Viktångest på grund av BVC!

oakarin · Inlägg av **oakarin** » lör 12 dec 2009, 15:12

Hej alla kloka!
Behöver få ventilera av mig lite och kanske få lite bra tips.

Maya är nu 18 månader. Hon är en "liten sparris" och har varit liten och "nätt" i kroppen ända sedan hon föddes. Fram till drygt ett års ålder åt hon som en liten häst och ett mellanmål kunde bestå av en portion gröt och en hel banan.

Det senaste halvåret har hon minskat sina portioner rejält, vilket ju är helt naturligt. Vi gör enligt konstens alla regler; hon äter samma mat som vi, hon får mat på bestämda tider, inget småätande emellan (förutom i kundvagnen på ICA när hon är med pappa och handlar...

), lugn och ro vid matbordet osv. Hon äter förfärande lite vissa måltider, men jag försöker att inte trycka i henne något utan vi säger tack för maten och så är det bra med det.

Problemet är nu att de börjat ifrågasätta hennes vikt på BVC. Vi är nu inbokade på den andra extrakollen på ett halvår. Jag tycker att det är bra att de har koll på barnen, men jag känner mig helt neurotisk kring maten nu! Sist fick jag frågan om vi ger henne tillräckligt med mat...

Kände mig väldigt ifrågasatt som förälder av en sådan fråga. Tror de att jag svälter henne?! Förut kunde jag mer rycka på axlarna om hon åt lite dåligt en dag eftersom jag ser på henne att hon mår bra. Hon springer omkring full av energi och sover sina timmar som hon ska (20-08 och 13.30-15). Men efter senaste BVC-besöket tycker jag att jag har prestationsångest kring maten och försöker truga i henne mat trots att hon verkar vara klar.

Maya är vid 18 månaders ålder 80,5 cm lång och väger 9580 gr. Är detta för lite? Hur kan jag få henne att äta mer? Vi häller lite olja i vällingen morgon och kväll plus lite på maten. Jag kan ju inte trycka i ungen godis och chips för att de ska bli nöjda med viktkurvan på BVC?!
Finns det någon som har förslag på hur jag ska tänka eller vad jag kan göra?
Vill inte fastna i ett matträsk med oro och tråkigheter.

Ewa · Inlägg av **Ewa** » lör 12 dec 2009, 21:07

Jösses. Snacka om att göra problem där inga finns. Inte du, alltså. Utan BVC. Jag skulle kontra med att hon sover 12 tim natt och 1,5 daglur och att hon däremellan är full av energi. Hur många av de andra ungarna gör det O:)

Sedan kan du få lite jämförelsematerial med mina långa rangliga smalisar - för att stilla eventuell oro som ploppat upp efter påtryckningarna:
Min söta lilla muskelbyggare vid 15 månaders ålder:
9.705 och 81 cm (nästan ungefär precis samma eller hur 8) )
Vid 18 månaders ålder:
10.710 och 86 cm
Ingen BVC-sköterska eller läkare har någonsin undrat det minsta över lillfrökens viktuppgång. Favoriten husläkaren har själv 3 långa gängliga rackare, så han är väl lika cool som oss.

Hoppas att du därmed kan rycka på axeln och fortsätta lika strålande självklart som innan, utan minsta tillstymmelse till matkamper med lilla tösen. =P~

oakarin · Inlägg av **oakarin** » lör 12 dec 2009, 21:56

Tack för ditt svar!
Nä, jag märker själv att hon äter sämre ju mer jag trugar så svaret är ju att jag måste backa och ta BVC med ro. Om hon hade ökat i vikt tack vare min oro så hade det ju varit en sak, men verkligheten är ju precis tvärtom... Jag antar att man kan bjuda in vargarna till bords också...

Imorgon ska vi baka pepparkakor tillsammans så jag antar att vi kommer att ha ett kök fullt av kladd och matlust igen!

Tack för gott svar!
Karin

Piggelin · Inlägg av **Piggelin** » sön 13 dec 2009, 09:53

Hej,

jag blir så upprörd! Jag jobbar mycket med statistik till vardags. HUR tror dom att ett medelvärde blir till på BVC? Genom att alla barn har en vikt mitt på medelkurvan

? Knappast! Utan några väger förstås över och några under samt de flesta runt medel. SUCK. Enligt mina kurvor från BVC ligger er tjej inte nere på två standardavvikelser under medel. Hon kanske är långsmal, men so what?! En del ÄR det, kanske speglar det hur ni föräldrar ser ut (eller såg ut som barn)?

Jag tänker så här: öka absolut inte skräpmaten, men försök servera så näringstät mat som möjligt. Fett är lysande. Smyg i det där det går (gör ni ju redan i vällingen).

/Piggelin

sömnlös · Inlägg av **sömnlös** » ons 06 jan 2010, 00:42

Mina barn är också sparrisar.
Var i samma situation med prinsen.
Då var han 17 månader, vägde 9400g och var 77 cm lång.

Till oss sa de att viktkurvan inte brukar stanna av och gå neråt (60 g på 2 mån) som prinsens om det inte var något allvarligt fel

. Eftersom det var långt till nästa bvc läkarkontroll, fick vi fick remiss till barnmott med väntetid över sommaren på 2 mån.

Det var ingen kul semester den sommaren.
I mina öron ringde " allvarligt fel", "allvarligt fel", "allvarligt fel"....

Sen efter de två månaderna kom vi till barnmott, då hade prinsen ökat till 9700 g och 79 cm.
De konstaterade tack och lov genast att allt verkade bra och sa direkt
- vilken pigg och trevlig liten kille. Det finns inga fel på honom, men han kanske inte blir världens längsta och grövsta karl.

Jag tycker ändå det är bra att de har koll även om de uttrycker sig klumpigt ibland. De finns ju där för att hjälpa. Det kunde ju varit så att prinsen haft glutenintollerans eller något sådant och då var det ju bra att få det kollat.

Båda mina barn har perioder när de växer jättemycket och sedan står det mer eller mindre still mellan de perioderna.

Bra att du är medveten om tjat-mat-träsket. Det leder inte till något bra med tjat, snarare får det motsatt effekt iallafall på våra barn.
Vi använde också olja där det gick att smyga med och serverade frukt och grönt efter övrig mat (annars åt de sig mätta på gurka, vilket ju inte direkt främjar viktuppgång).