet att samsovning, särskilt på soffan (!) ökar risken för PSD) stod att läsa i samma nummer en mors berättelse om sitt barns död i (dokumenterad) SIDS. Det barnet var 20 månader gammalt

--- vad tiden lider måste jag säga att mr Gustafsson verkar vara av den mer insmilande sorten som gärna är gullig när man har honom framför sig men hugger när man vänder ryggen till.

Hans handlingar talar dessvärre just för den saken. Tilltaget att lyssna på nätmobben - det gjorde man rätt bra i Bjästa också - och agera därefter, dvs marionettsprattla enligt mobbens hätska tillrop ("Anmäl! Anmäl!") utan att ta sig ett enda tvåminuterssamtal med mig, som han i sin bok säger sig "respektera", för att möjligen nyansera nätmobbens hot- och hatbild av Anna Wahlgren, inbjuder inte till respekt.

"Läkaretiskt upprörd", som han skrev på sin blogg (av bl a ett manipulerat videoklipp), anmälde han mig till höger och vänster och tillskyndade, som kronan på bakhållsverket, det sömnsymposium i Malmö där han lekte privat domstol med den anklagades bänk tom. Och såg till att domen föll, stadfästes och skickades ut skriftligen till landets alla barnavårdscentraler och samtliga media.

Och detta skämdes han inte för ett ögonblick. Tvärtom skrev han stolt på sin blogg om symposiet och dess avknoppningar i form av bl a stora artiklar i de största dagstidningarna författade av hans namnkunniga (kvinnliga) protegéer.

Jag är inte ursinnig längre, men jag måste medge att jag känner ett visst välgrundat förakt. Rena sovjetmetoderna Vadå demokrati Vadå "värdighet och värde", som han med sina så mjuka, fina, vackra ord upphöjer till det viktigaste att värna om människor emellan i sin bok Vadå "humanism", ett annat honnörsord i den gustafssonska vokabulären

Gulliga ord, fula handlingar. Riktigt, riktigt fula handlingar.

("Symposium" låter ju också väldigt fint, som högvärdigt smink på den plumpa, rikstäckande persona non grata-domen över mig - undras om herr Gustafsson et consortes känner till att ordet härrör ur grekiskans symposion, som betyder dryckesfest De kanske var FULLA, hela gänget )

.... Men, då såg jag av en ren händelse ett inslag med Anna W och en Lars (?) på Tv4 och jag tyckte det lät som vettiga tankar från Annas sida. Jag surfade direkt in här och fastnade genast för det som jag läste! Beställde snabbt Sova hela natten boken och nu sitter jag här med den i min hand. Jag har bara läst de 4 första sidorna och jag har redan gråtit en skvätt av lycka och av lättnad. Det här känns så RÄTT ---

Vilken värme du sprider i mitt sargade bröst När jag nu läser dina ord igen tåras ögonen IGEN. Av lycka och av lättnad - just det Får de små barnen sova nu snart, äntligen och så skönt - och det får de ju - då var det värt det, för mig också, om du förstår - det var och är värt ALLT :-({|=

Det här tycker jag är värst. Det fullständiga nonchalerandet av unik kunskap som finns både i Annas händer, hjärta och hjärna. Det är praktik och teori sammanflätade på ett sätt som saknar motstycke och det får noll eller ingen respekt. Inom forskningen pratar man om tacit knowledge, den stora kunskapsbank som människor bär med sig i praktiken, kunskap som sitter i kroppen, men som inte artikulerats --- Här har vi en enastående artikulering av den tysta kunskap som så många av dagens föräldrar saknar och den blir bemött med fördömanden och varningar. Det är så respektlöst att jag blir upprörd!

