Höstbarn 07

[Bluna]

Härligt och genomtänkt svar du fick Tina.

Nillan: Tålamod ja...jag försöker att ge henne tid när vi verkligen har tid, även om det tar en evighet ibland. Så kan man liksom snabbspola när det verkligen behövs tänker jag.

[NlNA]

Hejsan alla

Vilket otroligt bra inlägg du skrev Tina, till familjelivs forum =D> . Kunde inte ha sagt det bättre själv

Nillan:

Det vanliga är att hon åtminstone börjar bre mackan, hälla mjölken, lägga upp maten, skära maten, hyvla osten etc själv (under viss diskret överinsyn beroende på vad) och sedan ber om hjälp om/när det blir för svårt.

Kan era barn detta
Min tös klarar fortfarande inte av att behålla mjölken i glaset, utan häller ut det ganska fort igen Fortfarande lika roligt varje gång fastän vi förklarar var mjölken ska vara någonstans och att hon samtidigt får torka upp. Pipmuggen kommer fortfarande fram då och då när vi har lite bråttom eller har gäster.

Nu måste jag erkänna att vi har inte provat om tösen klarar av ovanstående uppgifter men jag får nog testa detta omgående inser jag .
Däremot är hon en fena på att hjälpa till med arbetssysslor, hon riktigt njuter
Kläderna börjar hon däremot intressera sig av och går i sin låda i hallen och lyckas nästan alltid ta på sig halsduk, vantar och mössa. Skorna är det lite svårare med, men årstiden gör det ju lite mer förståligt

Tösen har länge varit inne i pack-stadiet. Hon packar överallt och jämt, mest i sin vagn.
Sambons gamla bilar har kommit fram nu när svärmor håller på att flytta ifrån sitt hus och dom är så roliga....
Jag har studerat tösen när hon håller på med bilarna och de flesta har sitt garage i lek-spisen Men det är också intressant att se henne bli så detaljerad.... det är nämligen så att bilarna ska verkligen stå på rad brevid varandra och är det någon som sticker ut och börjar rulla så är hon där direkt och rättar till Sen smäller vi igen "ungsluckan" med en rejäl knuff så hela spisen skakar (och alla bilarna hamnar huller om buller) men det är då inte lika farligt...

Ha det gott
Kram

[TinasDag]

Blun! och alla andra
Nu är bloggen uppdaterad!
Kram

[Bluna]

Tack Tina, kilar in omedelbums!

[Nillan]

Vilka fantasktiska bilder!

Kul att få tjuvkika lite .

Känner igen degproblematiken för övrigt .

[Bluna]

http://www.123minsida.se/Bluna/20424495

[TinasDag]

Bluna!!!!!
Helt fantastiskt fint
Många applåder från oss!

Här hemma funkar SD lite mindre bra Det är myyyyycket gnäll och jag kämpar för att inte bli irriterad utan bara säga "ja, det kan vi göra sen" eller "Vilken bra idé..." etc. Men som sagt, ibland vill man bara skrika själv!
Just nu vill han ingenting. Inte gå ut, inte gå in, inte sova, inte äta, inte gå från bordet, inte åka till farmor, inte byta blöja, inte läsa osv... Har ni ndra detta problemet??? Hur bemöter man?? Anna har tidigare sagt att detta är frågor så jag försöker hantera det som det men det är svårt när det blir tårar och mera gnäll ändå...Ja, ni fattar kanske?

Kanske trotsåldern? Fast han är ju bara två?
Tur att man har BB! Fattar inte hur folk fixar det annars 8)
Kram

[Bluna]

Tack Tina.

Joho då, här har vi precis hamnat i en gnällperiod igen. Det går lite upp och ner dag för dag. Igår var hon så positiv men idag vaknade hon med "Nej,nej,nej". Spelar liksom ingen roll vad man säger, kan vara tex "Ser du, det regnar ute" "Neeej!"

Jag tror att det är den sista slängen förtrots innan den riktiga trotsen är här. Jag försöker att bemöta det som frågor som du beskriver, man måste liksom få reda på om det som gäller gäller. Eller om man kan förhandla fram annat eller om det är meningen att man ska förhandla fram annat osv. Avledning funkar ibland, eller att hon kan få förhandla "Du får välja mellan det och det". Men som tex i morse, hon bukar få välja mellan fil eller gröt och det brukar gå bra. Idag blev det såhär:

"Elsa vill du ha fil eller gröt?"
"Neeej"
"Vill du ha fil?"
"Neeej"
"Vill du ha gröt?"
"Neeej"
"Du får välja mellan fil och gröt"
"Neeej"
"Då får du fil idag"
"Neeej"
Här gick jag och gjorde i ordning filen, ingen idé att fortsätta fråga. Sen ville hon inte sitta i sin stol men jag krånglade glatt ner henne ändå och satte mig och åt, pratade med sambon och så tillslut började hon ju ändå äta och sen var allt bra. Då kunde vi prata om allt vi såg i alla andra fönster och så ville hon ha en till tallrik fil sen.

