Hur bäst kura en 2åring?

[Mammamim]

Hej! Vi vill kura vår 2åring som är trött om dagarna, vaknar för tidigt och ffa vaknar för många gånger om nätterna.
Han har varit en nattvandrare sedan han mkt effektivt och snabbt lärde sig att klättra ut ur spjälsängen vid 16 mån ålder. Som det varit de senaste veckorna så somnar han nu själv i sin säng, i eget rum, medan jag eller pappa sitter tysta och stilla på en stol strax bredvid. Vid midnatt kommer han tyst tassande in till oss och försöker krypa upp till mig. I början lät vi honom sova hos oss men sedan några veckor tillbaka leder jag honom tillbaka till hans rum och säng. Tidigare fortsatte han att komma tassande in till oss flera gånger varje natt och ingen fick sova ngt, så jag började sova sista halvan av natten i en extrasäng inne hos honom. Han ville helst då hålla handen eller mysa med mitt hår men har nu lärt sig att komma till ro utan fyskontakt. Jag försöker vara så tråkig och tyst som möjligt. Men sömnen blir dålig både för honom och för mig. Han vaknar ett par gånger per natt, liksom för att checka att jag är kvar. Är jag inte det, springer han runt i lägenheten och letar tills han hittar mig. Pappa accepteras inte alls om nätterna, det blir illvrål och nästan hysteri.
Jag har nu läst SHN-boken och inser att jag bundit ris till egen rygg och egentligen förstärkt hans känsla av att "vargen faktiskt kommer eftersom mamma lägger sig här inne hos mig".
SHNkonceptet känns helt rätt och jag är övertygad att det är bra för sonen och för oss andra! Nu har han fått denna vana om nätterna, som vi gett honom och jag är helt inställd på att byta ut denna vana till att sova hela natten själv i egen säng.
Annars är han en lång, stark, glad och social grabb.
Jag har läst boken två varv nu men har ändå ett par funderingar kring det möjliga värsta scenarie som kan bli första natten: han vägrar att lägga sig i sin säng om inte jag sitter bredvid i rummet, kommer att springa upp och försöka komma ut ur rummet och vara argt hysterisk, möjligen ledsen. Jag är inte säker på att jag är stark nog att hålla honom nere med solfjädern. Är det det som gäller? Även om han ligger, jag solfjädrar 10 sek och ramsar ut och fortsätter att ramsa på väg från rummet så kommer han att springa ut ur rummet så fort han kan. Ska jag sitta på en stol utanför dörren, lite synlig för honom, men helt inbegripen i ngt annat, som beskrivet i boken? Ska vi utgå från att sitta på en stol utanför dörren de första nätterna? snabbt färdig att tyst leda tillbaka honom till hans säng så att han själv kan klättra upp? Och ramsa ut. Ska dörren vara nästan helt stängd? Jag vet att det ska vara mörkt och svalt i hans rum.
Jag är tacksam för, och behöver, er hjälp.

[annawahlgren]

Välkommen är du

Så skönt att ni alla ska få sova till slut :-({|=

Börja med att återintroducera spjälsängen, tycker jag. Han kommer att bli glad över sitt "hem" (som har varit borta och vilat sig lite bara... och ska återinföras som en härligt glad överraskning)

Spjälsängen ger åtminstone ett initialt motstånd, medan han slinker ur en öppen säng innan du ens hinner ur rummet. Låt honom behålla sin kära gamla säng till åtminstone efter trotsåldern! Att han klättrade ur, då, skulle föranlett er inte att byta till ökensäng utan att införskaffa en repstege eller en klättervägg åt honom Så hade han slutat med det och klättrat på rätt ställe, om man säger.

Hur som helst, ställ sängen så att han INTE kan se er genom dörren på glänt. En liten ommöblering kan också hjälpa till att signalera den nya ordningen.

Två nätter får ni vaka. Och vi får börja där.

