Skaffa barn med bekant

cissii · Inlägg av **cissii** » fre 12 mar 2010, 11:37

Hej

Inte sagt att det här gäller mig nudå....8) .
Men är det någon som har erfarenhet av att skaffa barn med kompis/bekant/någon annan variant. Hur funkar det? Dum idé/bra idé? Några tankar?

Inlägg av **annawahlgren** » lör 13 mar 2010, 22:16

Ja, här är en

Jag frågade en vän. Det kunde man göra på 70-talet (då kvinnor glatt kunde gå ut på krogen, ragga upp någon, låta sig befruktas och säga ingenting). Min vän fick frågan: "Skulle du kunna tänka dig att göra mig med barn - inga rättigheter, inga skyldigheter

" Han funderade några dagar och sa sedan ja.

Historien står i Mommo...

cissii · Inlägg av **cissii** » lör 13 mar 2010, 23:19

Hej

Jag har ju läst om det i Mommo. Och precis så funderar jag på att göra. Men undrar bara hur man gör sen, hur säger man om pappan till barnet, tänk om pappan vill ha att göra med det hela sen ändå?
Men Celeste behöver syskon, och jag har vill ha fler barn och jag vill inte ha en man.
För ego?

Inlägg av **annawahlgren** » sön 14 mar 2010, 14:27

First things first, tänker jag.

Ingen vet ju någonting om framtiden och den kan falla väl ut, eller mindre väl ut; det får man ta hand om när den tiden kommer (eller barnet gör det själv, eller inte). Huvudsaken måste väl vara att man är helt öppen i en överenskommelse med icke-pappan, så att båda vet vad de gör och varför - i varje fall NU.

Ensamstående mammor adopterar. Det är tillåtet numera. Folk inseminerar sig med anonym avsändare, om man säger. Man får tacka barnet som den gåva han/hon är. (Och lite lagom ego tacka sig själv för att man gav just detta barn liv, som näppeligen skulle tillkommit annars

)

Var sak har sin tid. Jag skulle inte dra mig. Men vara klar, tydlig, vänskapligt sann och lojal. Och karln kan ju faktiskt säga NEJ. Folk är (förhoppningsvis) vuxna

cissii · Inlägg av **cissii** » sön 14 mar 2010, 16:04

Tack Anna

Ja, egentligen är det väl inte sådär jättestor skillnad. På något sätt känns det mer ego som att man skaffar barn för sig själv enbart. Men det gör man väl oavsett. Människor finns det ju gott om, så man behöver inte skaffa barn för arterns överlevnad direkt. Färgad man är av samhälle och liknande alltså.

Faktum är att jag har ja redan

. Så nu återstår bara beslut och själv skaffandet. Lycka till till mig själv. Och tack Anna.

Inlägg av **annawahlgren** » mån 15 mar 2010, 22:45

Underbart. Stor kram

Genom alla år har jag aldrig hört någon ångra ett barn.

Oavsett.

Solglimt · Inlägg av **Solglimt** » lör 20 mar 2010, 14:45

Lycka till Cissii! Klart du ska ha syskon till ditt barn. Jag skulle inte tveka.

cissii · Inlägg av **cissii** » sön 21 mar 2010, 22:06

Tack Solglimt, det betyder mycket att du uppmuntrar.
Det har visat sig vara en fråga med starka åsikter från flera håll det här

Så positiv respons är fantastiskt! Tack.

Sofiapia · Inlägg av **Sofiapia** » sön 21 mar 2010, 22:26

Jag läste ditt inlägg och blev så glad, men det kändes inte som min sak som okänd att lägga mig i

. Nu kan jag inte hålla mig ändå

Du är en alldeles underbar mamma. Man blir alltid så glad av att läsa dina inlägg. Så klart du ska försöka få ett barn till om du vill det. Bättre mamma och syster får man leta efter. Resten är inte så mycket att bry sig om. Barn är det bästa som finns!
Följ ditt hjärta och lyssna inte på en massa skitsnack!

Stort lycka till oavsett vad DU väljer!

cissii · Inlägg av **cissii** » mån 22 mar 2010, 21:54

TACK!

Åh, vad fint skrivet

Tack, nu känner jag mig ännu mer uppmuntrad och glad!
Tänk Celeste som storasyster tänker jag nu. Det måste ju bara hända

Sussi · Inlägg av **Sussi** » tis 23 mar 2010, 20:49

Ja, varför inte? Jag säger också lycka till

Låter som en kanonbra lösning!

Kalaskakan · Inlägg av **Kalaskakan** » lör 27 mar 2010, 21:55

Ha ha ha, du vet redan att jag är helt och totalt pro-din idé.
Nu är jag bara så hyskeligt ouppfostrat nyfiken på när det blir

Snart snart snart, jaaaa!? Snart blir Celeste stans coolaste och bästaste storasyster till lillsyskonet

Jaaaaa!

cissii · Inlägg av **cissii** » mån 29 mar 2010, 23:36

jaduu kalaskakis 8) om du var online på fb någongång så kan jag berätta......

.

CiL · Inlägg av **CiL** » fre 18 jun 2010, 01:52

Det finns miljoner sätt att se till att ett barn får komma till. Jag blir glad varje gång jag ser hur det kämpas för att en ny människa ska få komma till!

Allt stöd till dig i de vägar du väljer!! Jag läser också dina inlägg med stor respekt och är övertygad om att ett barn som kommer till dig får en mycket god plats!

I min anhörigkrets har barn kommit till på allehanda vägar. I kärnfamiljer som består och förgår. Som passionsbarn som sedan måste ha hjälp av myndigheter för att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Och som barn till kärnfamiljer som lyckas komma igenom svårigheter. Som barn till enkönade par som lagligen eller vad som ses som olagligen kommit till. Som barn till föräldrar som kämpat genom (för mig) hemska hormonbehandlingar och äggdonationer. Men vem tänker på det när individen sedan står där? Och som barn till föräldrar som valt att adoptera. Och som barn till ensamstående som på många olika vis sett till att de kom till. Som aldrig tänkt att leva med varandra. Som var eniga om det, eller där bara den ena var det.

En sak tycker jag är viktig. Att man som förälder, en eller två eller fem till ett och samma barn, kan berätta för barnet om hur det kom till. Tillblivelsen. Och att man kan göra det med stolthet. Kan man inte berätta en lycklig tillblivelsehistoria så är det bra att hitta en sådan.

Det är inte bra att som människa ha en historia om hur man kom till som en som man, och ens föräldrar, måste skämmas för. Det går visserligen, men är svårt att leva med.