Sen har dagen fortsatt med att inte vilja ha mössan ute, inte vilja hålla i handen när vi går över gatan, inte vilja åka vagn men får gummiben när hon ska gå, besticken har kastats i golvet osv osv osv. Jag gör ung som jag brukar och det funkar för det mesta. Kastar hon besticken tex så säger jag "Man äter med besticken" och tar upp dem. Kastar hon dem igen så säger jag "Då får de ligga här" (en bit ifrån henne). Då säger hon "Vill ha bestiiiiiicken!!!" Och jag svarar "Då får du äta med dem" och ger henne dem. Sen tittar jag bort för att hon ska förstå att jag litar på att hon äter istället för att kasta igen och då brukar hon börja äta igen. Vet ej om jag hanterar det rätt men det verkar som hon oftast blir nöjd. Ibland är jag rädd att köra över henne och behandla henne respektlöst. Kände mig trampad på som liten själv och jag vill inte att hon hamnar där. Jag försöker att så mycket som möjligt lyssna på vad hon har att säga, sen kan man förhandla eller stå fast vid att det som ska göras bara måste göras. Idag blev hon skitförbannad över att behöva byta bajsblöja, men det måste ju liksom bara göras, och allt intressant jag gav henne i händerna kastades på golvet med ett "NEEEJ!" . Då bara gjorde jag det och pratade om hur vi skulle busa sen och vad roligt vi skulle ha och då kom hon av sig tillslut.

Jag läser i trotskapitlet just nu. Vill vara väl förberedd när den väl kommer även om det nog är ett halvår kvar.

[Bluna]

Jo och så humorn, den är ju viktig också. Jag märker det, trollen spricker som Anna beskriver det. Även för mig, för då glömmer man lättare de stunder då det är lite jobbigt för tålamodet.

Säkra humor-kort här är att gå konstigt, ramla eller göra konstiga miner. Eller burklock som låter plopp och jag säger "Nej men!" efteråt. Och så jagis eller annat bus som kurragömma.

Jag spelade lite teater förut när vi skulle borsta tänderna. Men frågan är om hon är för liten för att förstå det? Vi skulle borsta våra tänder tillsammans och hon stod och bet lite på sin borste. Jag tog fram min och kunde inte komma ihåg var man borstade med tandborsten. Var det håret? Nää. Var det Elsas kind? Nää. Var det armen? Näää. Men nej jag visste inte. Elsa sa då "Munnen" och jag sa "JAAA SÅÅÅ var det ju!" och såg glad ut. Hon tittade på mig som att jag inte var klok och hade hon kunnat så skulle hon nog skaka på huvudet och himla med ögonen.

[Nillan]

Vilken fin blogg Bluna!!

Fantastiskt album med lilla arbetsmyran.

Jodå, vi har en liten med kraftiga humörsvängningar här också. Så nog jag känner jag igen dialogen Bluna beskriver och det som Tina skriver om VILL INTE.

Jag tycker också att det är svårt i praktiken. Det är ju lätt att glömma bort sig när man är mitt uppe i det. Lilla K pratar också så himla bra vilket gör att man lätt förleds att tro att hon är större och förstår mer om sakernas tillstånd än hon gör.

Ett bra tips, fast det tänker ni ju säkert på redan är ju att själv i möjligaste mån undvika att ställa frågor. (Särskilt när man vet att man får ett NEJ oavsett). Dels måste de ju inte få välja pålägg etc, etc och dels går det ju ofta att kringå med andra formuleringar eller knep.

Hur gör ni Tina när ni det är dags för SD (kreativ förkortning ). I vilket skede stupar det?

Min minsta är inte svårflörtad (förutsatt att jag inte frågor om hon vill etc, etc....). Oftast säger jag bara, nu ska vi diska, tvätta etc och då kommer hon dragandes med sin stol. Eftersom hon gärna är med ganska långa stunder sker det fortfarande på väldigt frivillig basis (dvs vad och exakt när).

[Bluna]

Nillan: Tack!

Jo jag håller med om att frågor nog bara förvärrar nej-sägandet ibland. När det gäller SD så är hon med utan problem också så det är skönt. Och där säger jag som du "Nu ska vi...", säger hon nej och går så får hon väl göra det då, jag gör det jag ska. Då brukar hon ändå komma efter en stund, eller så har hon fått mycket den dagen och går och pysslar med annat.

I går bakade vi pepparkakor och jag blev förvånad över hur bra hon var på det. Försökte kavla själv och tryckte sedan en liten stjärna som hon tog upp själv utan att mosa och gav mig så vi kunde lägga på plåten.

[TinasDag]

I går bakade vi pepparkakor och jag blev förvånad över hur bra hon var på det. Försökte kavla själv och tryckte sedan en liten stjärna som hon tog upp själv utan att mosa och gav mig så vi kunde lägga på plåten.

Din lilla tjej impar oavbrutet på mig!!!!

Hur gör ni Tina när ni det är dags för SD (kreativ förkortning ). I vilket skede stupar det?

