Hej kloka,
Vidar kommer inom några dagar få syskon.
Vi har förberett genom att berätta, vi leker " hur låter små bebisar som är hungriga, i i i" då springer han och hämtar flaskan i hast!, provåker syskonvagnen omväxlande som Stor i sittdelen och Liten i insatsen, lånat lite böcker med bebistema på biblioteket, barnvakterna är intrimmade med schema och mutor och föräldrarna pluggar BB!
(Tilläggas ska att han är en underbart arbetsam familjemedlem vars hela intresse är det gemensamma arbetet och han ska naturligvis även få delta på alla sätt med den nya stjärnan)
Men-
en fråga dök upp mitt huvud - Efter annekteringen när den dagliga gemenskapen börjat och släkt och vänner börjar dyka upp så kommer ju Presenterna. Till den nyfödda. Vi har redan infört ordet "Er", "din och lillasysters" med grejor som redan dykt upp Men - ska man ha ett litet lager med nya saker till storebror så han också får en liten present?
Känner mig kluven
- å ena sidan är han bara 20 mån precis och har just upptäckt hur kul det är med present och förstår skillnaden om han får eller någon annan.
- å andra sidan tänker jag att allt besökarna ger får vi ju tillsammans som familj och delar på. Skulle kännas tråkigt att släppa in "ditt/mitttänket" och liksom förutsätta att han kommer känna sig förfördelad om hon får presenter.
Svårt!
Hur har ni gjort med detta?
Många varma hälsningar
Clara
Få syskon
-
Clara Cecilia
- Inlägg: 992
- Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
- Ort: Stockholm
Få syskon
Mamma till V 2008, L 2010
Re: Få syskon
Hej!
Och grattis till snart nykomlingen. Vet du, du tänker så klokt redan:
Däremot kan man involvera liten storebror rejält när nya besökare kommer för att gratulera och titta på nya underverket, så att HAN får visa lillasyskonet och visa hur det går till med småsyskon här i världen. Och sedan kan man ju gärna förbereda gästerna på att inte prata över huvudet på eller köra över storebror i sin demonstration, samt att förstås även intressera sig för hur det står till med storebror och ägna lite tid åt honom, så att inte allt intresse ägnas liten nykomling. Det räcker gott så. Lycka till!
Och grattis till snart nykomlingen. Vet du, du tänker så klokt redan:
Så fortsätt du så. Det är ju samma princip som kring födelsedagar. Inte får ALLA ungar presenter när någon fyller år. Det får ju födelsedagsbarnet. Och det kan man glädja sig åt, gemensamt, och eventuellt fundera över vad man själv kommer önska sig när det blir så dags.Clara Cecilia skrev:Vi har redan infört ordet "Er", "din och lillasysters" med grejor som redan dykt upp Men - ska man ha ett litet lager med nya saker till storebror så han också får en liten present?
/.../
- å andra sidan tänker jag att allt besökarna ger får vi ju tillsammans som familj och delar på. Skulle kännas tråkigt att släppa in "ditt/mitttänket" och liksom förutsätta att han kommer känna sig förfördelad om hon får presenter.
Däremot kan man involvera liten storebror rejält när nya besökare kommer för att gratulera och titta på nya underverket, så att HAN får visa lillasyskonet och visa hur det går till med småsyskon här i världen. Och sedan kan man ju gärna förbereda gästerna på att inte prata över huvudet på eller köra över storebror i sin demonstration, samt att förstås även intressera sig för hur det står till med storebror och ägna lite tid åt honom, så att inte allt intresse ägnas liten nykomling. Det räcker gott så. Lycka till!
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 
& Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 -
fjällström
- Inlägg: 487
- Blev medlem: lör 25 mar 2006, 20:26
- Kontakt:
Syskon
Så roligt för er med ett tillskott i familjen 
Instämmer med föregående talare och tänker angående presenterna att lillasyster varken kan öppna eller uppskatta det hon får i form av gåvor. Där har ju lilleman en bra uppgift - att hjälpa lillasyster att öppna paketen och sen hålla upp sakerna framför henne så att hon få titta på dem
Jag tror att om man inte gör så stor grej av det hela så går det bra! Här hemma gläds de små åt varandras presenter. Får den ena nåt så brukar hon glatt fråga om den andra vill provleka med den saken (inte alltid förstås, visst blir det tråkigt ibland men så är ju livet) och den som inte fått nån present kikar ivrigt på och gläds med den andre.
