Nattstrul under smekmånaden

[kabj]

Hej igen!
Hoppas lilleman inte vänder tillbaka ens en liten stund från 8-timmarsnätter! Men känns skönt att vara beredd ifallatt...
Första luren avlöpte fint. Lite buffning så somnade han fint.
Andra luren planerades till utomhuspromenad... Inte mycket sömn där( ute en timme och kanske 30-40 minuter sömn av detta i omgångar), och nu ligger lillen och leker i sitt lilla gym hur nöjd som helst medans hans mamma undrar hur detta ska lösas... Jaja, han får mat om ett tag så ska vi se om nästa lur funkar bättre, annars kommer det nog bli buffest imorgon .
Han måste ju sova på dagarna också, och hungrig verkar han då rakt inte vara nu... Förgrymmade onge!
Anledningen till att vi flaskmatar lillen är att jag snart kommer att återvända till skolan, och då är det mycket mer praktiskt om min man kan vara hemma och flaskmata än att han måste vara i skolan och jag amma
Men men, det löser sig nog det med
Kram på er alla!
// K

[kabj]

Och en liten extrafråga... När lilleman var pytte så har jag haft det ljust under dagen i sovrummet och mörkt under natten. Ska man kanske börja ha det mörkt under daglurarna också? Skulle det kunna hjälpa insomning eller kommer det bara att sabba dygnsuppfattningen... Hmmmm... Några tankar? Hur har ni gjort?

[TorsMamma]

Hej, det du kan göra är att hänga en filt över 2/3 delar av sängen och stänga ute synintryck på det viset om ni vill. Annars mörklägger du även på dagen om det funkar för er. 8)

Men, jag tror ni förmodligen börjat nå 7-8 veckors ökningsperiod va? Mer mat!

[Nancy]

Anledningen till att vi flaskmatar lillen är att jag snart kommer att återvända till skolan, och då är det mycket mer praktiskt om min man kan vara hemma och flaskmata än att han måste vara i skolan och jag amma

Jag ber om ursäkt om det lät som om jag ifrågasatte att du flaskmatade. Själv har jag inte kunnat amma alls, det var därför jag hade svårt att svara på din fråga.

Kram från Nancy

[kabj]

Nacncy:
Jag ville bara förklara varför jag vill att han ska äta enbart från flaskan och det var därför jag undrade om det kunde vara förvirrande. Jag ville bara förtydliga, det kändes inte alls som du ifrågasatte!
Inatt blev det minsann inga åtta timmar! Hur lång tid tog det för dig innan det vände tillbaka? Speciella åtgärder?
Tors mamma: Tack för tipset! Nu blir det mörkare vid sovstunderna!
Kram

[Nancy]

Tack för att du förtydligade.

Inatt blev det minsann inga åtta timmar! Hur lång tid tog det för dig innan det vände tillbaka? Speciella åtgärder?

En vecka kanske

Åtgärder : Ännu lite noggrannare med vakentid dagtid. Trugar inte nattetid utan låtit barnet äta (från flaska i mitt fall) en omgång och sen har det fått vara bra med det. Undviker för mkt verktygande och trixande vid daglurarna. Vid "skarvande" dagtid har det oftast fått räcka med "skak i handtaget" som påminnelse.

Kram från Nancy

[kabj]

En vecka klarar jag nog av
Vet inte riktigt hur jag ska bete mig med daglurarna bara.... Den första funkar med lite buffande, men resterande vill bara inte funka... I vagnen kan det sovas (ute under promenad), men i spjälis går det inte riktigt än... Jag funderar på om ökningsperioden fortfarande håller på . Så nu tar jag upp efter en stund och matar för säkerhets skull...
Sen brukar det vara lite lite sovtid under en dag för att jag inte kan hjälpa honom med sömnen ordentligt. Vad göra?

[Nancy]

Hej

Jag tänkte ge mig på att försöka hjälpa dig på traven men jag återkommer senare idag.

Kram från Nancy

[Nancy]

Ok, nu kör vi

Så nu tar jag upp efter en stund och matar för säkerhets skull...

Nu säger stränge-Nancy stopp och belägg . Lilleman är 2 mån alldeles snart och nu får det vara slut med det här duttandet. Det är mycket, mycket bättre att hinna jobba upp aptiten och sen när det väl äts mata inom en timme. Inte mer. Jag lovar att det tar inte alls lång stund innan detta funkar. Ja, det kan bli lite surt en dag eller två men kanske inte ens det. Och bebisen hinner inte svälta ihjäl.

