Tack Anna Wahlgren!!! Tips i sjukdomstider...?

[LisaKalle]

Jag måste börja med att få skriva tack!

Innan jag fick min son hade jag aldrig tvivlat. Jag skulle gå på Anna Wahlgren-linjen för det var värderingar som jag gillade och trodde på!

Så kom min son och som många andra nya osäkra mammor hamnade jag på familjeliv i tid och otid.
Där finns en stor skara (som jag kallar familjelivsmaffian) som i princip bor på forumet och inte har mycket annat för sig än att beskriva vilken dålig mamma man är om man inte själv ger upp sitt liv när barnet kommer. Man skall sova med det, alltid ta upp det när det skriker, låta barnet äta och sova precis när det själv vill eller inte vill osv osv.
Vad det gäller SHN så tycker de på allvar att man är mindre begåvad och elak mot sitt barn om man över huvud taget tänker tanken. Låta sitt barn ligga där och tro att det skall dö!

Detta stoppade mig i flera månader. Tänk om de hade rätt... Tänk om min son får lida...

Som tur är har jag kloka människor i min närhet som till slut sade åt mig att sluta hänga på det forumet och till slut var jag redo att låta min man börja köra.

VARFÖR GJORDE VI INTE DET TIDIGARE???

Min son som ju sovit med mig i nästan åtta månader och ammat minst en gång i timmen skrek som mest i 5 minuter första natten. Tredje natten räckte det med ramsa och efter 2 veckor har han sovit hel natt 3 gånger (dock lite utspritt). Vi åkte till landet över helgen och det var inga problem.

Som grädde på moset har han dessutom börjat äta! Tidigare åt han ingenting utan bara knep ihop munnen. Nu vräker han i sig! Och han är naturligtvis mycket gladare.
Att sen jag och min man fick ett liv var inte så dumt...

Allt jag hade blivit varnad för på FL visade sig vara HELT fel. Istället för att plåga min son har jag gett honom den finaste av gåvor. Sömn och glädje!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu till min fråga som dök upp i natt...

Min son har blivit förkyld och helt plötsligt vaknade han 10 ggr i natt och skrek skrek och skrek. Han svarade inte på ramsan och vi fick buffa flera gånger. Han har trånga luftvägar så vi fick ge honom ventoline 2 ggr. Men vi tog INTE upp honom. (eller min man gjorde dessa saker. jag låg i sovrummet med öronproppar och kudde över huvudet för jag är så blödig...)

Nu är jag så rädd att våra nya fina rutiner skall förstöras. Hur ska man bete sig när de är sjuka? Jag har försökt läsa i boken och på nätet men känner mig osäker...

[finskaflickan]

Hej och grattis till ditt nya liv!

Innan någon med mera erfarenhet ger dig handfasta råd och tips, så tänkte jag berätta att vi också varit förkylda med andningssvårigheter i vår lilla familj.

Lilla S har haft krupp, vilket har betytt att vi varit tvungna att ta upp honom när han haft andnöd och gå ut med honom i friska luften. Utöver det har han inte fått skrika eftersom kruppen blivit värre då (suck!). Därför har vi varit tvungna att buffa vår son till sömns den tid han har haft dessa anfall. Detta har verkligen varit konstigt och känts så fel, lilla S var inte heller van med all denna trafik och tyckte nog att vi betedde oss mycket märkligt på natten. Vi hade tyvärr inget val då vi naturligtvis inte kunde låta honom ligga ner och därmed inte få luft.

Det som jag under dessa sjukdagar tänkte på var att:
minimera trafiken (gör ingenting om du verkligen inte måste)

överför inte din oro på barnet, attityden av självklarhet är A och O.
(dvs. ingen oro i rösten som på någotvis kan bekräfta barnets farhågor om att det är KRIS.)

håll dagsrutinerna!

Det sista var jag väldigt noga med, lilla S hade inte sina anfall på dagen och då var det normala rutiner som gällde. Inget buffande och nolltrafik i rummet.

Man får skjuta många vargar när ens barn är sjukt. Men jag tror att om man sköter om sitt barn med den största självklarhet under sjukdomsnätterna så går det snabbt att gå tillbaka till sina vanliga nattrutiner senare.

Lilla S är nu frisk, och han var nog mera tacksam över att slippa allt spring och buffande, han började snabbt sova sina 12h nätter igen. Antagligen tack vare att vi var stenhårda med att följa dagsschemat!

Önskar dig stort lycka till och KRYA PÅ ER!

[TorpSara]

Jag tycker finskaflickan har svarat så bra.
Mina regler är tre:
Mjuk på handen. Hjälpa när jag kan, men låta bli att tro att min närhet skulle lindra i sig. Det har han visat med ALL tydlighet själv... Verktyga lite extra när det behövts.
Ingen oro, det är inte dödligt att vara sjuk, bara jobbigt.
Tillbaka på banan med besked i dubbel bemärkelse så fort kulmen är nådd.

[LisaKalle]

Hej igen och tack för era svar.

Med dem i ryggen var vi trygga inför natten. Han somnade bra och sov i två timmar. Sen var han vaken i mer eller mindre 4 timmar!!! Min man ramsade och var inne och vände på honom några gånger. (Min man är världens lugnaste och tryggaste och tycker inte att det är jobbigt med skriken osv så han kan inte ha blivit orolig av honom)

Ingen onödig trafik utan bara ramsning när det verkligen var läge. Det funkade inte!!!

Sen sov han ganska bra i 4 för att sen vakna vid sex och inte somna om igen.