Nu är det snart tre år sen vi fick vår lillasyster till familjen, men jag minns att jag kände mig så otillräcklig den första tiden. Amningen krånglade och den lilla hade just börjat gå så det var mer kaotiskt än harmoniskt till att börja med. Men efter ett tag hade man hittat fungerande rutiner och idag har de så otroligt mycket glädje av varandra
Lillasyster kommer att berika storebrors liv så fantastiskt - fast det kanske inte känns så till att börja med. Men med tiden!
Lycka till
Instämmer med föregående talare och tänker angående presenterna att lillasyster varken kan öppna eller uppskatta det hon får i form av gåvor. Där har ju lilleman en bra uppgift - att hjälpa lillasyster att öppna paketen och sen hålla upp sakerna framför henne så att hon få titta på dem
Jag tror att om man inte gör så stor grej av det hela så går det bra! Här hemma gläds de små åt varandras presenter. Får den ena nåt så brukar hon glatt fråga om den andra vill provleka med den saken (inte alltid förstås, visst blir det tråkigt ibland men så är ju livet) och den som inte fått nån present kikar ivrigt på och gläds med den andre.Nu är det snart tre år sen vi fick vår lillasyster till familjen, men jag minns att jag kände mig så otillräcklig den första tiden. Amningen krånglade och den lilla hade just börjat gå så det var mer kaotiskt än harmoniskt till att börja med. Men efter ett tag hade man hittat fungerande rutiner och idag har de så otroligt mycket glädje av varandra
Lillasyster kommer att berika storebrors liv så fantastiskt - fast det kanske inte känns så till att börja med. Men med tiden!
Lycka till
Mamma till två underbara, underbart envisa flickor
Sara 0507 och Elin 0702
Sara 0507 och Elin 0702
-
Clara Cecilia
- Inlägg: 992
- Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
- Ort: Stockholm
Hej och tack för stärkande svar!
Känns skönt att få stöd i detta då den gängse inställning är att
- Storebror kommer bli Så arg och avundsjuk så oj vad jobbigt och ni gör säkrast i att se till att han också får -
och samtidigt tror vi båda att det är världens gåva att få ett syskon (särskilt om man är barn till två minst sagt fullvuxna välutbildade akademiker med tid och ambitioner... blir ett lättare liv med syskon och en visst mått av kaos tror vi!)
Jag räknar kallt med att det blir lite svettigt första tiden, har bara ett svagt minne av att dom faktiskt inte sover 12 timmars natt redan från början?!?
Men vi vet ju vägen till sömn och gemensam glädje så det löser sig nog i sinom tid.
Bra idéer för delaktigheten med presenter, gäster osv. Vi ska vara nogranna med det.
Tack återigen,
ni e bara så bra!
Kram Clara
Känns skönt att få stöd i detta då den gängse inställning är att
- Storebror kommer bli Så arg och avundsjuk så oj vad jobbigt och ni gör säkrast i att se till att han också får -
och samtidigt tror vi båda att det är världens gåva att få ett syskon (särskilt om man är barn till två minst sagt fullvuxna välutbildade akademiker med tid och ambitioner... blir ett lättare liv med syskon och en visst mått av kaos tror vi!)
Jag räknar kallt med att det blir lite svettigt första tiden, har bara ett svagt minne av att dom faktiskt inte sover 12 timmars natt redan från början?!?
Men vi vet ju vägen till sömn och gemensam glädje så det löser sig nog i sinom tid.
Bra idéer för delaktigheten med presenter, gäster osv. Vi ska vara nogranna med det.
Tack återigen,
ni e bara så bra!