Sen skriver du att lurarna "inte fungerar". Är det att han låter när du lägger honom Får han alltid sova tills han vaknar själv eller väcker du ibland Själv tycker jag att det är oslagbart att få förmånen att väcka. Du visar att du har koll på läget och jag inbillar mig att du underlättar för barnet att lära sig somna själv och somna om själv.

Med mina yngsta har jag kört en variant av SM där jag haft (någorlunda) spikade mattider och sen har jag anpassat det hela efter vakenorken. Ex väckte vid 10.00 och sen har bebisen varit vaken kanske 1,5-5 tim. Sen har jag väckt 14.00 oavsett vilken tid det somnades. "Schemat" har finjusterats efter hand och sen blivit ett "riktigt" schema.

Jag borde nog ha läst igenom din tråd mer noga märker jag men jag får utgå från nuläget. Du är jätteduktig och behöver nog egentligen mest en vänlig knuff och lite pepp tror jag.

Jag tror att jag tar och delar med mig av en fundering från imorse. Jag halvlåg i soffan med Leonor i famnen varpå hon lyfte huvudet bakåt och sen tappade balansen och föll med näsan rakt mot mitt nyckelben. Hon blev riktigt, riktigt ledsen för det var en hård smäll. Här var det tal om en riktigt olycklig bebis som behövde både tröst och försäkran om att allt skulle bli bra

Jag lyssnade på gråten och insåg att det var ju så som riktigt ledsen gråt låter. Ganska långt ifrån de skrik i början av ett sovpass som kanske bara betyder: "Fasiken vad trött jag är men jag kommer inte riktigt till ro och armen ligger obekvämt och jag vet inte riktigt åt vilket håll jag skall ha huvudet...".

Och mitt i alltihopa kommer nån galning och buffar...

Klart man skall använda verktygen, det är ju därför de finns. Men man måste träna sig i att lyssna så att man inte är där och stör mer än man hjälper. Kanske är inte bebisen alls särskilt ledsen eller övergiven. Kanske skulle bebisen tystnat inom 30 sekunder om hon/han bara fått vara ifred

Sen är "verktygen" så mycket mer än buffande och solfjädrar. Det är hela AW:s filosofi om att tillgodose barnets behov och ligga steget före. Att lugna ett barn med ett leende istället för ojande. Att ta sitt smågnällande barn under armen och gå och ladda tvättmaskinen tillsammans istället för att gå och vyssja. Visa att det är en trevlig tillvaro som barnet fötts till

Vad är det han sjunger Gerorge Michael... "You've got to have faith". Man måste ha tillit till sig själv och sin bebis.

Hur mycket man än älskar sitt lilla underverk så är faktiskt inte bebisar så himla unika ändå. I alla fall inte i det faktum att de behöver äta och sova.

Vad skulle hända om du lade din son att sova och sen inte hade fysisk möjlighet att vara där och trixa Om du lade ned honom med fast och kärleksfull hand, skakade i handtaget och sen gick därifrån

Nu låter det som om jag är bara så himla redig men jag kan lova att om man har mer än ett barn kan man mycket väl hamna i den situationen både en och två ggr/dag. Det kan vara ledset syskon som slått sig eller kladdig bajsblöja som inte kan vänta. Då måste man helt enkelt ha tillit, "faith". Precis som i en sån där smörig amerikansk familjekomedi.

Och vet du, det fungerar

Kram från Nancy

[Sofiapia]

Här kommer en överkoncentrerads tips på hur man kan verktyga sig själv:

Jag har med ett glatt leende (klistra på det oavsett), tänkt "vad skönt den som fick sova!", och lagt lillkillen för att sova. Om han börjar låta så har jag satt på Pink på rätt så hög volym utanför dörren. På så sätt får han något roligare att lyssna på än sitt eget gnäll och framför allt så får hans kära mor någonting roligare att lyssna på, och bättre för sig än att störa honom. Det har funkat för oss. Efter ett tag märker jag att han har tystnat och jag drar ner volymen en aning. Anna förespråkar Mozart, men här tror jag mest det handlar om att jag ska ge honom utrymme att vara i fred och stöka i ordning själv, och då kan jag lika gärna sätta på något som gör mig på bra humör.

Jag hade aldrig vågat eller velat göra så här om jag inte hade haft SM, Barnaboken och all erfarenhet här att luta mig mot för att känna mig säker på att mitt barn får det han behöver (och äter han för lite ett mål tar han igen det nästa).

Du kommer fixa det. För oss har det gått upp och ner från dag till dag. Nästa gång kan alltid bli bättre!

