Jag blir galen... på mig själv och dottern!

[Jannah]

Hej allihop!

Här sitter jag och kan inte ens njuta utav tystheten nu när hon sover för jag har så dåligt samvete... Jag behöver verkligen lite vägledning och kanske en och annan utskällning för att komma på rätt spår igen...
Nedan skriver jag ner lite situationer jag hade behövt lite hjälp att få rätt på...snälla?

¤ Protester vid påklädning, blöjbvyte osv. Att vi skall ut gör ingen skillnad trots att hon håller i skorna (som e typ symbolen för att gå ut ) o hon springer i från mig. Jag klär oftast på henne i farten, men med overall och byxor osv så måste hon sitta i min famn. Då kastar hon sig bakåt (kan ibland skalla mamma) fläktar med armarna och blir allmänt arg. Likadant är det vid blöjbyte då skall hon snabbt upp och VILL INTE ha på sig kläder [-(

¤ Klättrande... Jag är mycket stolt att min lilla tjej redan kan klättra så bra som hon gör, men det gör mig helt uttömd på energi. Jag går som på nålar hela tiden för att jag är rädd att hon skall klättra när jag inte ser eller e upptagen med annat (och tro mig det gör hon!) Här hemma klättras det på soffan, vilket länge har vart ok, men nu klättrar hon upp på soffkanten , soffbordet (gärna efter att ha dragit den till en plats hon vill ha den på), köksstolarna för att sedan komma upp på köksbordet. Gissa och jag fick hjärtklapp när jag såg henne sitta på bordet ca 1dm från kanten med ryggen till när jag bara skulle lämna en sak i ett annat rum (hon sprang snabbt till köket, öppnade dörren och klättrade upp).

¤ Att dra i mina kinder är särskilt kul (har aldrig gjort det på henne själv då jag tycker det gör ont) och peta ett finger i mammas näsa eller öga... :-k *vad händer om jag gör såhär?* liksom, med små naglar som precis har börjat växa ut... Försöker avleda eller visa att det gör ont och visa att man kan klappa ist men då blir hon bara ännu mer bestämd [-( och då kan jag lova att jag får mer ont. Tills jag så hemskt bara sätter undan henne eller skäller, ibland bådeoch

jag hör mig själv säga NEJ NEJ NEJ hela tiden och det e inte alls så jag vill vara som förälder . Har tappat bort mig själv helt känns det som.
Hur gör man egentligen? Har ni tips på bra sociala delaktigheter för ett barn i min dotters ålder?

Jag ger er härmed tillåtelse att skälla ut mig totalt! hjälp! Måste få ordning på mig själv så att inte lillan blir lidande...

[Jannah]

jo just det! Lillan är snart 16 månader!

[Majsans]

Oj då, det kunde varit jag som skrev det meddelandet! Vilke härliga energikickar till ungar vi har, va?

påklädning: Han älskar att gå ut och går alltid till dörren när vi frågar om han vill gå ut, han hämtar overallen och skorna, men sen är det stopp!! Då börjar han leka med andra saker, pussla eller vad som helst. Vi har ungefär en miljaard olika strategier. Vi har liksom slutat att bara klä på.

-Populärast är att hämta sångpåsen (med små saker i som vi sen snunger om tex en groda- små grodorna) sen väljer han sak, vi sjunger och förälder klär på.

-Vi kan fråga om han vill klä på sig själv (det kan han inte, men vill gärna, och vi hjälper till så osynligt vi bara kan)

-Vi står på köksbänken och tittar ut genom fönstret(hmm., vi står inte alls där... han står där )

-Ibland pusslar vi samtidigt

-När vi är hos vänner/ släktingar så sköter de nästan alltid påklädningen (beroende på vilken realtion de har såklart)

Klättringen: hmm..ja. Vad gör vi? Det har faktiskt lugnat sig lite, men ååterkommer i omgångar.

-Det finns ställen han FÅR klättra på, så då visar vi honom till de ställena när han är i tagen (det svåra är att han hela tiden vill ha mer utmaning, så man får använda sin fantasi lite)
-När han upptäcker ett nytt ställe att klättra brukar vi låta honom göra detta, med oss tätt, tätt intill. Och klättra ner, och upp igen, och ner, och upp igen, osv. Sen brukar det liksom vara bra efter några dagar (men som man måste passa dessa dagar!!)

-Vi klättrar massor ute också. Då försvinner lite grann behovet att göra det inne.

Hmm, och sen var det det där med kindnyp. Ingen aning.
Men ögonpet har vi haft massor av och det möts av "Ja, titta där är mammas/pappas öga, och där är mammas mun, vart är mammas/pappas öra" Jag tar handen, styr den så det blir lite mjukare tag, och avleder. Funkar för oss.

Lycka till! Jag är säker på att du är en supermamma! Du vill ju göra allt bra för henne, och alla har vi ju dåliga dagar då och då, eller hur?

