Erfaranhet Nattskräck?

[Sagasmamma]

Hej

Tänkte höra om det är någon som har erfarenhet av nattskräck? lilla hjärtat vaknar ibland alldeles förtvivlad och i princip okontaktbar.

Då min man numera tar nätterna har han blivit väldigt illa berörd och tänt och försökt lugna henne med sång sånt och det kan ta en bra stund innan hon kan somna igen. (han är inte är så insatt i "kuren", jag har försökt att backa undan då vi mest blir osams på natten om båda är vakna-och det leder ju inte till god sömn för någon)

Nu var jag själv uppe i går kväll när en attack kom och det var vansinnig obehagligt -inget fungerade för att bryta hysterin, på den stund som det att gå till hennes rum hade hon gråtit kudden genomblöt och hela lilla kroppen skakade. vare sig buffning, solfjäder eller plocka upp fungerade. Maken kom springande efter en stund (såklart) tände och tog över.

Jag läste lite om nattskräck idag och det stämmer rätt bra på hennes beteende och undrar om någon har bra råd angående detta. Skall man lugnt stå kvar med barnet storgråtande och hålla lugnt utan att tända? Kan man plocka upp eller skall man ha kvar dem i sängen?


PS -jag vill inte ha några pekpinnar om att jag låtit mannen "förstöra" kuren, han skall vara hemma länge till och gör ändå som han vill när jag jobbar, det är ju han som går upp om det skulle vara något på natten. Även om jag tror och har sett resultat från kuren och AW-metodik får jag se till husfriden. Det är bättre för henne att ha föräldrar som håller sams, även om beskeden blir lite svajiga vid de nattliga frågorna, än föräldrar som bråkar både på nätter och kvällar. Jag har i alla fall lyckats få till tanken på fasta tider, social delaktighet och utevistelse och att låta henne få "forska" i fred.