2 år och full av liv!

[Hippo]

Vår stora höna har just fyllt 2 år. Livet är en fest - för det mesta i alla fall. Sover gott gott om natten, leker, sjunger, dansar och jobbar med viktiga saker såsom att ta hand om lillasyster som nu är 3 mån. Lycklig höna!


Förra veckan kom hon på hur man tar sig ur resesängen. Jag har väntat på att det skulle hända så jag hade läst in mig här på forumet. Så när hon kom gåendes lyckades jag hålla masken 8) . (hon var sååå lycklig och stolt). Underbara forum

Men så har jag några saker som ni kanske kan hjälpa mig med.....
Ibland när hon är så där lycklig och bara spritter av liv så skriker hon så man tror att öronen ska ramla av. Lillasyster blir ofta jätterädd och börjar gråta...
1. Vad säger man till en tvååring som vrålskriker av lycka? Det känns så tråkigt att lägga locket på hennes sanna glädje.....

Ibland när hon är på sitt bushumör och hela hennes kropp spritter av liv kan hon få för sig att det är roligt att slå någon liten förälder i ansiktet. Ofta händer detta när man ska byta blöja.... Hon är strålande glad och "slarvig" om ni förstår vad jag menar. Armar och ben far åt alla håll.
2. Vad göra när hon slåss utan att vara arg?
När det inträffar tar jag nu tag i armarna och säger att man ska klappa sin mamma (det vet och kan hon...). Ibland fungerar det och ibland busar och "slarvar" hon bara ännu mer, armar och ben är överallt.

RÅD?
3. Vad göra när hönan är precis skogstokig (glad och lycklig alltså) och slänger det mesta i sin väg åt alla håll?

/mammahanna

[Susanne*]

Hej
Så ljuvligt med lycklig tvåårig höna. Tvåårsålder hör till en av mina absoluta favoriter i alla kategorier. Har du läst om 2-åringen i Barnaboken? Sant nöje. :thumbsup:

Det enda jag tror du kan tänka är konstruktivt avledande och konstruktivt visa, leda lära HUR man gör. Utan att dämpa hennes livsglädje eller fösa in henne i den lilla box som vi alla tycks hamna i alltför fort. Tänk på ojdå och visa samt att bryta och hitta på annat. Dessutom konsekvens för det man ställer till med. Sakligt och konkret utan skuld. Glad eller ej så ska saker tas omhand.

1. Skrik. Ojdå...avledande...titta där...ojdå lillasyster blev rädd jag tror vi viskar en stund istället. Ojdå...jag hör visst inte vad du säger.

2.Slå av glädje. Ojdå...klappa fint (som du skriver), ajaj kan du blåsa? Avbryt och gör klart i andra former. Här hemma slåss man aldrig - glad eller ej. Klappa fint, ojdå, bryt och gå därifrån. Sätt henne i arbete och gör annat.

3. Slänger man iväg så får man städa upp. Men ojdå så mycket grejor det flög. Nu får vi sätta tillbaka...och handen om handen om det inte hjälps åt. Även här kan du bryta genom att föreslå något nytt att göra eller visa på något. Här har alltid "har du sett hunden" funkat och pekat ut...och kommer det ingen så kommer det ingen.

Jag får känslan av att du redan gör allt ovan men lite tankar från mig.

Njut av den glada hönan och kanalisera hennes energi. Utevistelse? Delaktighet?

Kram
Susanne

[Hippo]

Tack snälla susanne för ditt svar . Det är så skönt att kunna bolla med någon!
Jo, en del av det du skriver gör jag redan men det är alltid bra att repetera och fundera på om man kan utveckla hur man utrycker sig och med vilken attityd. Personlig utveckling på hög nivå

Sedan jag läste ditt svar för ett par dagar sedan har jag verkligen jobbat på mig själv och oss två. För det mesta är allt bra men som sagt.. det kan ju bara bli ännu bättre - eller vad säger ni?
Jobbar också en hel del med att verkligen SE henne. Ni vet titta i ögonen och kommunicera och pakta (läste den bra klistrade tråden om paktning). Och jag tycker att det blivit ännu lite bättre.

Oftast är vi ute både fm och em.
Sedan är stora hönan med i det mesta som sker här hemma. Renovering (måla är kul), matar katterna, arbetet med hästarna, laga mat, byta blöja på lillasyster och massa annat som behöver göras om dagarna.

kram /mammahanna

[Susanne*]

Hej Hanna
Tack själv. Japp attityden är ett kontinuerligt arbete. Om inte annat för att när man väl tycker man har fått kläm på saker och ting så förändras förutsättningarna. Personlig utveckling var det.

En tanke bara om just attityd och inställning. Jag tycker mig läsa att hönan är en intensiv och aktiv liten modell med hög energinivå? (Känner igen den modellen). Det är helt fantastiskt och de bjuder dessutom på en glädjenivå som inte går av för hackor. Men de gåner när man själv inte har den energinivån så kommer irritationen smygande och attityden sviker. Det är ju fantastiska sidor som barnen har som man, som du skriver, inte ska stoppa in i en box. Det är det som man kan ha för ögonen, samt att kanalisera energin.

