Alice82 skrev: Hjalmar sover 45, 2, 45. --- Kanske dags att korta ner? Han är strax 6 månader ung.
Aspelut! Föreslår 45, 2, 20.
Alice82 skrev:Kanske kräver vissa gullungar mer än andra för att vara nöjda?
Det är onekligen så. Precis som det finns vissa vuxna som är bättre på att vara lediga jämt, om man säger, ligga på soffan och rulla tummarna och göra ingenting
än andra, som får myror i kroppen av att inte göra nytta. Ty till att göra nytta (för andra än sig själv) är människan "programmerad" enligt evolutionen, Gud, naturen.... enligt det livet igenom återkommande utvecklingsmönstret UTFORSKA, BEHÄRSKA, FÖRÄNDRA.
Alice82 skrev:Är han frustrerad för att han vill men inte kan?
Det är han säkerligen - han "vet" att han står nära den verkliga rörelsefriheten, den där man styr över kropp och avsikt
Och all små barns frustration kan man inte eliminera. Men man kan lindra den genom att MÖJLIGGÖRA för dem att uppnå det mål de eftersträvar (vare sig de vet om vad de eftersträvar eller inte) - inte försöka nå det ÅT dem, inte styra och ställa eller "bestämma", bara precis möjliggöra
Alice82 skrev:Jag är nog mest orolig för att Jalle har TRÅÅÅKIGT. Fast jag anser mig kunna vara hyfsat bra på att hitta på olika saker. Men har är ju mest nöjd när vi är borta eller har besök.
Att han är mest nöjd då är för att han borta, eller med besök hemma, ingår i ett sammanhang som faktiskt skulle funnits och gällt honom förutan. Han är MYCKET upptagen med att lära sig hur det går till här i världen. Ytterst handlar det om att överleva. Om konsten att överleva, den han själv ska behärska en vacker dag. Så tänk på världen - hans värld
- inte enbart (eller alls) som underhållningsarena. Tänk på den som utbildningsplats och arbetsplats: "Så här gör man när man lever i den här världen" =klarar sig, överlever, behärskar jobbet... Och då är det inte han som ska försöka styra världen, om du förstår.
Små barn ska vara i händelsernas centrum. Men de ska inte VARA händelsernas centrum.
Social delaktighet är lösenordet
Och det gäller alla, alla små barn. Dvs alla människor
och det är nu det börjar, på allvar. Lilla Hjalle behöver nu så sakteliga få klart för sig att DE ANDRA KLARAR SIG SÄMRE UTAN MIG.
Är inte det en utmaning, så säg - att få honom DIT \:D/ Dit där vi alla vill vara.
Till din teoretiska förståelse kring den sociala delaktigheten - varpå följer den praktiska per automatik
- skulle jag vilja be dig läsa "Vad rätt var tänkt, det blev så fel". Kapitlet inleder andra delen av Barnaboken.
Well, i vaket tillstånd är han glad och intensivt nyfiken på allt i alla fall. Och äter gör han med god aptit.
Satsa på att inpränta att allt är som vanligt - mat i stora lass, social delaktighet och utevistelse. Och på natten får ni tyvärr inte fortsätta att bekräfta att det är farligt att bli född till ett jag och att man måste lyftas ur sängen och ligga mage mot mage för att klara av det. [-X Det är förstås kortsiktigt enklast men långsiktigt lite taskigt för att ni inte ger rätt svar på hans frågor och därmed inbjuder till trassel senare. 
Men det är klart, nångång kan det kanske behövas för att man ska få kontakt. 
(banna banna). Det är väl mest tröttheten som styr där.. Inatt blir det ändring. Inga dumheter.