Akut hjälp behövs!

Nacka07 · Inlägg av **Nacka07** » ons 31 mar 2010, 21:05

Har kurat min 7,5mån gamla dotter sen ca 4 veckor tillbaka med ok resultat. Vi lyckades dock aldrig komma över vargtimmen vid 5- 5.30. Men har mer eller mindre accepterat det. För två dagar sedan hände något. Helt plötsligt kan jag inte lägga ned henne i spjälsängen när hon ska sova (vid 19.00), hon är trött, mätt och glad. När jag lägger ned henne så börjar hon gallskrika och slänger sig runt på rygg, gång på gång på gång. Det går inte att få henne lugn utan det är ett helt annat skrik än när vi kurade henne för några veckor sedan. Igår gav jag upp efter 20 min (inget fungerade. Inte ligga på mage (vilket hon gjort sen hon föddes), inte buffa, inte ramsa). 20 minuter låter inte länge men hon var mer eller mindre hysterisk. När jag tog upp henne somnade hon på min axel, jag lade ner henne och hon sov till 5.30. Idag kunde jag inte lägga ned henne på dagen när hon skulle sova middag, hon blev hysterisk på en gång - men somnade direkt i vagnen istället. Ikväll lika dant, så fort hon kom ned i spjälsängen, hysteriskt skrik och upp i krypställning för att slänga sig runt på rygg. Tillslut tog jag upp henne och hon somnade nästan direkt i min famn. HJÄLP!! VAD HÄNDER?

Luvisen · Inlägg av **Luvisen** » tor 01 apr 2010, 09:32

Hej!

Det där låter inte så bra... Säg mig: När det gäller vargtimmen så skrev du att du mer eller mindre accepterat det. Hur menar du? Gav du upp eller pröva du ut olika strategier systematiskt eller?

Berätta!

Det ska nog bli ordning på detta. Mer info behövs dock.

Värme fr mig till dig /Luvisen

Anna09 · Inlägg av **Anna09** » tor 01 apr 2010, 13:42

Hej!

Med tanke på hennes ålder tippar jag på 8-månaders ångest.

Har du Barnaboken, senaste utgåvan? Köp den i så fall! Det är den bästa investering du kan göra i dig själv och ditt barn, framförallt förhållningssättet gentemot dessa förändrande perioder som 8-mån ångesten ändå är.

Här på forum finns också bra trådar:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... sc&start=0

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ght=#97218

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ght=#96239

Läs och bli visare om denna period. Det är inget fel på varken din dotter, det ni kurat eller det resultat ni uppnått. Hon ställer bara nya frågor eftersom hon nu uppfattar världen på ett helt nytt sätt: genom en medveten egen individs ögon. Och vem hade inte tyckt saker varit läskiga då helt plötsligt?!

Så lugna och tryga föräldrar med stabila förutsättningar, så få förändringar som möjligt underlättar denna period.

Läs, läs och läs om detta så skall du se....

Det går över och tänk på vilket levnadsmönster ni vill ha då det hela är över och så börjar du det arbetet redan nu.

Tydliga och lugna svar. Ingenting är fel på det ni infört eller gör. Hon behöver bara fråga extra nu.

:thumbsup:

Luvisen · Inlägg av **Luvisen** » tor 01 apr 2010, 14:50

Jag uttryckte mig klumpigt. Menade inte att era resultat eller erat jobb var fel. Verkligen inte.

Menade bara att det är jobbigt när ens älskling blir så förtvivlad och man själv blir så villrådig.