Jag är så rädd att han ska komma ur gängorna helt! Kan tilläggas att vi började kura för lite drygt 2 veckor sen bara så han har det liksom inte i ryggmärgen ännu...
Det är inte heller det att han är jättesjuk. Han har ingen feber utan är bara snorig och lite pipig i luftrören. Jag har höjt sängen och ger honom näsdroppar när han lägger sig.

Ska jag oroa mig eller kommer han komma på banan igen? Rättare sagt, vad kan vi göra för att guida honom tillbaka?

Vi har inte tagit upp någon gång eller buffat massa eller så...

Tacksam för svar!



LisaKalle

Kalle 8 mån med kurstart 21/11-09

[LisaKalle]

Se ovan...

[TorsMamma]

Hej, vet du. när våra små är sjuka gör vi alla lite olika. Jag har tagit fasta på AWs råd om att man håller schemat, om barnet är mycket dåligt så använder man marginalkvartarna då får barnet 30 min extra sömn / lur och så kan man lägga 30 min tidigare på kvällen.

Min son är nu 3 år och har inte varti sjuk många gånger i sitt liv, men de få gånger han har varit det har han inte varit så dålig att vi behövt använda marginalkvartarna. Så vi har hållt schemat faktiskt. SÅ, har han ingen feber och är ok för övrigt förutom snoret, upp på banan igen direkt och håll schemat på min, det behöver åter igen få sätta sig.

Vänder han sig på natten så vänta tills han verkligen BER om hjälp att bli vänd på, inte in och vända titt som tätt utan LYSSNA; man HÖR när de tröttnat på att ligga och vill bli vända, men det kan ta sin lilla stund. Så mer is i magen. 8)

[Siri2009]

Håller helt med de andra - håll schemat!
Vi gjorde inte det før vår tjej blev så himla sjuk (40gr feber, åt/drack ingenting på dagtid) och nu när hon är frisk så har vi stora problem med att komma tillbaka in i rytmen. Nästa gång lilltjejen blir sjuk så har vi bestämt oss før att kämpa in i det längsta med att behålla rutinerna.


Lycka till!

[annawahlgren]

Välkommen är du

Och TACK för dina underbart varma ord

Där finns en stor skara (som jag kallar familjelivsmaffian) som i princip bor på forumet och inte har mycket annat för sig än att beskriva vilken dålig mamma man är om man inte själv ger upp sitt liv när barnet kommer. --- Detta stoppade mig i flera månader. Tänk om de hade rätt... Tänk om min son får lida...

Ack ja Tänk vad lätt sunda förnuftet låter sig dövas av den osäkerhet som jag hellre vill kalla sökande, och som är så viktig och nödvändig för att man alls ska kunna se, lyssna till och förstå sitt lilla barn.

Tänk om familjelivsmaffian - FL-mobben, som jag kallar dem (bedrövliga mobbnings"föredömen") - hade rätt i att det skulle vara elakt och hårt osv osv osv, att hjälpa sitt lilla barn till den livsviktiga goda, trygga, säkra sömn alla människor behöver, stora som små, för att kunna fungera som folk i vardagen Tänk om de då resonerade likadant vad gäller maten - och varför gör de inte det Är det inte elakt och hårt och känslokallt och hänsynslöst att TVINGA sitt lilla barn att äta, dvs att ge det hjälp att få i sig näring, eftersom en hjälplös liten bebis knappast kan hämta ägg ur kylen och steka dem själv Inte ens dra av mamman tröjan, knäppa upp behån och fiska fram bröstet kan små spädbarn göra Varför inte vänta med matning överhuvudtaget tills barnet är "moget" och "redo" att själv gå på krogen

Så kan man undra, medan sunda förnuftet far rätt in i orosvargens giriga käft

Som grädde på moset har han dessutom börjat äta! Tidigare åt han ingenting utan bara knep ihop munnen. Nu vräker han i sig! Och han är naturligtvis mycket gladare.

Ja Allt hänger samman, enligt den enklaste logik. Är man för trött, orkar man inte äta som folk - det gäller oss alla. MAN VILL BARA FÅ SOVA. Och småäter man nätterna igenom, orkar man inte uppamma någon aptit att tala om på dagarna - gäller också oss alla. Detta nattmatande ställer till stora problem för alla berörda

Att sen jag och min man fick ett liv var inte så dumt...

Inte fel En inte oväsentlig komponent för små barns lyckosamma utveckling till harmoniska, livsglada små människor som trivs med livet är ju onekligen att de ömma föräldrarna trivs med livet

Små barn ska njutas - och njuta själva

Vad gäller sjukelände har du fått suveräna råd. Tack tack ni kära =D>

Jag skulle tilläggsvis varna lite diskret för två saker:

Stämplar

Som att "han har trånga luftvägar". Det kan ändras från ena dagen till den andra, från ena veckan till den andra. Han är inte riktigt färdig än, lika lite som han kan gå eller springa än. Ingenting nu får betraktas som bestående.

Medicinering

Som jag ser det ska små barn medicineras enkom om fara för livet föreligger. Så ser inte läkemedelsbolagen det, som du förstår - och därmed inte läkarna, som i förfärande utsträckning, mot provision, är läkemedelsbolagens handgångna. Patientunderlaget ska inte bara vidmakthållas utan vidgas, år för år, är meningen. Det ligger i läkemedelsindustrins intresse. Men ligger det i barnets I motståndskraftens under uppbyggnad I immunförsvarets under uppbyggnad

Det är sådant man måste fråga sig. Det är sådana frågor man måste låta sunda förnuftet ställa sig