[kabj]

Oj!
Mycket bra tips kom där! Ni har nog rätt båda två... Just nu är jag bara rädd att ökningsperioden är här, så jag vill nog vänta litegranna innan jag kan klistra på attityden. Annars kan det nog bli pannkaka...
Men sen undrar jag... Han låter när jag lägger ner honom, men det accepterar jag utan protester, men när han skriker upp sig tills han knappt kan andas då Buffningen tar ett tag innan den lugnar ner honom och efter att jag är färdig så skriker han upp sig ganska direkt efter att jag slutat
Några dagar till nu ska jag ha lite friare amning för att inte väcka nåon slumrande överlevnadsångest. För säkerhets skull
Sen blir det spikade mattider. Basta! Under tiden ska attityden jobbas på... Den behöver mycket jobb just nu känner jag
Tack så hemskt mycket för råd och tips och välförtjänta sparkar i baken
Kram på er!

[Nancy]

Hej

Fina tips från Sofiapia :thumbsup:

Tänkte på dig när jag nyss läste ett fint inlägg som ElinN gjort i en annan tråd. Citerar delar av det här:

Vissa barn somnar när de lägger huvet mot madrassen/kudden, vissa barn somnar efter en lång stund av glatt joller och småprat, vissa barn ställer många frågor, vissa barn skriker sig mer eller mindre till sömns under hela bebistiden. Barn är olika helt enkelt.

15 minuter är inte lång tid tycker jag. 15 minuter av desperat hysterisk gråt är lång tid, men att ställa några frågor under 15 minuter är alldeles normalt. "Ska jag verkligen sova nu?", "varför hittar jag ingen skön ställning?", "Varför kommer inte den där rapen upp nån gång?", "varför somnar jag inte direkt, hur var det nu man gjorde mamma?", "kommer vargen och tar mig?", "Vakar ni över mig alltid?", "Är jag verkligen lugn och trygg här?"

Du behöver ju inte sluta vagna helt, Liten ska ju inte behöva skrika så "hon nästan tappar andan". Vid ledsna frågor svarar du betryggande med några drag med vagnen eller med ett skak i handtaget. Du får hitta en balans och dialog där Liten får svar på sina frågor, men du inte står och hänger i handtaget hela tiden. Sen kan du successivt backa mer och mer och slutligen gå över till att i princip bara använda skak i handtaget. Har du läst TorpSaras vagningstips?

Attityden handlar inte om att man ska låta bli att höra när de gråter, utan att man ska vara övertygande och fast i sin vetskap att man vet vad som är bäst för dem!

Ett vagningstips: vagna tyst, släpp, vagna tyst, släpp etc. Tillslut tröttnar han.
För att förklara, vagnar du för mycket så blir det inga svar, utan mys.
Hans skrik betyder:
Ska jag sova?
Du svarar kort och bestämt med vagnen
ja! och sen SLÄPP!
Han frågar igen, direkt:
vaktar du?
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
ja! och släpp!
Han frågar:
Går du nu?
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
ja! och släpp!
Han frågar:
Överger du mig?
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
Nej! jag finns här! och släpp!
Han frågar:
Är det säkert, det?
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
ja! och släpp!
Och som sagt, han kommer att nöja sig med de svaren.

:thumbsup:

Sen när du känner dig redo tror jag det är en utmärkt idé att snäva åt måltiderna. Jag vågar sätta en slant på att du kommer att se att det har positiv inverkan.

Kram från Nancy

[yoyomumin]