Kram Clara
Mamma till V 2008, L 2010
-
Piggelin
Hej,
vår tjej var 19 månader när lillebror kom. Värsta, bästa presenten var hans lilla gröna mössa med Musse Pigg på som hon adopterade helt frankt. Hon delade dock med sig och lånade ibland ut den till den rättmätige ägare. Jag vill säga att när man är så liten så är det inte alltid leksaker som är mest poppis, ej heller är mitt och ditt hårt rotat, utan man tar och ger efter humör och väderlek.
Lycka till!
/P
vår tjej var 19 månader när lillebror kom. Värsta, bästa presenten var hans lilla gröna mössa med Musse Pigg på som hon adopterade helt frankt. Hon delade dock med sig och lånade ibland ut den till den rättmätige ägare. Jag vill säga att när man är så liten så är det inte alltid leksaker som är mest poppis, ej heller är mitt och ditt hårt rotat, utan man tar och ger efter humör och väderlek.
Lycka till!
/P
-
Clara Cecilia
- Inlägg: 992
- Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
- Ort: Stockholm
Hej alla ni kära kloka!
Här kommer rapport!
Lillasyster Laura anlände under värdiga former med planerat snitt 20100126 på SÖS (rekommenderas varmt, underbar personal även denna gång och ett på alla sätt fantastiskt bemötande från början till slut)
Hemma flöt allt på för V med barnvakterna, långa parkutflykter, middagsvila utan knot, hacka fruktsallad med nästan vass kniv och provsmaka allt, kvällsvälling i stora sängen med massor av böcker och sen dirigerade han läggningen med militär precision, fick en massa pussar och somnade som en stock och sov hela natten. Barnvakterna har fortfarande inte hämtat sig riktigt och grät faktiskt en skvätt för dom tyckte det var så fint att vara med honom...
Pappan kom hem dagen därpå, stor glädje och tillsammans bäddade dom bebis lilla vagn/säng och gick och handlade en massa god mat till mamma.
Vi kom hem efter bara två dagar från BB och hela familjen samlades i stora sängen. Vidar var en smula blyg men lyste av intresse och faktiskt glädje.
Han hämtade alla gosedjur och bullade upp runt henne, sen de bästa böckerna, tände två lampor runt hennes säng, pussade hennes kanin flera gånger, petade lite på henne och gick iväg och borrade med sin verktygslåda!
De följande dagarna närmade han sig henne bit för bit. Han reagerade direkt när hon pep till och gjorde tecknet för mjölk i flaska med tillägget Bråttom!
Men han höll ett visst avstånd, vänligt men dock.
Och sen kom den, den berömda genomsökningen! Han ville åka ett varv i nya stora syskonvagnen som vi övat med innan hon kom. Han satte sig i storpojkesätet, jag la Laura i insatsen och så körde vi runt i lägenheten.
Så ställer han sig upp och liksom lägger ett ben upp i insatsen.
Då stannar jag och säger: Där ligger Laura. Då stryker han sig över huvudet och tittar på mig. Jag säger:Ja hon har en massa svart hår, känn på det du. Och han stryker henne tydligt och bestämt över håret. Och sen stryker han mig.
Så går vi igenom hela bebisen, öga, mun, näsa, öra. Hon har allt han har och jag med!
Sen sätter han sig ner och vill åka vidare runt runt.
Efter det magiska ögonblicket är det som hon alltid varit hos oss, hon ska rullas med in och borsta tänder, det ska sägas god natt, kaniner ska pussas och han visar henne stolt för besökare med en tydlig min av: titta Vår bebis!
Och ibland är han bara helt ointresserad och meckar på med sitt. Som det ska vara.
Hela presentsvängen kom liksom i skymundan av detta fantastiska och hitills har alla gäster mest tagit med presenter till honom (!) så det har verkligen inte varit något problem. Det är mest vi föräldrar som övar oss på att säga "ert" och "vårt" så vi stämmer i bäcken.
( Och lillan själv hon äter som en häst, sover som en kung på magen med larm mitt i stöket, nattkäkar kort och koncentrerat och är söt som en nyponros!)