Inget stolsittande som märks, alltså. Ingen närvaro i rummet. Däremot ska bössorna laddas hörbart UTANFÖR rummet, bortvänt från honom, utåtvänt (mot vargen). Jag tror du hittar en del matnyttigt i Frågor och Svar-kapitlet

Sitta stol gäller större barn som man kan behöva gräla på, om du förstår vad jag menar. Er lilla pojke behöver LUGNAS först och främst. Därefter ska han övertygas om att han är SÄKER i sin säng hela natten lång. HAn ska inte uppfostras, om man säger så

LYCKA TILL O:) Ni går härliga tider till mötes.

[Mammamim]

Tack för ditt svar, Anna.
Jag har läste svaret flera gånger för jag kände att det bar emot att sätta upp gallersidan på hans spjälsäng. Vi plockade bort sidan förra sommaren och det kändes konstigt att nu "göra en bur" till honom. Men nu har jag funderat ett par dagar och inser att han antagligen ( läs; definitivt) ser det ur en annan synvinkel av ökad trygghet i stället. Vi kör på torsdag!
Jag har en plan så här och undrar om du tror att den blir bra:
Under torsdagen sätter jag på sidan på hans spjälsäng och möblerar om i hans rum så att han inte kan titta ut i korridoren från sin säng. När det är dags för nattning så separerar vi på sagoläsning och nattning med att han får dricka välling och läsa saga samtidigt. Därefter borsta tänder och hoppa och busa runt kort efteråt. Därefter klättra upp i spjälsängen och förhoppningsvis lägga sig ner med en kort introduktionsramsa och solfjädertryck. Sen ramsar jag x 4 ut och bort. Klättar han ut, går jag in och leder honom tyst tillbaka och upp i sängen och ramsar mig ut. Protesterar han, men är kvar i sängen, så ramsar jag till honom utifrån korridoren utan att vara synlig. Jag ramsar så många gånger som behövs för att han ska tystna och avslutar med en mjuk och fin ramsa så att han får ramsan med sig in i sömnen. I korridoren låter jag det vara tänt och dörren är ett par cm på glänt så att han kan höra mig och se ljusstrimman.
Varje gång han kommer ut ur sängen leder jag honom tyst tillbaka och ramsar mig ut. Och så vidare.
Hur låter den planen?
Vad gör jag om han vägrar att klättra upp/ in i spjälsängen? Ska jag lyfta i honom då? Fortfarande utan ord? Vad gör jag om han vägrar att lägga sig ner men är kvar i sängen? Ramsar jag mig ut och hoppas på att han lägger sig ner av trötthet? eller ska jag försöka mig på att hålla honom med solfjädern? Tror inte helt på att jag kan det sistnämnda, han är lång och stark.
Får man under första natten ramsa under det att man gör solfjädern, för att hjälpa till att lugna, eller bör man bara ramsa sig själv ut även första natten?
Jag hoppas du har möjlighet att svara.

undrande mammamim som ser fram emot torsdagen

[Susanne G]

Hej!

Det låter som en jättebra plan. Glöm inte att låta lillkillen vara med om att fixa i rummet. Prata gärna högljutt om hur fint det blir och vilken skön och mysig säng han har.

Jag skulle lyfta upp honom direkt i sängen. Då kanske han inte tänker att han kan ta sig ur. Man vet aldrig.
Jag hade lagt honom direkt ner och bäddat över med täckte. Klappat lite på huvudet och sagt första versen när jag var på väg från sängen. Om han sen ställer sig upp direkt när du är på väg ut så gör han det. Så länge han är i sängen är det ok. Vissa barn bökar runt en del innan de kommer till ro.

Susanne

[annawahlgren]

Men nu har jag funderat ett par dagar och inser att han antagligen ( läs; definitivt) ser det ur en annan synvinkel av ökad trygghet i stället.

Ja. Tänk dig att försöka sova i en öppen fåtölj, med tre sidor men inte fyra. Den inbjuder till att gå upp och därifrån, förr eller senare. Det är som att ha en dörr öppen. Man söker sig ett slutet rum för att kunna sova gott.

