Hej! Längesen jag var ute på detta braiga forum men nu behöver vi hjälp!!Detta kommer att bli långt men jag känner mej förtvivlad...
ar en under bar 5åring som blir sex år om ett par månader och han mår så dåligt och vi vet inte hur vi ska kunna hjälpa honom på bästa sätt. Tills för i en vecka sen var han som vanligt- glad ,röjig och sprallig. Trivs på sitt dagis(som han och lillebror är på 3-4 dagar i veckan) och glad här hemma. Söker sej till kompisar , är vetgirig och sportintresserad.
Förra tisdagen var vi lediga från jobb och dagis och hade städdag här hemma. Pojkarne lekte och for runt och jag städade. Allt var som vanligt. Sen ville S hjälpa till att dammsuga och fick det så klart. Han skulle dammsuga under lillebrors säng. Jag satt bredvid.Plötsligt släpper han dammsugare och ser livrädd ut och jag frågar såklart vad det är. Jag har fått ström utbrister han, det bränner och känns varmt i huvudet och mina ben skakar. Han är livrädd och skakar i hela kroppen. Jag försöker att lugna honom med att han inte fått ström- jag har inte hört eller sett ngt speciellt. Men han framhärdar att det är så.
Efteratt han lugnat sej ringer jag sjukvårdsrådgivningen och de vill att vi kommer in. Sagt och gjort- lillebror lämnas hos mormor och jag och S åker till lasarettet för att kolla att allt är OK. På vägen dit säger han att han har ont i bröstet. Väl där är han duktig, sprallig och kavat. EKG tas och vi får vänta i många timmar innan vi kommer hem. Doktorn är superstressad och hinner inte förklara så mycket men man har sett ngn liten förändr. på EKG som vissa barn kan ha utan att ngt är fel men fär säkerhetsskull tas lite prover som alla var OK och vi får åka hem.
Han är glad och jag likaså att inget var knasigt. Vi käkar på McDonalds, hämtar lillebror och närmar oss hemma då börjar han igen.."mamma nu känns det så där konstigt igen, vi åker till doktorn igen, mamma jag är rädd, nåt är fel med mej, hjälp mej". Vi åker ändå hem och jag lugnar honom och vi kan sova. Efter denna händelse är han rädd för allt. Mamma, har jag sröm i kroppen nu, kommer strömmen ut genom snoppen om jag kissar? Mamma jag är rädd, kommer jag att dö nu? Mamma jag råkade snudda en kontakt har jag ström i kroppen nu? Mamma jag har ont i hjärtat, lyssna så att det slår(vi får lyssna på hans hjärta många många ggr/dag och bekräfta att det slår starkt och fint). Mamma är ditt och pappas hjärtan starka? Mamma, jag har ont i lungorna var det för att jag andades in rök av bilen, kommer jag att dö nu? Mamma, nu kommer den här konstiga känslan i kroppen igen, jag har fått ström i mej, ni måste ta bort den!! Han tösr inte sova på sin huvudkudde eftersom det är en kontakt nedanför sängen och han tror att han får ström ifrån den vad vi än säger...Han sover oroligt, törs inte vara ensam i ett rum. På dagis säger de att han är olik sej, leker mindre tyr sej till personalen och är mindre glad- de vet vad som hänt och stöttar honom bra.
I fredags råkade han slå till en sladd där och blev hysteriskt ledsen och rädd. Grät länge och lugnade sej inte förrän han pratat med både pappa och mej på telefon men var sen glad och ville vara kvar pådagis. På dagis hade S och en fröken efteråt gått runt och kollat på alla sladdar och känt på dem. De har pratat mycket om ström och sladdar och att han inte behöver vara rädd.
Här hemma har vi förutom att svara på alla svåra frågor försökt hålla vardagen som vanligt. Pappa och S har haft ellära i helgen och kikat på sladdar och hur de ser ut inuti mm.mm. Idag var S modig och gick till dagis trots att han i fredags att han inte ville dit mer eftersom det fanns farlig ström där och att han skulle bli tvungen att vakta lillebror så att han inte fick ström.. Det har gått skapligt idag men han är inte lik sej. Nu i kväll hade han svårt att somna- går runt och ser ängslig ut och frågar sina frågor om hjärtat,döden, har ont här och där och är rädd att han fått ström.