Vet att jag uttryckte min lite "trött" någon gång när jag pratade med AW. Hon frågade "vad är det du far efter, att hon ska sitta tyst i ett hörn"? Det är en tankeställare det.

En annan tankeställare är hur man/vi/andra hade sett på det om det hade varit en kille...? Blev ganska tydligt för mig (om jag nu inte redan visste det innan...) när jag fick en son efter två döttrar. Andras attityd - vår attityd - allas attityd till just energinivåer och aktiviteter.

Kram på er
Susanne

[Hippo]

tack susanne för svar
Jo - helt rätt... en aktiv liten dam kan man säga! Ett riktigt energiknippe kan jag lova .Och som du skriver så är det ju inte alltid att man själv är just ett energiknippe och det är då, just då, som det gäller att orka med utan att bli irriterad.... jobbar på det!

Senaste veckan har hon varit högt och lågt! Det finns inte en vrå i huset som inte är utforskat! En liten översikt:
*drar ut allt i garderoben och frågar om allt, verkligen frågar om allt
*öppnat fönstret på övervåningen (just det fönstret hade en säkerhetsspärr som inte fungerade som den skulle, helt nytt fönster....). Jag blev helt förskräckt, tänk om hon fått för sig att klättra ut!
*prövat att bajsa och kissa själv på toaletten (så stolt)
*"rymt ut i bara t-shirt
*tagit av sig pyjamas och blöja i sängen när hon skulle sova för natten. Mkt kiss var det.....
*hittar på lekar... går och handlar, städar, åker "bil", dukar bordet (även om vi har ätit middag)
*busar, skrattar, sjunger och dansar
*klättrar ur sin spjälsäng "nu kommer jag!" (dock inga problem vid läggning, hon älskar sin säng) Men hon har gått ur sängen vid ensamleken ett par ggr.

Funderar över problemet när hon slår och sparkar eller jagar katten med en innebandyklubba (allt detta gör hon i glädje/bus/slarv). Det är verkligen jättesvårt att få henne att förstå att man ska klappa fint, att katten blir rädd och att man faktiskt inte får slå....Hon tror att hon är rolig och när jag visar henne hur man gör när man klappar mamma så blir hon ännu mer busig och slarvig och ibland vevar armar och ben ännu mer efter det.
Avisa henne? Sätta henne i sin säng och visa att jag avvisar hennes beteende? Eller använda mig av skämshörn? Typ supernanny?

Ja, vad har ni för erfarenheter och råd till en mamma med en "vild baby "( 2 år gammal )
mammahanna

[Susanne*]

Kreativt - det bådar gott för framtiden. :thumbsup:

Gällande bandyklubban och katten:
Säg; Ojdå hoppsan hejsan, klubban spelar man med. Katten får aj. Ta bort den och lägg den högt upp och gå vidare till något annat där energin får utlopp. Visst ska man visa klappa fint och visst kan man spela teater på temat hur ont stackars katten får och det kan man också göra parallellt eller annan gång. Det kan man variera när det passar men ibland gäller bara bryt och plocka bort för att visa kort snabbt och odramatiskt.

Skämshörnan tycker jag är fruktansvärt så det går helt bort. Vem har någonsin lärt sig något långsiktigt av att få skämmas en viss stund och vad för gott har det lett till?

I detta fallen så handlar det om en liten oförstående där konkret hantering gör bättre och jag inte tycker förvisning hör hemma, i första hand. Så smått börjar de förstå att så gör man inte och katten får ont men att sätta hårt mot hårt och lite prestige i detta leder snarare till fler utmaningar än att lära sig att saker försvinner om man gör så. OCH den kommer inte tillbaka förrän annan dag. Om hon skulle gå vidare och istället forsätta med andra tillhyggen på katten skulle jag säga "ojdå, då kan du inte vara här med katten" etc och varning med förvisning på det. Men då talar vi om en annan nivå, dvs trots, och dit tror jag inte ni har kommit nu. Men jag tror man kan skapa det tidigare genom typ prestige.

Vad man så sakteliga kan börja med är tonen, dvs tonen som inte låter sig diskuteras. Tonen att ojdå, då kan vi inte ha klubban här är just "tonen" och inte en fråga eller ett vädjande.

Kram
Susanne

[Hippo]

Susanne;
tonen har vuxit fram alldeles på egen hand kan man säga för ibland är det slut på diskussionen liksom 8). Och det fungerar ganska bra och som du säger så gör man det hela odramatiskt

MEN ..... det är ju en sak att ta bort bandyklubban och avleda och det är en helt annan sak att få stopp på henne när hon sparkar tex när man bytar blöja... det finns ju inget konkret att ta bort..... Mutor fungerar ofta bra men ibland finns det ingen muta i närheten... Avledande "ser du hunden" fungerar också ganska bra MEN ibland fungerar inte det och de gångerna upplever jag henne lite okontaktbar.
Exempel: Busfröet ligger på skötbordet med bajs som ska bort. Hon är på sitt värsta röj och bushumör. Vevar vilt med armar och ben och sparkar glatt sin ömma moder i magen. Ingen muta i närheten.... Avledande utrop hjälper inte.... "här på väggen får man sparka" eller "AJ, aj ont blåsa" hjälper inte. HALLÅ! LYSSNA!
Vad jag gjort är att snabbt avsluta blöjbytet och sedan sätta ner henne på golvet och snabbt gå ifrån henne. Ofta är jag väldigt arg just då så jag vill bara ifrån henne en liten stund och "svalna" om ni förstår vad jag menar...

