börja dagis

[maiyah]

Min stora kille har nyss fyllt 2 och vi bor i USA men när vi kommer hem håller vi på att funderar på om han ska börja på dagis eller inte..han är väldigt social och framåt och gillar att leka med andra barn. Leker faktiskt med dem och inte bara brevid.

Nu i USA har en annan svensk familj en treåring som han kommer väldigt bra överens med. Han har väldigt lätt att förstå ord som "dela" och är bra på att låna ut sina leksaker till andra barn, lämnar tillbaka saker som han tagit och leker fantasilekar såsom att han är ute och kör traktor eller flyger flygplan.

Han är blöjfri och pratar bra, man förstår inte allt för han kapar många ord men han säger lätt 4-5 ordsmeningar.

Så alla i vår omgivning tycker såklart att han behöver dagis! Han behöver mer stimulans än vad han får av att vara hemma med mig och lillasyster som är fem månader.

Min man tycker också att det börjar bli dags när vi kommer hem i mars. Och många vi träffar säger " han kommer verkligen att älska dagis" för att han är så framåt och leker så bra..

Men själv är jag fortfarande tveksam. Visst är jag påverkad av BB men det är också min känsla av att jag vill vara med mina barn. Och jag tänker också på Cera som ju kommer vara 8 månader när vi kommer hem. Hon avgudar ju redan nu sin bror och han gillar henne också skarpt, även fast han gärna är lite väl hårdhänt i sin hantering av henne. Är inte inte taskigt mot henne att ta honom ifrån henne. Jag kommer vara hemma hela sommaren med henne och sen ska min man vara hemma till årsskiftet iaf. Sen vet vi inte riktigt hur vi ska göra, vill ju inte så gärna ha in henne på dagis då hon bara är 1,5 år då.

Och visst gillar Kaspian andra barn, men han älskar också att bara vara ute med mig eller sitta hemma och bygga lego, eller ligga i sängen och babbla med sin katt. Eller läsa saga, eller hjälpa till med tvätten osv osv. Jag tycker helt enkelt inte att han verkar sakna dagis som alla säger. Visst pratar han mycket om sin kompis här och vill träffa henne, men lika ofta vill han hellre vara hemma. Och Cera är ju ett annat barn, om än 20 månader yngre.

Jag vill ju vara den som uppfostrar mina barn och jag vill att de verkligen ska tycka om varandra och få utbyte av varandra.

Kan man skola in dem samtidigt i januari när hon är 18 månader och han drygt tre? Eller är det bättre att låta honom börja i mars, eller i augusti? Och hur gör man det bäst för henne?

Många tankar och säker långt och jobbigt att läsa men jag ta tacksamt emot alla varianter ni varit med om. Och era långa tankar om saken också för den delen.

Mest av allt är ju ju sugen på att skaffa en till så att de blir fler i syskonskaran och de har varandra=mindre behov av dagis och lättare för oss att vara hemma längre. Men nu har jag ju fått den där himla reumatismen så jag vet inte om jag vågar skaffa ett barn till..vill ju kunna ta hand om dem också.

[maiyah]

Jo vad jag vill är ju det som är bäst för honom, vill ju inte ha honom hemma för min skull om ni förstår vad jag menar..

När jag är inne på mitt andra forum så pratar alla om hur mycket deras barn älskar dagis, och de som är i Kaspians ålder började de flesta innan eller precis efter sommaren..

Verkar inte finnas några barn som inte älskar dagis?! JAg tycker det verkar så sjukt stressande och många barn och hög volym och inte alls så roligt.

Mina föräldar har varit här i två veckor och då har ju Kaspian umgåtts intensivt med dem förutom mig och Cera, och han har varit så slut på kvällarna och även dagsluren har ofta fått bli lite längre för att han ska orka. Och det är ju bara två personer till, dessutom vuxna. Hur ska han orka med hela dagen med kanske 10 andra barn och 3 vuxna..

[TinasDag]

Hej!
Går i precis samma funderingar som du- Vi har en plats på ett föräldrakooperativ (med 8 barn i lilla gruppen) sedan i aug men eftersom lillasyster kom då och vi samtidigt kom hem från 2 mån i USA ville jag inte skola in då. Dagisplatsen hade vi dessutom accepterat eftersom det var tänkt att jag skulle börja jobba då... Sen kom det liksom en graviditet och ändrade de planerna
Kaspian och Dag verkar oerhört lika till person och sätt. Lika pratsamma, sociala och härliga. Pappa här hemma tycker att sonen skall börja i januari och får mycket medhåll från farmor.
Jag känner som du, jag vill ju vara den som uppfostrar mina barn Och jag skall ju vara hemma i 1,5 år till med lillan. På sista tiden har jag börjat tvivla på mig själv dock och min förmåga att ge sonen allt han behöver... Kanske han behöver vara mer med andra barn? Det blir liksom inte mycket av den varan när man har hund, hus, bebis som ammar

Verkar inte finnas några barn som inte älskar dagis?! JAg tycker det verkar så sjukt stressande och många barn och hög volym och inte alls så roligt.

jo, det tror ju jag med

Dagiset tror ju att Digge skall börja efter nyår och vi betalar ju för platsen så jag känner mig lite fånig som inte är med på noterna....