Därefter borsta tänder och hoppa och busa runt kort
efteråt. Därefter klättra upp i spjälsängen och förhoppningsvis lägga sig ner med en kort introduktionsramsa och solfjädertryck.

Pass på så att du inte söker ett nytt mönster nu, ett som du hoppas och tror ska fungera alltid och på samma sätt Sova hela natten-kuren är en PROCESS. Det gäller att lyssna. Lyssna och känna sig in. Lyssna och anpassa. Lyssna och gå vidare, mot målet

Så nej, när han läggs ska han vara skrattig och glad och parkeras i spjälsängen, glatt och fint, inte klättra upp själv. Du kan säga något trevligt (ett vanligt godnatt) medan du lägger tillrätta, armarna upp, benen ut, huvudet åt ena eller andra hållet, och så en lätt solfjäder på det som trycker till en smula och meddelar lilla barnahjärnan att all aktivitet upphör. Sedan går du genast därifrån med ramsan x 4, hög och glad, bortvänd och utifrån, och den måste du öva upp: den ska vara HÖG, glad, vänlig men bestämd och punktsättande.

Klättrar han ut, går jag in och leder honom tyst tillbaka och upp i sängen och ramsar mig ut.

Eftersom du / ni vakar de två första nätterna ska han inte ens kunna drömma om att klättra ur sängen. Ni hör hans ansatser ögonblickligen. Då är det bara att snabbt pila in och lägga tillrätta igen, enligt ovan, och ramsa lugnt och glatt och betryggande på väg ut (mest utanför, där ni ju laddar bössan).

Protesterar han, men är kvar i sängen, så ramsar jag till honom utifrån korridoren utan att vara synlig. Jag ramsar så många gånger som behövs för att han ska tystna och avslutar med en mjuk och fin ramsa så att han får ramsan med sig in i sömnen. I korridoren låter jag det vara tänt och dörren är ett par cm på glänt så att han kan höra mig och se ljusstrimman.

Helt rätt Det låter bra. Men öva upp ramsan på varandra När man kommer så långt som till barnet måste man vara tveklös och veta exakt vad man gör och varför. I den beramade Attityden av Självklarhet!

Varje gång han kommer ut ur sängen leder jag honom tyst tillbaka och ramsar mig ut. Och så vidare. Hur låter den planen?

Han ska inte komma ut ur sängen överhuvudtaget, se ovan. Men OM han skulle hinna göra det, säger du hara "hopp i säng" och leder honom tillbaka i handen, vänligt men bestämt. Ha då en pall på plats så han kan kravla sig över själv. Prata inte mera. Lägg tillrätta (nu, de första gångerna), solfjädra mycket kort och GÅ, med ramsan.

Vad gör jag om han vägrar att klättra upp/ in i spjälsängen? Ska jag lyfta i honom då? Fortfarande utan ord?

Han "vägrar" inte, om du bara har rätt, lugn Attityd av Självklarhet. PÅ NATTEN SOVER MAN; allt annat är missförstånd, typ .

Glöm inte att små barn VILL sova, precis som alla vi andra. Din uppgift är bara att överbringa SÄKERHETEN till honom, den faktiska och fysiska, den vi alla eftersträvar.

Vad gör jag om han vägrar att lägga sig ner men är kvar i sängen? Ramsar jag mig ut och hoppas på att han lägger sig ner av trötthet? eller ska jag försöka mig på att hålla honom med solfjädern? Tror inte helt på att jag kan det sistnämnda, han är lång och stark.

Tänk inte "vägrar". Tänk "frågar". Lägg honom tillrätta fint och enkelt och gå därifrån. Det du vill förmedla är att han kan sova fullkomligt lugnt. Vargen kommer inte. Ingenting hotar honom till liv och lem. Alla kan sova lugnt i denna den bästa av världar.

Får man under första natten ramsa under det att man gör solfjädern, för att hjälpa till att lugna, eller bör man bara ramsa sig själv ut även första natten?

När du "verktygar" ska du inte prata. Du ska fokusera på vad du vill förmedla: att ingen fara hotar, att han kan sova lugnt, och att detta är den självklaraste sak i världen.