[cissii]

Hej

Ja, ibland blir man galen.

Varför inte prova en muta vid påklädningen? Tex halvt äpple. Eller russin, det har alltid varit min favorit. För dom kan man alltid ha i fickan, och tex kasta iväg en bit och med gigantiska förvånade mammaögon peka - TITTA ETT RUSSIN, HUR HAR DET HAMNAT DÄR BORTA? om man vill avleda lite sådär vad som helst. Eller i det här fallet lägga famför barnet eller i en jackficka, och mecka på kläderna medans barnet är upptaget med russinen.

För i den här åldern handlar det ju så mycket om avledning och visa utan att kanske avkräva ett korrekt betende. Man får avvleda och avvleda, och visa och visa i evigheten. Amen. Men det lönar sig vackert på sikt. Det är lite som att varje situation är ny varje gång igen, tills varje detalj är noga undersökt och lagd i mappen för sådant man förstår. Då kan barnet lägga ihop saker till ett sammanhang.

Klättra. Varför inte parkera dig med en kopp te och en bra tidning och säga varsegod att klättra, låt henne klättra sig klar bara. Jag har personligen inte känt mig så nervös för att min dotter ska falla ner, men jag är inte så nervös av mig. Hon har klättrat på det mesta. Sen kan man ju göra ett syfte av att klättra. Tex klättra upp på köksbordet och sitta där och hjälpa till att laga mat, baka, vattna blommor eller vad som helst.

Om hon absolut måste peta hårt. Så kan du ju ta dina kinder, näsa och ögon och bara helt enkelt flytta på dig. Utan att blir arg eller blanda in känslor. Du kan ju resa dig och gå. Man får ju det

Socialdelaktighettips är allt på golvnivå. Torka av köksskåpen har alltid varit en favorit här, skura golv, sortera återvinning, vattna och plantera blommor, städa noga med varsin tandborste, sortera lite vad som helst, dammsuga, diska, ge hundar mat (gärna provsmaka lite med då, så det vänder sig i mammamagen), rensa ur frysen är väldigt spännande kallt och lite läskigt.
Egentligen allt som är lite enformigt, där man kan sortera och plocka eller skrubba. Oxå alla små saker, stänga dörren, låsa upp med nyckel, betala i affären och packa ihop varor och packa upp hemma, ta på mamma mössan osvosv.

Mvh Cecilia

[Susanne*]

Hej
Läs gärna även passande länkar under favoriter:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18665

Både om små 1-åringar samt förtrots. Förtrotsen vill jag annars gärna kalla "stora frustrationens tid" - både för stora och små. Hittar man ett konkret förhållningssätt här så läggs en bra grund inför trots och annat som komma skall.

Hör gärna av dig vidare.

Kram
Susanne

[Jannah]

ååh jag sitter här med tårar i ögonen!! Ni e underbara!

Superbra tips och råd, jag skall verkligen ta till mig ALLT! Imorgon är det en ny dag och nu skall det bli ordning o reda på mamman, så att det blir bra med lillan i långa loppet 8)

Igår satte jag mig o läste BB (för typ 1000 gången) om ettåringar o lite om personligheter (by the way jag har en liten muskelbyggare här hemma ). Jag tror verkligen inte att det finns en bättre bok! O sedan detta forum utöver boken liksom... TACK ANNA!

Återkommer imorgon 8)

[Clara Cecilia]

Hej,
även vi har en klättrare,
ytterligare ett tips är att se till att få ordentligt med utevistelse, Minst en timme helst två varje dag med stora fysiska utmaningar.
Tror att det var TorpSaras Edvard som myntade uttrycket "skidbacketrött" - fungerar toppen kan jag säga!
Klätterställningar, stenar, gå uppför branta backar, springa i snö osv osv och massor av beröm när tjejen tar och pustar!

När det klättras inomhus så berömmer vi även då - "vad du kan klättra bra, vad du håller i dig, toppen".

Och när det blir för ivrigt och slarvigt så får man vara där och påminna om rumpan först, lungt och fint.

Till sist - några vurpor får man räkna med i livet, fast inga alltför livsfarliga förstås!

Kram
ps när du känner att nejet växer, eller skället kommer - ta ett steg bak och tänk: Dags att byta strategi! ds

[chokladkaninen]

Hej Jannah!

Igår satte jag mig o läste BB (för typ 1000 gången) om ettåringar o lite om personligheter (by the way jag har en liten muskelbyggare här hemma ).