Varför är detta så svårt?! Skall bli intressant att se hur ni kommer att göra. Jag känner att jag vacklar femtielva ggr varje dag
Kram, Tina

[TorpSara]

Det finns barn som inte älskar dagis, men få föräldrar som erkänner det... Min bror gör det, och de har ju valt att vara hemma mycket med barnen.

Om stimuli: Jag tänker nog "ta hem" Edvard nu efter nyår, (även om jag velar av rent strategiska skäl) men jag tänker bara därför inte tumma på hans utbyte av andra barn. Det kan man lösa på SÅ många sätt. Öppna förskolan, andra hemmaföräldrar och öppen kyrkis.

[maiyah]

visst finns det andra lösningar, vi har varit mycket på öppna förskolan. Men alla barn som är där är i princip undantagslöst under ett år. Nästan alla där vi bor börjar dagis vid ett, elelr möjligtvis 1,5 år. Aldrig senare, och det är ju ändå andra barn, men de leker ju inte lika mycket som en 2,5 åring.

Intressant att det finns andra som tänker i samma banor, då kanske det ändå finns föräldrar som har barn hemma så att man kan umgås och få utbyte såväl vuxna som barn fast man är hemma..

[TorpSara]

Men det brukar finnas tider för 15-tiimmarsbarnen och deras syskon också. Det gör det i allafall här.

[chokladkaninen]

Jag går också i samma tankar - nu kommer barnens pappa att vara arbetssökande under våren (skulle han råka få jobb så tar vi ställning till det då, men nu har vi klarat rätt väl att gå omlott medan båda har pluggat heltid ) så då kan han vara hemma mycket. Men till nästa höst kommer Storasyster att vara 3,5 år och då börjar det kanske bli dags...? Men Bebbo kommer bara att vara knappt 2, och ska någon vara hemma med bara honom då? Eller ska vi försöka skola in honom samtidigt?

Jag tänker mig att det är långt dit och att vi hinner se hur vi ligger till i tillvaron då, var vi får dagisplats etc, och försöker att inte oroa mig för det än. Men jag vill hålla med om det där med öppna förskolan, de flesta barn där är under 18 mån.... inte så värst intressant för Storasyster som närmar sig 3. Men, det är ju 20 mån mellan mina barn också, och nu när de är drygt 1 resp knappt 3 börjar jag märka att Bebbo faktiskt duger rätt bra för Storasysters sällskapsbehov!

[Bluna]

Vi har ju valt att ha henne på förskola nu när jag gått upp lite i tid på jobbet. Jag velade också mycket i början och sa att om hon inte alls trivs så vill jag inte försöka kämpa med det. [-( Nu går det ju ändå bra och avdelningen (som är på en vanlig förskola) ses som den bästa i området. De flesta barnen börjar runt 1 år och har långa dagar. Föräldrarna verkar tycka det är helt normalt och inget konstigt alls. Personalen är bra och jag har inget direkt att klaga på. Men jag anser ändå att det inte finns något de kan göra som inte jag kan för att tillfredställa hennes behov när hon är två år gammal. Hon tycker det är roligt att se de andra barnen och blir glad när vi kommer dit, hon pratar om dem hemma osv, men jag tror hon ändå tar det här som ett ställe där hon måste vara för att vi jobbar. Hon har inga problem med att gå hem tidigt och hon verkar inte understimulerad alls när hon är hemma. Det vet jag ju att hon inte är, eftersom hon får känna sig delaktig hos oss. Jag kan snarare ha lite dåligt samvete över att hon "bara" får leka där hon är och inte göra något mer "vettigt".

Skulle vi få ett syskon så skulle jag ta hem henne, ev ha henne några få timmar om hon verkligen ville det själv. Och så skulle jag snåla mycket mer med föräldradagar så man kan vara hemma ännu längre än jag varit nu. Många har sagt till mig när jag sagt att vi ska vänta med förskola att "Ja det är ju olika hur de är, X behöver ju så mycket, jag räcker inte till". Jag har aldrig kännt att jag inte räcker till, tvärtom så blir hon nog trött på mig en dag, jag tycker vi har helskoj ihop.