Vi har kort sagt haft den mest fantastiska första vecka tillsammans som tänkas kan. Jag är så rörd och imponerad av den stora förmåga och tillit som en liten kille på 20 månader besitter att jag faktiskt saknar ord för att beskriva det mer än så.
Och vi är båda oändligt tacksamma för kunskapen som vi hittat i BB och här på forumet, utan den hade vi inte varit lika bra föräldrar, även om viljan hade funnits där.
Vi hörs!
Kram Clara
Här kommer rapport!
Lillasyster Laura anlände under värdiga former med planerat snitt 20100126 på SÖS (rekommenderas varmt, underbar personal även denna gång och ett på alla sätt fantastiskt bemötande från början till slut)
Hemma flöt allt på för V med barnvakterna, långa parkutflykter, middagsvila utan knot, hacka fruktsallad med nästan vass kniv och provsmaka allt, kvällsvälling i stora sängen med massor av böcker och sen dirigerade han läggningen med militär precision, fick en massa pussar och somnade som en stock och sov hela natten. Barnvakterna har fortfarande inte hämtat sig riktigt och grät faktiskt en skvätt för dom tyckte det var så fint att vara med honom...
Pappan kom hem dagen därpå, stor glädje och tillsammans bäddade dom bebis lilla vagn/säng och gick och handlade en massa god mat till mamma.
Vi kom hem efter bara två dagar från BB och hela familjen samlades i stora sängen. Vidar var en smula blyg men lyste av intresse och faktiskt glädje.
Han hämtade alla gosedjur och bullade upp runt henne, sen de bästa böckerna, tände två lampor runt hennes säng, pussade hennes kanin flera gånger, petade lite på henne och gick iväg och borrade med sin verktygslåda!
De följande dagarna närmade han sig henne bit för bit. Han reagerade direkt när hon pep till och gjorde tecknet för mjölk i flaska med tillägget Bråttom!
Men han höll ett visst avstånd, vänligt men dock.
Och sen kom den, den berömda genomsökningen! Han ville åka ett varv i nya stora syskonvagnen som vi övat med innan hon kom. Han satte sig i storpojkesätet, jag la Laura i insatsen och så körde vi runt i lägenheten.
Så ställer han sig upp och liksom lägger ett ben upp i insatsen.
Då stannar jag och säger: Där ligger Laura. Då stryker han sig över huvudet och tittar på mig. Jag säger:Ja hon har en massa svart hår, känn på det du. Och han stryker henne tydligt och bestämt över håret. Och sen stryker han mig.
Så går vi igenom hela bebisen, öga, mun, näsa, öra. Hon har allt han har och jag med!
Sen sätter han sig ner och vill åka vidare runt runt.
Efter det magiska ögonblicket är det som hon alltid varit hos oss, hon ska rullas med in och borsta tänder, det ska sägas god natt, kaniner ska pussas och han visar henne stolt för besökare med en tydlig min av: titta Vår bebis!
Och ibland är han bara helt ointresserad och meckar på med sitt. Som det ska vara.
Hela presentsvängen kom liksom i skymundan av detta fantastiska och hitills har alla gäster mest tagit med presenter till honom (!) så det har verkligen inte varit något problem. Det är mest vi föräldrar som övar oss på att säga "ert" och "vårt" så vi stämmer i bäcken.
( Och lillan själv hon äter som en häst, sover som en kung på magen med larm mitt i stöket, nattkäkar kort och koncentrerat och är söt som en nyponros!)
Vi har kort sagt haft den mest fantastiska första vecka tillsammans som tänkas kan. Jag är så rörd och imponerad av den stora förmåga och tillit som en liten kille på 20 månader besitter att jag faktiskt saknar ord för att beskriva det mer än så.
Och vi är båda oändligt tacksamma för kunskapen som vi hittat i BB och här på forumet, utan den hade vi inte varit lika bra föräldrar, även om viljan hade funnits där.
Vi hörs!
Kram Clara
Mamma till V 2008, L 2010