Tack, Jannika. Detta kan inte sägas nog många gånger. Och då är det inte mig själv jag syftar på (bara... ). När jag skrev Barnaboken, och senare Sova hela natten, måste jag ju just artikulera den kunskap som jag tydligen hade med mig Gud vet varifrån, precis som vissa människor har gröna fingrar och andra begriper sig på hästar och andra åter har absolut gehör. Kan man lära ut det Jag tycker nog jag har lyckats rätt bra med det - med att finna och formulera teorierna, vid sidan om - eller som en förklaring till - praktiken, den fungerande. Jag visste ju att jag gjorde rätt; det kunde jag känna och se, där jag gick efter barnens reaktion, den av lättnad och pur glädje. Men VARFÖR var det rätt Tänka, tänka, tänka... ](*,) #-o 8-[

Vi talade lite om det, Jannika när vi sågs häromdagen - härligt var det \:D/

Du undrade då om doktor Gustafsson hade skrivit om Sova hela natten-kuren i sin bok. Och det har han ju. Naturligtvis har han gjort det selektivt - skummat Verktygslådan, Lathunden, Frågor och svar - för sitt enkla syfte att dra SHN över samma kam som femminutersmetoden. Han har utelämnat de bärande teorierna, dem jag är ensam om att ha förstått OCH formulerat. Som till exempel den fysiska och faktiska säkerhetens helt avgörande betydelse Teorierna som förklarar VARFÖR Sova hela natten-kuren fungerar som rena magin - i all naturlig självklarhet.

Och det står honom naturligtvis fritt. Men det är inte begåvat, om man säger

* * * * *

Lars H Gustafsson om Sova hela natten-kuren (sid 206 - 210) i sin nya bok "Växa - inte lyda", Norstedts 2010 (ord för ord, det hela):


*Samma frågor /som tidigare angående femminutersmetoden/ måste ställas också när det gäller Anna Wahlgrens egenhändigt konstruerade metod för att få barn att sova själva, utförligt beskriven i hennes bok INTERNATIONELLA SOVA HELA NATTEN. Metoden sägs fungera på alla barn, bara den genomförs i sin helhet och med tillräcklig konsekvens. På Anna Wahlgrens hemsida finns ett särskilt forum där föräldrar kan få hjälp med att använda metoden med stöd av diplomerade så kallade hjärtebarnskontrollanter.

Anna Wahlgren vill, liksom Berndt Eckerberg, att barnet ska sova i egen säng, gärna i eget rum. Sovplatsen ska vara helt mörklagd och barnet ska inte ha napp. När det vanliga rådet brukar vara att barnet ska ha lugn och ro före insomnandet (se avsnittet om sömnomsorg på sidan 183) menar Wahlgren att barnet i stället ska skojas upp tills det skrattar. Momentet kallas ”skrattet-till-go’nattet”. Barnet läggs sedan bestämt i sängen (eller en rymlig barnvagn) i en speciell position: på mage med armarna upp, benen raka och huvudet åt höger med blicken bort från föräldern. Föräldern breder sedan ut sina händer över barnets rygg och trycker till under tre-fem sekunder – den så kallade ”solfjädern”. Om barnet läggs i barnvagn övergår föräldern sedan till det Wahlgren kallar ”vagning”, som innebär att barnvagnen med bestämda drag dras fram och tillbaka:

(Citat från Int. SHN sid 136) ”Tanken med denna vagning är att LUGNA, inte trösta och inte söva. Därför måste du ta i. Det är BESKED du ska ge, inte en skur av osäkra frågor (eller frågor alls). Här pågår ingen kommunikation. Helt brutalt kan du tänka att barnet ska CHOCKAS tyst!”

Om barnet däremot läggs i en säng (som ska vara en spjälsäng) kan föräldern i stället använda buffning. Barnen hålls fast med vänster hand i en solfjäder över skuldrorna, medan föräldern med höger hand ”buffar” barnet genom att föra det upp och ner i sängen.

Vagning eller buffning är inledande moment i kuren – föräldern ska hålla på ända tills barnet är nära att somna. När barnet känns sömntungt ska föräldern lämna rummet samtidigt som nästa moment introduceras: godnattramsan. Den ska vara rytmisk, läsas med hög röst och upprepas i omgångar om fyra. Ramsan börjar läsas när föräldern går ut ur rummet, och föräldern ska sedan fortsätta med ramsan utanför den stängda dörren tills barnet tystnat. Om barnet skriker alltmer förtvivlat kan föräldern gå in och snabbt upprepa läggningen med solfjädern och sedan lämna rummet på nytt under ramsläsning med hög röst. Detta kan i värsta fall upprepas flera gånger.