Jag tror det stora problemet är att jag ställer frågoralltför ofta vilket ju ger min käre nej-sägare chansen att göra just det...säga nej Men annars är det nog så att han plockar ur halva bestickorgen (tex) och struntar i resten, eller plockar upp lite av leksakerna och inte allt. Typ. Göra klart vill han som sagt inte. Hur tuff skall man vara? EN sak som är hans uppgift som han blirr jättearg för om man missar är att ge lillasyster en ny blöja vid skötbordet 8) och det är ju positivt. Ja, ja, han vet att han behövs i alla fall

Idag har vi varit på ÖF för första gången på hela hösten! Han har iofs gått i knyttegrupp en gång i veckan vilket han tycker är kul men han är ju en försiktig man och vill inte ha för mycket på g omkring sig. Han var liiite avvaktande när vi kom först men sen gick det jättebra. Jag ville ju se hur han fixade det eftersom vi har en dispyt här hemma just nu om dagisstart.
Maken vill bestämt att han skall börja i februari och jag vill vänta till efter sommaren. Vi har ju en plats på ett litet montissorikooperativ och eftersom han egentligen skulle ha börjat i augusti betalar vi för platsen. Således känner jag ju mig lite dum som inte vill skola in efter nyår, känns liksom lite genant gentemot resten av föräldrarna att vi betalar men inte utnytjar platsen Men jag vill ju inte säga upp platsen för jag VILL ju att han skall börja där senare... Fattar ni hur jag menar? Nån som har nått tips?
Jag tror att ÖF räcker bra under våren, då har han ju andra att leka med OCH mig med? Usch vad jag känner mig fånig 8-[

Nu skall jag fixa årets julkort!
Kram

[Nillan]

Jag tror det stora problemet är att jag ställer frågoralltför ofta vilket ju ger min käre nej-sägare chansen att göra just det...säga nej

Det är väldigt lätt hänt! Vi pratar ju ofta så vuxna emellan. Tänker man på det så ställer man snabbt om...

Göra klart vill han som sagt inte. Hur tuff skall man vara?

Har inget jättebra svar på det. Vad innebär att avsluta? Det är ju en balansgång att ge dem lagom stora/svåra uppgifter. Vi siktar mest på att få tillräcklig tid och på att det hon gör ska vara tillräckligt kvalificerat för att hon ska känna att hon behövs.

Angående dagis så ska du lita på din egen magkänsla tycker jag. Är det OK med dagiset att ni håller platsen så får ni väl försöka bortse från vad andra eventuellt tycker....

Vi hade min äldsta dotter på dagis ett halvår när jag var föräldraledig med vår mellantjej, just för att vi var rädda att inte få plats där vi ville annars, och jag ångrar det idag. Det var mest besvärligt och hon behövde det ju verkligen inte.

På tal om dagis så har vi idag varit på Luciafirande på lilla K's dagis. Hon var väldigt glad själv och det kändes skönt för jag får alltid känslan att luciatåget är mer för föräldrarna än för barnen...

[Bluna]

Jag är inte heller så benhård på att hon måste hjälpa till. Däremot gör JAG klart och ger henne förutsättningar för att vara med om hon vill. Hon vill ju oftast. Fast damma tycker hon är lite tråkigt, hon ger upp efter ett tag och vill hon att jag ska göra annat då så svarar jag att "Jag dammar nu, vi kan göra det sen, var är din trasa?" Sen fortsätter jag tills jag anser mig färdig. Då kan jag göra det hon vill, fast då har hon oftast glömt det och pysslar med annat.

Något jag däremot är viktig med är att man plockar upp saker efter sig. Jag hjälper henne förstås men det ska vara undanplockat innan man tex går och lägger sig, eller börjar ta fram flera andra saker. Vill hon då inte så hämtar jag henne och gör handen om handen och då brukar hon hjälpa till själv sen.

Kastar hon saker på golvet eller spiller ut så får hon hjälpa till att ta upp och torka. Idag råkade hon spilla ut mjölk och då sa jag "Här du kan torka på bordet så tar jag golvet". Och det gjorde hon så fint och sa "Så...klart!". Ibland spiller hon inte, hon häller. Oftast hinner jag innan det rinner ner på golvet, men gör jag inte det så lyfter jag ner henne så att hon får torka det själv. Jag går efter lite när hon är klar.

Måste bara berätta, det är ju inte alltid det blir som man tänkt sig. För någon dag sedan skulle hon få vindruvor efter maten och jag råkade tappa en på golvet. Så jag skojade till det lite och sa "Viiiiindruvaaaaan, var äääääär duuuuu?" Och vindruvan svarade och jag sa att jag skulle hjälpa den upp. Elsa tittar glatt på mig, greppar sedan ett gäng druvor och kastar över ryggen. Sen säger hon "Viiiiiiiiiiiiindjuvaaaaaannn...va äääääjj duuuuuu?"

[Bluna]

Nillan: Trevligt med luciatåg. På vår förskola hade de inget för de små, de brukar vara ute med alla och förra året regnade det. Så de små var inte så imponerade av att vara ute och sjunga sa de. De hade en liten sångstund och drop-in-fika istället. Sambon var där och spelade in på sin telefon när de sjöng. Alla andra små gick ifrån ringen till sina föräldrar och där satt Elsa kvar med de äldsta pojkarna och gjorde rörelser och sjöng Tipp-tapp.