Hej!
Jag hörde också till dem som tyckte det var lite nervöst att åka iväg förut. Nu vet jag att det inte behöver vara så omständigt som jag trodde.
Jag brukar tänka såhär:
Hur är stället vi ska sova på:
Finns det möjlighet till att få en sovplats där vi inte stör OM det nu skulle behövas ramsas osv. Om jag kan känna mig trygg med att jag vet att ingen störs av oss så blir jag lugn och det tror jag märks i min attityd, därför har det heller inte blivit några stora frågor från dottern.
Hur många fönster finns det att mörklägga:
Hur många soppåsar/lakan behöver jag ta med mig. Tejp är bra att ta med också.
Får hon ett eget rum eller ska vi dela:
Båda funkar förstås men det är bra att veta om man behöver babyvakt med sig eller om man ligger vägg i vägg.
Och så till läggandet:
Vi visar henne vart hon ska få sova i natt när vi kommer till stället, och har en attityd som visar att det verkligen är mysigt och härligt glatt att få sova just där!
Bus och skratt som vanligt och sen i säng med ramsa som vanligt, glatt och hurtigt. Om hon sover i samma rum så ser vi till att hon inte kan se oss, tex hänger ett lakan för hennes säng.
På detta viset har vi sovit:
Hos släktingar, i eget rum eller tillsammans.
På hotell. Vi ställde henne i hallen ( gjorde ett litet avskärmat rum med ett lakan) där det var minst ljus och så kunde vi ha tv:n på i rummet som vi sov i. Eller så hade vi babyvakten med oss. En annan gång sov hon inne i badrummet, perfekt mörkläggning!
I stuga i en vecka. Stugan hade bara ett rum så hon sov i badrummet eftersom det fanns ett fönster också så vi kunde få in mer luft och höra henne om vi satt utanför stugan.
Hon har inte visat någon oro alls, som min mamma sa när jag pratade med henne "Men! Sover hon i badrummet!!! Vad tycker hon om det?"
Ja vad ska man tycka? En säng, en snutte, trygga vuxna som håller koll. Sen vilket rum man nu sover i var ju inte så noga.
Kram Bea
född okt -07 