Anna Wahlgren betonar i sin bok att föräldern måste uppträda auktoritativt och bestämt. Barnet måste känna att det är föräldern som styr, inte barnet. Ett par exempel ur hennes bok kan illustrera detta. Om barnet försöker resa sig upp menar Wahlgren, i motsats till Eckerberg, att barnet snabbt ska läggas ner igen. Föräldern kan då för att hålla ner barnet i önskad sovställning använda solfjädern under längre tid än de tre-fem sekunder som annars är det normala:

(Citat från Int. SHN sid 134) ”Solfjädern som (kris)verktyg får ta den tid det tar. Den måste då vara så pass kraftfull att lilla barnet inte kommer åt att vända och vrida på vare sig huvudet eller kroppen. Och det är, som du förstår, inte populärt första gången – ingen människa, varken stor eller liten, tycker om att hållas fast. Det tar sin lilla tid innan man tillåter sig känna att man faktiskt ligger ganska skönt och lika faktiskt är ganska trött – mycket trött. Lilla barnakroppen ska bli alldeles sömntung, innan du lättar på och lyfter bort din solfjäder (med ett snabbt avslutande extratryck), så stå hellre lite för länge än för kort.”

Och när Anna Wahlgren senare i boken ger instruktioner om hur man ska bete sig om barnet klättrar ut spjälsängen betonar hon först att läggningen ska ske bestämt och med kraft:

(Gustafsson, citat från Int. SHN sid 134) ”Sätt dig sedan i dörröppningen så att hon kan se dig och syssla med något som INTE har med henne att göra. Så fort du hör att hon tänker börja krångla sig ur sängen, går du genast dit mycket snabbt, utan ord, lägger ner henne igen och gör likadant som förut. Håll på tills hon ger upp försöken. Ropar hon och vill olika saker, svarar du med samma ramsa som du drog förut, modell goddag-yxskaft. För eller senare ger hon med sig och somnar. Kommer hon sedan larvande i natten för att leta rätt på dig, eftersom hon varit så duktig och klättrat ur sängen, gäller det att genast ta henne tillbaka (hon ska gå själv) och göra om proceduren. Ta fram en stol och låt henne klättra i igen. Det får ta sin lilla tid och möda. Tryck till sedan och gå ut med din vänliga men bestämda ramsa x4.”

Här är det alltså ord och inga visor som gäller. När barnet vid femminutersmetoden lämnas ensamt och får skrika sig trött så ingriper Anna Wahlgren mer direkt, lägger barnet tillrätta och håller fast det vid behov. Och med ramsor överröstas sedan barnets gråt.

Kritiken mot Anna Wahlgrens metod har varit hård. Från barnläkarhåll har vi invänt mot att barnet läggs på mage. Vi vet att det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Anna Wahlgren rekommenderar därför att föräldrarna skaffar sig ett andningslarm. Men ett sådant är inte tillförlitligt. Det finns inga bevis för att andningslarm förhindrar plötslig spädbarnsdöd. Det kan bero på att andningsrörelserna vid detta fortfarande gåtfulla tillstånd fortsätter efter det att både pulsen och blodets syrehalt sjunkit. När larmet ljuder är det alltså för sent att ingripa.

Även om man bortser från dessa fysiska risker känner jag mig ändå främmande för Anna Wahlgrens metod för att få barn att sova. I likhet med femminutersmetoden innebär den att barnet tidigt avskiljs från föräldern när det är dags att sova, både rumsligt och känslomässigt. Och det sker på ett inte bara konsekvent utan också rentav bryskt sätt. Liksom Berndt Eckerberg råder Anna Wahlgren föräldrarna att inte lyssna för mycket på sin egen intuition utan lita på metoden och stå starka gentemot barnet. När en ledsen mamma till lille Paul skriver och berättar att pojken fortsätter att skrika förtvivlat när han vaknar får hon först kritik för att hon gått in till honom i stället för att läsa ramsan utanför dörren. Och Wahlgren fortsätter:

(Citat från SHN sid 213) ”Läs på och stärk dig! Det är bara att fortsätta, odla attityden av självklarhet, anlägga lite mer säkerhet (jodå, det kan du) och komma ihåg vad det hela handlar om: lille Paul ska få sin goda sömn.”