Värme/Luvisen

Nacka07 · Inlägg av **Nacka07** » tor 01 apr 2010, 19:33

Tack för era svar! Ska genast leta upp BB boken igen i bokhyllan. 4:e kvällen (min man har precis fått vår dotter att somna) som vi fick ta upp krama. Sen somnade hon i famnen och sover nu gott i sin säng (på mage). Hon har varit jätteglad hela dagen (har alltid ett suveränt humör), sov i bilen samt vagnen under dagen (det verkar aldrig framkalla problem). När hon skulle lägga sig nu var hon mätt och glad in i det sista men samma procedur - tar i av alla krafter och slänger sig över på rygg, gång på gång på gång. Går man ut någon minut och säger ramsa från dörren eskalerar paniken hos henne, säger man inte ramsa är det samma resultat. Min man försökte buffa, men för att hon skulle ligga still hade han behövt ta i och hålla fast henne med solfjäders grepp och det känns ju definitivt som fel metod (med tanke på att skriket eskalerar). Tror absolut på 8-månaders ångest är orsak. MEN hur vänder man situationen? Vi är mycket stabil familj med jättesnäll storasyster på 3 år, har ingen frustation vad gäller mitt humör - vill bara hjälpa lilltjejen att få somna in i lugna former. HUR kan man få henne att tycka det är skönt att läggas ned med oss ramsandes ut ur rummet? Ska man vänta in att denna period är över? Kan även nämna att vi hade dop i helgen på ö med farmor/farfar/farfars respektive/mormor /morfar samt morbror. Då var det inga problem att lägga henne i resesäng vi rätt tid- men det kanske har påverkat? (dopet gick jättebra - strålande humör- särskilt när hon i 2 timmar satt i mitten av ett långbord -gillar vara i centrum).

Vad gäller vargtimmen så har jag hört henne vakna någon gång mellan 5 och 5.30. Hon har då jollrat en stund (10-15 min) innan rop/skrik har börjat, vilket alltid har varit på grund av storbajsat. Byter på henne och sen är hon på strålande morgonhumör till frukost i form av gröt (1,5 portion)kl.07.00. Kan ligga i vår säng med leksaker och leka alt följa med min man när han rakar sig/duschar och sitta på badrumsgolvet med leksaker.

Tack för input

Luvisen · Inlägg av **Luvisen** » tor 01 apr 2010, 20:25

Hej igen!

Min son hade ångest med stort Å. Kurade honom när han var 8 mån och det var riktigt tufft ibland. Men det gick ju! Sedan har det gått jättebra men helt plötsligt började det bli knas med 1:a dagsluren och då ställde han sig upp på direkten och skrek och hade sig. Men jag kände verkligen att det var min uppgift i det ögonblicket att hjälpa min son att komma till ro. Han hade ju behov av sömn, det vet jag. Så jag gav honom en solfjäder men först var jag tvungen att lägga honom ner medans han sprattla och grät. Jag kände dock aldrig att det var så här ](*,) kände bara att hans kropp var vild och behövde först ett statiskt grepp. Under detta grepp skickade jag följande medd i tanke: Känn att mamma inte ger upp, hon finns här för dig. Han slutade då att ställa sig upp. Då la jag på lilla filten kvick och sedan solfjädra . Han grät och försökte ta sig loss så visst blev det lite mer tryck fr min sida MEN inte så det gjorde ont så klart

Men helt klart bestämt. Då slutade han att röra sig och slutade gråta inom 2 min som AW säger och då kännde jag än mer tillit till att detta är rätt. Sedan väntade jag på tungandning men det tog sina 10 min. Då halvsov han. Först då ramsade jag mig ut.

En annan grej är att ett tag just under 8mån ville han inte ligga på mage och då gav jag honom mjuksolfjäder på bröstet...det fungerade. fast jag var tvungen att ha mitt ansikte bortåt så han inte kunde se det. Fick lite ont i nacken men det funkade ju

Väntade då också till han typ sov då innan jag viskande ramsa på väg ut.

Kom ihåg att det var väldigt varierat hur jag skulle ramsa för att han skulle ta emot den. Ibland var jag tvungen att viska, i bland småsjunga och ibland säga det med världens tråkigaste röst i normal ljudnivå...Det var liksom bara klurigare hur man skulle ramsa.

Eftersom ni har det skoj på dagarna så kan det inte vara det som trasslar :-k. Mkt skratt och mkt teater fr känns ju helt rätt för att lätta på ångest. Iofs sig tyckte jag ibland att den social delaktigheten var tvungen att verkligen bli ordentligt genomförd. Så att han verkligen kände att han var med liksom. Han var ju bra liten men jag såg verkligen till att han fick vispa ihop gröten eller nåt. Det var lite meckligt att hålla honom och så men det gjorde verkligen skillnad. Såg att det stärkte hans självförtroende och han liksom kunde själv se och känna att han är med i familjen... om du förstår vad jag menar.... Det borde ju vara lätt fixat tänker jag då eran tös verkar nöjd och belåten i övrigt. Och du verkar lugn som en filbunke i sista inlägget...

Hoppas ngt av detta var till ngn hjälp.

Värme/Luvisen