På natten händer ingenting, är budskapet. Inga vargar kommer. Allt är frid och fröjd och alla människor sover som grisar. Och i morgon kommer en ny, underbar dag

O:)

[Mammamim]

Tack båda!
I stunden känns det som att jag inte har fler frågor. Jag ska smälta och älta! (ramsan!). På torsdag börjar vi!
mammamim

[annawahlgren]

:thumbsup:

[Mammamim]

Det är tufft. Jag har ingen känsla av att ramsan "tagit". Jobbigt.
I onsdags möblerade vi om tillsammans i hans rum, funkade fint. I torsdags satte vi upp sidan på spjälsängen, ingen större reaktion. På torsdagskvällen lyfte jag i honom, gjorde introduktionsramsa, lade tillrätta, solfjäder och ramsade mig ut. Det tog 2-3 minuter av argt protesterande innan han hoppade ur sängen. Jag gick in och sa "hopp i säng!" och lade tillbaka honom, tillrätta, solfjäder, ramsade mig ut och fortsatte att ramsa medan han protesterade högt. Det tog ett par sekunder och sen var han på väg ur sängen igen. Så höll vi på i 1½ timme. Jag lyft nog i honom 20 gånger. Så fort jag tryckte det sista på solfjädern var han spänd som en fjäder och började resa sig upp samtidigt som han protesterade och ropade "mamma, mamma". Efter 1½ timme somnade han av utmattning och fick ramsan med sig in i sömnen lugnt och fint. Jag var ett under av lugn och säkerhet.
Vid 22.30 gnällde han och jag ramsade utanför x 2 och sen var det tyst igen.
Vid 22.35 vaknade han, gnällde och var på väg ut ur sängen så jag gick in , lade tillrätta, solfjädrade och ramsade mig ut. Fick göra det två gånger, sen somnade han om. Skönt.
Vid 5.15 vaknade han, protesterade, hoppade ur sängen, jag sa "hopp i säng", ledde tillbaka, lade tillrätta, solfjädrade och försökte ta mig ur men så fort jag lyft händerna var han på väg upp. Nu ledsen och trött. Jag lyfte tillbaka gånger många, försökte och sitta kvar och hålla händerna på honom längre för att lugna. Nu var han mer ledsen än arg. Höll jag händerna på honom låg han lugnt kvar men med ögonen vidöppna för att checka in mig.

Igår kväll började han med att protestera innan vi kommit in i hans rum med att säga nej, nej och istället gå in i vårt sovrum. I går kväll lyft jag tillbaka honom under en timmes tid innan han somnade till slut. Jag stannade kvar lite längre vid solfjädern för han kändes som om han behövde lugnas, han var med ledsen än arg. Sen sov han hela natten till 04.30 då han vaknade och ropade "mamma" , på väg ur och var ledsen. Jag gick in, gjorde proceduren men så fort jag försökte lyfta händerna så var han ledsen och ville inte vara kvar i sin säng. Jag försökte sitta med händerna på hans kropp men i morse ville han inte stanna kvar i sängen alls utan protesterade ledset. Inte argt.
Det känns inte som ngn framgång utan bara att han var mer ledsen i går morse, igår kväll och i morse, än tidigare. Nu vid lunchvilan fick vi gå ut och gå för han ville inte vara i sin säng alls.
Känns svårt inför kvällen.
Vad ska vi göra?

[annawahlgren]

Strunta i det Förlåt att jag är brutal men det är det bästa råd jag kan ge dig just nu. Du är inte med på vad du gör och förstår inte riktigt varför du gör det du gör (eller inte gör). Så låt det vara. För allas er skull

Jag föreslår att du införskaffar Internationella Sova hela natten (2008; är det den du har så läs om, läs igen, läs om igen ) . Läs den, och se vad du tycker. Se vad du förstår. Se vad du vill.

Det blir bra - men du måste vara med, helt och fullt, och veta exakt vad du gör och VARFÖR