Frågan är bara till vilket pris.*

* * * * *

PS Måste ju, efter detta långa citat, smyga in de avslutande raderna i Internationella Sova hela natten, från en mamma Claudia (sid 228):


*Vi är totalt stumma över vilka resultat din metod ger på vår lille kille. Vi är så enormt tacksamma att du finns och för det jobbet du gör och har ägnat ditt liv åt. Vi har fått en helt fantastisk kille som äter som en häst, sover som en stock och som är så lycklig, trygg och glad hela dagarna – han riktigt tjoar av glädje.

I dag fyller han exakt 18 månader, och vi började med din kur för en vecka sedan. Efter över 17 månaders trugande och kaos och utredningar på BVC så började vårt hjärta äta med en enorm aptit redan efter andra dagen på kuren. När vi lägger honom på kvällarna somnar han med en lycklig suck och protesterar ingenting när vi lämnar rummet.

Alla tips som vi prövat från BVC har varit direkt värdelösa och troligtvis utsatt honom för ännu fler vargar allt eftersom.

Vi är så enormt lyckliga. Det bästa av allt är att man riktigt ser hur vår lilla goding utvecklas i rasande takt i bland annat talet, och hur han är så otroligt trygg och stolt i sina rutiner. Han fullständigt sprudlar av glädje och livsenergi. För bara någon vecka sedan var dagarna fyllda av övertrötthet, trugande, grinighet och uppgivenhet.

Tack, Anna!*

O:)

[Luvisen]

Ville bara säga att jag studsade på orden "...våldsinslag, som att hålla fast..." fr Dr Gustafsson...vad hade han tänkt sig för solfjäder eller buffning?
Tur att han inte kurat ngt barn...

Däremot är det tydligen helt ok att rekommendera böcker på BVC som "Att vääxa och utforska världen" där flertal föräldrar om hur de tar bryskt i sitt barn vilket ger en känsla att legitimitet. Det är helt normalt...Jo, normalt som i vanligt förekommande men rätt? Tror inte det....

Kram

[Luvisen]

Ursäkta felslag och borttappade ord men du kanske förstår ändå
Lite trött härborta

/Luvisen

[annawahlgren]

Ursäkta felslag och borttappade ord men du kanske förstår ändå Lite trött härborta

Här med, om man säger Jag hajar, Luvisen

Man kan ju undra, så där en passant, om det verkligen är försvarligt att använda "kränkande våld" när ett barn, som absolut inte VILL sitta fastspänt i bilbarnstolen utan "skriker förtvivlat", ska pressas fast där i alla fall, med rena brutala kroppskrafter Är det inte bättre att ta barnet i famnen och trösta och ställa bilen i garaget så barnet SLIPPER Alternativt köra på och låta ungen flyta fritt i bilen

Det är svårt att somna om man inte får ligga ner.

Men nu ska vi inte vara elaka

* * * * *

Rätt ska vara rätt. I mitt inlägg ovan skrev jag att jag citerat ALLT Lars H Gustafsson skrivit i sin bok om Sova hela natten-kuren, ord för ord. Det var nu inte riktigt korrekt - det fanns lite till (sid 215):

Samma frågor /som: Hur påverkas det ömsesidiga samspelet mellan barnet och föräldern när föräldern instrueras att negligera barnets skrik?/ måste ställas också när värdet och riskerna med Anna Wahlgrens metod ska bedömas. Här finns ingen forskning gjord över huvud taget. Men Anna Wahlgren och gruppen runt henne fortsätter att okritiskt propagera för metoden i sin helhet, trots de allvarliga invändningar som riktats mot den under senare år.

Just i dag fick jag via PM (ännu) ett underbart exempel på hur "gruppen runt henne fortsätter att okritiskt propagera" - dvs hur en av mina diplomerade SHN-kurare hjälpt ett litet barn och en familj (tillsammans med min bok Internationella Sova hela natten). I verkligheten.

Ty små barn är VERKLIGHET, Lars H. De sorterar inte under kvasipsykologiskt skrivbordssvammel. Den sortens "forskning" kan vi vara utan. Jag har sagt det förut (i krönikan med samma namn) och jag säger det igen: SE PÅ BARNET O:)


*Hej Anna! Ville bara tacka dig från hela mitt hjärta för att din metod finns nedskriven.

