TACK
Conny
Schema och sömn
attityden
Hej igen!
Först och främst önskar jag alla er ett gott nytt år!
Jag tänkte bara meddela att vi sedan jul har tillbaka våra sköna nätter. Syskonen sover bra ihop. Tack till dig Torsmamma för all hjälp!
Som alltid var det förmodligen attityden som saknades ...
Det som fortfarande är lite krångligt det är den långa lunchluren. Och jag antar, att det är jag som ställer till problem. Somliga dagar hittar jag den rätta attityden och då sover hon som en dröm, inga uppvak alls. Är jag däremot lite stressad eller det minsta nervös, så är det kört. Samma sak vid läggningen: Med rätta attityden inga protester alls, men om jag bara tänker något vid läggningen typ: Oj, hon har ju halva grötportionen kvar i ansiktet, inte tvättat på riktigt (det är förstås bara få smulor som finns kvar), så kan hon protesterar i återigen 10 min.
Jag vet att det kanske är ett lyxproblem jag skriver om och lite skäms jag också för det, men hos mig har det nu blivit så att jag riktigt känner prestationstryck, typ: Du får inte vara orolig, du måste vara lugn, allt får vara absolut skälvklart, att förstås motsatsen inträffar ...
Är det inte helt dumt? Allt kunde vara så enkelt om jag bara slutade oroa mig for nothing
Har ni upplevt något liknande, vad har ni gjort?
Conny
Först och främst önskar jag alla er ett gott nytt år!
Jag tänkte bara meddela att vi sedan jul har tillbaka våra sköna nätter. Syskonen sover bra ihop.
Tack till dig Torsmamma för all hjälp!Som alltid var det förmodligen attityden som saknades ...
Det som fortfarande är lite krångligt det är den långa lunchluren. Och jag antar, att det är jag som ställer till problem. Somliga dagar hittar jag den rätta attityden och då sover hon som en dröm, inga uppvak alls. Är jag däremot lite stressad eller det minsta nervös, så är det kört. Samma sak vid läggningen: Med rätta attityden inga protester alls, men om jag bara tänker något vid läggningen typ: Oj, hon har ju halva grötportionen kvar i ansiktet, inte tvättat på riktigt (det är förstås bara få smulor som finns kvar), så kan hon protesterar i återigen 10 min.
Jag vet att det kanske är ett lyxproblem jag skriver om och lite skäms jag också för det, men hos mig har det nu blivit så att jag riktigt känner prestationstryck, typ: Du får inte vara orolig, du måste vara lugn, allt får vara absolut skälvklart, att förstås motsatsen inträffar ...
Är det inte helt dumt? Allt kunde vara så enkelt om jag bara slutade oroa mig for nothing
Har ni upplevt något liknande, vad har ni gjort?
Conny
Mamma till lille Victor, född 2006-07-19
och lilla Franziska, född 2009-06-12
och lilla Franziska, född 2009-06-12
-
Kalaskakan
Jo, en smula dumt är det nog
Alltså.. om jag frågar dig istället Conny:
-Vad gör det om det är lite gröt/smulor kvar på kinderna inför/under luren? Vad kommer att hända? Kinderna att krackelera eller så?
-Varför är det synd om henne som skall få ta sig en jäkligt skön lur? Och HUR är det synd om henne?
Är det bättre att hålla henne vaken?
-Prestationstryck gentemot vem? Oss? Grannen? Alla andra?
Det är ju inte oss eller någon annan du skall bjussa en lur på
Som svar på din fråga så hade jag luskat reda på ett gäng attityd, ställt mig just de frågorna jag ställer dig, kollat av att damens lurpreferens verkligen ligger på den utsatta/tänkta tiden och sen tutat och kört.
Sova är gott, as simple as
Alltså.. om jag frågar dig istället Conny:
-Vad gör det om det är lite gröt/smulor kvar på kinderna inför/under luren? Vad kommer att hända? Kinderna att krackelera eller så?
-Varför är det synd om henne som skall få ta sig en jäkligt skön lur? Och HUR är det synd om henne?
Är det bättre att hålla henne vaken?
-Prestationstryck gentemot vem? Oss? Grannen? Alla andra?
Det är ju inte oss eller någon annan du skall bjussa en lur på
Som svar på din fråga så hade jag luskat reda på ett gäng attityd, ställt mig just de frågorna jag ställer dig, kollat av att damens lurpreferens verkligen ligger på den utsatta/tänkta tiden och sen tutat och kört.
Sova är gott, as simple as
Hej Kalaskakan och tack för ditt svar!