Jag märker sorgligt nog det här på jobbet också (fritids). En del (för många) barn är där väldigt långa dagar. De vill inte ens gå hem när föräldern väl kommer. Och föräldern står där stressad och blir irriterad. När det egentligen borde vara så att de är såååå glada att få ses igen efter en hel dag. Det är som att de tappat bort varandra redan när barnen är sju år. Som en del säger "Kanske ska X vara här på lovet för X har så tråkigt hemma". Då när man ska vara så glad över att äntligen få mysa och vara tillsammans.

[kalinka]

Hej!!!
Jag har alltid haft alla mina tre barn hemma och det har funkat jättebra...föräldrar är alltid bäst för sine egne barn...särskilt för så små barn som under 4 år...lita på dig själv..du kan bäst!!
Mycket bra för syskonrelationen om inte annat...

[eu81]

Självklart är det föräldrar och syskon som är de viktigaste för små barn! Jag har aldrig tänkt att jag inte räcker till som stimulans. Min äldsta är 4,5 år och började förskolan nu i höst (sep). I början gick det bra men tyvärr blev han sjuk alldeles efter starten och nu vill han inte alls dit. Han känner sig ensam, och eftersom jag är hemma med lillebror (1,5) fortfarande har nu varit hemma de senaste veckorna och ska nog´vara ett tag till. "det är en sån bra övning" inför skolan och den stora gruppen säger personalen. Men jag själv gick aldrig på dagis och jag har klarat mig utmärkt, mycket bättre än mina dagisklasskamrater vågar jag påstå

Jag bara undrar varför öman skaffar barn om man tänker ha dem inkvarterde på dagis/fritis fler timmar än de är hemma... Vi har inga höginkomstjobb men vi sparar, gnetar och vänder på varje liten krona. OK, ingen drömsituation men det går och det är värt det för att få vara mycket med våra barn!

Så lita på din känsla och stressa inte iväg till dagis, han hinner lära sig att ingå i en grupp. Låt honom njuta av livet som liten tillsammans med mamma/pappa och lillasyster!

[Elle]

maiyah , jag bor också i Sthlm och är hemma med barnen (Storebror går på fsk 3 dgr/v). Vi är några från Forumet som brukar träffas regelbundet. Har även en tråd på Kackelforum som heter "Stockholmsföräldrar" där vi ibland styr upp större träffar. Tjoa om du vill hänga på, det är alltid roligt att lära känna nya människor .

Elle

[TorpSara]

Nu har vi bestämt såhär, med god ledning av Edvards kloka dagmamma. Vi behåller hans plats av strategiska skäl (kommunen har bara två dagmammor och vi har inte en suck att få in honom och lillebror där igen när det är dags om vi säger upp platsen) och så är han hemma med mig. Den första tiden stannar vi hemma helt, men sedan träffar vi dagmamman ute i vår någon gång i veckan. På så sätt tänker vi att han behåller sin plats lite i gruppen, får umgås med andra barn och får behålla kontakten med henne under våren.

Till hösten får vi se hur vi gör. Kanske är det dags för någta timmar utanför flocken då, mer ur hans synvinkel. Och i så fall löser vi ju det bra.

Till saken hör att jag har vänner som är hemma med barn, och tänkte styra upp nått mer regelbundet med dem mågon gång i veckan också, just för att han ju gillar att vara med andra. Den stimulansen tror jag nog är rätt viktig faktiskt, men man kan lösa den på SÅ många sätt.

[chokladkaninen]

Till saken hör att jag har vänner som är hemma med barn, och tänkte styra upp nått mer regelbundet med dem mågon gång i veckan också, just för att han ju gillar att vara med andra. Den stimulansen tror jag nog är rätt viktig faktiskt, men man kan lösa den på SÅ många sätt.

...får man vara med er då? Eller man kanske behöver bo på vischan och/eller ha bil för att komma i fråga? Storasyster har ju, som framkom ovan, en fullt lekbar lillebror men jag tror att tiden börjar bli mogen för att ge henne lite tillgång till andra 3-åringar också.

[TorpSara]

Tänk för att det FÅR man. För jag bor på vischan och det betyder ju att JAG har bil. Och det löser ju hela knuten, sas. Jag tror nog att det blir i stan man ses. Annars går det bra med bussar ut hit till oss.

Dessutom kan vi ju hjälpas åt att standardmodella den hära lillebrorsan.

[chokladkaninen]

Hurra!