Jag och min man har en snart 6 månaders son, som har sovit som en kratta sedan han föddes. När det var som värst (strax innan kurningen) vaknade han 4 gånger i timmen dygnet runt! Skrev ett desperat inlägg på ditt forum och mailade samtidigt till dina certifierade kurare. Fick tag på X som bor i XX och som lovade att hjälpa oss. Hon är sååå duktig och så himla hjälpsam. Hon var här och tog en fika och hjälpte oss med lite goda råd inför kurningen. Sedan har hon backat upp oss till 100 %. Utan henne så vet jag inte om vi hade fixat det!

I natt sov lille M 12 timmar i sträck. Dagslurarna sitter, och vi har en bebis som är glad, äter som en häst och utvecklas i raketfart. Och föräldrar som för första gången faktiskt tycker det är mysigt med barn!

Vill bara att du ska veta vilka guldklimpar du har lärt upp och hur otroligt hjälpsamma de är! Och tack ännu en gång för alla dina goda råd, och stå på dig, vi vet ju hur bra din metod fungerar!

Mamma x, pappa x och lille M.*

O:)

[Jannika]

Jamen, lite forslkningsanslag hitåt så ska vi nog få ihop en studie om SHN! Gnäll, gnäll och lite verkstad. Som vanligt. Och folk kurar på eller ännu hellre standardmodell:ar utan att bry sig så värst om herr Gs synpunkter.

Det jag tycker verkar genomgående är att kritikerna tror att man ska solfjädra, vagna och buffa vid varje sovtillfälle tills tidens slut. Det gör man ju bara i kuren! Kurar gör man bara med barn som lider av sömnstörningar. Och det vet vi ju hur sömndeprivation påverkar både humör och personlighet. Man kan egentligen inte säga mycket om ett barns "sätt" förrän det sover som folk, det har vi ju sett otaliga berättelser om här på forumet. Och i verkligheten. Rena metamorfoser från gnäll och gnöl till levnadsglada barn med aptit på både mat och livet.

Det rör sig om ett par dagar som man är så kroppsligt och i handling aktiv med lugnande insatser (varför skulle man vilja använda tillvägagångssätt som inte lugnar? Det är ju själva grundtanken med SHN!), sedan sköter ju skrattet-till-go'nattet och ramsan hela härligheten. :thumbsup: Därför att då vill barnet sova alldeles av egen maskin - när det är lugnt och tryggt.

Här hemma lägger sig alla barn samtidigt efter att vi har läst en bok, busat eller hoppat på hoppmadrassen. Jag och min man turas om att stoppa om våra fyra med en puss i pannan och ett nattinattisovsågott. Sedan lämnar vi barnen i mörka, svala rum utan att de somnat, det sköter de så bra själva, och jag och min man går ner i köket och fixar det sista tillsammans.

Jag har aldrig under mina sju år som förälder haft ett barn som vandrat in till oss på natten. Inte en gång! De sover sig igenom feber, tandsprickning och you name it. Är de ledsna eller om de har drömt en mardröm går vi in stoppar om dem och går ut med en ramsa. That's it.

Sist det var dramatik var när vi hade magsjuka. Då plastade vi in madrasserna och hade nya lakan på stand-by. En av oss bar ner det nedkräkta barnet till duschen medan den andra bäddade rent. Upp med ungen igen, stoppa om och en ramsa. Och de somnade om tills nästa kräka kom. Vi hann också sova emellan. Får man sova tillfrisknar man snabbare. Såklart. Det vill ju barnen också. Både sova och bli friska.

Herr G ser möjliga våldsamheter i föräldrars kurande men de våldsamheter jag ser är mot barnet som inte finner ro att sova sina hela nätter. Så många små barn med ringar under ögonen, snoriga och bleka av sömnbrist. Det är att våldföra sig på barnets framtid, hälsa och själ.

Och om man har barn som vaknar titt som tätt, sover i föräldrarnas säng men föräldrarna - och framförallt barnen! - verkar må bra av det. Fine. Live and let live. Men vi lever i en annan verklighet och den gillar vi.

Jannika

[ilindstrom]

Jannika fantastisk bra samanfattat. Jag var bara tvungen att lämna ett litet avtryck. Jag läste, jag njöt och jag blev varm i hjärtat av att läsa dina kloka ord.

kramar
Ida