Ja, ATTITYDEN, den berömda ... det är så lätthänt att man överförar sin egen tvivel till barnet, det är vad som skrämmer mig. Det är inte så att jag tycker att det är så farligt om det finns gröt på kinderna, men lillan reagerar på minsta tanken. Man måste verkligen vara absolut lugn och säcker - och det är jag tyvärr inte alltid. Och så fort jag märker att attityden sviker mig anar jag problem - och så kommer dem också, självklart.
Ibland är det min mormor som saboterar (när barnet vaknar under lunchluren och låter gnällig och jag tänker avvakta innan jag ramsar, för ibland klarar hon sig ju själv och somnar om på egen hand, tittar mormor på mig som om hon ville säga: Du vill väl inte låta barnet skrika, eller hur?), ibland är det storebror som blir arg för någon anledning samtidigt som jag är på väg att lägga lillan ...
Hon har dessutom börjat skrika igen efter läggningen (inte genast men efter 2-3 min ungefär), efter att det redan gick så bra förut.
Jag ser själv att jag lätt skapar en massa frågetecken i mina ögon: Varför skriker hon nu, varför vaknar hon om och om igen under lunchluren osv. Min man säger att jag klagar på hög nivå och det stämmer kanske ... (Ni får gärna se det här skrivandet som ett slags självterapie
). Kanske är det mina krav som är för höga, men jag vill så gärna att lillan har det lika mysigt i vardagen som storebror hade det - med jättesköna och obrutna lurar och en mor som verkligen alltid var ett steg före ...
Conny
Ja, ATTITYDEN, den berömda ... det är så lätthänt att man överförar sin egen tvivel till barnet, det är vad som skrämmer mig. Det är inte så att jag tycker att det är så farligt om det finns gröt på kinderna, men lillan reagerar på minsta tanken. Man måste verkligen vara absolut lugn och säcker - och det är jag tyvärr inte alltid. Och så fort jag märker att attityden sviker mig anar jag problem - och så kommer dem också, självklart.
Ibland är det min mormor som saboterar (när barnet vaknar under lunchluren och låter gnällig och jag tänker avvakta innan jag ramsar, för ibland klarar hon sig ju själv och somnar om på egen hand, tittar mormor på mig som om hon ville säga: Du vill väl inte låta barnet skrika, eller hur?), ibland är det storebror som blir arg för någon anledning samtidigt som jag är på väg att lägga lillan ...
Hon har dessutom börjat skrika igen efter läggningen (inte genast men efter 2-3 min ungefär), efter att det redan gick så bra förut.
Jag ser själv att jag lätt skapar en massa frågetecken i mina ögon: Varför skriker hon nu, varför vaknar hon om och om igen under lunchluren osv. Min man säger att jag klagar på hög nivå och det stämmer kanske ... (Ni får gärna se det här skrivandet som ett slags självterapie
). Kanske är det mina krav som är för höga, men jag vill så gärna att lillan har det lika mysigt i vardagen som storebror hade det - med jättesköna och obrutna lurar och en mor som verkligen alltid var ett steg före ... Conny
Mamma till lille Victor, född 2006-07-19
och lilla Franziska, född 2009-06-12
och lilla Franziska, född 2009-06-12
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Hej Conny
En klok kvinna (AW) upplyste mig tidigt om att de två största bovarna inom barnafostran och spädbarnsvård är......
Håll i dig nu.....
Oro och strävan efter perfektion.
Dessa 2 måsta du bara försöka mota bort i din hjärna.
Istället får du ett recept utskrivet av mig där du sätter lappar på spegeln dörrar osv... där det stå saker som...
- Jag är en lugn och trygg förälder
- Jag är den bästa mamman för just mitt barn
- Jag har full kontroll på läget
- Mina barn kan lita på mig.
- Jag vet vad jag gör.
osv... massor med självsuggestering får du nu göra. Hitta vägar att gå, skapa lösningar, inte problem. Ha en plan, planera HUR du skall göra och VAD du skall säga. Även till Mormor.
En klok kvinna (AW) upplyste mig tidigt om att de två största bovarna inom barnafostran och spädbarnsvård är......
Håll i dig nu.....
Oro och strävan efter perfektion.
Dessa 2 måsta du bara försöka mota bort i din hjärna.
Istället får du ett recept utskrivet av mig där du sätter lappar på spegeln dörrar osv... där det stå saker som...
- Jag är en lugn och trygg förälder
- Jag är den bästa mamman för just mitt barn
- Jag har full kontroll på läget
- Mina barn kan lita på mig.
- Jag vet vad jag gör.
osv... massor med självsuggestering får du nu göra. Hitta vägar att gå, skapa lösningar, inte problem. Ha en plan, planera HUR du skall göra och VAD du skall säga. Även till Mormor.
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. Tack ska Du ha Torsmamma för receptet! Det är precis vad jag behöver!