Jag har också en klättrig och - hm, påstridig - liten muskelbyggare här hemma, en månad yngre än din, och jag tar till mig råden du får med stor förtjusning. Hos oss har jag räknat ut att det är just muskelbyggeriet som är pudelns kärna; Storasyster är semla och lät sig distraheras på ett helt annat sätt. Men Lillebror är ju så beslutsam... och det kräver ju ett lite annat förhållningssätt som åtminstone för mig är lite svårare att få koll på (är ju nämligen höggradigt semlig själv... )

Igår ville Lillebror öva på att tända och släcka lampan på mitt nattduksbord, för det har han ofta sett Storasyster göra. Och så lyckades han inte tända den och började argt och frustrerat slita och dra i sladden. Lampan var på väg att ramla från bordet och jag, som höll på att vika tvätt några steg bort, ropar (förstås! ): NEJ! Inte dra! och rusar fram och ska flytta undan barnet från lampan (tvärtemot grundregeln att flytta Saken, inte barnet, eller hur? ) Givetvis reagerar Lillebror med ilska och frustration, slänger sig bakåt och slår huvudet i sängen. Mycket frustration och tårar blev det innan vi hade lyckats trassla upp denna härva - och lösa det ursprungliga problemet, som visade sig vara att glödlampan hade gått sönder!

Jag vet inte riktigt vad jag ville med denna story, kanske bara säga att du inte är ensam om att ha lite svårt med att få in muskelbyggarhanteringen i ryggmärgen.

[Ninapn]

Bara en liten reflektion: jag tycker att det kan hjälpa mot ens egen frustration att tänka att det faktiskt, helt av sig själv, går över. Den där tokklättrarivern i kombination med ett något omoget omdöme, den försvinner av sig själv. Antingen slutar barnet klättra eller så lär det sig behärska klättrandet så pass bra att man ändå kan slappna av. Tänker man så är det liksom lättare att bjuda på det där: att gå där, hack i häl med en hand under lilla rumpan några veckor/månader... Och istället för att tänka på allt man "borde" göra, fokusera på på hur många tillfällen denna fas ger att stötta och bekräfta den lilla bergsbestigaren, som på ett egentligen föredömligt sätt dagligen vågar allt och utmanar gränserna för sin egen förmåga!

[Ewa]

Nina =D>

[Jannah]

Hej igen!

Clara Cecilia - jag har faktiskt vart dålig med utevistelse... Men igår gick vi ut och även idag och det gör faktiskt skillnad! Dessa dagar har vi haft det trivsamt, och hon har fått klättra här hemma också (förutom när jag verkligen inte KAN hålla koll, då har jag plockat undan stolarna ist )

chokladkaninen - haha härligt med en liten klättrare till... visst e det jobbigt för oss men samtidigt blir man endå glad att man har ett sådant barn som kämpar på för att lära sig ALLT... Min bror var sådan så jag frågade mamma hur hon lyckades orka den tiden? (min bror klättrade upp på dammsugaren medan hon dammsög när han var 10 månader! ) Hon sa bara så som nina säger, att det går över. Låt oss hoppas det!! va typiskt att lampan hade gått sönder, tänk hade den funkat hade det ju inte vart några problem. Jag gör tyvärr också så att jag flyttar på henne alltför ofta - måste sluta med det.

ninapn - Jätte bra skrivet, skall verkligen tänka så!

[Ewa]

Min bror var sådan så jag frågade mamma hur hon lyckades orka den tiden? (min bror klättrade upp på dammsugaren medan hon dammsög när han var 10 månader! )

Och själv klättrade jag högst upp i bokhyllan när jag var 11 månader 8)

[Jannah]

Min bror var sådan så jag frågade mamma hur hon lyckades orka den tiden? (min bror klättrade upp på dammsugaren medan hon dammsög när han var 10 månader! )

Och själv klättrade jag högst upp i bokhyllan när jag var 11 månader 8)

HAHAha Oh my! HUR!?

[Clara Cecilia]

Så härligt att ni fått fart på utevistelsen!
Bara fortsätt vara ute och försök hitta nya utmaningar utomhus ju mer hon växer.

En annan vinst med det förut att hon (och du!) blir rastade är att hon kommer bli starkare, få bättre balans och en vana vid alla väder. Jag kan själv känna hur det nästan kliar i kroppen nuförtiden om vi inte kommer ut nån dag. Det är ett rackarns kul sätt att umgås också!

Ett annat tips från forumet som jag använt mig av när jag just inte KAN ha koll är att "stolarna vilar". Rätt och slätt, lägg stolarna ner och meddela att dom vilar, det behöver även stolar ibland! Sen kan man ju väcka dom tillsammans i stor stil och låta henne klättra så det knakar med ett vakande öga och en hand i rumpan om det behövs.

Kram Clara

[Ewa]

Min bror var sådan så jag frågade mamma hur hon lyckades orka den tiden? (min bror klättrade upp på dammsugaren medan hon dammsög när han var 10 månader! )

Och själv klättrade jag högst upp i bokhyllan när jag var 11 månader 8)

HAHAha Oh my! HUR!?

Jag gick vid 9 månader, och släpade runt på en korgstol vart jag gick. Den var väldigt bra att klättra upp i, för att sedan ta sig vidare mot högre höjder 8)