Till saken hör att barnens pappa frågat ett elproffs på sitt jobb om han kan ha fått ström vid dammsugningen men enl. honom är det omöjligt att han ska ha fått det(dammsög in lite av en annan sladd i dammsugarröret). Var det rädslan att ha fått ström som gav de här konstiga skrämmande känslorna i kroppen eller vad var det som hände med vår kille!? En stöt? Kort sagt- detta har i alla fall utlöst ngt som vi inte vet hur vi sja hjälpa honom ur! Det är olidligt att se honom må så här!!!!!!! Till saken hör oxå att mellan varven är han som vanligt och liksom glömmer av sej- kan busa med pappa ,leka och skratta men så plötsligt kommer det här svåra otäcka över honom. Vad ska vi göra? Hur ska vi bemöta? Har ngn upplevt ngt liknande?? Blev det för mycket ström och hjärtprat på akuten(jag var ju lite skärrad oxå och ringde till pappa och berättade medans han hörde på, berättade på dagis dan efter etc.)Tacksam för hjälp, tips och råd till hjälp för vår just nu mycket lilla kille.
Hjälp, jag har fått ström
Hej igen!
Du har ju BB, vet jag. Så plocka fram den och läs om 6-åringen. Där din lille raring är alldeles snart. Så kommer du att känna igen dig och din kille alldeles otroligt på pricken.
Rädda för allt. Blir somliga. Nu omfattar man ju lite mer av världen än vid tidigare förändrande faser, och ens rädslor tar sig därmed också mer konkret form. Och kan i förstone tyckas som svårare att bemöta. Men jag tror på att bemöta som innan. Beskyddad. Man undersöker tillsammans. Upptäcker tillsammans. Visst, det kanske blev lite mycket prat på akuten. Och han kände kanske av er oro. Inte så konstigt. Men nu vet ni ju att allt är väl. Så gå på upptäcktsfärd i elektricitetens land. Lär er ALLT om ström och hur det funkar. Vetgiriga 6-åringar är ju extremt tacksamma att läsa faktaböcker tillsammans med och vill ju inte annat än att få koll på hur saker och ting funkar. På riktigt. Och att man tror sig få ström i sig då och nu är ju att ses som frågor. "HAR jag det mamma? FÅR man ström i sig så här?" Och kan ju tryggt besvaras genom att visa att "det inte är så det fungerar, utan så HÄR. Så det är minsann inte minsta fara att sköta elen på det här och det här sättet. Det har jag gjort hela livet och jag har ALDRIG fått ström i mig. Kom ska vi ta reda på precis hur det fungerar."
Du har ju BB, vet jag. Så plocka fram den och läs om 6-åringen. Där din lille raring är alldeles snart. Så kommer du att känna igen dig och din kille alldeles otroligt på pricken.
Rädda för allt. Blir somliga. Nu omfattar man ju lite mer av världen än vid tidigare förändrande faser, och ens rädslor tar sig därmed också mer konkret form. Och kan i förstone tyckas som svårare att bemöta. Men jag tror på att bemöta som innan. Beskyddad. Man undersöker tillsammans. Upptäcker tillsammans. Visst, det kanske blev lite mycket prat på akuten. Och han kände kanske av er oro. Inte så konstigt. Men nu vet ni ju att allt är väl. Så gå på upptäcktsfärd i elektricitetens land. Lär er ALLT om ström och hur det funkar. Vetgiriga 6-åringar är ju extremt tacksamma att läsa faktaböcker tillsammans med och vill ju inte annat än att få koll på hur saker och ting funkar. På riktigt. Och att man tror sig få ström i sig då och nu är ju att ses som frågor. "HAR jag det mamma? FÅR man ström i sig så här?" Och kan ju tryggt besvaras genom att visa att "det inte är så det fungerar, utan så HÄR. Så det är minsann inte minsta fara att sköta elen på det här och det här sättet. Det har jag gjort hela livet och jag har ALDRIG fått ström i mig. Kom ska vi ta reda på precis hur det fungerar."
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 
& Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06