Jag hade redan skrivit ett långt inlägg till dig men den försvann helt enkelt, ingen aning vad som hände
I alla fall jobbar jag hård för att hålla vargarna stången och det funkar i stort sett med självsuggestering. Jag kan till och med ta fram inre bilder som hjälper (jag tänker gärna på våra första dagar på sjukhuset, där jag kände en absolut harmoni och lugn; allt var bara bra ... ).
Jag kan bota negativa tankar, det har jag märkt, om jag än ibland måste kämpa på riktigt, när vargarna har kommit för nära. Men jag jobbar på!
Vid sidan om det mentala är jag också tacksam för rent praktiska tipps - det är ju så att Franziska sover i vagn i trapphuset (alla vi gör en promenad på förmiddagen och när vi kommer hem låter jag sova henne vidare i vagn i trapphuset.) När det blir sovdags under promenaden låter jag vagnen stå och hon somnar alltid i stillastående vagn; sedan väntar jag ett tag innan vi promenerar vidare. Finns det något annat jag kan göra för att underlätta sömnen i vagn för henne?
TACK för all hjälp och stöd!
Conny
Det är precis vad jag behöver!Jag hade redan skrivit ett långt inlägg till dig men den försvann helt enkelt, ingen aning vad som hände
I alla fall jobbar jag hård för att hålla vargarna stången och det funkar i stort sett med självsuggestering. Jag kan till och med ta fram inre bilder som hjälper (jag tänker gärna på våra första dagar på sjukhuset, där jag kände en absolut harmoni och lugn; allt var bara bra ...
).Jag kan bota negativa tankar, det har jag märkt, om jag än ibland måste kämpa på riktigt, när vargarna har kommit för nära.
Men jag jobbar på!Vid sidan om det mentala är jag också tacksam för rent praktiska tipps - det är ju så att Franziska sover i vagn i trapphuset (alla vi gör en promenad på förmiddagen och när vi kommer hem låter jag sova henne vidare i vagn i trapphuset.) När det blir sovdags under promenaden låter jag vagnen stå och hon somnar alltid i stillastående vagn; sedan väntar jag ett tag innan vi promenerar vidare. Finns det något annat jag kan göra för att underlätta sömnen i vagn för henne?
TACK för all hjälp och stöd!
Conny
Mamma till lille Victor, född 2006-07-19
och lilla Franziska, född 2009-06-12
och lilla Franziska, född 2009-06-12
Hej igen!
Lite uppdatering: Jag jobbar på med att återvinna min positiva attityd (med lappar med svenska meningar på ) - och det blir bättre, jag är lugnare och stämmningen här hemma blir gladare igen - äntligen! Lillan är mycket nöjdare nu och jag själv är bättre på att bemöta storebrors trotsutbrott. Känner mig bättre nu och då blir allt annat bra också.
Jag tror att min stor utmaning (för att säga det positivt ) heter överkoncentration, verkligen. Och då är det ju klart att det uppstår problem om man alltid tänker att sin egen uppmärksamhet räcker inte till för två barn (för att man vill ge 100% till boda samtidigt). Klart att man känner sig som värsta mamman som inte räcker till.
Nu vill jag äntligen fokusera på det positiva igen och ser och känner vad det är för gåva att ha två underbara barn!
TACK Conny
Lite uppdatering: Jag jobbar på med att återvinna min positiva attityd (med lappar med svenska meningar på
) - och det blir bättre, jag är lugnare och stämmningen här hemma blir gladare igen - äntligen! Lillan är mycket nöjdare nu och jag själv är bättre på att bemöta storebrors trotsutbrott. Känner mig bättre nu och då blir allt annat bra också. Jag tror att min stor utmaning (för att säga det positivt
) heter överkoncentration, verkligen. Och då är det ju klart att det uppstår problem om man alltid tänker att sin egen uppmärksamhet räcker inte till för två barn (för att man vill ge 100% till boda samtidigt). Klart att man känner sig som värsta mamman som inte räcker till.Nu vill jag äntligen fokusera på det positiva igen och ser och känner vad det är för gåva att ha två underbara barn!
TACK
ConnyMamma till lille Victor, född 2006-07-19
och lilla Franziska, född 2009-06-12
och lilla Franziska, född 2009-06-12
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Tack själv Conny, vad glad jag blir för er skull!
Du vet en klok kvinna (Oprah) säger: När man vet bättre så gör man bättre.
Nu vet du dina fallgropar och hur du skall ta dig ur dem. Försök att släppa överkoncentrationen, den är bara till onytta för dig.
Du vet en klok kvinna (Oprah) säger: När man vet bättre så gör man bättre.
Nu vet du dina fallgropar och hur du skall ta dig ur dem. Försök att släppa överkoncentrationen, den är bara till onytta för dig.
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.