2-åring med trasslig sömn

[Gleeba]

Hej alla!

Nu är det dags för lite sömntrassel här hemma. Alba, 2 år, har den senaste veckan varit sjuk, hon är nu inne på dag fyra med feber, hosta och halsont.
Hon har dessförinnan varit lite smågnällig vid läggdags men inget stort. Nu när hon var sjuk vaknade hon första natten med hög feber och hade drömt om hästar som sprang efter henne. Klockan var fyra, jag var trött och bokstavligt talat tagen på sängen av att hon skrek. Hon har sedan kuren, när hon var sex månader, sovit från 19 till 07 utan problem. Lite trassel med vatten och annat vid läggdags men aldrig mitt i natten. Så i mitt sömniga tillstånd tog jag till slut upp henne och la henne i vår säng. Jag vet. Jag vet. Och lång historia kort. Även andra natten sov hon hos oss.

Så, jag har klantat till det och nu är det problem. Vid läggdags de senaste två kvällarna har hon skrikit. Börjat med att oroligt säga:" Ingen fara. Hästen ingen fara". Sedan har hon börjat gråta. Och hon vill att jag ska sitta bredvid sängen och klappa på henne. Det har pågått upp till en timme där hon bara skriker mamma hela tiden. Jag har gått in en gång, lagt tillrätta, stoppat om och sagt nu ska vi sova. Sedan ut med ramsa. Skriker ännu mer.

När hon slutligen somnat så har hon, båda kvällarna, vaknat vid tio- halv elva och börjat skrika. Vill att man ska byta blöja, vill ha välling och slutligen vill hon upp. Igår skrek hon i två timmar. Hon skrek mamma mamma mamma i hysteri. Jag ramsade. Gick och la tillrätta och försökte låta henne vara så långt det gick. Tillslut gick pappa in och gjorde samma sak. Då somnade hon på en minut...

Ikväll skrek hon vid läggdags. Hade jätteroligt med lillebror vid skratt till gonatt men så fort sängen närmar sig så blir hon orolig. Gråter och vill att jag ska sitta där. Nu tog det henne en halvtimme att lunga sig och nu tror jag att hon sover. Jag gjorde samma sak nu. Ramsade lite i förbifarten någon gång, husljud och en gång gick jag in och la tillrätta.

Nu vill jag gärna ha lite tips och råd på hur vi bäst hjälper henne tillbaka till tryggheten. Det är en sak när de är bebisar men hur bär man sig åt med en 2-åring? Och hur stor del spelar sjukdomen i allt detta?

Tacksam för alla svar!
Vänligen Malin

[Sagalinda]

Hej Malin!

Underbart att tösen sovit sina 12 timmar ända sedan hon var halvåret! Nog är det fantastiskt vad kuren kan åstadkomma

Jag tror inte att sjukdomen har så stor del i detta, trots allt. Jag tror att det var den otäcka drömmen i kombination med att ni gjorde något ni aldrig gjort förut (tog henne till er säng) som besannade hennes farhågor om att det nu är farligt i egen säng. Det är ju så att när marken skälver för den lilla, vilket den gör vid otäcka drömmar och/eller sjukdom, så är det om möjligt ännu viktigare än annars att inte frångå den självklara och trygga sömnen i egen säng. Nödsituationer uppkommer givetvis alltid (man kan ju inte sanera en nerspydd säng utan att ta upp den lilla, i alla fall inte jag. Jag brukar bära ner dem i duschen och spola av dem mitt i natten). Men jag ifrågasätter aldrig sömnen i deras egen säng! Förmodligen var det din förvåning och kanske även osäkerhet över att hon nu plötsligt grät mitt i natten som gjorde att det blev så här tokigt. Jag vill inte samvetstynga dig utan försöker bara tänka högt!

Så nu gäller det för dig att övertyga henne om att sängen inte alls är farlig. Ni måste minnas den attityd ni hade vid kurandet, och återta den. Och om hon nu är rädd för springande hästar på nätterna, kan ni inte gå på hästjakt tillsammans under dagen eller kvällen? I hennes rum alltså? Låtsas på fullt allvar att ni ser hästarna (som ju är jättefina, speciellt den vita, och den svarta, och den med prickar...), jaga dem lekfullt, tjoa av glädje när de är fångade och gå sedan och släpp ut dem i skogen där de hör hemma På kvällen vid läggdags kan ni sedan stå vid fönstret och vinka godnatt till hästarna som sover så skönt där ute i skogen

Fortsätt med husljud som du gör, och använd ramsan. Du behöver inte begränsa dig till fyra verser, du kan dra femtioåtta verser på raken om det så krävs. Höj och sänk tonläget enligt hennes eventuella protester. "Som man ropar får man svar"

Rapportera gärna!