När jag läste denna tråd för ca 4 dagar sedan var det som en lampa tändes över mitt huvud. Men det är ju precis så där min Noam beter sig vid ätning ju! Insåg då att den sk överlevnadsångesten envist hade bitits sig fast i henne. Envis mot envis tand för en tand resonerade jag och började tappert mata mata mata mata. Ett evigt lugnande och buffande mot axeln vankande hit och dit för att få upp rapen, och de första tva och en halv dagarna var det som jag faktiskt såg en ljusning i det hela. Men sedan igår kväll så brakde det igång. JAg tog upp henne för sen ur vagnen som hon sover i (hon hade redan hunnit skrika både en och två ggr) och sedan var cirkusen igång. De´t var ett evennerligt matande som slutade med att hon tillslut efter nästan två hela bröst totalstrejkade ens en droppe till och så var lilla underläppen framme och huvudet vändes bort. Lilla luren och så sedan exakt samma visa igen. Jag ger upp och lillen blir buren till sin far för lite umgänge, efter ett tag så vill hon äta mer och sedan slutar det i ett snyftande och bortvändande av huvudet. JAg ger upp, ger barnet till lilla pappa igen och drar täcket över huvudet. Det visar sig sedan att hon somnar lugnt och gott i vagnen efter lite vagnande mot tröskeln i köket. Hon sover flera timmar, sedan tar jag upp henne för en slurk, hon sover och äter, somnar om till ajg tar upp henne 11 på morgonen. Vi har lite senare gå upp/gå och lägga oss tider här hemma. Detta f ö borde påpekas att hon utan problem sover upp till 8-9 timmar om "natten", även om jag itne skulle ge henne en slurk, men jag vågar inte låta henne bli för hungrig, det kan få sina följder... Sedan imorse har hon också tyvärr visat upp samma totalvägrande efter bara ett enda bröst. Så hon ligger på sängen och glor på sin pappa spela hendrixlåtar för henne, verkar så nöjd, men är hon verkligen mätt? Vågar jag ens gå in i duschen eller kommer hon börja skrika helt plösligt där jag står som mest inlöddrad och njuter?

Vad jag egentligen undrar över är om detta verkligen är överlevnadsångest, går jag rätt tillväga, eller är jag för påstridig i mitt agerande och kan det leda till att hon får någon slags dålig erfarenhet till att äta? JAg studerar och jag studerar tycker jag, men igår kunde jag verkligen itne se på henne att om hon var mätt. Men ändå somnade hon gott. Tidigare har hon ju varit mer nöjd och glad och somnat lyckligt.

[kabj]

Hej allihopa!
yoyomumin, om du vill ha svar är det bästa sättet att starta en egen tråd, annars riskerar dina frågor nog att drunkna bland alla mina

Jag tänkte bara rapportera att jag precis skaffade attityd och la en mätt, torr, färdiglekt och trött liten kille i sin säng, skakade och gick ifrån.
Nu ska jag lyssna med mina öron och inte öververktyga tänker jag och gör precis detta med Chopins samlade nocturnes spelandes i bakgrunden. 2 gånger gick jag in och buffade och då bara tills det blev tyst. Ytterligare några gånger gick jag in och skakade sängen (har sånna där tassar som möjliggör skonsam skakning ). LYSSNADE gjorde jag, och se! inga uppskrikningar utan bara frågor som besvarades. knappt 15 minuter tog det och nu liger han och sussar så sött. Det känns så skönt att han lyckats somna för egen maskin! Nu får vi se hur länge jag kan lyckas bibehålla attityden...
Ska resa bort imorgon och då ska lillen sova i vagn... Jaja, det kommer nog gå bra. På måndag börjar sedan hårdträning inför sista mammaveckan, sen bör lilleman vara hårddrillad tills blödiga pappan ska vara hemma
Nä skämt åsido så är pappan i fråga helt fantastisk och kommer klara av sin söta son med bravur.
Tack Sofiapia, överkoncentration har jag i överflöd, men det blir nog bättre när jag börjar plugga!
Tack Nancy! Både för alla råd jag får i min egen tråd och vad du skrivit under favoritlänkar, du hjälper mig något helt otroligt mycket!
Kram på er!

[kabj]

Hej igen!
DÅ var det dags för nya frågor och funderingar . Att ingenting kan vara lätt här i livet
Vi har nu kommit hem från att ha varit borta i ett par dagar, då blev allt lite konstigt så inga rutiner då inte. Nu är vi dock som sagt hemma igen och försöker få ordning på tillvaron lagom till att jag ska lämna över rodret till pappsen.
Till frågorna!
Lillen skriker när han ska sova . Jag tycker att det låter argt för det mesta och låter då bli att gå in. När han hakat upp sig går jag in och buffar och sedan snabbt ut med skak i spjälsäng och början till en ramsa. Det brukar resultera i ytterligare någon minuts skrik innan han somnar pang bom. Det känns lite tråkigt att han ska skrika innan han somnar och jag har läst om bekräftelseramsan som ska följa med i sömnen, men den är han ju för liten för. Ska jag göra något istället?
Om jag ska ha morgonmål 6.30 när är det då bäst att ha nattmål? (Någon har tydligen glömt hur skönt det är med 8-timmarsnätter, och det är minsann inte jag! Vill få in lite bättre struktur dagtid innan jag försöker få bort det. Han verkar dessutom hungrig när han vaknar på natten...)

Det blev visst bara 2 frågor... Måste betyda att jag skriver imorgon igen
//
K