Ja, det kanske inte finns så mkt att svara på detta inlägget .... men det är bra för mig att skriva av mig för då måste jag tänka till lite extra
Har ni några fler kloka råd så kom gärna med dem

I övrigt kan man säga att hon är snäll och öm som en liten lammunge mot sin lillasyster som är 3 månader. Där finns inga sparkar, utan bara fina klappar och pussar och goa skratt! Så jag blir inte klok på det.... Varför utsätta sin mor, far, katten, hunden och mormor för denna ibland vilda arm och benviftning? Dessa vilda ben och armviftningar kommer inte varje dag men kanske 3-4 ggr i veckan.


/mammahanna

[chokladkaninen]

Hej Mammahanna!

En liten tanke som kanske är helt off-the-hook: hon kanske behöver bli lite större, få mer ansvar? Tre av de episoder du räknar upp gäller ju kiss och bajs så jag tänker potträning. Man är ju så stor när man är 2 år, och man kan ju så mycket, och när man dessutom nyligen har fått en bebis så är det ju ganska viktigt att det är stora saker som en 2-åring kan (gå på pottan) till skillnad från små saker som en bebis gör (har blöja). Så upplevde i alla fall jag det här. O:)

Som sagt, kanske helt off, men jag ville ändå lägga fram det.

Sedan tänkte jag på ensamleken; vi införde ensamlek vid bordet i barnkammaren strax efter 2 (då kan man lägga pussel, bygga med lego, rita och sånt lite lättare än i sängen) - kan kanske vara en idé om hon klättrar ur sängen? Nu, vid 3 års ålder har ensamleken flyttat ut till köksbordet för lillebror sover middag lite längre och behöver vara i barnkammaren. 8)

[Hippo]

kaninen TACK för dina tankar!
Det här med att göra "stora saker" som "stora flickor gör" tror jag är helt rätt. Jag har faktiskt börjat så smått redan innan dina goda råd. Dricka ur riktigt glas, äta på riktig tallrik, äta utan haklapp..... Ibland också sitta på en riktig stol.
Sedan du skrev har jag infört "hänga upp overallen på egen krok", ställa skorna på rätt plats.
När hon vill ta av blöjan och "springa nakenfis" så får hon göra det. Då har jag sagt så här "nu när man springer nakenfis så kissar man på toaletten, eller hur". Hon har mkt bra kroppskontroll så hon klättrar på egen hand upp på toan och sitter där en stund. Behöver inte oroa mig för att hon ska ramla ner i toan.
Tror ni att jag behöver göra mer än så här, alltså mer aktivt öva på att gå på toaletten och påminna lite mer

Väntar lite med att flytta ur ensamleken från hennes säng, hon har bara klättrat ur ett par gånger. Senaste veckan ropar hon på min hjälp när hon är "färdig" i sängen. Hon brukar leka nöjd 30-60 min.

Annan fråga: Hönan sover så otroligt bra natt som dag. Hon älskar att gå och lägga sig .
Nu är hon dryga 2 år. Sover 19:30-7:30 + 13-14:30 totalt: 13½timma.
Tänkte minska totala sovtiden så småningom (hon indikerar ibland genom att vakna 15 min för tidigt på morgonen).
Vad säger ni om att behålla 12 timmar på natten och minska lunchvilan från 1½ timma till 45 min

mammahanna

[chokladkaninen]

När vi slutade med blöjan (vid drygt 2) gjorde vi det bara rakt av en morgon - vi hade sagt till varandra att vi skulle göra det så fort Bebbo sov hela nätter. Vi sa: nu är du stor och behöver inte ha blöja längre, du kan kissa på pottan istället. Och då hände det väldigt mycket olyckor de första dagarna, men sedan greppade hon det och efter en vecka låg snittet på ca 2 olyckor i veckan. Vi slutade med blöja vid middagssömnen och på natten efter ett par dagar också, för de var nästan jämt torra och det kändes inkonsekvent. Jag tror på att påminna så lite som möjligt, för det blir så lätt att man tar på sig ansvaret för barnets kissande. Fast det är klart, nu med overaller och sånt skulle jag nog sätta henne på toa vid "misstänkta" tillfällen i alla fall.

Ang sömn så behövde vår dotter (som i o f s är en rejäl sömntuta! ) sina 13,5h särskilt när trotsåldern drog igång, så vi valde att flexa lite med läggtiden istället. Jag tror att det är en smaksak. 8)