[Gleeba]

Hej Sagalinda!
Tack för snabbt och bra svar!

Ja, jag blev ju som sagt förvånad. Och var så sömndrucken att allt bara blev fel. Men så hade hon ju också så hög feber, var alldeles brännhet, vilket gjorde att jag där mitt i natten tyckte att det var en bra idé att ha henne i vår säng. Som "härdad" kurare trodde jag att jag skulle stå emot det mesta men icke.
Nåväl, gjort är gjort.

Jättebra idé det där med att gå på hästjakt. Det ska vi göra imorgon! Vi har också kört på attityden från själva kurningen. Har den i färskt minne eftersom vi kurade lillebror i november. Skönt att höra att det är den rätta vägen att gå.

Då fortsätter jag som vi gör nu, med lite mer attityd, hästjakt och allehanda husljud.
Återkommer imorgon med rapport!
Tack än en gång,
Vänligen Malin

[TorpSara]

Rapport? Jag gissar att lugnet börjar lägra sig nu?

[Gleeba]

Natten har varit lugn! Hon vaknade dock klockan 6 istället för sju och var lite ledsen men vi höll ut till 7. Och det var inte frågan om någon hysteri, bara lite smågnäll om att vilja gå upp.

I kväll har vi gått på hästjakt. Tittat på fina hästar och bebishästar. Vinkat och släppt in dem i stallet hos mormor och morfar... De bor förvisso i lägenhet mitt i stan och har inget stall på balkongen såvitt jag vet, men Alba var bestämd. De skulle inte bo i skogen utan i stallet hos mormor och morfar. Så där är de nu. Och vi ska go´natt go´natt och sov så gott. Alba mumlade tyst för sig själv "Ingen fara" medan hon vinkade och tyckte att vi skulle gå och klappa dem i morgon. Så det gick fantastiskt bra!

Väl i säng kom det lite gnäll men det var över på en minut. Lugnet verkar ha lagt sig. Nu ska vi bara ta hand om lillebror som har fått kräksjukan. Men nu vet jag bättre än att att ta upp honom i vår säng...

[Gleeba]

HJÄLP!!!

Nu har det gått bra några kvällar. Lite gråt men inte längre än en kvart- tio minuter. I kväll är hon helvild. Hon vill att jag ska sitta inne och klappa henne på kinden tills hon somnar... Och hon skriker. Hysteriskt!

Det börjar bli lite svårt, för lillebror och hon delar rum och hans sömn blir ju jättestörd av detta. Vi bor i en liten tvåa och har inte plats någon annanstans så det är omöjligt att lägga honom i annat rum. Vad gör man!? Känner mig vanmäktig. Vi har varit konsekventa och gjort husljud, ramsat ngn gång i förbifarten. Men det blir bara värre och värre.

Innan läggdags sa vi go´natt till hästarna i stallet och busade runt. Allt är bra hela vägen ner i sängen tills jag går ut. Då kan hon tom vara tyst i ngn minut, sedan brakar det loss. Har läst barnaboken fram och tillbaka och ska läsa igen. Men har ni några mer tips och tankar på vad som kan göras så skriv gärna!

Vänligen Malin

[Sagalinda]

Underbart att läsa om hästjakten Fint jobbat! Och resultat gav det minsann på läggningen genast

Kan det vara så att hennes intensiva frågor häromkvällen hade att göra med lillebrors kräksjuka? Hur har det gått nu?

[Gleeba]

Nja, tror inte att det hade så mycket med lillebrors kräksjuka att göra. Han kräktes hela dagen men somnade på kvällen och sov som en stock utan missöden så vi var inte inne och bäddade om sängar eller så.

Läggningarna går lite upp och ner. Är ledsen vid varje läggning. Men inte förrän hon ligger i sängen och jag går ut. Vill en massa olika saker och skriker olika intensivt men skriker alltid. För en natt sedan vaknade hon vid tre och skrek. Om samma saker. Att jag ska komma är kontentan.

Svårt att säga om det blir bättre. Vissa kvällar slutar hon snabbare. Andra är hon mer ihärdig. Vi fortsätter som tidigare med hästjakter, husljud och ramsor då och då. Och med en självklar attityd såklart. Visst är det kul att lägga sig! Men det funkar väl lite sådär just nu.