storebror har "bajsångest" och har haft det sedan nov/dec typ. Nu har det eskalerat såpass att han håller sig så länge det går och bajsar kanske var tredje dag. Således har han fått ONT i magen och kommer ofta och säger att vi skall "blåsa på magen"
Han har fortfarande blöja och även om han gärna sätter sig på toan så kommer det aldrig nåt där...
När det är dags så springer han runt och "försöker komma undan bajset" och inte så sällan kommer det tårar
Vi försöker inte göra så stor sak av det utan frågar om han vill sitta på toan och bajsa. När han visar sin ångest (vid bajsdags) säger vi bara att "alla bajsar" och hur skönt det ärför magen när man gör det osv.
BVC tyckte att vi skulle fortsätta på den här linjen och om möjligt prata ännu mindre om det med Dag. När man ser att det är dags skulle vi bara ta honom och sätta honom på toan. Enligt dom är det inte helt ovanligt att 2-åringar uppvisar detta beteendet?
Jag känner dock att jag vill ha hjälp att bryta detta beteendet nu, för lillemans skull.
Tips & råd någon?