"Det är min favoritbok", sa jag.
"Det är min favoritbok", sa han. Han vände och tittade på baksidan och fick se fotot av Anna.
"Hon har ett skratt-hjärta!" sa han.
"Ja, titta! Det har hon!" (Han såg att hon har ett halsband på sig och skrattar gör hon. Jag har också ett halsband med ett guldhjärta i. När han trycker på hjärtat skrattar jag
. Han kallar det för skratt-hjärtat.) "Hon heter Anna Wahlgren och det är hon som har skrivit boken", fortsatte jag.
"Anna Wahlgren", härmade han efter bästa förmåga.
Han vände på boken igen och tittade på framsidan igen.
"Vad heter han?", frågade han och pekade på bilden av killen med kepsen.
"Det vet jag inte, men vi kan kanske kalla honom Barnie", sa jag förvånat.
"Barnie, det blir bra mamma", sa han.
Jag tyckte det var så mysigt att han sa att Anna har ett skratthjärta eftersom hon bidragit med så mycket glädje i vår vardag och finns i mitt hjärta. Kanske har hon ett hjärta fyllt av skratt också? Det tror jag.
